Klockan 10 kommer William och tar mig på släp till varvet. Han drar mig först ut på fritt vatten och sedan förtöjer mig långsides.
Vid varvet ligger några båtar och väntar på upptagning men efter en stund ligger jag under motorkranen. Vi riggar kättingblock.
Ytterligare en klubbkamrat har engagerats. Kjell kommer med bil och släpkärra. Vi tar ut kärran på bryggan och ställer ner motorn direkt på flaket i en trävagga.
Sedan hem till garaget där vi med gemensamma krafter får ner den på golvet.
Sedan till baks till varvet. Efter några timmar förhalar jag båten till andra bryggan och Lasse kommer med traktorn. Allt går bra och jag kommer nästan på samma plats som förra året.
Sedan följer några dagar med rensning av motorrummet.
Nu har en liten fundering infunnit sig: Skall jag inte byta motor i stället för att renovera?????
Jag skulle kunna få en 3-cylindrig med lite fler hästar. 25 kanske.
Har länge haft fundering om det är dags att göra något åt motorn. Den har gått sedan 1986. Toppen är bytt 2009 och drevet renoverades förra vintern.
Jag har bestämt mig för att lyfta ur motorn och renovera den.
Så jag ägnar en helg åt att lossa motorn och ta ut den från motorrummet. Börjar med att flytta mig in till jollebryggan. Därifrån är det lättare att bogsera den till varvet inför upptagningen.
Det tar ganska exakt en timme från det jag börjar till den är loss och framflyttad på motorbädden. Sedan är det bara att lyfta den ner på durken. För det har jag ordnat med en talja och block och en regel över ruffnedgången.
Till slut så står den där.
På fredag skall jag få bogsering till varvet där motorn lyfts ur med motorkranen och kättingspel.
Pumpen har stått och gått korta stunder på någon sekund med någon miniuts intervall. Brrrrp! Brrrrp!
Pumpen en Johnson är bara någon månad gammal så den åkte till baks till SeaSea, där de ville reparera/kontrollera och inte byta ut.
Under tiden monterade jag en gammal men fungerande pump. Samma sak med den: Brrrp! Då upptäckte jag att det var beroende av i vilket läge en trevägskran stod. Den väljer vad som skall gå till kranen och varmvattenberedaren, färskvatten eller sjövatten.
Om den stod i läge för sjövatten så brummade färskvattenpumpen. Min slutsats var att trevägskranen var otät invändigt.
SeaSea meddelade att pumpen var Ok! Och kunde hämtas. ”Inte otät och håller trycket”.
Jag hade nu bestämt att alla slangar, så långt möjligt skulle bytas ut till PEX-rör och kopplingar utan slangklämmmor.
Pumpen hämtades på SeaSea och en ny trevägskran köptes. Sedan vidare till Biltema för inköp av PEX-rör och kopplingar. Sedan till båten för lite rörmokeri.
Ewa hjälpte mig att dra ur de gamla slangarna och samtidigt dra i de nya rören. Efter några timmars svettigt arbete blev det bad.
Sedan var det dags att testa! Pumpen jobbade upp trycket och vi öppnade alla kranar för att få ut all luft. ”Så där ja. Ny pump och nya rör”. Allt är inte bytt ännu men det vart mycket färre slangklämmmor.
Brrrrp! Sa pumpen. Det är inte sant, sa jag. Vad gör vi nu. Ändrade trevägskranen och då vart det skillnad, trots ny kran. I ena läget så vart det längre tid mellan pumpstarterna.
Jag kan inte begripa vad detta beror på. Nåväl! Vi får väl ta bort trevägskranen då…
Först mera bad och sedan pån' igen. Kapade lite PEX-rör och kopplade om. Passade även på att ta bort det stora vattenfiltret för nu skall inget sjövatten gå igenom varmvattenberedaren. Endast en kran för sjövatten alltid och den andra kranen för varmt och kallt färskvatten. Alltså är de båda systemen helt skilda.
Det är med spänning vi slår på pumparna. Luftar kranarna. Nu äntligen skall det väl fungera!?
Brrrrrrp!!!!
Jag blir tokig! Jag ger upp!
Ewa har vid det här laget gått och lagt sig och jag sitter kvar uppe och läser då jag hör: Dropp! ….. Dropp! ….. Dropp!
Kollar i skåpet där pumpen sitter. Den läcker! Trots att SeaSea haft den på kontroll.
Jag gör ingen ting mer med vattnet förrän nästa dag då jag sätter dit min gamla pump. Då fungerar allt, förutom att den småknattar i slutet på varje pumpsekvens innan den byggt upp trycket och stänger av.
Efter en kall kväll i går då temperaturen sjönk till fem grader så hade vi i alla fall varmt ombord och sov så gott.
När jag tittar ut så ligger det handdukar på tork i Eriks båt. Frågar: ”Ni har väl inte badat”? Jo, Erik hade badat, trots endast 14° i vattnet. Friskt Erik…
Vi äter frukost i sittbrunnen trots att det är lite kallt. Men solen skiner och vinden är väst. Lite senare blir det gemensam fika uppe vid slottet.
Alla har skrapat ihop resterna från i går så det finns både äppelkaka och sockerkaka. Jag själv hittade en tårtbit i kylen så det är fest igen.
Lite senare börjar alla avsegla. Sven och Maggan börjar semestern så de skall ut genom Södertälje Sluss. Lasse och Vivven tar södra vägen hemåt och vi andra seglar norr ut med lite olika mål.
Vi går till pappa på Alholmen för en sista bunkring inför kommande semester. Vi skall ta ur en dyna i ena stickojen för att göra plats att stuva gummibåt och segel.
Efter några timmars slör och läns är vi framme och pappa möter på bryggan. Innan tilläggning så gör vi ett sista test med nya ekolodet. Glider in bredvid bryggan tills vi står på botten. Det visar klockrent djupet ner till 1.5m då vi står på botten.
Så sammanfattat kan vi konstatera att:
Nexuslodet inte fungerar något vidare
Airmar DST800 fungerar alldeles utmärkt och passar i genomföringen för Nexus TH52
Hjertmans support är suverän (Tack Johan på Hjertmans i Sundsvall)
Garmins support är värdelös. ”Är vi på samma bana” undrade de.
Är de på banan över huvud taget? Undrar jag…
Vi hämtar gummibåten och ett extra ankare. Vi pumpar upp gummibåten för att kolla att den är just efter vintervilan. Och det är den.
Vi hinner även justera kapellbågarna på sittbrunnskapellet innan det är dags för middag.
Ewa lagar en underbar kyckling-gryta med wookgrönsaker och curry som vi avnjuter under just uppsatta kapellet.
Kvällen avnjuts i kajutan med lite fotboll och senare revy, på TV;n
I går fick jag hjälp av sonen att dra ekolodskabeln bakom inredningen.Det fodras lite nya VP-rör då ekolodets kontakt inte gick igenom det befintliga och jag inte fille kapa kabeln och montera ny kontakt. Efter någon timmes bökande och borrande var allt på plats och båten var klar för midsommarfirande.
torsdag
Ewa hade skött planering och inköp på matsidan medan jag gjort båten sjöklar med fulla tankar och batterier. Vi var klara för avfärd vid 17:30. Det första vi gjorde var att sakta köra in mot land för att se hur det nya ekolodet betedde sig vid grunt vatten. Det gick sakta ner från 3 meter ner till 1.7m då vi slog i botten. Dy som inte skadar kölen 🙂
Sedan vart det för motor ända till Mälsåker slott där vi tänkt fira midsommar. Troligen med ett natal båtkompisar. Vi såg på AIS;en eller egentligen Marine Traficks sida på nätet att vi hade tre kompisar som redan var där. Jag studerade nyfiket djupsiffrorna från ekolodet och det tappade inte signalen en enda gång. Visade över 50 m några gånger vilket stämde med djupet enligt plottern. Det här verkade faktiskt lovande. Visserligen ingen större krängning men ändå…
Efter en dryg timme var det dags för middag. Det var spegelblankt och vi satte upp bordet i sittbrunnen. Det vankades min favorit, fredags-mys redan på torsdagen: RÄKOR!
Vi kom fram vid 21:30 och fick hjälp med förtöjning och sedan på stående fot en ”Angörare”.
Det vart lite seglarsnack på kajen och vi var fem båtar. Det vart fort kallt och det kom faktiskt någon regndroppe. Tidigt i säng och varmt i båten
Förr året började Nexus-instrumenten att krångla. Det var svårt att avgöra vad som var fel men COG, som kom från Garmin verkade i alla fall inte rätt. Detta medförde i sin tur att även vindvinklar vart fel.
Efter några mail till Garmin som tagit över Nexus så var jag inte något klokare. Jag skapade ett RMA-ärende hos Garmin och skickade in server och Multi-instrument.
Efter några veckor kom de till baks med kommentaren: ”Reservdelar saknas”!?
Jaha!?
Var det Servern eller Multin som var fel?
Jag köpte i stället ett paket från Hjertmans där man fick den nya NX2-servern, ett nytt Multiinstrument, en log- och en lod-givare. Allt till ett bra pris.
De nya givarna var i en större diameter och ekolodet var helt ny modell utan ”mellan-box”. För att få ekolodet att passa så bytte Hjertmans ut lodgivaren till den äldre dimensionen 43mm men ändå i nytt utförande som kopplas direkt mot servern.
Loggivaren kunde jag behålla för den gamla var kompatibel. Tanken vart att byta den till vintern då jag kunde byta bottengenomföringen också.
Ganska snart visade det sig att ekolodet inte fungerade som det skulle. Det visade aldrig djup över 50m och inte heller djup under 2m. Det senare känns angeläget då man smyger in till land i en naturhamn.
Under vintern lyssnade jag runt lite om problemet med ekolodet utan att bli klokare.
Jag kontaktade också Garmins Support för att få veta om det var Servern eller Multin som var trasiga vid sommarens service.
Svaret var: ”Vi kollade aldrig. De var ju så gamla”.
Jag fick under vintern kontakt med Nobelius Marin som i många år reparerat instrument av de flesta märken. De erbjöd sig att kolla upp de båda och tyckte Garmins agerande var lite märkligt.
Nu var ju det här en Nexus-produkt men det är ju ändå de som har servicen sedan de köpte upp Nexus.
Sent på våren lämnade jag in server och Multi för kontroll. De konstaterade att Multin var trasig men servern verkade Ok!
Jaha! Det hade väl Garmin kunnat konstaterat så hade jag bara behövt köpt ett nytt Multiinstrument och sparat ett antal tusenlappar.
Ok! Nu hade jag i alla fall en ny server, lite modernare och ett finare multiinstrument.
Nytt NX2 Multi-instrument
Men ekolodet då. Pratade med Erlandsons Brygga som erbjöd sig att skicka det som reklamation till Garmin. Spelade ingen roll att det var köpt på Hjertmans.
Tiden gick och jag passade på att byta loggivaren till den ”nya” som var tillverkad av Airmar som gör givare till de flesta marininstrument.
Efter fem veckor och då var det två dagar till sjösättning, frågade jag på Bryggan hur det hade gått med ekolodsreklamationen. Givaren låg kvar hos Bryggan och var ej ivägskickad, för de hade inte fått något RMA-nummer från Garmin.
Jag propsade på lite goodwill och de gav mig en ny givare och clearade sedan detta med Garmin.
Det var sjösättning två dagar senare och vid de första turerna så konstaterade vi att ekolodet fungerade lika dåligt som tidigare.
Reklamerade nu direkt till Garmin de 4 maj, som svarade: ”Vi återkommer”. Veckorna gick och inget hände. Efter ca tre veckor påminde jag Garmin om mitt ärende och svaret var: ”Vi väntar på svar från teknikerna”…
Efter fem veckor utan svar hade jag tröttnat och kontaktade Garmin igen och frågade varför inget hände och om det inte var bättre att ”Teknikerna” arbetade på supporten så kunde man ju få svar direkt.
Samtidigt hade jag själv funderat en hel del över problemet och kommit fram till att om nu inte Garmin kunde komma med någon lösning så kanske jag var tvungen att skaffa en annan givare.
Airmars sida luslästes och det var mycket Googlande om ekolod. Jag hade till slut kommit fram till att ett nytt ekolod från Airmar som arbetade direkt mot NMEA2000 kanske var en bättre lösning. Airmars DST800 verkade som ett bra val.
Nu hade jag också kontaktat Hjertmans där jag ursprungligen köpt allt. Då började det hända saker direkt. Jag hade också framfört mitt förslag till byte av lodgivare till Airmars DST800 Triducer. Den har logg, lod och temperatur i ett. Då skulle denna ersätta både logg och lod kopplade till Nexus-servern. Enligt supporten på Airmar skulle den passa i genomföringen till loggen, som var en Airmar-produkt. Visserligen såld av Nexus. Den hade också ekolods-lober som var anpassade för segelbåtar med 44° vinkel, 22 åt varje sida.
Hjertmans var med på noterna och kontaktade Garmin som också säljer den Airmar-givaren och allt kändes som det skulle gå i lås.
Då kom ett vidarebefordrat svar från Garmin som skrev följande:
”Bara för att förtydliga, DTS800 och nexus givaren har två olika dimissioner och vi skulle absolut inte rekommendera kunden att göra detta bytet när båten är i sjön. Vi är väldigt skeptiska till det hela och vet att det inte bara är att byta givare rakt av.
Jag kan självklart hjälpa kunden med bytet ändå men vi står inte för några kostnader som detta kan medföra alternativt ett bytet om han skulle göra sönder DTS800 givaren.
Är vi (och kunden) på samma bana? J ”
Jag hade ju ändå fått klartecken från Airmar att DST800 skulle passa i genomföringen som skulle heta P17. Vilket det också stod på Nexus-etiketten.
Jag försäkrade att detta var den bästa lösningen för mig och att jag tog alla konsekvenser i fall den inte passade. Jag var även beredd att ta upp båten och sätta dit den medföljande bottengenomföringen ifall den inte passade.
I måndags kom så den nya givaren. Det var med stor spänning jag packade upp och började mäta rent fysiskt. Jo då, det var samma diameter invändigt. Airmars genomföring har en backventil i form av en klaff. Nexusgivaren hade en liknande lösning fast med ett inre hus med klaff som är löstagbart.
Jag började med att koppla in givaren liggande på bordet mot NMEA2000-nätet. Direkt kom den upp i min Garmin 1020 och visade temperatur och fart då man snurrade på skovelhjulet. Såg ju klockrent ut. Frågan var hur det var med djupet.
Jag förberedde med blindplugg och insmorda oringar. Den övre oringen på Airmar-givaren skall bytas i fall man har en genomföring UTAN klaff. Oring och instruktion följer med. Man tar bort den monterade GULA oringen och monterar den medföljande SVARTA.
Jag lossade den stora ringen på loggivaren och lirkade sakta upp givaren och backventilen ur genomföringen. Det sipprade in lite vatten och då drog jag ur givaren helt.
Det forsade in vatten. Mer än jag hade väntat. Och då har jag tagit ur loggivare många gånger för rengöring. Blindpluggen spolades iväg över durken men efter några panikartade sekunder fick jag ner den nya givaren i genomföringen. Vattenflödet upphörde omedelbart och jag drog åt låsringen för hand efter att ha riktat in pilen på ovansidan mot stäven. Senare låstes den med medföljande ståltråd, mellan övre muttern och den undre.
Med stor förväntan slog jag på Garmin-plottern och bläddrade fram djupet. 3.2m stabilt!
Jag satt en stund och iakttog djupet som bara ändrade sig någon enstaka gång.
Jag tog en lodlina och kontrollmätte djupet vid stäven. Det var 3.6m.
Jag justerade offseten under inställningar och ökade djupet med 0.3m så att instrumentet visade 3.5m.
Då fungerade det alltså vid bryggan. Men kommer det fungera under färd? Och på grunt vatten?
Nästa helg blir det ingen segling, så nu har jag lite extra tid att fixa elsystemet som jag har tänkt. Jag brukar ibland ”fuska” med att hjälpa en del båtägare att fixa till sitt elsystem.
Men hur är mitt eget elsystem?
för några år sedan startade inte kylen. Supporten på Thermoprodukter sa att det nog var spänningsfall. ’Nej, nej. Inte spänningsfall i min båt!’ Men det visade sig sedan att det var spänningsfall i huvudbrytaren. Antagligen brända kontakter. Så där hade jag fel!
Nu hade jag planerat att göra en just kopplingsplint där jag samlar upp alla kablar runt om i båten. Sedan en kabelstam upp till panelen där brytare och säkringar sitter. Även en utökning med en extra säkringspanel behövdes.
Jag hade redan införskaffat material från bland annat Elfa och Hjertmans. Jag gillar Hjertmans serie från Blue Sea.
Ny plint och kabelledare i form av slang och kabelkanal
Jag började med att riva ut den gamla plinten och koppla loss alla kablar från panelen. Då såg det ut så här:
Alla kablar var uppmärkta med tejp så det här skall nog bli bra. Den nya plinten sitter på en skiva så den är bara att skruva fast mot bordläggningen.
Efter några dagar var hälften av kablarna på plats
I samma veva dök det upp ett tillfälle som gjorde att det vart dubbelarbete. En ny toalett! Elektrisk med kvarn!
Bakgrunden var följande. Jag har länge tänkt att en elektrisk toalett skulle kunna vara bättre. Vi har slängt papper i hundpåsar och det kändes inte riktigt fräscht. Så var det en artikel i tidningen Båtliv där man samtidigt med installation av däckstömning även installerade en ny toalett. Jag läste artikeln och laddade även hem manualen från tillverkaren Saniflo. De har en marin del och en bra katalog.
Vår toalaett har alltid fått en skvätt glykol i skålen under vintern. I år hjälpte inte det. Pumphuset hade frusit sönder. Jag hade lite reservdelar så det gick att fixa. Men den här backventilen är ett ständigt problem.
Så kom det ytterligare en båttidning. Båtliv. Där en av annonserna var Saniflo och extrapris på exakt den toaletten jag funderat över. Nu var det läge att byta. Det visade sig att den firma som hade annonsen också var de som medverkat i den tidigare artikeln. De hade lager i Sollentuna så det var ju nästgårds att hämta den nya.
Ewa var snäll och hjälpte till att ta bort den gamla och dra lite nya slangar. Den nya skulle matas med sjövatten från tryckvattenpumpen så det vart lite omkoppling i kölsvinet och under diskbänken.
Inget trevligt jobb att ta bort den gamla. Ett riktigt skitgöra 🙂
Den kranen som var mellan utlopp/tank och toalett kunde nu tas bort. Dels behövs den inte och dels skulle slangdragningen bli bättre. En 45° böj behövdes i stället.
Efter några provmonteringar och funderingar över slangdragningen så insåg jag att det äntligen var dags att såga upp den där inspektionsluckan jag funderat över. Jag har aldrig sett septictanken och nu med en lucka kunde även de flesta slangkopplingarna göras där bakom.
Sedan var det bara att tejpa, mäta och såga. Jag sågade från höger mot vänster och kände emellanåt efter i sidled var septictanken fanns. När hållet öppnades vart det lite ”Aha”. Var det så det såg ut.
Efter lite kabeldragning och slangdragning så var det klart för en första test.
Jag har i så många år sagt att jag skall ha en däcksbelysning. Så hittade jag till slut en i en båttidning. Ny produkt från Aquasignal:
Series 43 Combi-Light
Äntligen precis vad jag letat efter… Jag beställde direkt en via Hjertmans i Bromma. Fick svar efter någon dag att det skulle ta två veckor och… ”-Den kostar 4625:- . Vill du fortfarande beställa en?” Det ville jag förstås inte. Någon måtta får det vara på priser när det gäller båttillbehör. Så det blir nog ingen däcksbelysning i år heller. Eller… På Biltema hade jag tidigare sett denna lampa som är en ”Arbetsbelysning”
Priset var endast 399:- och den beskrivs så här:
LED-belysning med spot-reflektor perfekt för montering på båtar då ljusstark arbetsbelysning behövs. Fäste i rostfritt stål medföljer. 27 W LED som ger 1700 lumen. Lampans livslängd är mer än 30000 timmar. Skyddsklass: IP68. 10-30 V. Mått: 124 x 136 x 48 mm. Ström ansluts enkelt till utgående kabel (20cm). Omgivningstemperatur: -40 – +50°C.
Jag gick och funderade några dagar över hur den skulle monteras. Enklast är bäst. Man använder det ordinarie fästet. På baksidan finns fyra gängade hål M5 för ett alternativt fäste. Där skulle stag kunna fästas för att hålla lampan i vinkel och även hindra fall från att fastna i lampan.
Efter att ha dryftat iden med en båtkompis så ringer han och säger: ”-Så här skall du göra”. Jag hade redan rostfri tråd som var 5mm som jag tänkte bocka och svetsa fästen på. Men svetsa är svårt utan svets och allra helst Tig-svets 🙂
Tipset var att gänga stången i ena änden och i den andra fästa en kabelsko som fäste för popnit i masten.
Sedan var det bara att bocka stången i lagom form. Vinkeln på lampan räknade jag ut till 22º
ArcTan (2,8 / 7)
Ljuset skall träffa 2,8 m från masten fram på däck (2/3 mellan mast och stäv) och den sitter 7 m upp
Det enklaste var att flytta lanternan till samma höjd som däckslampan och använda en 3-ledad kabel. En minus och två plusar. En plus till lanternan och en plus till däckslampan. Lanternan demonterades och flyttades upp och ett hål borrades så kabeln kommer ut bakom lanternan. Sedan skulle kabeln i…? Jag har i jobbet som Servicetekniker på Brandlarm, en lång provstång för att nå upp till tak. Den kan bli ca 4m sedan skarvade jag den med en extrastång och därefter ett VP-rör. Nu hade jag en 7m lång stång.
Mastfoten togs bort så stången kunde skjutas in i masten.
En tunn lina tejpades löst längst upp på VP-röret. Jag mätte på utsidan hur långt in stången skulle skjutas för att hamna mitt för hålet. Sedan var det bara att skjuta in den i masten och ”fiska” med en ståltråd i hålet. Därefter drogs kabeln i och försågs sedan med kabelskydd i form av en ”Apparat-slang” som klätts med lite cellplast-kuddar för att inte ”skramla” inne i masten.
Fästet i basen bockades i samma radie som framkant på masten och popnitades fast. Lampans vinkel mättes in med en kartong-bit i 22º vinkel och stagen popnitades fast. Kabeln kopplades ihop inne i lanternan för gott fuktskydd.
En extra skyddsbåge av eloxerad aluminium fästes över lampan för att skydda segel och lampa.
Allt vart som jag tänkt mig fram till påmastningen. Jag brukar lyfta masten i lift-linan. Det fungerar väldigt bra och balansen på masten blir helt rätt. Inga öglor som behöver lossas genom att klättra upp i mastkranen. Men… … nu sitter liften strax under lampa och lanterna, så där hade inte ingenjören tänkt till ordentligt. Men lyser gör den:-)
Jag har valt bottengenomföringar och kranar i komposit från Nya Zeland. En kran under diskbänken som är intag för vatten har fått flytta till kölsvinet. Dels för att det är trångt under bänken och dels för att intaget tar in smutsvatten som just runnit ut från vasken.
För att få plats i kölsvinet så måste det till en 90º vinkel. Den var svår att få tag i men nu finns alla delar hemma.
Under vasken på toaletten har jag gått upp i dimension och tagit bort intaget för toa-vatten som var kopplat via t-stycke.
Den slangen är i stället dragen till den nya ventilen i kölsvinet som då betjänar både toa och sjövatten in till alla tappställen. För att inte tryckvatten-pumpen skall suga vatten tillbaks från toaslangen så får den slangen en backventil. (Den skall senare få dubbla slangklämmor).
För det nya hålet i kölsvinet behövs inte bara en 90º rörböj utan även en vinklad schuck till borrmaskinen. Det får jag låna av en båtkompis. Det finns en fördel att ligga på varv med 650 båtar. Det blir ett brett kontaktnät och mycket kunskap att ösa ur.
Efter mycket mätande törs jag till slut borra ett litet hål inifrån och ut. Sedan är det bara att gå till utsidan, justera lite i sidled och sätta fart på hålsågen. Genomföringen och vinkeln måste skruvas ihop och sättas på plats i ett moment för att det är trångt. Sedan är det bara att i tur och ordning gänga på kranen, T-stycke och slangstosar.
Till slut är det dags att tränga på slangarna. Med lite diskmedel inne i slangen och utanpå slangstosen så går det lättare. Till alla gängor använder jag lingarn i kombination med Loctite Gänglåsning.
ALLDRIG gängtejp…!
Arbetet med bottenventilerna är nästan klart. Kvar att göra är att plasta igen det gamla hålet under vasken men ännu har det inte varit rätt temperatur för det. Trots den milda vintern.
Som jag skrev tidigare så har ju funderingarna om större vattentank gått fram och till baka.
Det bästa alternativet var till slut en extra vattentank i stället för att göra om den befintliga.
En fråga som måste lösas var påfyllning och avluftning. Jag var från början lite låst vid att de skulle vara på barbordsiddan och då dras fram till stäven och upp i ankarboxen. Men man måste tänka ”utanför boxen”. Vände på tanken och och insåg att de i stället kunde dras via garderoben och upp till däck. En 90° böj gjorde att slangen kunde dras lite ”snyggare”. Avluftningen blev en infälld variant som inte sticker ut och repar andra båtar eller fångar spinnakergajarna.
En modifierad septictank var det billigaste alternativet. Men först gjorde jag en mall av frigolit för att se att den skulle få plats. Med avskurna hörn så skulle det gå. Jag ritar på tanken efter frigolitmallen.
Hörnorna sågades av och jag lämnade tanken till en mekanisk verkstad för svetsning.
Även en avtappning svetsades i botten.
Tyvärr skulle det visa sig att just den detaljen vart lite fel.
För att fästa tanken är det från början fyra öron i ena långsidan. Meningen var först att använda dessa men det skulle visa sig att de satt väldigt otillgängligt för att få i skruvar. Det ena örat hamnade även i kanten på ett hål för värmarslangen.
För att skruva fast tanken var det enklare att först göra en hylla som den får vila på och därefter fästa den med två gängstänger en på vardera sidan och en tvärslå på framsidan. Gängstängerna skulle även förhindra tanken att röra sig i sidled.
Ett hål för avtappningsslangen skulle borras genom maststöttans förstärkning. Den är ca 25cm bred och i homogent glasfiber. Jag började med en 10 mm borr för att sedan borra med 22 mm. Detta skulle visa sig vara ett jobbigt moment. Mest beroende på dåliga borrar. När 22 mm borren kom ut hade den inte följt det första hålet utan kom ut på sidan om. Detta efter 2 timmars borrande. Denna slang skall sedan kopplas ihop med den befintliga tankens avtappning. Den nya tanken ligger 10 cm över den gamla så det kommer att rinna åt rätt håll.
Hylllan passades in med hjälp av frigolitmallen medan tanken var på svetsning. Allt stämde och tanken passade med en marginal på 5 mm i överkant. Med tips från en seglarkompis så vart fastsättningen ännu enklare. Lösningen heter spännband. En ögla skruvades fast på vardera sidan innan tanken sattes på plats. Bandet drogs i och slangarna för påfyllning och avluftning monterades på innan tanken kom på sitt slutliga läge. Avtappningsröret borde ha riktats rakt ner och inte varit en 90°-böj. Kanske går det att gänga dit en annan rörbit först. Vi får se.
