söndag
Vaknar till regn. Men det skall upphöra vid 11-tiden enligt alla prognoser. Bra för då får vi lunchgäster.
Nu i efterhand har vi läst att träffsäkerheten hos vädertjänsterna är ca 50%, så…
Kl 12 slutar regnet och då kommer min pappa, son och barnbarn på besök. Nu har vi inte setts på minst en månad. Det blir lunch i sittbrunnen.
I går kom det in en Lady som tog en plats två båtar bort. Det var bara det att det inte fanns någon plats där men de pressade sig in och vi fick precis i lunchen börja förtöja om och hänga ut fler fendrar.
Nu har vi precis satt oss till bords i sittbrunnen. Vad händer? Jo. Denna Lady Helmsman skall backa ut och på något märkligt sett så får de ankarlinan runt bojen och rodret. Varför ankarlinan förstår vi aldrig när de hade en annan tamp till bojen? Det kastas tampar till höger och vänster och de båtar som tidigare låg emellan oss har gått så vi blir de som får ta hand om tamparna.
De två männen ombord ser handfallna ut och det slutar med att kvinnan i sällskapet får bada. Hon kan inte dyka så det mesta gör hon med fötterna. Vi får i alla fall lite underhållning under lunchen. Plötsligt hörs en applåd och den trilskande ankarlinan (egentligen ankarband) kommer upp på däck. Vi börjar lossa linorna men de kommer inte ut. Nu står de på grund och kommer varken framåt eller bakåt. Ny linor skall halas för att försöka dra dem loss. Samtidigt skall en Sun Odysse 45, backa in bredvid dem och hojtar om djupet och vad alla båtar har för djupgående som redan ligger förtöjda. Vi ber dem vänta tills Ladyn har kommit flott och de går till en annan plats.
Allt löser sig. Ladyn kommer loss och vi kan avsluta vår lunch.
Sedan är det dags att ta farväl av alla, även min kära skeppskamrat lämnar mig. Hon skall börja jobba i morgon.
Vi går förbi glasskiosken på väg till bilen och barn och barnbarn vill ha glass.
Jag vinkar farväl och återvänder ut till båten. Medan jag fyller vatten och gör klart skepp kommer en annan RB111-ägare förbi och morsar.
Sedan lägger jag loss och backar ut. Helt odramatiskt utan grundkänning.
Utanför Trosa hissar jag storen och får läns och slör bort mot Oaxen. Ser regn längre in mot Södertälje men jag klarar mig och har sol.
Svajankrar innanför Oaxen med några småöar till skydd för fartygstrafikens svallvågor.
Efter telefonsamtal till sambon så blir det god natt.