Kategoriarkiv: 2025

måndag 28 april

Efter sjösättning och mastning så har vi haft lite vatten i kölsvinet. Inte så konstigt då det regnat av och till och det alltid kommer in lite genom masten. Lite mer nu än förr då det tidigare var tätat i höjd med däcksringen där kablarna går.

Vi torkade och städade i det nymålade kölsvinet så det var snustorrt. Nästa dag lite vatten igen. ”Har det regnat i natt”? Det var lite vatten vid mastfoten men inte på översidan utan i underkant. OK, vatten kan ju krypa in i alla skrymslen och vrår och jag lade ingen sikaflex under mastfoten när jag återmonterade den.

Nu började jag misstänka läckage vid den ena bulten som mastfoten är skruvad med. Gängorna vid mastfoten var skadade och skruvarna snurrade. Det var ursprungligen bara gängade i plasten. Jag satte därför under vintern i helicoil-gängor. Borrade 9mm och gängade M10. Satte därefter helicoilgängan M10/M8 med epoxi. Den ena gängan misslyckades, höger fram, och jag fick göra om den. Jag borrade då lite djupare för att få hylsan att sitta. Hålet var kanske 10-15mm djupt och jag borrade 8mm till. Totalt ca 23mm. Men så tunn kan väl inte botten vara?
Jag gängade ur skruven och mycket riktigt kom det lite, lite vatten upp i skruvhålet. Märkligt? Inte kan jag ha borrat igenom skrovet tidigare?
Vi fick låna lite ”TEC-7” tätningsmedel av en seglarkompis. Den skall härda under vatten. Vi tog ur skruven och fyllde hålet med Tec-7 och satte försiktigt  tillbaks skruven. Lite tätningsmedel trängde ut i underkant på mastfoten och lite vid skruvskallen. Nu vart det tätt!

Detta kändes lite som en nödlösning och jag gick och grunnade på hur detta kunde hänga ihop. Det var i alla fall tätt och inget mer vatten kom in.

Vår kompis som kör traktor och vagn på varvet tyckte att vi skulle ta upp båten och fylla hålet med epoxi. Vi erbjöds att ta upp på söndagen och få stå på vagnen till tisdag kväll.

söndag 4 maj

Sagt och gjort. Under söndagen så flyttade vi masten i mastfotsbelagaet för att komma åt skruven som var orsak till läckan. Planen var ju att fylla hålet med epoxi och på så sätt få stopp på läckan. Vi slackade helt på riggen och lyfte därefter masten med vantskruvarna under däck. En lina i mastfoten gjorde att vi kunde flytta mastfoten kontrollerat bakåt och därefter sänka ner masten några hack akterut.

Amerona togs upp på söndag kväll och det var med spänning jag kollade botten då skrovet kom ur vattnet. ”Men hjälp”! ”Min lagning har ju släppt”! Katastrof… När båten stod stadigt med kölen lätt vilande på några plankor och väl stöttad av vagnens stöd så kunde vi undersöka detta noggrannare. Jo, kolfibern jag lagat med hade släppt i kanten och det gick att få in en kniv i springan.

Nu kom spekulationerna igång av den samlade åskådarskaran. ”Dålig vidhäftning”, ”För kallt då du lagade”, ”Använd inte epoxi”, ”Du har spänt riggen alldeles för hårt” etc.

Jag insåg direkt att denna lagning måste göras om oavsett orsaken. Ewa fick åka hem och hämta några slipmaskiner medan jag funderade över den egentliga orsaken till både läckan och den trasiga lagningen.

Med två rejäla vinkelslipar började jag slipa bort all kolfiber där den släppt. Det var stark vind vilket var bra för att allt slipdamm blåste undan. Efter lite slipande så tittade skruven och helicoilen fram. Det kan inte vara möjligt att botten är så tunn under mastfoten! Men det var den. Vi räknade senare ut att det var ungefär 25mm EFTER att jag slipad. Så kanske 33-35mm tjockt. Är det tillräckligt under mastfoten på en 35-fotare?

När jag slipat klart hade vi en yta som var ca 60×33 cm. Bredare än tidigare. Vi bestämde att inte göra något mer på söndagskvällen utan tänka igenom detta till måndag morgon.

måndag

Natten hade varit orolig då jag funderade på vad som gått fel. Helt klart hade jag borrat lite för djupt. Helt klart var botten tunnare än jag kunnat tro. Troligen var mitt val att laga med kolfiber helt idiotiskt. Epoxi är jag fortfarande övertygad om är rätt. Eller möjligen vinylester.
Kunde det vara så att när jag spände riggen så flexade skrovet lite grann men inte lagningen med kolfiber som i stället släppte. Inte bra att blanda olika material i detta fall.

Jag införskaffade lite West Epoxi med den snabba härdaren 205 som klarar temperaturer ner till 5º. 5 m glasfiberväv 300g plus lite 600g som jag hade i förrådet.

Vi hade även med en infravärme för att moderera värmen ifall det skulle bli för kallt. Innan vi startade så rensade vi det hål som gått igenom.
Tyvärr inga bilder under plastningen men vi lade på mellan 25-30 lager. Först den lite grövre 600g mattan och därefter 300g matta i olika storlekar. Det var för kladdigt att också hantera en kamera.

När allt var plastat hade det precis gått åt 1,2kg epoxi som förpackningen innehöll. Jag tog den sista slatten och blandade med Collodial Silica och glasfiber flock. Fyllde en spritspåse och applicerade inifrån i hålet. När hålet sakta fyllts med blandningen så tryckte jag försiktigt ner en skruv. Nu kortare än tidigare. Vi får se i framtiden om den går att gänga bort. Allra sist rollade vi på ett lager Peel Ply matta för att få en bra yta som inte behövde efterbehandlas. Planen var nu att efter härdning till tisdagen kunna måla lite VC-Tar. Efter alla lager så vart det en liten ”bulle” i botten som nu inte riktigt har originalformen. Detta kommer att kosmetiskt snyggas till under nästa vinter. Med termisk värme höll plastningen ca 30º. Efter som det väntades 5º under natten så placerades infravärmen på marken under båten och gav faktiskt ett litet tillskott av värme.

tisdag

Det var med spänning som vi kom till varvet på tisdag förmiddag. Det verkade som att plastningen härdat ok ock Peel Ply;en gick att dra bort

Det såg helt ok ut och kändes solitt. Jag blandade lite VC-Tar och strök ett lager. Efter 4 timmar strök jag ett andra lager. Med infravärmen på lagom höjd gick det att hålla ca 30º under några timmar. Färgen var nog inte helt härdad då vi sjösatte vid 16-tiden. Men vi hade inget val. I kväll fortsätter sjösättningarna och vagn och ramp behövdes till andra båtar.

Enligt manualen för West System så har det härdat till 90% hållfasthet efter första dygnet och sedan härdare det till full styrka efter några dygn. Vid 20º C. Nu var det ju bara 10ºC i vattnet så vi avvaktade några dagar med att spänna riggen och belasta mastfoten. Mastfoten kunde nu flyttas till baks till rätt ”hack” där den brukar stå.

Vi gjorde efter en vecka en segling på ett väldigt blåsigt Mälaren. Oron gnagde i bakhuvudet. ”Är lagningen ok”.
En seglarkompis hade varit på Linjettvarvet under öppet hus i början på maj. Han pratade med konstruktören Mats som han känner sedan tidigare. Han berättade om mina bekymmer och Mats tyckte naturligtvis att det var tråkig när någon ägare till Linjett har problem. Mats hade ändå en del konstruktiva förslag till hur man kan göra lagning ännu bättre med en del förstärkningar inombords. En del går inte att genomföra förrän masten är av och mastfoten kan demonteras. Men en sak skulle kunna gå att göra. En tvärgående balk bakom mastfoten. För att addera lite extra styrka.

Så jag valde att göra ytterligare en plastning.

Först renslipades området bakom mastfoten. Inte så dammigt om man använder en bandfil och assisterar med dammsugaren. Sedan passade jag till en bit divinycell.

Divinycellen limmades med förtjockad epoxi och en hålkäl gjordes mellan alla kanter och botten. Detta för att i nästa skede lättare kunna få glasfiberväven att följa ytorna.

Efter en natts härdning så rundades de övre kanterna och därefter började jag lägga glasfiberväv över hela biten och ner över anslutande ytor. Det var svårt att forma hela bitar så mot slutet övergick jag till mindre överlappande bitar. Ca 25 lager 300g väv lade jag på. Sist en Peel Ply duk.

Efter ett dygns härdning kunde jag ta bort Peel Ply;en och hade detta resultat.

Ingen målning nu då planen är att under nästa vinter ta bort mastfoten och plasta ytterligare upp över alla kanter och förlänga balken mera åt höger. Den delen av basinredet som går ner till vänster om mastfoten kommer att förstärkas på insidan efter Mats Gustavssons rekommendationer.

Vi har kört med en ganska lös riggspänning nu under de första seglingarna och undvikit hårdare vindar. Efter hand har jag ökat riggspänningen successivt. Det känns ändå som jag gjort vad jag kunnat med de tidsramar och resurser som fanns tillgängligt nu. Jag skall stoppa ner en kamera under vattnet och försöka se hur det ser ut med VC-Tar;en i botten.

Det är i alla fall torrt i kölsvinet numera.

fredag

Jag har sedan några år en automatisk länspump i kölsvinet med en separat sensor. Separat sensor därför att då kan den även kopplas till larmet i båten. Jag får notis i telefonen om pumpen startar. Om notisen kommer om och om igen så är det läge att skyndsamt åka till båten och kolla. Kommer ett enstaka larm så är det troligen vatten som kommer genom masten vid regn.
Pumpen och sensorn har varit fastskruvade i botten på kölsvinet längst akterut. Därför har det inte gått att komma ner där för att göra rent.

Nu hade jag kommit på en lösning som skulle kunna underlätta att lyfta upp allt och komma åt för rengöring.

Jag beställde en rostfri plåt från montano.se . De säljer både plåtar, profiler och skruv och bult. En 1mm plåt hade räckt men 1,5mm var billigare och det skulle bli en bra bit över efter mitt projekt. Så 1000x250mm x 1,5 kostade 376:- inklusive frakt.

Plåten skulle bockas i 90º i botten. Inte helt lätt utan rätt verktyg/maskin. Jag gick och klurade på detta under någon vecka och fick lite tips av kunniga båtkompisar. Men det slutade med att jag åkte ner till Kjellqvist Mekaniska som ligger i närheten och på ett kick så hade jag fått hjälp att göra en fin 90º bock på rätt ställe. Jag gjorde en mall av kölsvinet där det sitter muttrar och brickor. För dessa måste hål tas ut i plåten. Efter bockning, tillkapning och borrade hål för pump och sensor så såg det ut så här.

Pumpen och sensor skruvades fast med M4 med skallen försänkt på undersidan. En kloss med en försänkt vagnsbult M8 från undersidan, limmades med epoxi uppe i kölsvinet och passades in mot den slits jag gjort i övre änden av plåten. Påten spänner lite då vingmuttern dras åt. I och med att plåten passar så prescis i kölsvinet mellan två kölbultar så kan den ite röra på sig.

Nu är det mycket lätt att lossa vingmuttern och lyfta allt med slang och kablar upp och åt sidan. Det är nu enkelt att rengöra och torka ur kölsvinet.

Svar: Alldeles för långt!

torsdag

Har du också många meter lina liggande i sittbrunnen hela sommaren som inte används? Speciellt fock/genua-fall har ju många meter då seglet är upphissat. Om man har det på rulle så behöver man ju egentligen inte de där 15-20 meterna som ligger där hela sommaren.

Jag har funderat på detta och har haft en ide hur man skulle kunna ta bort all extra tamp under sommaren och skarva i igen då seglet skall tas ner.

Så här gör man::
Fallet kapas då seglet är hissat så att man kan lägga tre till fyra varv runt winschen och har ytterligare en halände. Sedan splitsar man i en bit spectralina ca 3-5mm som en ögla. Jag drog ut innerflätan och lät de båda ändarna gå in och ut genom kärnan upp ungefär en dm. Drog till baks höljet och avslutade med en tagling.

Därefter gör man samma på den avkapade linan i ena änden. När linorna skall skarvas för man igenom ena linan genom den andres ögla

Och dra igenom den lösa änden

Så här mycket extra lina kan man då förvara i kistbänken i stället för i tamppåsen

Skarven är också anpassad så att den aldrig behöver komma ut genom trissan i masttoppen. Skarven är tillräckligt stark för att hissa förseglet som skall gå lätt i profilen. Det tar ungefär en minut att ta fram extra-linan och skarva ihop när man behöver ta ner förseglet.

söndag

De senaste åren har jag tyckt att kölsvinet ser lite sunkigt ut. Det har varit svårt att hålla rent och topcoaten har gulnat. Jag gillar egentligen inte att måla med topcoat i stuvfack och annat då ytan aldrig blir riktigt blank och därför också svår att hålla ren.

Därför hade jag bestämt att hela kölsvinet skulle målas med någon passande färg. International har dragit till baks sin tvåkomponents Perfektion. I alla fall i Sverige. Det är väl någon miljö-mupp på KEMI som hittat något misstänkt ämne i färgen och därmed var det omöjligt för International att få den godkänd. Så vad finns det då att välja på?
Dessa färger hittade jag:

Jag valde Epifanes. Kanske mest av en tillfällighet då jag målade dekor på överbyggnaden för några år sedan, med gott resultat. Beräknade två burkar till mitt kölsvin med två lager färg. Alla durkar var hemma för lackering så det var ett utmärkt tillfälle att även måla kölsvinet då det var tomt i båten.
Det var inte alltid så lätt att komma åt att slipa. Jag fick använda roterande sliptrissa (flap-disc), rondell, stålborste, bandfil och slipmaskin. Så här såg det ut nästan färdigslipat. Alla kölmuttrar och brickor togs bort för att slippa maska och för att lättare kunna måla. Ingen fara då båten vilar på kölen.

Vi hade en gammal toft rån sittbrunnen att krypa omkring på vid slipning och målning. Det blir väldigt obekvämt annars att gå och krypa över balkarna.

Efter två strykningar och ordentligt med torktid så polerade jag övrigt basinrede med autosol. Alla brickor och muttrar rengjorda och ”polerade” samt återmonterade.

Nu var även ytan för mastfoten klar där jag tidigare lagt lite kolfiber och epoxi för att få en plan yta för beslaget

För att slippa ”knarr” då durk och skrov rör sig så ville jag ha någon form av list mellan basinrede och durk och hittade denna list på Jula

Smidig och självhäftande. Komprimerad blir den ca 1,5mm. Den limmade jag på alla ytor under durkarna. Tyvärr så vart inte ytan så blank som jag hoppats på så vi får se hur lätt det är att hålla rent framöver.

Nu återstod bara att återmontera länspump och nivåvakt. Mer om det i kommande inlägg.

lördag

Efter lite inköp av material, kolfiber, epoxi och peelply så började det dra ihop sig för att förstärka botten. Jag fick rådet att försöka hålla 15º C både utvändigt och invändigt i skrovet. För att uppnå detta i mars så byggde jag ett litet ”hus” under reparationsstället.

Med endast en Japanpress och en 900W fläkt så gick det enkelt att hålla 20ºC. Jag hade ju valt loöfiber till denna reparation. Helt onödigt men jag tyckte det var kul att prova. Jag hade köpt 200g och 600g matta. Mallarna kopierades och klipptes ut en för varje storlek.

Därefter klippte jag ut bitar i båda dukvikterna efter dessa mallar. Jag hade gjort lite beräkningar på tjocklek där 1000g/m2 ger ungefär 1mm laminat. Kombinerar man 200g och 600g så kan man variera tjocklekn

Efter en dags uppvärmning av skrovet var det dags för laminering. Inga bilder då för det var för riskfyllt att hantera kamera ihop med epoxiarbete. Kladdigt. Jag hade ordnat med ett arbetsbord där plasten med alla kurvorna tejpades fast. Först rollade jag lite förtjockad epoxi i botten som fick bli lite klibbig medan jag laminerade de olika bitarna på arbetsbordet. De olika bitarna varvades 200/600g med de minsta bitarna först. När allt var upplagt så vände jag på allt så att de minsta bitarna kom att hamna närmast skrovet. Hela paketet rollades fast mot botten så all luft kom ut. Därefter lades ett lager pelply, ett lager plast och sist/ytterst en tunn plywood. Plywooden spändes mot botten med träreglar. Detta för att hålla allt på plats och för att pressa ut ev luft.

Efter ett och ett halvt dygns härdning var det dags att riva av pelplay;en.

Tyvärr vart lagren för tjocka så jag vart tvungen att slipa ner någon millimeter. Det var inte bra för det var ruskigt dammigt att slipa kolfiber i det lilla trånga utrymmet. Trots mask, ögonskydd och heltäckande overall så letade sig damm in under skydden. Till slut hade jag en bra yta som bara behövde en liten spackling. Det fick bli Biltemas Epoxispackel. Väldigt lättarbetat och lättslipat.

Efter ett dygns härdning så gick det att slipa spacklet. Nu kom mina mallar till pass för att få till den ursprungliga formen.
Hela reparatilnsområdet målades några dagar senare med VC-Tar2, som är den grundfärg botten har sedan tidigare. VC-Taren slipades med 180, 240 med maskin. Därefter 240 och 500 vattenslip. Det här området får ingen bottenfärg utan jag skall se hur mycket det växer på slipad VCTar.

På insidan var det dags att återmontera mastfoten. Den var lite bananformad men har rätats ut med hjälp av gasollåga 300º och en tving. Ytan i skrovet behövd jämnas till så där lade jag förtjockad epoxi och en bit 600g kolfibermatta. Mastfoten kläddes med plast och skruvades fast i den våta epoxin med en bit pelply mellan och fick härda så.

Överskott av epoxi som runnit ut slipades bort och de gamla hålen försågs med gänginsatser då gamla hålen hade dåliga gängor. Plasten gängades på nytt men nu med M10 och hylsorna är M8 invändigt.

Jag väntade med att skruva fast mastfoten för att hela kölsvinet skall målas om med kölsvinsfärg.

lördag

Förra våren, dagen innan sjösättning, så upptäckte jag en spricka i botten. Alldeles under mastfoten. Det fanns inte tid att åtgärda då och jag visste inte heller hur länge den funnits där.
 

Efter kontakt med Rosättra och seglarkompisar som haft liknande så vart jag lite lugnare. Rosättra sa: ”Spänn inte riggen för hårt i år och undvik grov havssjö. Så kan du åtgärda det där till nästa år”.
Det var ju lite lungnande. Andra Linjetter har också haft så här och det har varit i skarven mellan de två skrovhalvorna.

Under sommaren så dök jag ner med en smal kniv och tryckte in i sprickan. Den var ungefär 6mm djup. Vi seglade som vanligt under sommaren och riggen var kanske något lösare än normalt. Och någon grov havssjö har vi inte haft under sommaren.

Jag bestämde mig för att göra en mindre plastning och se under 2025 om sprickan kommer till baks. Därför slipade jag ur ungefär 10 cm på varje sida. 1:12 är ju ett vanligt mått på urslipning vid reparationer och 12x6mm = 72mm Så 10 cm åt varje håll från mitten borde ju räcka.
När jag började slipa så såg jag att det var spackel i centrumlinjen. Vad jag förstått senare så plastar man ihop skrovhalvorna på insidan och snyggar till med spackel på utsidan.

Jag fortsatte att slipa ytterligare några millimeter och då försvann spacklet. Man kan ana att laminatet ser lite o-mättat ut på ett ställe men det finns absolut inga sprickor kvar och på insidan runt mastfoten är det helt ok:

Med något rakt mot botten så ser man ungefär hur mycket jag slipat ur. Nu skall botten inte vara helt plan här utan har en viss rundning. Tyvärr så missade jag att malla av botten innan jag slipade men jag kunde malla av en annan Linjett 35 senare.

Jag har köpt epoxi och som väv valde jag kolfiber. Antagligen helt onödigt men ”alltid retar det någon”. Jag har aldrig använt kolfiber så jag tyckte det kunde vara kul att testa. Jag hittade kolfiberväv på nätet från en firma jag inte sett tidigare. Dock Yard Composites i Stockholm Sollentuna. Det var bra pris på 200g väv på 1 m bredd. Väven heter Kolfiberväv 200g 2×2 Twill 3K Black Stuff. Priset var vid inköp januari -25 269:-/m

I väntan på varmare väder så förbereder jag med att göra mallar för väven. Jag har gjort så här: I botten tejpar jag dubbelhäftande tejp och sätter dit byggplast över det urslipade området. Med en tuschpenna ritar jag på plasten konturen efter ytterkanten på det slipade området.
Därefter så lägger jag min mall av bottenkonturen tvärs långskeppslinjen. Mellan mallen och botten lägger jag en 3mm borr och för ut den till sidan så långt det går. Där borren är markerar jag med tuschpennan på plasten. Sedan för jag borren längst ut åt andra sidan och markerar på plasten.
Därefter flyttar jag mallen någon decimeter och upprepar proceduren.

När jag gått hela längden så förbinder jag alla punkter med en linje och får då som en ”djup-kurva” med djupet 3mm.
Sedan upprepar jag det hela med en 4mm borr, en 5mm borr etc.
När jag tar bort plasten så har jag flera ”djup-kurvor” som representerar formen på de kofibervävar jag skall klippa till. Jag tror att en millimeter motsvarar 600g matta ungefär.
Det betyder att 3 lager av min kolfiberväv bygger ca 1mm.
Så här ser det ut hämtat från YouTube kanalen Sailing NV
https://youtu.be/CxPaGwgSLsg?si=eJ-8612D2rKuAp94

Nu kan jag lägga upp plasten på ett arbetsbord och klippa till all kolfibermatta.

Fortsättning följer…

tisdag

Efter nästan tre veckors svår förkylning kunde jag äntligen börja med lite båtjobb.

Som jag skrivit tidigare så vart det inte så bra att lacka tofternas undersida med Biltemas fernissa. Förra året fick jag göra om två tofter som blivit fuktskadade på undersidan. De lackade jag med International Perfection.

Nu hade jag tur och fick tag i samma färg igen, trots att den utgått. Tack SeaSea Täby. Så i dag började jag att ta bort den gamla Biltema-fernissan vilket gick mycket lätt med varmluftspistol och skrapa. På högra sidan syns tydligt mörka fläckar av fukt.

Alla kanter skall behandlas med epoxi och fernissa. Även durkarna skall lackas och kanterna förslutas på samma sätt som tofterna. I dag hann jag förbereda tre tofter och fyra durkar.

Fortsättning följer…