Fönstren är utbytta till ”Riktiga” fönster från Rosätra och Linjett 35
[slideshow]
Kategoriarkiv: Teknik
Elcentral
All abrytare är samlade i en panel från Delab. Intill denna sitter batterimätaren och tankmätare.
Säkringar finns också i motorrummet. Några ligger före huvudbrytaren för tex värmare och solpanel.
Septiktankstömning
Här kommer en lösning på septiktankstömning. På Cavella såg installationen ut så här före ändringen. Toaletten gick till ett T-rör ovan bordsgenomföringen, se bild. En del av T-röret går rakt ner och den andra rakt upp till tanken. Det finns en kran mot botten och en kran mot toaletten. Då skepparen varit för slö för att stänga kranen mot toaletten så har det hänt att det runnit bakvägen tillbaks till toa med översvämning som följd. Blää.
Toaslang utan vattenlås
Därför förlängde jag slangen förra säsongen, mellan toan och T-röret i en båge upp till överkant av septiktanken. Den slangdelen har legat utanför skåpet, synligt, eftersom det var ett prov. Fungerade jätte bra.
Toaslang med vattenlås
Vattentankens påfyllning har gått under septiktanken och upp i skåpets framkant. Avluftningen har gått samma väg fast fortsätter fram under taket i förpiken till ankarboxen. Detta för att inte få in saltvatten i vattentanken. Nu skulle toa-tömningsdelen dit. Det enklaste var ju att kapa slangen i sin högsta punkt och sätta ett T-rör.
För att inte suga från toan vid tömning måste någon form av kran monteras mot toaletten. Det fick bli en 3-vägskran med L-kula (det finns T-kula också men passar inte här). Lite dyrare men enkelt att inhandla och skruva ihop.
Toatömning med 3-vägskran
Vattenpåfyllning
Var skulle då däcksanslutningen monteras? Det bästa var ju egentligen där vattenpåfyllningen satt längst föröver i skåpet, dold av frontstycket. Ett alternativ var att bara flytta vattenpåfyllningen någon decimeter. Ur hygiensynpunkt valde jag att flytta vattenpåfyllningen lite längre. Hur då? Jo, bakom lådan för röstjärnen akter om huvudskottet finns det plats. Om slangen kunde gå upp där så var det en bra lösning och det blir en kort rak slang ner till vattentanken. I Cavella så sitter det en högtalare i den lådan. Jag skruvade ur högtalaren och inspekterade utrymmet. Jodå här får slangen plats. Problemet var bara att det fanns en botten inne i utrymmet som måste håltagas för att få upp slangen. Ett par dagars grubblande löste problemet.
Håltagning
Så här gjorde jag: Med en av skruvarna till mantågsfoten som utgångspunkt mättes avstånd för ett tänkt hål. Ett litet hål borrades med en 3mm borr. Genom högtalarhålet kunde man nu känna var man hamnade i det dolda utrymmet. Lite justering och hålsågen på 45mm kunde sättas i däcket. Nästan exakt där jag tänkt. Nu tog jag fram hylsnyckelsattsen. Den längsta förlängaren försågs med en 11mm hylsa som passade på skaftet till hålsågen. En sexkantsbult slipades så den passade i det fyrkantiga hålet i förlängaren, där man sätter spärrhandtaget, den runda delen av bulten sattes i borrmaskinens schuck. Hålsågen fördes ner genom hålet i däcket och Ewa styrde den på plats på hyllan i det dolda utrymmet. Sedan borrade vi. Nu var vi nere bakom ryggstödet i soffan.
Vattenslangen bakom ryggstödet
Där skulle hålet vara ovalt. Först borrar man det ena hålet, inte helt igenom men nästan. Sedan borrar man ett nytt hål strax över, helt igenom. Nu kan man fortsätta på det första hålet och hålsågen styr trotts att borren inte har något material kvar att styra i. En roterande slip sattes i borrmaskinen och mitten av det ovala hålet snyggades till. Nu var det bara ett hål kvar, i basinredet ner mot vattentanken.
Genom basinredet
Här kommer nästa svårighet. Man får inte in borrmaskin med hålsåg under ryggstödet. Då sätter man hålsågen utan borr, alltså endast skäret, i vinkelslipen. Nu gäller det att vara stadig på handen. Här skall också göras ett ovalt hål. Jag börjar längst in i hörnan mot huvudskottet och tar hänsyn till skrovets lutning under basinredet. Startar vinkelslipen och med viss vinkel sågar ner genom plasten. Ett andra hål tas upp på samma sätt ca 40mm längre ut. Sedan slipas hålet snyggt ovalt. Nu är vi nere vid vattentanken.
Slangen
Slangen förs ned genom däcket. Ewa sätter på slängklämman som skall vara på däcksgenomföringen, genom hålet för högtalaren. Slangen förs vidare ner till tanken. Slangklämman dras så mycket det går och ändå så att den går att skjuta upp på slangen. Däcksgenomföringen är redan på i änden och skruvas fast med sikaflex. Slangklämman trycks upp under däck på plats och dras åt med ett litet spärrhandtag med hylsa 7mm. Lite trångt att få upp handen men det går.
Toaslangen
Nu tillbaka till toaslangen. I skåpet är det nu ett tomt hål där vattenslangen gick. Med kranens alla anslutningar, vinkel och slangstos hopskruvade med lingarn märks ett nytt hål ut vid sidan om det befintliga. Använd INTE gängtejp. Om rörets gänga måste backas så blir gängtejpen otät. Lingarn sväller av fukt och tätar bäst.
Här kommer man åt med hålsågen på borrmaskinen. I väggen bakom toan borras nu med hålsågen ytterligare två 45mm hål för slangarna. En från septitank/T-rör och en från toan. Nu går slangarna att föra upp genom hålen till skåpet och monteras på kranen.
I överkant på 3-vägs-kranen monteras en kort slang upp till den nya däcksgenomföringen för tömning som sitter i det gamla hålet för vattenfyllningen. Vredet på trevägskranen hamnar inne i skåpet och syns inte utifrån.
3-vägskranen inne i skåpet
Vi provsög med suganläggningen som finns i Kvarnviken sedan 1974 (Först i landet). Den är sammankopplad med vakumtoaletterna på hamnplanen och har ett otrolig sug. Septiktanken bånglade ordentligt och man fick lätta lite på munstycket så det sög lite tjuvluft vid sidan. Sedan har vi provat med vanliga sugar i Göta Kanal och det har fungerat. Jag skall nog ändå se över avluftningen och eventuellt satta dit en T-koppling med fritt inlopp som kan öppnas vid tömning.
På detta sätt slapp vi riva inredningen runt toaletten.
Vi har nu fått ett nytt sugmunstycke i Kvarnviken och det går mycket bra att tömma toan från däck.
Kyl-(box)-skåp
Hela våren 2000 seglades det varje helg och snart upptäckte jag att kylskåpet drog ganska mycket ström. Det var ett GMT 80l, förmodligen från då båten byggdes 1986. Den hade en så kallad TEC-”automatik” och ett kylmagasin. Meningen är att man själv skall trycka in en knapp för att utnyttja den ackumulerade kylan. Kompressorn går då inte på flera timmar men startar åter då batteriet börjar laddas.
Problemet var att det gjorde den redan vid 12.7V och det hade vi ganska snart när solpanelen (18W) hade laddat en stund. Vipps så startar kylen och gick ganska länge. Vart tog vinsten vägen?
Jag lyckades lura elektroniken med en diod så den inte startade förrän vid 13.4V.
Batterimätaren visade dock att vi tappade ca 20Ah per dygn. Med en rejäl dos motorgång kunde det dock återladdas. Men vem vill köra omkring för motor hela dagarna.
Till midsommar hade jag provat med ett termostat utan elektronik utan förbättring. Midsommarhelgen tillbringades mycket i hamn och då vi kom hem hade vi förbrukat 80Ah på två dygn…!!!
Det var nu två veckor till semestern och läget började bli akut. Vi skulle segla i fyra veckor med destination Karlskrona var det tänkt. Det skulle aldrig gå. Några kylfirmor kontaktades och ingen tyckte att det var värt pengarna att fylla och provtrycka det 14år gamla kylskåpet.
Vad göra??
Att det skulle vara ett kompressoraggregat var helt klart. Jag har testat en del med peltierelement (typ Super-Cool) inom jobbet, utan framgång.
On The Rocks var uteslutet då vi ej vill släpa runt på och jaga tuber med ammoniak.
Jag hade goda erfarenheter av ett Isotherm ASU kylaggregat från tidigare båtar.
Coolmatik var lite billigare men har två nackdelar:
1. Inte lika smart elektronik. (Isotherm har ett patent). Samma teknik som det gamla GMT.
2. Kopplingarna mellan kompressor och evaporator (kylkroppen) går ej att återöppna utan att fylla om systemet.
Isotherm ASU har en Danfosskompressor, BD35, med smart elektronik som kyler ner ett rostfritt kylmagasin till ca -12°C, då man har laddning och därefter vilar så mycket som möjligt. När motorn går och man har laddning, speedar den upp rejält och ackumulerar kyla. Den kan även känna av att solpanelen laddar och öka varvtalet lite lagom.
Jag bestämde att köpa en Isotherm ASU och montera i det gamla kylskåpet. Efter ytterligare någon dags segling, upptäckte jag att kylskåpsdörren glipade på babordskryss. Då åkte kylskåpet ut!
Kylboxen
Nu skulle det byggas nytt skåp/box med nytt kylaggregat. Jag hade redan tidigare gjort ritningar på en 60l box med dörr och med ”tröskel”. Jag kallar den box fast den har dörr. Detta kom att bli kylbox nr:7 i mitt båtliv.
Jag köpte en sats med Isotherms isolerskivor. Det är 45mm polyuretan med vit plast på båda sidor, så skivan är 50mm tjock. För att ytterligare förbättra och få skivans mått att passa bättre så köpte jag också en 20mm inotan-skiva. Det är ett kärnmaterial för sandwich konstruktioner med bra isolerförmåga. Finns i båtaffärerna.
Utrymmet under navbordet skulle utnyttjas maximalt för box och kompressor.
Först monterades hållaren för kylkompressorn på hyllan bakom boxen och ett hål för 75mm ventilationsslang sågades upp bredvid, med hålsåg, ner i utrymmet under. Hållaren skruvas med plåtskruv och senare monteras kompressorn med ett enkelt handgrepp i hållaren.
Sedan limmades en 20mm skiva i botten och en 20mm skiva på den aktre, vänstra, sidan. Detta för att få mer isolering där solen kan lysa ner genom ruffluckan. Därefter limmades en 50mm skiva på botten.
Två sidor, som höjden anpassades på, så att det slutligen blir en springa på några cm ovan boxen mot undersidan på navbordet. En skiva delad på mitten vart exakt rätt. Efter detta gjordes en baksida. Nu var det dags för ”taket” där kylkroppen skulle sitta. Därför borrade jag de skruvhålen innan den limmades fast. Den skruvas bara med fyra grova plåtskruvar.
Alla skivor lades i djupled så att när plastgarneringen limmats på de främre kortsidorna låg ytan i plan med trävirket. Några trälister skall passas in för att snygga till kanterna men har ännu ej monterats.
En ”tröskel” 11cm hög limmades i framkant. Dels för att inte saker skall ramla ut då dörren öppnas på kryss och dels för att behålla mer kyla då dörren öppnas.
En enkelsidig teakplywood 12mm köptes på Pondus Snickeri, i Stockholm, och monterades som dörr med två gångjärn och två luckreglar. På insidan limmades en 50mm isolering som passats in med lite tolerans i öppningen.
Ett 35mm hål sågades upp i bakväggen med hålsåg, i det övre vänstra hörnet för kylledning och kablar.
I botten på navigationsbordet fanns sedan tidigare en lucka genom vilken kylkompresson kunde monteras i sin hållare med ett enkelt handgrepp.
Hela utrymmet bakom boxen ventileras med två galler. Ett lågt på väggen akterut och ett antal hål i överkant. Hela boxen har också en springa i överkant på någon cm. Det satt också en PC-fläkt med termostat, sedan tidigare, som blåser ut luft bakom soffan vid behov. Det är tveksamt om den behövs, men ju svalare kompressorn hålls desto högre verkningsgrad. En 75mm ventilationsslang stacks ner i det uppsågade hålet mot utrymmet under och fästes på kompressorns fläktdel med buntband. (Det finns en fläns att köpa). Fläkten på kylkompressorn suger då svalare luft underifrån.
Kylmagasinet har 3m kopparrör som först rullades ut i hela sin längd. Sedan stacks röret in genom hålet i bakväggen och rullades upp i slingor bakom boxen. Då behövdes en medhjälpare. Snabbkopplingarna på kompressorn lyftes upp mot ”inspektionsluckan” och skruvades ihop med kopplingarna på röret från kylmagasinet. Alla rör klamrades och fästes mot väggarna med buntband och fästankare. Lite skumplast lades emellan där det behövdes för att undvika skrammel.
Kabeln för manöverpanelen drogs upp i skåpet ovanför där elcentralen sitter och sedan ner på väggen längst in på navbordet. En digitaltermometer monterades där också med sensorn tejpad inne i boxen. (68:- på OK). 2.5mm2 matarkabel drogs från en säkring.
Hyllor
Nu var det dags att göra hyllor. Jag använde några skivor lexan, som bockades i framkant för att hålla saker på plats. Detta gjordes med hjälp av varmluftspistol och en plåtbock. Några aluminium vinklar skruvades i sidorna för att lägga hyllorna på. En glipa på en cm lämnades i bakkant. Där har hyllan en liten plåtskruv som hakar tag så den hålls på plats. Hyllorna monterades, så att en mjölktetra eller en öl går att ställa på botten med 1 cm marginal, 17 cm från botten. Den nedre hyllan är 19cm djup. Den övre monterades ca 10 cm under kylmagasinet (16cm från taket) och blir som ett litet frysfack. Den vart 26 cm djup.
En lampa typ garderobsbelysning (från ”Bryggan”) monterades med kontakt mot dörren så det tänds när man öppnar. Hålet bak i boxen tätades med fogskum.
Alla skivor som limmades mot trät och mot varandra, limmades med PL200 och alla övriga kanter limmades med vit sikaflex. Alla kortsidor framåt och på dörrens isolering kläddes med vita plastremsor som följde med satsen med isolerskivorna.
Bygget tog tre kvällar. Första kvällen byggdes boxen.
Kväll två monterades kylmagasin och kompressor och kablar drogs.
Den natten provkördes kylen med en lös isolerings bit där dörren skulle sitta. På tio timmar hade den dragit 2.8Ah och det var ca 8°C i boxen. Kväll tre monterades dörren med gångjärn och lås, hyllorna och lampan. Hålet i bakväggen tätades.
Boxen var klar och det var torsdag kväll.
Till helgen gjorde jag en ensamsegling för att testa inför semestern. Jag packade in lite matvaror och satte på landströmmen i några timmar. Då kan kylen köras på ett ”manuellt” läge där den går mera kontinuerligt och temperaturen kan ställas in med en ratt på kontrollenheten. När landströmmen kopplas ur ställer men kontrollenheten på ”Auto” och den sköter sig själv efter tillgång på ström.
Här är ytterligare en skillnad mot Tex. Coolmatic där man prioriterar en jämnare temperatur i boxen framför låg strömförbrukning.
Resultatet var över förväntan. Med motorgång in och ut ur hamn var förbrukningen efter helgen endast några få amperetimmar.
När detta skrivs, under semestern 2002, har vi haft 6 dagar mulet med regn i två dagar, alltså väldigt lite laddning från solpanelen. Vi har haft normal motorgång in och ut ur hamn. Legat stilla två dagar på Broken och nu ett dygn i Nynäshamn. Vi har använt värmaren, belysning och kört PCn och telefoner på laddning och idag har vi -16,5Ah på batterimätaren. Helt OK tycker jag.
Kostnaden 2002 var följande:
| Kylaggregat Isotherm ASU | 7.500:- |
| Isolerskivor | 1.100:- |
| Lim; två sikaflex, två PL-200 | 300:- |
| Lexan till hyllor | 100:- |
| Belysning | 95:- |
| Termometer | 65:- |
| Teakskiva till dörr m beslag | 300:- |
Totalt: |
9.460:- |
Summering
Lite väl mycket tyckte jag först. Men om man ser till resultatet så var det en väl värd investering. Nu behöver jag ingen mer solpanel. Där ”sparade” jag 3.500:-. Jag kanske inte ens skulle behöva den 18W jag nu har. Men den sitter bra på en stolpe på akterpulpit.
Det är lätt att ta ut och ställa in saker och det blir mer ordning med hyllor än i en box som man öppnar uppifrån. Tröskeln löser problemet med saker som far ut när man öppnar dörren på kryss.
Jag har som nämnts byggt 7 kylboxar, och det här var en av de bättre.
Nackdelar då? Ja möjligen priset. Men vad finns det för alternativ?
Vi hade en viss lukt i början på semestern från limmet. Men nu fanns det inte så mycket tid att vädra boxen innan vi stack. Lukten är nu nästan borta, fyra veckor efter limning. Och då har boxen använts nästan hela tiden.
Teakbänkar i sittbrunnen
Teak i sittbrunnen är skönt på flera sätt: vackert, skönt att sitta på, ger ett mer dämpat ljus för ögonen och så torkar det fort.
När jag väl bestämt mig så upptäckte jag att en färdig sats var ruskigt dyr. Ej motiverad utav priset på materialet.
Vid ett snabbt överslag så borde materialpriset ligga under 3.000:- (2004 års pris).
-”Alltså, så gör man dem själv”!
Materialet inhandlades från Palms trä & snickeri i Tyresö och Erlandssons Brygga i Stockholm.
Material:
-Teakribbor med fals 12×35 (däcksribb)
-Teakribbor till ramar 12×44
-Bottenlist i gummi
-Nåttejp
-Sika Primer
-Sikaflex nåtkitt 290DC
-Sikaflex lim 298
-Skruv? Nix Pix. Inga skruv!!!
-Mallpapper (typ mjölkkartong, tjock)
Verktyg:
- Vinkelhake
- Smygvinkel
- Penna
- Sticksåg
- Japansåg
- Bänkslip
- Skruvmejsel
- Skruvdragare
- Talmeter
- Bandslip
- Rondellslip
- Tandadspackel
- Skrapa
- Tolk (4mm aluminium)
- Kniv
De enda skruv som användes var för att fixera ramvirke och ribbor i underlaget fram till nåtningen.
Först så mallades sittbrunsbänkarna av på tjockt mallpapper. Sedan fixade jag en gammalspånskiva med vitt laminat. Någon hade slängt en bänkskiva i sopkontainern.
Skivan sågades till för den största mallen med ca 10 cm extra runt om. En rejäl kloss skruvades fast underifrån så att skivan gick att sätta fast i Workmatebänken.
Små plywoodbitar sågades till att användas som tvingar. Mallen punktades fast på skivan med några droppar smältlim. Därefter började tillsågningen av ramvirket.
Ramvirke
Ramvirket sågades med vinklar i hörnen oftast 45° annars delades vinkeln lika. Varje ribba fixerades med några plywoodbitar och skruv strax utanför ribban. Den långa biten mot sargkanten gjordes i två delar. Alla mellanrum bestämdes med en tolk av en 4mm aluminiumbit.
Teakribbor
När alla rambitar var tillpassade så började jag såga till de smalare ribborna. Tolken lades på sidorna för att få samma spalt runt om. Listerna putsades i ändarna på bandslipens planskiva för att få exakt längd. Långsidorna lades dikt mot varandra där den ena hade en fals. Mot ramlisterna användes samma tolk på 4mm.
Nåtning
När alla lister passats in så satte några lister tvärs övar allt med tvingar. Därefter vändes hela skivan och skruv/grabber drogs från baksidan in i varje list. INTE igenom. När skivan vändes tillbaka kunde tvingarna tas loss och allt satt på plats klart för nåtning.
Första steget inför nåtningen var en ordentlig rengöring med dammsugare och borste. därefter primades alla ”spår” med Sikas primer. När primern torkat så tejpades botten på alla spår som ej gick till fullt djup. I de andra spåren lades en gummilist. Anledningen till allt detta är att nåtfogen inte skall fästa i tre ytor utan bara i två kanter. När trät senare rör sig p.g.a värme och fukt så finns det risk att nåten släpper. Därefter var det dags att börja fylla alla fogar med massa. En vanlig spruta för patroner användes och spetsen kapades till lämplig bredd.
När nåtmassan härdat något dygn var det dags att slipa bort överflödet. Här finns det lite olika skolor. En del hävdar att man skall maska av alla kanter runt fogarna för att få mindre kladd vid sidan. Jag valde att inte göra det utan slipade bort allt överflöd. När nåten härdat togs alla skruvar bort på baksidan och bänksatsen lossades från mallpappret.
Montering
När alla bänkar var slipade grovt så rundade jag av alla kanter. För att få ett snyggt resultat använde jag en överfräs med ett kantfrässtål med rundad kant och kullager. Därefter skulle bänkarna monteras i båten. Inga skruv skulle användas utan de skulle bara limmas med Sikas lim 298. Plasten runt om maskades med blank masktejp, vattenlinjetejp. Sedan slipade jag med grov rondell och tvättade med aceton. Därefter lades ett tjockt lager med lim på direkt från den ”korv” som det levereras i. Med en tandad metallspackel spreds limmet ut över toften.
Teaken lades på limmet och några tyngder placerades ovanpå. Verktygslåda, skruvlåda och några vattendunkar. Man får kontrollera så att inte teaken glider. Ev. kan några klossar tejpas i kanterna som förhindrar sidoförflyttning.
Efter härdning några dagar så var det dags att ta bort överflödigt lim i kanterna och en ny slipning. All masktejp revs bort och en kniv och båtskrapa användes för att snygga till kanterna.
Efterbehandling
När alla bänkar limmats och putsats var det dags för oljning. Där finns flera åsikter om vad som är bäst.
Jag använder en teaksealer som gav en fin nyans och ett bra skydd,
Golden Teaksealer från Ingemar Martinsons Båtbyggeri
Efter några års användning men regelbundet oljade med Golden Teak Sealer
Köloptimering
Denna artikel är ursprungligen skriven för Smaragdbladet, senare omarbetad och publicerad i tidningen Segling. Nu i tredje upplagan för RB111. Att ha en köl som är lika fin som seglen blir allt vanligare i en entypsklass. Allt fler seglare intresserar sig för kölen och dess profil. Jag tänkte här göra en enkel beskrivning hur man fixar kölen. RB111 har lyckligtvis en blyköl vilket gör arbetet mycket enklare. Om man vill börja arbetet redan på hösten kan det vara ide att bygga ett hus runt kölen. Lättast är att bara svepa en press runt stöttorna, men vill man ha det lite mer ordentligt kan man använda frigolit och masonit. Med en värmefläkt kan man sedan hålla varmt trots minusgrader på utsidan.
Mallar
Nästa arbete blir att tillverka kölmallar. Bäst är att göra dem direkt på en bit plywood då en kopia av en pappers mall är något osäker.
I en del klassregler står angivet vilken profil som gäller för köl och roder, även vilken tjocklek respektive sektion på kölen skall hålla. Tabell 1. visar längden i procent från 0-100 enligt klassregeln.
Tjockleken ”t” är måttet vid varje längdmått också i procent. Alla dessa procenttal multipliceras med längden på den profil som skall tillverkas, och vi får L mm och t mm. På detta sätt kan man tillverka extra mallar, mellan sektion 1-2 och 2-3. Även mallar till rodret.
Dessa finns i Tabell 2.
På en bit plywood, ca 10 cm längre än profilen, och 35 cm bred, ritas en centrumlinje. Linjen dras 5 cm innanför kanten. En annan linje ritas på tvären, 5 cm innanför kanten. Denna linje är profilens framkant, ”nosen”.
Från denna linje avsätts nu alla längdmått. Vid varje längdmått avsätts vinkelrätt mot centrumlinjen tjockleken ”t” . I nosen ritas en cirkel med radien enligt tabellens ”nosradie”.
Vid varje punkt fäster man en liten spik. En latta böjs utanför spikarna och en linje ritas efter lattan. Nära nosen kan det bli svårt att böja lattan så man kan bli tvungen att rita lite på frihand, så linjen turar in med nosradien. Drag ur spikarna och såga efter linjen med en sticksåg. Lämna lite putsmån. Putsa mallen och fyll i centrumlinjen på mallens båda sidor. Vid ändarna bildas en hake som gör att mallen passar där längden stämmer på kölen. Det underlättar att ha två profiler på samma skiva, så nästa sektion ritas på samma sätt på skivans andra kant. Förstärk mallen på längden med en list på mitten.
Hyvling och slipning
Nu skall kölen börja bearbetas. Börja med att slipa bort all gammal färg.
Rita upp alla sektionerna parallellt med kölsulan. Kanten mellan skrov och köl syns bra när det är kondens på kölen.
Rita en linje i mitten på kölens framkant.
Alla dessa linjer kan man behöva fylla i under arbetets gång. Sedan skall bakre delen hyvlas. Hyvla bakkanten först med en surformhyvel tills den är rak och platt. Sedan hyvlas sidorna bak med en elhyvel tills den bakre delen blir jämn och rak. Bakkanten skall vara minst 10mm tjock. Prova med mallarna så att det inte finns några knölar mellan nosen och bakkanten. Dessa hyvlas i så fall bort, men inte mer än nödvändigt. Det är jobbigt att spackla och slipa som du kommer att märka.
Spackling
Nästa fas blir spacklingen. Först måste man bestämma om man skall använda polyester- eller epoxy-spackel. Polyester bör inte spacklas tjockare än 5-7mm. Väljer man polyester, köper man polyester löst och blandar själv med microballonger. Epoxyn som är att föredraga köper man färdig. Det går åt mycket spackel, mer än man kan tro, så det kan vara ide att jämföra priserna. WC Watertite är lättarbetat men något dyrt. EPOTEX, säljer ett epoxyspackel som heter NM, som prismässigt överträffar WC, men är något tyngre att slipa. Priset på WC 5kg/3 liter är 1198:- och NM 206 1.9kg/1.4 liter är 225:-(jan-99). Literpriset blir då 400:- resp. 160:-, till NM 206 fördel. Det kan gå åt upp till 15 l, beroende på hur dålig kölen är. 1mm höjd på 1 m2 är lika med 1 liter.
Börja nu att spackla en ås vid varje sektion. Den kan göras 5-7 cm bred. Spackla hellre i flera omgångar då allt överflöd måste slipas bort. Använd en riktig ansiktsmask vid all spackling och slipning. Detta är mycket viktigt. Slipa nu varje ås så att den stämmer med mallen. Var åter igen noga med att mallens centrumlinje ligger mitt i nosen. Använd 40-80-papper på en rondell och en oscillerande maskin.
När alla åsarna är färdiga kan man spraya åsens yta med en avvikande färg. T.ex. svart billack. Detta underlättar vid kommande slipning. Det blir lätt att se att man inte slipar för mycket på åsarna. Åsarna är grunden till ett bra resultat, så lägg ner lite extra krut på inslipning av åsen.
Nu börjar det roliga. Bredspackling mellan åsarna.
Till detta kan det vara bra att använda några aluminiumplåtar eller styva spacklar. Lägg på rikligt med spackel mellan två åsar och drag av med aluminiumplåten vilande mot åsarna. Spackla flera gånger om du skall bygga upp ett tjockt lager.
Slipning
Nu återstår slipning och eventuellt målning. Slipa först med 40-80- papper och var noga med att inte slipa för djupt i åsarna. Slipa sedan till ca 220-papper. Använd alltid ansiktsmask. Var extra noga med kölens främre del.
Nu återstår endast målning och slipning till slutfinish. Lämpligen med en epoxy-grundfärg, T.ex. Le Fant nylonepoxy. Måla 4 lager och låt härda mellan varje. Om du har byggt ett hus och har varmt kan du kanske slipa efter en vecka, annars kan det ta längre tid. När färgen härdat och om vädret tillåter kan det nu vara läge att riva huset.
Vattenslipa med 220-papper till att börja med. Gå sedan till finare papper, 400-papper brukar räcka. För att retas med tvivlande varvsgrannar och dina kappseglingskonkurrenter kan du slipa ner till 1200-papper. Men detta påverkar psyket och armarna mer än farten.
SAMMANFATTNING:
Du behöver:
- kölmallar
- elhyvel + surformhyvel
- ca 15 liter spackel
- spackelspadar och aluminiumplåt
- rondellslip och oscillerande slip
- torrslippapper 40-220 våtslip 220-400 (1200??)
- EN ORDENTLIG ANSIKTSMASK
Arbetsgång:
- rita upp sektionerna och hyvla bakkanten
- spackla åsar vid varje sektion
- slipa åsarna exakt efter mallarna
- bredspackla mellan åsarna
- slipa, slipa, slipa
- måla grundfärg (tex. epoxi)
- slipa, slipa, slipa, slipa !!!???
- Måla bottenfärg
Tid: 50-100 timmar
Efter allt detta får du skylla på något annat än kölen när det går dåligt...
Bänkskivor
Gamla pentryskivorna
Jag hade länge tyckt att pentryt kändes lite mörkt och gammalmodigt. De svarta bänkskivorna bidrog till det.
De hade dessutom en del fula märken efter något varmt som ställts på dem.Jag bestämde mig för att byta ut dem till vita perstorpskivor. Då de befintliga skivorna var kantade med teaklister som dessutom var skruvade och pluggade så tog det emot att riva hela pentryt. I stället bestämde jag mig för att limma de nya skivorna uppe på de gamla. Det var då angeläget att passa in de nya bitarna EXAKT efter befintlig yta.
Mallar
Så här gjorde jag. Vid vasken vart det nödvändigt att först ta bort kranen och vasklådan.Lådan satt hårt i butylgummi och var svår att få bort. Man fick inget bra tag i kanten men tillslut var den loss. Därefter slipades alla teakliter, runt om, trärena och den svarta bänkskivan mattades ner och allt dammsögs och rengjordes.
Mallar gjordes först i kartong efter varje yta. Det går lätt att med saxen få till mallarna. Blir det fel så gör man en ny. Därefter sågades alla bitar till i 9mm spånskiva. (Någon hade lämpligt slängt en hel skiva i vårt grovsoprum). Skivorna putsades så att de passade exakt.
Ytan längst in till vänster har ett öppningsbart lock som måste passas in. Höjden mellan skåpet och bänkskivan gjorde att det inte skulle gå att fräsa kanten på plats. Därför måste hålet tas upp i förväg. På den tillsågade spånskivan mättes hålet upp från respektive kant. Därefter använde jag locket som mall. Ritade och sågade ca 1 cm innanför kanten. Sedan sprayade jag svart färg på undersidan av mallen, närmast kanten.
Ett ritsverkytg tillverkades av en bit cykeleker. Slipades spetsig och bockades i 90 grader. Med mallen på plats kunde jag nu från översidan ritsa på undersidan av kanten. Ritsen syntes bra i den svarta färgen. Därefter sågades kanten ca 2mm innanför ritsen. Ytterligare en spånskivemall gjordes lika, men med hålet ca 5mm större. Därefter vart det ett besök hos snickaren för inköp av material. Den första hade svårt att få fram perstorpsfaner i mindre bitar. Han ville undvika att köpa in en hel skiva. Det slutade med ett besök hos Pondus Snickeri där man sågade perstorpen efter mina spånskivemallar med ca ½ mm putsmån runt om. Perstorps laminatet är ca 2mm tjockt. Tillbaka i båten putsades perstorpen med slippapper att passa så bra som möjligt på respektive yta. En tunn tråd lades under skivan för att de lättare skulle gå att lyfta upp vid varje försök. Till slut passade alla bitar så bra som jag kunde få till det. För ytan med locket gjordes följande. Perstorpen lades på plats med mallen (den med 2mm mindre hål) ovanpå. Hålet ritades av på den vita ytan och allt togs hem i garaget.
Den extra mallen med för stort hål placerades underst och perstorpen passades in efter den övre mallen och ritan. Allt fixerades, vändes och var nu som en dubbelmacka med perstorpen i mitten. Med en kantfräs (frässtål med rakt skär och med kullager nederst) frästes hålet i perstorpen. Den undre mallen var referens som kullagret fick följa och extramallen överst fungerade nu som stöd för fräsens sula. Vid test i båten stämde allt och jag hade några mm putsmån. Nu slipades spånskivemallarna av i alla kanter så att de glappade lite. Detta för att de senare skulle användas som limpress och inte fastna i kanterna. För säkerhets skull satte jag i några försänkta skruvar underifrån mallarna. Detta för att ha något att ta tag i när mallarna skulle lyftas upp. Detta skulle visa sig vara ett smart drag då en av mallarna senare fastnade.
Listverket runt varje yta tejpades med blank masktejp ca 2mm upp från den gamla skivan (motsvarande tjockleken på perstorpen). Perstorpens översida tejpades närmast kanterna. Spånskivorna som nu skall vara limpress, tejpades på kortsidorna och underkanterna närmast ytterkanten. Allt detta för att de inte skulle fastna i limmet.
Limmning
Efter en rejäl dammsugning blandades lite epoxilim. Jag använde NMs färdiga lim som blandas 50-50. Strök ut limmet på de svarta ytorna och lade på perstorpsbitarna och sedan spånskivan ovanpå, som press. Ett antal tyngder lades uppe på spånskivan i form av verktygslådor, skruvlådor och annat tungt.
Efter ett dygns härdning så togs tyngderna bort och spånskivorna skulle lossas. Trots all tejp hade spånskivorna fastnat i kanterna men till slut var de loss. Nu återstod fräsning av vaskens hål. Ett hål som var mindre än vaskurtaget, hade tidigare fräst upp i den lösa perstorpen och den borttagna biten använts till det lösa locket i den andra skivan.
Några trälister lades ut för att få samma höjd som träramen runt för att få stöd för fräsens sula. Kantfräsen kom åter till pass. Kullagret i botten fick följa kanten på den ursprungliga bänkskivan.
Limrester på kantlisterna togs bort med skrapa och slippapper. Sist togs tejpen på perstorpen bort och det färdiga resultatet var inte långt borta.
Ytterligare puts av limrester och sedan fernissades teaklisterna runtom med först blank fernissa som fyller bra och sist matt fernissa.
Det färdiga resultatet.
På dessa bilder återstår lackning av trälisterna runt skivorna. Det vart betydligt snyggare än de svarta skivorna.
Autopilot
Inför denna säsong 2011, funderade jag över Autopiloten. Vi skulle ju gå Göta Kanal och sedan runt kusten.
Autopiloten vi använt var en Autohelm 2000+, kallad ”Helmer”.
Den hade inte riktigt kraft och snabbhet att styra båten i lite hårdare vind och sjö.
Så vad fanns det för alternativ?En kompis med Linjett 35 hade bytt till Raytheon SPX5, och var helnöjd.
I våras fanns den modellen på extrapris från Hjertmans men kostade ändå 12.000 SEK
Jag kollade en del på nätet och hittade den i England för ca 8.500 SEK Jag beställde en men den levererades aldrig.Det visade sig att man inte hade den i lager förrän fram på våren så jag avbeställde den.Fortsatte leta på nätet. I USA fanns den för 5.800 SEK sedan tillkom frakt.Vilket vart ca 7.000 SEK det tog några dagar och jag fick mail från firman som tyckte jag borde ändra fraktsätt till UPS. Dyrare men då var den försäkrad och skulle gå att spåra på internt. OK, nu var vi uppe i 8.000 SEK men ändå betydligt billigare än här hemmaNästa morgon kollade jag på UPS. Den hade landat på Arlanda runt klockan sex på morgonen och 07:15 var den på UPS i Bromma. Vid niotiden ringer en tjej från UPS och talar om att de tänker köra ut paketet före lunch, ”men det tillkommer ju lite avgifter först…”
Jaha??? -”Moms och Tullavgift”. ”Det gör det alltid från USA”. 2.000 SEK till.
Nåväl vi löste det genom telefonen med Visa-kortsnummer mm.
Strax efter kom ett mail med kvitto på avgiften. Nu var vi uppe i ganska precis 10.000 SEK. Paketet dröjde till sena eftermiddagen men de hade sorterat fel och ringde och beklagade.
Installation
Nu var det dags för installation. Autopiloten består av fyra delar: Databox med gyro, kompass, manöverenhet/instrument och själva motorn/dragstången.
Dragstången hade lite andra monteringsmått än tidigare 2000-modell men det vart ett nytt hål i sargkanten och en förlängningsbit från den gamla piloten.
Instrumentet fick en given plats i huvudskottet där det fanns ett hål från en gammal GPS.
Hålet täcktes nu av en ventil men den var bara att ta bort.
Här ser man alla instrument lätt överskådligt
Huvudenheten fick plats i skåpet vid navbordet.
och kompassen under salongssoffan…
Den första provturen började med att dragstången inte rörde sig ur fläcken. Efter lite meckande skiftade jag kablarna ( plus och minus) och då gick den.
Konstigt för det var kopplat enligt manualen.
Nu skulle ett inledande sjöprov göras med båten i cirkel för att deviera kompassen och göra en hel del andra inställningar, vilket den gör automatiskt efter ett antal girar hit och dit.
Funktion
Hur har det fungerat sedan då? Helt perfekt. Nästan. Den är otroligt snabb och exakt. Lite för ettrig ibland med det har jag ändrat i inställningar. Den kan styra efter GPS (Track) om man vill, helt perfekt. Lite vinglig om man kör efter Nexussystemet men otroligt bra direkt mot plottern som är en Garmin 3010C. Med en knapp kan jag ändra så den läser från Nexus eller Plotter. Det här är lite överkurs men otroligt funktionellt.
Mot nexus kan den gå efter vindvinkel. Den seglar otroligt bra. Man kan kryssa och ställa in skenbar vindvinkel till ex. 28grader. Och då seglar den så. Man kan slå från SB till BB genom att trycka +1 och +10 samtidigt. Sedan lägger den sig på samma vinkel på andra bogen.
Just nu går vi för motor över en lugn Hanöbukt. ”Rayan” styr på ”Track”… Spikrakt.
Man kan enkelt ändra ”Respons” som är en parameter för hur exakt den skall jobba. Efter sjöprovet vart det värdet 5 men jag ändrade till 4. Man kan tillfälligt öka eller minska efter omständigheterna.
På det hela taget vart det mycket bra. Priset vart 2.000:- lägre än extrapriset runt nyår och Raytheon har World wide garanti.
Instrument
Jag har alltid gillat att ha instrumenten i blickfånget utan att de skymmer sikten föröver. Dessutom har jag alltid gillat Silvas instrumentserier. I dag heter de Nexus.
Mitt första silva instrument var nog en vanlig kompass. Tror den hette: 1000
Sedan vart det de digitala 200 som var en logg. Under Smaragd-tiden seglade vi en semester med en annan Smaragd och de hade Silva 2000 och 3000 som var logg och lod. Efter semestern minns jag att jag direkt gick och köpte ett Silva 2000.
Nåväl utvecklingen har sprungit iväg och i dag heter de Nexus NX och NX2. Men de skall alla monteras på ett vettigt sätt så de går att se och man kommer åt knapparna. Redan då jag hade Smaragden så gjorde jag en instrument-panel som integrerades i skjutluckan. Dels för att det skymde sikten om den monterades ovan luckan och dels för att man kan dra den till sig för att bättre nå knapparna. Den gjorde jag i plast i en hemsnickrad form.
Samma lösning vart det på min nästa båt en Omega 30 med den skillnaden att jag gjorde den i böjlimmad mahogny-faner.
När vi skaffade RB111;an så var det klart att det skull göras på samma sätt.
Först får man planera fronten för att se att de instrument man tänkt sig får plats. Tre instrument blir ganske lagom. Man kan få in fyra men då får man göra en större panel med skarpare böjningar i ytterkant.
När fronten var bestämd så gjorde jag en jigg med klossar i olika höjd där faneret skall böjas över. Mahogny-fanér finns i Stockholm tex på Pondus snickeri. 1,5mm mahogny är ganska lagom om man lägger ihop 5 lager. då blir tjockleken ca 8mm med epoxy emellan.
I smaragden var det plast och den var dimensionerad för att hålla för en tappad spinackerbom som förvarades utefter storbommen.
Fanéret mättades med epoxylim och lades i en trave över formen. Sedan är det bara att spänna ner med tvingar. Allt görs lite större än slutmåtten för att kunna kantsåga och putsa.
När limmet härdat så är det bara att passa in på skjutluckan och därefter passa in fronten. I bakkant på konsollen limmades några klossar att fästa baksidan i. Även framkanten fick ett par klossar för fronten som är inskjuten lite så taket blir som en keps.
Instrumenten monteras sedan genom fronten och genom den tidigare kanten på skutluckan.
Inkopplingen blir mycket enkel då Silva Nexus har ett ”buss”-system med endast en 4-trådig kabel. Kabeln fästs i lucköppningens mitt på ena sidan så att kabeln är helt sträckt vid öppen och stängd lucka. Kabeln går under innertaket och vidare ner till ”Servern” dit alla givare kopplas. Mycket enkelt.
Slutligen demonterades allt och lackades för att sedan slutmonteras.
De första åren var fronten svart men numera fernissad.
Ny sprayhood
Efter 10 år hade det blivit dags för en ny sprayhood. Förra gången var den befintliga så dålig så den skulle ändå kasseras i vilket fall som helst. Så jag använde den som mall genom att sprätta upp alla sömar.
Denna gång var den befintliga inte helt kass men läckte. Ewa försökte inpregnera den förra våren med Aquapella blå. Den vart väldigt flammig och endast marginellt tätare.
Vi började jobbet redan i höstas genom att malla av den befintliga. Jag köpte en rulle med riktigt grov byggplast. Vi laddade upp med en rulle packtejp , tuschpennor och limklämmor. Vi hade båten vid bryggan på landet och började krypa runt sprayhooden för att svepa över med plasten. Efter en stund insåg vi att det vore enklare att ligga längs en brygga men vi har aldrig provat om djupet räcker till. Vi provade och det gick bra.
Efter någon timme och lite lappande så hade vi en kopia i plast. Alla befintliga sömmar och knappar märkte vi ut med spritpenna.
Nu 2012 efter sjösättning var det dags att ta tag i detta projekt igen. Vi hade ett hopvikbart bord som vi lånat i båtklubben för en privat fest. Detta bord skulle få bli sybord i garaget. Ett par bockar, en bräda och två masonitskivor vart klipp/skärbord. Mallen i plast skars upp efter markeringarna för sömmar. Några tvärstreck hade vi gjort vid mallningen för att senare få exaktare passning mellan mallbitarna.
Efter lite letande i garderober och lådor på vinden så hade jag skrapat ihop nästan all kapellväv utom till den biten som skulle bli taket. Efter en tur till Östersjökompaniet, som nu hade flyttat till ny adress, hade jag fått ihop kederlist, kantband, en del beslag och plastfilm till fönster. Men inte kapellväven. Jag skulle naturligtvis ha exakt samma som stuvbitarna hemma. Det visade sig snart att den var köpt på Erlandssons Brygga. En tur dit också.
Jag började med frontbiten och sydde dit fönster, kantband och en del förstärkningar. Det finns bra instruktioner på Frewis hemsida hur man syr fönster. Dubbelhäftande tejp var en otroligt bra hjälp. Att spraya nål och tyg med teflonspray visade sig vara effektivt. Särskiljt då man skulle sy genom tejpen. När sidostycken och tak skulle sys var det bra att få hjälp av Ewa. Vi turades om att sy olika delar.
Till helgen var det dags för första prov på båten. Då var underkanten kvar att sy. Vi tog bort den gamla sprayhooden från bågarna och monterade den nya. Det visade sig snabbt att allt inte stämde. Fram med en brytbladskniv och sprätta sömmar.
Vi drog ihop tygbitarna och gjorde nya markeringar med penna.
Hem till garaget och så ihop bitarna igen. Vi kom på att det var lättare att skära ut kapellbitar snarare än att använda sax.
Denna sprayhood skulle få band i bakkant för fastsättning i stället fär knappar. Då kan man spänna ner bakre bågen ordentligt och hela kapellet blir mera sträckt och stadigare.
Efter ytterligare en kväll i garaget var det i dag dags att göra det slutliga provet. Det enda som återstod var att slå i öljetterna för knapparna.
När vi monterade kapellet på bågarna visade det sig att de främre knapparna behövde flyttas lite. Det räckte att vända knappen 180 grader och bara göra ett nytt skruvhål. Efter någon timme var allt på plats och vi kunde nöjda beskåda vår nya sprayhood.
En bra tillfredställelse att ha gjort allt själva och tillsammans.
Några rynkor vart det men de kanske försvinner efter en tid då allt sträckt sig.
