SANDVIK- KRÅKELUND/ STORA KÄRINGSKÄR

Skrevs den av
NO-N  2-4 mulet
FÖRBI EN BLÅ JUNGFRU FÖR ATT KOMMA TILL EN SKÄR KÄRING

Eftersom vi skulle invänta att vinden vred blev det en lite senare start idag. 
    Förmiddagen ägnades åt att gå och handla, byta gasol och lite annat småpysslande. När vi så småningom var klara överraskade Reidar med en påse från fiskaffären, lunchbaugetter fyllda med skagenröra och toppade med rimmad lax. Det smakade mumsfilibabba det när vi åt vid tvåtiden.
Trött, förkyld kapten vilar…

Vi började vår färd med att kryssa men vindarna och Ryan ville inte åt samma håll som vi och då vinden så småningom blev svagare blev det motorgång mot Kråkelunds skärgård.

Vi hade passerat Blå Jungfrun och ätit vår lunch när Reidar siktade tre båtar lite längre fram. ”Det där måste vara Johan och Lena” sa han. Och mycket riktigt där kom de seglandes och en bit föröver skulle vi vara på kollisionskurs, jag fick hämta upp tutan och Reidar tutade på dem. Johan flög upp ur sittbrunnen och undrade var det var för idiot till motordriven segelbåt som inte ville hålla undan. När han såg vem som tutat började de vinka, vi stannade intill dem och pratade lite, innan vi fortsatte vår färd norrut. De var på väg åt Figeholmstrakten till bekantas bekanta, kanske ses vi igen om ett par dagar.

Vi hittade en liten liten ö, Äspeklubben, där vi lade till alldeles ensamma vid en egen ö. Det har vi längtat efter de sista dagarna. Gästhamnar i all ära, där finns duschar, färskt vatten och kanske en affär men ensam i en vik eller på en lite kobbe finns något annat: största möjliga tyyyystnad.
Egen ö, egen klippa. Äntligen!

 

-Vad tyst det är! Sa vi, när vi åt vår middag, ja det var jag som sa det, Reidar pratar inte så mycket idag heller, men lite röst har han fått tillbaka…
Efter middag och disk lade vi oss på svaj för att slippa få vinden i sidan i natt när den vänder.
 

 
Förtöjningsbestyr
Förresten vet ni varför segelbåtar har en gummijolle på släp efter båten? Jag fick veta det i morse, när jag för andra gången den här veckan såg en Franskflaggad Bavaria. 

De skulle byta plats i hamnen i Sandvik. Båtens manliga manskap går i gummibåten, ror ut till bojen, tar loss linan, ror tillbaka och startar båten. Nu får frun lägga loss i fören och så kör de till andra sidan hamnen där frun hoppar i land och knyter fast och herrn hoppar ner i sin jolle, ror ut och knyter fast i bojen….
Varför kunde de inte fånga bojen när den passerades på väg mot bryggan? 
/ Ewa