Eftersom vi skulle invänta att vinden vred blev det en lite senare start idag.
Trött, förkyld kapten vilar… |
Vi började vår färd med att kryssa men vindarna och Ryan ville inte åt samma håll som vi och då vinden så småningom blev svagare blev det motorgång mot Kråkelunds skärgård.
Vi hade passerat Blå Jungfrun och ätit vår lunch när Reidar siktade tre båtar lite längre fram. ”Det där måste vara Johan och Lena” sa han. Och mycket riktigt där kom de seglandes och en bit föröver skulle vi vara på kollisionskurs, jag fick hämta upp tutan och Reidar tutade på dem. Johan flög upp ur sittbrunnen och undrade var det var för idiot till motordriven segelbåt som inte ville hålla undan. När han såg vem som tutat började de vinka, vi stannade intill dem och pratade lite, innan vi fortsatte vår färd norrut. De var på väg åt Figeholmstrakten till bekantas bekanta, kanske ses vi igen om ett par dagar.
Förtöjningsbestyr
Förresten vet ni varför segelbåtar har en gummijolle på släp efter båten? Jag fick veta det i morse, när jag för andra gången den här veckan såg en Franskflaggad Bavaria.
De skulle byta plats i hamnen i Sandvik. Båtens manliga manskap går i gummibåten, ror ut till bojen, tar loss linan, ror tillbaka och startar båten. Nu får frun lägga loss i fören och så kör de till andra sidan hamnen där frun hoppar i land och knyter fast och herrn hoppar ner i sin jolle, ror ut och knyter fast i bojen….
Varför kunde de inte fånga bojen när den passerades på väg mot bryggan?
/ Ewa