Litet haveri…
Vinden är fin N 5-8 m/s. Vi skall gå till Mälsåker och blir fyra båtar. Johan seglar ensam på Linjett 35. Sedan är det Sven o Maggan i Linjett 33 och Lasse i Linjett 32. Riktig Linjett propaganda alltså. En bit efter Vråkasundet seglar vi om Linjett 33 och tar täten. Efter Fagerön blir det slör och jag funderar om vi skall hissa den nya spinnakern.
Vi avvaktar och jag säger -”Om Johan hissar, så hissar vi också”.
så blir det. Johan sätter spinnarn efter Fagerön. Vi får upp våran efter lite krångel med strumpan som fastnar bakom focken. Ewa rullar in lite och nu går strumpan upp. När Ewa skotar ut lovartsgajen så går plötsligt hanfoten på spinn-bomen av och bommen dråsar i däck. Jag tänker att det är bara att haka fast liften i den gamla ursprungliga bygeln. Jag ber Ewa släppa på liften.
Då sker olyckan!
Hon tar i hastigheten fel och råkar släppa på fallet. Spinnarn kommer ner med fart och hamnar direkt i vattnet. Det blir nästan tvärstopp och vi har en trål på 75m2 efter båten. Spinnakerbommen har knäckts på mitten, en mantågsstötta är böjd, stolpen till solpanelen har vikt sig bakåt och flaggkäppen har knäckts.
Vi kämpar i 20-30 minuter för att få upp spinnakern. Storen fyller och det går inte att vända båten för att spilla vind. Focken har rullat ut lite och det gör inte saken bättre. Ewa försöker riva storen men fallet kinkar i avlastaren så den kommer bara ner till hälften. Jag kallar till baks henne till aktern för jag måste få hjälp att hålla i duken som vi fått in. Efter en stund får jag loss ena gajen och då minskar vattentrycket i seglet och vi får in lite mer duk.
Till slut är hela seglet ombord. Ena liket har brustit efter en våd på två meter hinner vi se då vi hivar ner allt i ruffen.
Vi röjer på däck, surrar storen och kollar så inga linor finns kvar i vattnet. Vi rullar ut focken och gör några krysslag till baks för att se om vi kan hitta flaggan. Det gör vi inte så vi vänder och länsar till Mälsåker.
Telefonen har ringt flera gånger och vi förstår att de andra är oroliga över hur det har gått.
Väl framme och förtöjda får vi berätta vad som hände. Ewa är ledsen och tycker det är hennes fel. Det viktiga är att ingen vart skadad. Det kunde gått värre.
Mot kvällen när det mojnat lägger vi ut spinnakern på gräsmattan nedanför slottet för att torka och besiktiga skadorna. Vi slår ner tre bergskilar och knopar fast seglet.
Vi får i alla fall en fin kväll med gemensam grillning och lite samvaro under vårt kapell.