Vi gick från Stugvik, SXK klubbhamn, vid 10-tiden. Först för motor och tänkt att hissa på efter Halsösund. Men det var ingen vind. Så vi puttrade på för motor norr ut i leden. Efter någon timme gick jag ner i båten och kände en lukt som jag känt i förrgår: Bränd bakelit eller plast. Jag justerade laddningen för några dagar sedan så att den ena DC/DC-laddaren jobbar mot 14,7V. Den har ingen koppling mot shunten så den förstår inte att batteriet bara är 13,9V. Spänningsfall i kabeln gör att den tror att det är 14,5V vid batteriet. Så min första tanke nu var att det laddar så mycket så batterierna har blivit varma. 80A brukar det vara som mest. Två DC/DC parallellt, 50 + 30 A.
Jag kollade i BMS;ens app men batterierna var endast 23º C, men det var varmt någon stans. Jag kände runt i batterilådan och plötsligt brände jag mig.
Då upptäckte jag vad som var fel! Det sitter ett dubbelrelä i boxen som styrs av BMS;en. Jag har inte en BMS där strömmen passerar genom utan BMS;en styr ett dubbelrelä. I det ena relät passerar alla laddning TILL batterierna och i det andra relät passerar alla förbrukarström. BMS;en styr reläerna efter behov. Normalt är båda reläerna till.
Den ena skruven på laddningskabeln var loss. Trots åtdragen med bricka + fjäderbricka. Där hade det blivit övergångsresistans och värmeutveckling. Reläets plasthölje hade smält. Men det fungerade fortfarande!?
Jag stängde genast av all laddning från DC/DC via Victrons App. Vi hade inte så långt kvar till den vik vi planerat att gå till så vidare åtgärd fick vänta.
Efter att ha ankrat upp i viken vid Bondekrok så var det bara att ta fram verktyg kablar och mätinstrument. Först slog jag av den automatsäkring på 120A som sitter direkt på batteriet. Hela båten blir då strömlös, förutom instrumenten som har ett eget batteri. Just för att det alltid skall fungera även om BMS;en stänger av alla förbrukning. En säkerhetsåtgärd.
Vi hjälptes åt att skruva bort alla kablar för att få ut relät för inspektion. Men det var kört. Det är två relän ihopmonterade med ett styrande kretskort. Relät för förbrukning fungerade fortfarande.
Jag funderade över vad vi hade för alternativ. Det simplaste var att strunta i relät och i stället låta BMS;en aktivera en summer om något onormalt skulle inträffa med batterierna. Men så kom jag på att vi hade ett Skiljerelä som jag nyligen fått till baks av en seglarkompis (som monterade DC/DC laddare). Det skiljerelät av märket BEP är egentligen spänningsstyrt att aktiveras vid 13,4V och stänga av vid 12,8V. MEN… om man klipper en bygel på baksidan så kan man koppla det över tändningsnyckeln och på så sätt styra reläet. Det tål 120A kontinuerligt och 140A i peak. Då kunde ju det ersätta det trasiga och styras av BMS;en. BMS;en har normalt en styr-plus ut när allt är normalt så den kunde ju ersätta styrningen från tändningslåset.
Sagt och gjort. Alla kablar var nu bortkopplade och vi började koppla om till det nya relät. Laddkabeln mellan relä och batteri var inte så grov därför att den var lindad tre varv runt en strömsensor. Detta för att få högsta noggrannhet.
Med facit i hand nu så gjordes båda delarna om. Både laddning och förbrukning där kabeln bara fick gå rakt igenom sensorn. Vi har ändå en Victron smart shunt som är noggrannare. Värdena i BMS;en spelar inte så stor roll.
Jag hittar några korta 35mm2 kablar i stuven och bytte några kabelskor. Det nya BEP-reläet provades först att det fungerade med styrningen från BMS och det gjorde det. Allt återmonterades i batterilådan.
Först ställde jag om i BMS-appen vilken mätnoggrannhet som sensorerna skulle ha. Slog därefter till huvudsäkringen på batteriet. Sedan provade vi att förbruka ström genom att starta sjövattenpumpen. Victron-shunten sa 4,8A och BMS;en 5A. Tillräckligt bra och allt var rätt på förbrukarsidan.
Sedan gick jag ut och startade motorn. Först ingen laddning eftersom DC/DC var avstängda. Aktiverade den ena och vi fick 50A laddning. Sedan den andra och vi fick nu totalt 80A laddning. BMS och shunt skilde bara någon enstaka amper. Helt OK alltså.
Kontrollmätte kablar med tångampermeter och allt såg rätt ut.
Vi var till baks på banan efter tre timmar strömavbrott.
Hela kopplingen med laddning och batterier ser ut som nedan. Batterierna är sedan förra hösten 2P4S med 202A Lishen celler. 404Ah således. Och BMS;en är en 123 Smart BMS. Victron Shunt-instrument styr den äldre 30A DC/DC att sluta ladda vid 14,1V så bara 50A laddaren gör slutjobbet. På bilden är den styrningen felritad och går till 50A DC/DC.
Tur att vi hade både kablar relä och kabeltång med. Efter städning vart det en varm dusch och sedan en kall öl. Det var vi värda!
Vi har sedan motorbytet till Lombardini haft lite problem med impellern i vattenpumpen. Första haveriet kom redan första året och nästa kom efter vi gått Göta Kanal och kommit till Falkenberg. Då var det totalhaveri.
Senare har jag fått veta att vattenpumpens ”kam” finns i olika höjder och Lombardinin har som standard den högsta som är 5,6mm. Detta för att säkerställa tillräcklig kylning i alla farvatten oavsett hur varmt det är i vattnet. Detta gör också att impellerns vingar bryts maximalt och detta kan vara anledningen till att vingarna bryts av. Det kan också ha varit en dålig impeller som legat länge i lager.
Vid ett av haverierna så hamnade en av vingarna i värmeväxlaren och vart svår att få ut utan demontering. Men det gick med en lång nål. Efter den händelsen så satte jag ett filter efter pumpen som fångar upp delar från skadad impeller. Mycket enkelt och bra.
Efter besök på Martec för inköp av ny impeller så fick jag rådet att vid nästa impeller-haveri byta kam till en lägre.
Efter sjösättning i år så kollade jag impellern och fann att några av vingarna var spruckna vid ”roten”. Så nu var det väl dags att byta kam i pumpen. Nästa lägre höjd var ”mellan-hög” och har höjden 4,8mm. Den vart jag rekommenderad. När jag öppnar locket på vattenpumpen så ser jag en gammal avbruten vinge i utgående rör. Den går lätt att fiska upp med en tång. Kamen sitter enkelt med en spårskruv från utsidan genom pumphuset.
Samtidigt byter jag slangen mellan stora vattenfiltret och pumpen som har lite skav på några ställen och givetvis en ny impeller.
När vi startar motorn så kommer inget vatten. Vi primar via vattenfiltret men lyckas inte få igång vattenflödet. Vi byter tillbaks till originalkamen och då kommer det vatten. Konstigt att en något lägre kam skulle inverka så mycket.
Någon vecka senare då vi kört några timmar gör jag ett nytt försök och nu kommer det vatten även med den låga kammen. Ytterligare några dagar senare så ljuder larmet för överhettning precis när vi skall in i hemmahamnen. Vi tar oss in ändå med en lätt värmestegring men inom gränserna.
Åter byte till originalkammen och allt fungerar åter. Det här var märkligt och jag kontaktar Patrik hos generalagenten Arken. Han säger att det skall gå med den kammen och många andra har bytt utan problem. Det måste finnas någon mer orsak tror han.
Jag upptäcker att locket på vattenfiltret inte är ordentligt åtdraget. Kan det vara så enkelt att det hela tiden sugit tjyvluft den vägen.
Skam den som ger sig! Jag gör nu ett tredje försök med den nya lägre kammen. Det är väldigt enkelt att komma åt bakifrån motorn och locket har försetts med sex insex-skruvar som är enklare att lossa en originalskruven med spår.
Efter detta byte får motorn gå både på tomgång oh lite förhöjt varvtal med ständig kontroll av kylvattnet. Jag stänger också av motorn och väntar en halvtimme och startar igen. Jodå Nu fungerar det. Det var nog det otäta locket på filtret som var orsaken.
Nu några veckor senare har vi kört många timmar utan problem. Så sammanfattningsvis så fungerar det med en lägre kam på 4,8mm om man är noga med att det är tätt och ingen luft i systemet. Att kylningen skulle bli sämre kommer inte att ske i våra farvatten. I går vid Oxelösund var det 11º och här i dag i ST Annas skärgård är det 17º
Återstår att se till hösten om impellern klarat sig bättre denna säsong.
Efter sjösättning och mastning så har vi haft lite vatten i kölsvinet. Inte så konstigt då det regnat av och till och det alltid kommer in lite genom masten. Lite mer nu än förr då det tidigare var tätat i höjd med däcksringen där kablarna går.
Vi torkade och städade i det nymålade kölsvinet så det var snustorrt. Nästa dag lite vatten igen. ”Har det regnat i natt”? Det var lite vatten vid mastfoten men inte på översidan utan i underkant. OK, vatten kan ju krypa in i alla skrymslen och vrår och jag lade ingen sikaflex under mastfoten när jag återmonterade den.
Nu började jag misstänka läckage vid den ena bulten som mastfoten är skruvad med. Gängorna vid mastfoten var skadade och skruvarna snurrade. Det var ursprungligen bara gängade i plasten. Jag satte därför under vintern i helicoil-gängor. Borrade 9mm och gängade M10. Satte därefter helicoilgängan M10/M8 med epoxi. Den ena gängan misslyckades, höger fram, och jag fick göra om den. Jag borrade då lite djupare för att få hylsan att sitta. Hålet var kanske 10-15mm djupt och jag borrade 8mm till. Totalt ca 23mm. Men så tunn kan väl inte botten vara?
Jag gängade ur skruven och mycket riktigt kom det lite, lite vatten upp i skruvhålet. Märkligt? Inte kan jag ha borrat igenom skrovet tidigare?
Vi fick låna lite ”TEC-7” tätningsmedel av en seglarkompis. Den skall härda under vatten. Vi tog ur skruven och fyllde hålet med Tec-7 och satte försiktigt tillbaks skruven. Lite tätningsmedel trängde ut i underkant på mastfoten och lite vid skruvskallen. Nu vart det tätt!
Detta kändes lite som en nödlösning och jag gick och grunnade på hur detta kunde hänga ihop. Det var i alla fall tätt och inget mer vatten kom in.
Vår kompis som kör traktor och vagn på varvet tyckte att vi skulle ta upp båten och fylla hålet med epoxi. Vi erbjöds att ta upp på söndagen och få stå på vagnen till tisdag kväll.
söndag 4 maj
Här ser man mastfoten tillbakaflyttad och den läckande bulten tätad med TEC-7
Sagt och gjort. Under söndagen så flyttade vi masten i mastfotsbelagaet för att komma åt skruven som var orsak till läckan. Planen var ju att fylla hålet med epoxi och på så sätt få stopp på läckan. Vi slackade helt på riggen och lyfte därefter masten med vantskruvarna under däck. En lina i mastfoten gjorde att vi kunde flytta mastfoten kontrollerat bakåt och därefter sänka ner masten några hack akterut.
Amerona togs upp på söndag kväll och det var med spänning jag kollade botten då skrovet kom ur vattnet. ”Men hjälp”! ”Min lagning har ju släppt”! Katastrof… När båten stod stadigt med kölen lätt vilande på några plankor och väl stöttad av vagnens stöd så kunde vi undersöka detta noggrannare. Jo, kolfibern jag lagat med hade släppt i kanten och det gick att få in en kniv i springan.
Nu kom spekulationerna igång av den samlade åskådarskaran. ”Dålig vidhäftning”, ”För kallt då du lagade”, ”Använd inte epoxi”, ”Du har spänt riggen alldeles för hårt” etc.
Jag insåg direkt att denna lagning måste göras om oavsett orsaken. Ewa fick åka hem och hämta några slipmaskiner medan jag funderade över den egentliga orsaken till både läckan och den trasiga lagningen.
Med två rejäla vinkelslipar började jag slipa bort all kolfiber där den släppt. Det var stark vind vilket var bra för att allt slipdamm blåste undan. Efter lite slipande så tittade skruven och helicoilen fram. Det kan inte vara möjligt att botten är så tunn under mastfoten! Men det var den. Vi räknade senare ut att det var ungefär 25mm EFTER att jag slipad. Så kanske 33-35mm tjockt. Är det tillräckligt under mastfoten på en 35-fotare?
Ytan som åter renslipades var ungefär 600x320mm. Man ser var hålet efter helicoilen är.
När jag slipat klart hade vi en yta som var ca 60×33 cm. Bredare än tidigare. Vi bestämde att inte göra något mer på söndagskvällen utan tänka igenom detta till måndag morgon.
måndag
Natten hade varit orolig då jag funderade på vad som gått fel. Helt klart hade jag borrat lite för djupt. Helt klart var botten tunnare än jag kunnat tro. Troligen var mitt val att laga med kolfiber helt idiotiskt. Epoxi är jag fortfarande övertygad om är rätt. Eller möjligen vinylester.
Kunde det vara så att när jag spände riggen så flexade skrovet lite grann men inte lagningen med kolfiber som i stället släppte. Inte bra att blanda olika material i detta fall.
Jag införskaffade lite West Epoxi med den snabba härdaren 205 som klarar temperaturer ner till 5º. 5 m glasfiberväv 300g plus lite 600g som jag hade i förrådet.
Vi hade även med en infravärme för att moderera värmen ifall det skulle bli för kallt. Innan vi startade så rensade vi det hål som gått igenom.
Tyvärr inga bilder under plastningen men vi lade på mellan 25-30 lager. Först den lite grövre 600g mattan och därefter 300g matta i olika storlekar. Det var för kladdigt att också hantera en kamera.
När allt var plastat hade det precis gått åt 1,2kg epoxi som förpackningen innehöll. Jag tog den sista slatten och blandade med Collodial Silica och glasfiber flock. Fyllde en spritspåse och applicerade inifrån i hålet. När hålet sakta fyllts med blandningen så tryckte jag försiktigt ner en skruv. Nu kortare än tidigare. Vi får se i framtiden om den går att gänga bort. Allra sist rollade vi på ett lager Peel Ply matta för att få en bra yta som inte behövde efterbehandlas. Planen var nu att efter härdning till tisdagen kunna måla lite VC-Tar. Efter alla lager så vart det en liten ”bulle” i botten som nu inte riktigt har originalformen. Detta kommer att kosmetiskt snyggas till under nästa vinter. Med termisk värme höll plastningen ca 30º. Efter som det väntades 5º under natten så placerades infravärmen på marken under båten och gav faktiskt ett litet tillskott av värme.
tisdag
Det var med spänning som vi kom till varvet på tisdag förmiddag. Det verkade som att plastningen härdat ok ock Peel Ply;en gick att dra bort
Det såg helt ok ut och kändes solitt. Jag blandade lite VC-Tar och strök ett lager. Efter 4 timmar strök jag ett andra lager. Med infravärmen på lagom höjd gick det att hålla ca 30º under några timmar. Färgen var nog inte helt härdad då vi sjösatte vid 16-tiden. Men vi hade inget val. I kväll fortsätter sjösättningarna och vagn och ramp behövdes till andra båtar.
Enligt manualen för West System så har det härdat till 90% hållfasthet efter första dygnet och sedan härdare det till full styrka efter några dygn. Vid 20º C. Nu var det ju bara 10ºC i vattnet så vi avvaktade några dagar med att spänna riggen och belasta mastfoten. Mastfoten kunde nu flyttas till baks till rätt ”hack” där den brukar stå.
Vi gjorde efter en vecka en segling på ett väldigt blåsigt Mälaren. Oron gnagde i bakhuvudet. ”Är lagningen ok”.
En seglarkompis hade varit på Linjettvarvet under öppet hus i början på maj. Han pratade med konstruktören Mats som han känner sedan tidigare. Han berättade om mina bekymmer och Mats tyckte naturligtvis att det var tråkig när någon ägare till Linjett har problem. Mats hade ändå en del konstruktiva förslag till hur man kan göra lagning ännu bättre med en del förstärkningar inombords. En del går inte att genomföra förrän masten är av och mastfoten kan demonteras. Men en sak skulle kunna gå att göra. En tvärgående balk bakom mastfoten. För att addera lite extra styrka.
Så jag valde att göra ytterligare en plastning.
Först renslipades området bakom mastfoten. Inte så dammigt om man använder en bandfil och assisterar med dammsugaren. Sedan passade jag till en bit divinycell.
Divinycellen limmades med förtjockad epoxi och en hålkäl gjordes mellan alla kanter och botten. Detta för att i nästa skede lättare kunna få glasfiberväven att följa ytorna.
Efter en natts härdning så rundades de övre kanterna och därefter började jag lägga glasfiberväv över hela biten och ner över anslutande ytor. Det var svårt att forma hela bitar så mot slutet övergick jag till mindre överlappande bitar. Ca 25 lager 300g väv lade jag på. Sist en Peel Ply duk.
Efter ett dygns härdning kunde jag ta bort Peel Ply;en och hade detta resultat.
Ingen målning nu då planen är att under nästa vinter ta bort mastfoten och plasta ytterligare upp över alla kanter och förlänga balken mera åt höger. Den delen av basinredet som går ner till vänster om mastfoten kommer att förstärkas på insidan efter Mats Gustavssons rekommendationer.
Vi har kört med en ganska lös riggspänning nu under de första seglingarna och undvikit hårdare vindar. Efter hand har jag ökat riggspänningen successivt. Det känns ändå som jag gjort vad jag kunnat med de tidsramar och resurser som fanns tillgängligt nu. Jag skall stoppa ner en kamera under vattnet och försöka se hur det ser ut med VC-Tar;en i botten.
Jag har sedan några år en automatisk länspump i kölsvinet med en separat sensor. Separat sensor därför att då kan den även kopplas till larmet i båten. Jag får notis i telefonen om pumpen startar. Om notisen kommer om och om igen så är det läge att skyndsamt åka till båten och kolla. Kommer ett enstaka larm så är det troligen vatten som kommer genom masten vid regn.
Pumpen och sensorn har varit fastskruvade i botten på kölsvinet längst akterut. Därför har det inte gått att komma ner där för att göra rent.
Nu hade jag kommit på en lösning som skulle kunna underlätta att lyfta upp allt och komma åt för rengöring.
Jag beställde en rostfri plåt från montano.se . De säljer både plåtar, profiler och skruv och bult. En 1mm plåt hade räckt men 1,5mm var billigare och det skulle bli en bra bit över efter mitt projekt. Så 1000x250mm x 1,5 kostade 376:- inklusive frakt.
Plåten skulle bockas i 90º i botten. Inte helt lätt utan rätt verktyg/maskin. Jag gick och klurade på detta under någon vecka och fick lite tips av kunniga båtkompisar. Men det slutade med att jag åkte ner till Kjellqvist Mekaniska som ligger i närheten och på ett kick så hade jag fått hjälp att göra en fin 90º bock på rätt ställe. Jag gjorde en mall av kölsvinet där det sitter muttrar och brickor. För dessa måste hål tas ut i plåten. Efter bockning, tillkapning och borrade hål för pump och sensor så såg det ut så här.
Pumpen och sensor skruvades fast med M4 med skallen försänkt på undersidan. En kloss med en försänkt vagnsbult M8 från undersidan, limmades med epoxi uppe i kölsvinet och passades in mot den slits jag gjort i övre änden av plåten. Påten spänner lite då vingmuttern dras åt. I och med att plåten passar så prescis i kölsvinet mellan två kölbultar så kan den ite röra på sig.
Nu är det mycket lätt att lossa vingmuttern och lyfta allt med slang och kablar upp och åt sidan. Det är nu enkelt att rengöra och torka ur kölsvinet.
Har du också många meter lina liggande i sittbrunnen hela sommaren som inte används? Speciellt fock/genua-fall har ju många meter då seglet är upphissat. Om man har det på rulle så behöver man ju egentligen inte de där 15-20 meterna som ligger där hela sommaren.
Jag har funderat på detta och har haft en ide hur man skulle kunna ta bort all extra tamp under sommaren och skarva i igen då seglet skall tas ner.
Så här gör man::
Fallet kapas då seglet är hissat så att man kan lägga tre till fyra varv runt winschen och har ytterligare en halände. Sedan splitsar man i en bit spectralina ca 3-5mm som en ögla. Jag drog ut innerflätan och lät de båda ändarna gå in och ut genom kärnan upp ungefär en dm. Drog till baks höljet och avslutade med en tagling.
Därefter gör man samma på den avkapade linan i ena änden. När linorna skall skarvas för man igenom ena linan genom den andres ögla
Och dra igenom den lösa änden
Så här mycket extra lina kan man då förvara i kistbänken i stället för i tamppåsen
Skarven är också anpassad så att den aldrig behöver komma ut genom trissan i masttoppen. Skarven är tillräckligt stark för att hissa förseglet som skall gå lätt i profilen. Det tar ungefär en minut att ta fram extra-linan och skarva ihop när man behöver ta ner förseglet.
Efter att kölsvinet vart klart (se tidigare inlägg) så var det äntligen dags att lägga på de ny-lackade durkarna. De har varit hemma en vända i garaget och fått ny fernissa både på över och undersida samt kanter.
Jag började med att slipa alla kanter helt träerna. Därefter lade jag två lager epoxi på kanterna. Sedan följde slipning av över och undersida. Det vart inte någon total renskrapning då jag är rädd för att gå igenom faneret på översidan. Undersidan slipades inte lika noggrant. Sedan började lackning. På översidan använde jag Epifanes Clear Varnish men undersidorna fick en något billigare lack från Hempels.
Kanter och översida två lager och undersidan ett lager. Jag använde Biltemas skumgummiroller.
Jag hade gjort ett stort arbetsbord av två bockar och en 16mm plywood i garaget
Översidan mellanslipades med 240-papper och torkades med klibbduk mellan lagren. Avslutningsvis slipade jag med 400-papper och strök ett sista lager med Epifanes matt fernissa
Innan vi lade alla durkar på plats i båten så lade vi på skyddspapper på alla ytor som vi tar bort senare då vi är klara med all vårrustning, sjösättning och påmastning.
De senaste åren har jag tyckt att kölsvinet ser lite sunkigt ut. Det har varit svårt att hålla rent och topcoaten har gulnat. Jag gillar egentligen inte att måla med topcoat i stuvfack och annat då ytan aldrig blir riktigt blank och därför också svår att hålla ren.
Därför hade jag bestämt att hela kölsvinet skulle målas med någon passande färg. International har dragit till baks sin tvåkomponents Perfektion. I alla fall i Sverige. Det är väl någon miljö-mupp på KEMI som hittat något misstänkt ämne i färgen och därmed var det omöjligt för International att få den godkänd. Så vad finns det då att välja på?
Dessa färger hittade jag:
International Danbolin
Brava Byline från Paint Pro
Hempel Multicoat
Epifanes Bilgefärg
Jag valde Epifanes. Kanske mest av en tillfällighet då jag målade dekor på överbyggnaden för några år sedan, med gott resultat. Beräknade två burkar till mitt kölsvin med två lager färg. Alla durkar var hemma för lackering så det var ett utmärkt tillfälle att även måla kölsvinet då det var tomt i båten.
Det var inte alltid så lätt att komma åt att slipa. Jag fick använda roterande sliptrissa (flap-disc), rondell, stålborste, bandfil och slipmaskin. Så här såg det ut nästan färdigslipat. Alla kölmuttrar och brickor togs bort för att slippa maska och för att lättare kunna måla. Ingen fara då båten vilar på kölen.
Vi hade en gammal toft rån sittbrunnen att krypa omkring på vid slipning och målning. Det blir väldigt obekvämt annars att gå och krypa över balkarna.
Efter två strykningar och ordentligt med torktid så polerade jag övrigt basinrede med autosol. Alla brickor och muttrar rengjorda och ”polerade” samt återmonterade.
Nu var även ytan för mastfoten klar där jag tidigare lagt lite kolfiber och epoxi för att få en plan yta för beslaget
För att slippa ”knarr” då durk och skrov rör sig så ville jag ha någon form av list mellan basinrede och durk och hittade denna list på Jula
Smidig och självhäftande. Komprimerad blir den ca 1,5mm. Den limmade jag på alla ytor under durkarna. Tyvärr så vart inte ytan så blank som jag hoppats på så vi får se hur lätt det är att hålla rent framöver.
Nu återstod bara att återmontera länspump och nivåvakt. Mer om det i kommande inlägg.
Efter lite inköp av material, kolfiber, epoxi och peelply så började det dra ihop sig för att förstärka botten. Jag fick rådet att försöka hålla 15º C både utvändigt och invändigt i skrovet. För att uppnå detta i mars så byggde jag ett litet ”hus” under reparationsstället.
Med endast en Japanpress och en 900W fläkt så gick det enkelt att hålla 20ºC. Jag hade ju valt loöfiber till denna reparation. Helt onödigt men jag tyckte det var kul att prova. Jag hade köpt 200g och 600g matta. Mallarna kopierades och klipptes ut en för varje storlek.
Därefter klippte jag ut bitar i båda dukvikterna efter dessa mallar. Jag hade gjort lite beräkningar på tjocklek där 1000g/m2 ger ungefär 1mm laminat. Kombinerar man 200g och 600g så kan man variera tjocklekn
Efter en dags uppvärmning av skrovet var det dags för laminering. Inga bilder då för det var för riskfyllt att hantera kamera ihop med epoxiarbete. Kladdigt. Jag hade ordnat med ett arbetsbord där plasten med alla kurvorna tejpades fast. Först rollade jag lite förtjockad epoxi i botten som fick bli lite klibbig medan jag laminerade de olika bitarna på arbetsbordet. De olika bitarna varvades 200/600g med de minsta bitarna först. När allt var upplagt så vände jag på allt så att de minsta bitarna kom att hamna närmast skrovet. Hela paketet rollades fast mot botten så all luft kom ut. Därefter lades ett lager pelply, ett lager plast och sist/ytterst en tunn plywood. Plywooden spändes mot botten med träreglar. Detta för att hålla allt på plats och för att pressa ut ev luft.
Efter ett och ett halvt dygns härdning var det dags att riva av pelplay;en.
Tyvärr vart lagren för tjocka så jag vart tvungen att slipa ner någon millimeter. Det var inte bra för det var ruskigt dammigt att slipa kolfiber i det lilla trånga utrymmet. Trots mask, ögonskydd och heltäckande overall så letade sig damm in under skydden. Till slut hade jag en bra yta som bara behövde en liten spackling. Det fick bli Biltemas Epoxispackel. Väldigt lättarbetat och lättslipat.
Efter ett dygns härdning så gick det att slipa spacklet. Nu kom mina mallar till pass för att få till den ursprungliga formen.
Hela reparatilnsområdet målades några dagar senare med VC-Tar2, som är den grundfärg botten har sedan tidigare. VC-Taren slipades med 180, 240 med maskin. Därefter 240 och 500 vattenslip. Det här området får ingen bottenfärg utan jag skall se hur mycket det växer på slipad VCTar.
På insidan var det dags att återmontera mastfoten. Den var lite bananformad men har rätats ut med hjälp av gasollåga 300º och en tving. Ytan i skrovet behövd jämnas till så där lade jag förtjockad epoxi och en bit 600g kolfibermatta. Mastfoten kläddes med plast och skruvades fast i den våta epoxin med en bit pelply mellan och fick härda så.
Överskott av epoxi som runnit ut slipades bort och de gamla hålen försågs med gänginsatser då gamla hålen hade dåliga gängor. Plasten gängades på nytt men nu med M10 och hylsorna är M8 invändigt.
Jag väntade med att skruva fast mastfoten för att hela kölsvinet skall målas om med kölsvinsfärg.
Förra våren, dagen innan sjösättning, så upptäckte jag en spricka i botten. Alldeles under mastfoten. Det fanns inte tid att åtgärda då och jag visste inte heller hur länge den funnits där.
Efter kontakt med Rosättra och seglarkompisar som haft liknande så vart jag lite lugnare. Rosättra sa: ”Spänn inte riggen för hårt i år och undvik grov havssjö. Så kan du åtgärda det där till nästa år”.
Det var ju lite lungnande. Andra Linjetter har också haft så här och det har varit i skarven mellan de två skrovhalvorna.
Under sommaren så dök jag ner med en smal kniv och tryckte in i sprickan. Den var ungefär 6mm djup. Vi seglade som vanligt under sommaren och riggen var kanske något lösare än normalt. Och någon grov havssjö har vi inte haft under sommaren.
Jag bestämde mig för att göra en mindre plastning och se under 2025 om sprickan kommer till baks. Därför slipade jag ur ungefär 10 cm på varje sida. 1:12 är ju ett vanligt mått på urslipning vid reparationer och 12x6mm = 72mm Så 10 cm åt varje håll från mitten borde ju räcka.
När jag började slipa så såg jag att det var spackel i centrumlinjen. Vad jag förstått senare så plastar man ihop skrovhalvorna på insidan och snyggar till med spackel på utsidan.
Jag fortsatte att slipa ytterligare några millimeter och då försvann spacklet. Man kan ana att laminatet ser lite o-mättat ut på ett ställe men det finns absolut inga sprickor kvar och på insidan runt mastfoten är det helt ok:
Med något rakt mot botten så ser man ungefär hur mycket jag slipat ur. Nu skall botten inte vara helt plan här utan har en viss rundning. Tyvärr så missade jag att malla av botten innan jag slipade men jag kunde malla av en annan Linjett 35 senare.
Jag har köpt epoxi och som väv valde jag kolfiber. Antagligen helt onödigt men ”alltid retar det någon”. Jag har aldrig använt kolfiber så jag tyckte det kunde vara kul att testa. Jag hittade kolfiberväv på nätet från en firma jag inte sett tidigare. Dock Yard Composites i Stockholm Sollentuna. Det var bra pris på 200g väv på 1 m bredd. Väven heter Kolfiberväv 200g 2×2 Twill 3K Black Stuff. Priset var vid inköp januari -25 269:-/m
I väntan på varmare väder så förbereder jag med att göra mallar för väven. Jag har gjort så här: I botten tejpar jag dubbelhäftande tejp och sätter dit byggplast över det urslipade området. Med en tuschpenna ritar jag på plasten konturen efter ytterkanten på det slipade området.
Därefter så lägger jag min mall av bottenkonturen tvärs långskeppslinjen. Mellan mallen och botten lägger jag en 3mm borr och för ut den till sidan så långt det går. Där borren är markerar jag med tuschpennan på plasten. Sedan för jag borren längst ut åt andra sidan och markerar på plasten.
Därefter flyttar jag mallen någon decimeter och upprepar proceduren.
När jag gått hela längden så förbinder jag alla punkter med en linje och får då som en ”djup-kurva” med djupet 3mm.
Sedan upprepar jag det hela med en 4mm borr, en 5mm borr etc.
När jag tar bort plasten så har jag flera ”djup-kurvor” som representerar formen på de kofibervävar jag skall klippa till. Jag tror att en millimeter motsvarar 600g matta ungefär.
Det betyder att 3 lager av min kolfiberväv bygger ca 1mm.
Så här ser det ut hämtat från YouTube kanalen Sailing NV https://youtu.be/CxPaGwgSLsg?si=eJ-8612D2rKuAp94
Nu kan jag lägga upp plasten på ett arbetsbord och klippa till all kolfibermatta.
Jag har tidigare skrivit om hur jag gjort nya tofter/kistbänkslock i sittbrunnen – Del-1 – Del-2 – Del-3
Tyvärr så lackade jag undersidorna med Biltemas fernissa vilket visade sig inte fungera. Vatten trängde in i plywooden och gav fula fuktfläckar. Jag försökte att slipa av fernissan och epoxibehandla ytorna men de fula fläckarna var kvar.
Jag bestämde mig då för att måla undersidorna vita. Med polurethanlack. Det visade sig inte så lätt att få tag i Polyurethanlack. Biltema hade en bra sådan men den har utgått. Internationals Perfektion säljs inte längre till privatpersoner (om jag fattat rätt). Kvar finns Epifanes för ca 900:-/burk. Jag lyckades hitta några restburkar på SeaSea i Täby men bara i grått. Det fick bli så.
Jag slipade ner gammal epoxi och grundade med epoxi primer.
Därefter två lager med Perfektion.
Kanterna förslöts med ytterligare ett lager epoxi och två lager fernissa. Dock inte Biltemas 🙂
Det visade sig att nåten släppt i kanterna på många ställen så jag skrapade ur allt löst och slipade i nåtspåren. Nåtade om allt och nu med nåt-tejp i botten för att bara få två ytor som nåten fäster i. Förmodligen har det släppt för att den tidigare nåten fäst mot tre ytor. De två kanterna och botten. Nåten är ganska djup på tofterna.
Under arbetet lade jag de gamla tofterna löst i sittbrunnen som tillfälliga tofter.
Efter nästan tre veckors svår förkylning kunde jag äntligen börja med lite båtjobb.
Som jag skrivit tidigare så vart det inte så bra att lacka tofternas undersida med Biltemas fernissa. Förra året fick jag göra om två tofter som blivit fuktskadade på undersidan. De lackade jag med International Perfection.
Nu hade jag tur och fick tag i samma färg igen, trots att den utgått. Tack SeaSea Täby. Så i dag började jag att ta bort den gamla Biltema-fernissan vilket gick mycket lätt med varmluftspistol och skrapa. På högra sidan syns tydligt mörka fläckar av fukt.
Alla kanter skall behandlas med epoxi och fernissa. Även durkarna skall lackas och kanterna förslutas på samma sätt som tofterna. I dag hann jag förbereda tre tofter och fyra durkar.
För tre år sedan köpte jag Lithiumbatterier via en Kinesisk firma. Det var fyra celler på 202Ah av märket Lieshen. Priset var då 4500:- och leveransen var från Polen. Det tog fyra dagar att få dem. Det tillkom en BMS och ett relä men dem köpte jag inom Europa från GWL för ca 4.800:-
Allt har fungerat utmärkt under dessa år men jag hade önskat att jag köpt större kapacitet redan från start.
Vid normal användning under sommaren så är det inga problem. Men under hösten då det är mindre sol, mindre laddning och man ligger still ett par dagar kryper det lätt ner under 50% SOC.
Jag är en ”snarkare” och använder därför en CPAP varje natt. Den körs på invertern och drar 20-30Ah under natten. Den klart största förbrukaren vi har ombord.
Jag började därför under våren leta efter exakt samma celler som jag redan hade för att utöka banken med 202Ah till. Min BMS klarar att hantera två celler parallellt och fyra i serie. 2P4S.
Efter några veckors letande så hittade jag till slut en firma i Kina som via Alibaba sålde dessa. Nu kostade de bara 170$ plus 81$ i frakt, för fyra celler. Detta blev ca 2.560:- totalt.
Så den 29 april lade jag min beställning med förväntad leverans den 15 juni. Då skulle jag hinna montera dessa innan vår sommarsegling.
När vi kom in i början av juni så började jag försöka spåra försändelsen via den spårningslänk jag fått tidigare. Men det fanns inget paket. Nu började flera dagar med efterforskningar och en vecka in i juni får jag kontakt med säljaren som meddelar att de inte skickat paketet ännu, utan ”väntar på mitt svar om frakten”…???
Det visade sig då att de inte kunde skicka ”Express” som jag valt utan undrade om jag kunde acceptera frakt med båt. Men hur hade de ställt den frågan till mig?
Det visade sig då att det finns en chat-funktion på ”my Alibaba” och där hade man ställt frågan till mig. För länge sedan.
Nu följde flera dagars konversation där jag bad dem skicka paketet med båt omedelbart. Jag fick ett nytt spårningsnummer som inte heller ledde till någon träff. Detta via t.17track.net
Jag började nu misstänka att jag blivit lurad. Efter tjat kom en kopia på fraktsedeln som den skulle se ut här hemma i Sverige. Den såg i alla fall äkta ut. Men det gick inte att spåra paketet.
Efter ytterligare ”chattande” med säljaren, en hel del konstiga ursäkter så vände jag mig till Alibaba för att få mina pengar till baks. Säljaren fick fem dagar på sig att besvara och motargumentera. Efter tre och en halv dag kom deras svar. Återbetalning var inte aktuell, jag hade inte besvarat deras ursprungliga fråga om frakt och paketet var på väg.
Jag fick samma spårningslänk och en annan adress till 17-track. Och nu vart det träff! Åtta rader på kinesiska som jag fick översätta med Google translator.
Jag fick nu datum och tid då paketet lämnat fabrik, lastats på båt, båten lämnat hamn och när den förväntades angöra hamn i Rottterdam. Även fartygets namn och nummer fanns med.
Nu tändes hoppets stjärna men vi var då inne i mitten av juli.
24-06-17 Paketet lämnar Shenzhen
2024-06-27 23:50 货物已装柜,预计7/4船期.船名船次： Varorna har lastats i containrar och beräknat leveransdatum är 4 juli. Fartygets namn och nummer. EVER ALOT 1302-008W
…..
2024-08-02 09:47 受巴以冲突影响，红海局势紧张，此船舶临时绕航好望角，预计抵达目的地会有推迟，目前官网预计到港时间为8/9 / Påverkat av den palestinsk-israeliska konflikten och den spända situationen i Röda havet, har detta fartyg tillfälligt omdirigerats till Godahoppsudden. Det förväntas att dess ankomst till destinationen kommer att försenas till 8/9
etc. etc.
Jag började nu följa EVER ALOT på Marine Trafic och kunde se hur hon segade sig fram runt Afrikas västkust i 17knop med destination Rotterdam.
Den 28/8 var sista noteringen från Rotterdam att: ”Varorna hämtade och online”. Sedan vart det tyst! Vis av allt som hänt fram till nu så var det väl bara att vänta. Post Nord skulle ju också vara inblandade på slutet 😩
Den 30/8 kom vi hem från vår andra semester-tur. Jag hade då seglat i tio veckor med en veckas avbrott hemma. När vi sitter i bilen på väg hem från båten plingar det till i telefonen: ”Du har paket att hämta på Olles Kiosk… Hälsningar Post Nord”.
Kunde detta vara sant? Har de äntligen kommit efter fyra månader. Och ingen tull eller införselavgift!? Som jag hade räknat med.
Äntligen…men nu hade ju hela sommaren gått. Vi skulle alla fall få nytta av dubbla batterikapaciteten under hösten, då den behövs som mest.
Nu följde några dagar med planering, inköp av lite kabel och kabelskor och montering.
Här följer lite bilder på hur jag stuvade om i batterilådan.
Cellerna placerades så att en ny cell kom parallellt med en gammal cell. De hade cellspänning som var lika på de två sista decimalerna.
Cellerna förbands med bussbars och BMS;ens kretskort skruvades dit. BMS är smart 123 BMS
Slutligen kopplades batterikablar, shunt och säkring in. Allt försågs med en skyddande plexi-skiva.
Klart att slå på säkringen och konfigurera om batterimätaren till 400Ah bateribank. Jag raderade även all historik och synkroniserade SOC till 100%
Texten på sången lyder egentligen:
Res med mej Stina, i en roddbåt till Kina, de´ går så lagom fort. Tid får jag gott om, då att hålla din hand, du har så bråttom, var gång som vi möts här i land …
Ja det gick så lagom fort. Leveransen vart ju försenad då jag inte visste om frågan på chatten. Så från avsändandet 24-06-17 så tog det 74 dagar. En orsak till den långa vägen runt Afrika är ju piraterna i Röda Havet.
Återkommer med en rapport hur det fungerar efter en tids användning.
Med nyinköpt/uppdaterad plotter Raymarine Axiom+ , våren 2024, följde ett Lighthouse sjökort över Norra Europa. Jag avvaktade med att aktivera det eftersom jag hade en pågående prenumeration på Navionics Baltic Sea.
Den nya plottern har en snabbare processor, mera minne och en förbättrad skärm.
Vis av förra sommarens sporadiska problem med Raymarine Axiom som ibland fryser, så monterades den nya plottern med jordkabel till chassiet enligt monteringsanvisningen. Även den separata strömförsörjningen med ett 24Ah batteri helt skiljt från övrig el är kvar. Allt har fungerat bra fram till vår semestersegling under juni-augusti.
Vid vissa tillfällen så fryser skärmen och båtens position slutar att uppdaterad. Skärmen reagerar heller inte på touch-tryck på skärm-knapparna. Den enda knappen som fungerar då är ”Home”. För att få igång plottern så får man gå Home och åter öppna kartan, alternativt, stänga av och starta igen. Plottern ”fryser” bilden lite nu och då.
Plottern har så klart uppdaterats med den senaste programversionen som när det hände var LH4.7.172. Det konstiga var nu att den frös på EXAKT samma ställe som min förra plotter frös två gånger förra året. En gång på väg söder ut och några veckor senare på väg norr ut. Det kan inte vara en tillfällighet att den nya plottern fryser på exakt samma ställe!
Lite söder om Arkö där farleden går ner mot pricken ”Kejsaren” har olika plottrar ”fryst” vid flera tillfällen.
När detta inträffat några gånger så aktiverade jag mitt Lighthouse-kort för att se om det vart någon skillnad.
Uppdatering av Lighthouse kort
För att uppdatera Lighthouse-korten måste man först ha satt in kortet i plottern en gång. Då skapas filen lighthouse_ID.txt som blir unik i kombination med plottern och kortet. Denna fil måste sedan alltid anges vid varje uppdatering av korten. När filen har kontrollerats så kan man välja POI och flygfoton för olika områden. Därefter paketeras kortet, vilket kan ta upp till 30 minuter. När paketet är klart startar nedladdning till datorn.
När jag startade nedladdningen så skulle det ta Ett år sex månader och ett antal dagar och timmar.
Det var bara att avbryta och försöka senare då internetuppkopplingen var bättre. Det som då händer är att paketet måste skapas på nytt. Nedladdningen återupptas inte eller startar om. Mycket irriterande.
Nu fann jag kanske en lösning för detta. Man kan begära att få ett e-post-meddelande då paketeringen är klar. Då får man en länk till paketet och jag uppfattade att man kan starta nedladdning flera gånger från samma länk.
I mitt fall var nedladdningen 6,8 Gb så det tog en lång tid innan allt var nedladdat. Därefter skall kartfilen kopieras till minneskortet och ersätta den befintliga kartan. Det tar ytterligare en god stund beroende på filens storlek.
När Navionicskortet uppdateras så kryssar man bara i om man vill ha POI och Sonar-charts. Sedan kopieras allt till minneskortet direkt. Mycket enklare.
Nu var det intressant att se om ”frysningarna” skulle upphöra med ett annat sjökort. Men icke så! Plottern fryser ibland även med Lighthouse-kort.
Raymarines support beklagar så klart att det blir så och rekommenderar att uppgradera till senaste versionen och att göra en Factory Reset. Jag vet inte hur många gånger jag gjort Factory Reset och den senaste versionen har jag redan. Supporten säger också att Lighthouse-kort är lite stabilare så jag växlar lite mellan Navionics och Lighthouse för att se om det är någon skillnad. Men båda fryser till och från.
Skillnader
Vad är då skillnaden mellan Navionics och Lighthouse? En sak som talar till Navionics fördel är att jag även har dem i min iPAd och att man då kan synkronisera waypoints och rutter från iPAd till plottern. Man kan även uppdatera sjökortet från iPAden. Något som även går att göra med Lighthouse men är lite krångligare och tar mer tid. Navionics har även ”Auto Route” vilket saknas i Lighthouse. Lighthouse är ändå tydliga och symboler och texter syns bra. Det finns olika fäg-lägen och dag och natt läge. En bra beskrivning finns på Digital Skipper. Det finns naturligtvis fler skillnader men jag går inte in på alla dessa här.
POI – Point of interest.
Båda korten har POI men Lighthouse är en katastrof. Enligt LH-reklamen så får man Premium-funktioner om man har en prenumeration på LH. Vad är det då? Jo man får landinformation i form av vägar, POI och flygfoton.
Så här står det på den svenska Raymarine-sidan: https://www.raymarine.com/sv-se/vara-produkter/sjokort/lighthouse-sjokort Prenumerera på LightHouse-sjökort Premium och få tillgång till regelbundna sjökortsuppdateringar, ett utökat bibliotek över intressepunkter (POI) samt förbättrade satellitbilder för effektiv och sofistikerad marin navigering.
Quickly find local marinas, fuel stops, service stations, and more with an ever-expanding points of interest library sourced from leading providers.
När jag behövde tanka i närheten av Valdemarsvik så hade jag LH-kortet. POI över marinan som hade en mack var helt obefintlig. När jag några dagar senare var vid Ringsö så testade jag plotters funktion: Find nearest och sökte på tankställe. Det närmaste som LH-kortet hittade var Fyrudden. Alla som är bekanta med denna delen av skärgådreden vet att man kan tanka i Oxelösund, Nävekvarn, Arkösund och Trosa. ALLA dessa är närmare än Fyrudden. Alltså helt värdelös information i form av POI.
POI i Light House kan man inte själv lägga in eller editera utan det gör kart-tillverkaren, vilket är orsaken till att de är inaktuella eller saknas. I Navionics kan användarna själv lägga in och uppdatera POI vilket gör att de har mycket mer aktuell information. Jämfört med Navionics POI så har LH-korten ingen ting att tillföra. I alla fall inte på ostkusten och i Mälaren.
Men hur är det med tillförlitlighet och uppdateringar?
Jag som har hemma hamn i Mälaren observerade för några år sedan flera nya prickar på sträckan Bromma – Bålsta. Det var i samband med byggande av Förbifart Stockholm som man började köra med ”Grusbåtar” mellan hamnar på Lovön och en ham i Bålsta. Då tillkom och förändrades prickar på denna sträcka. Obelysta prickar fick ljus och nya prickar tillkom. Under våren 2024 drogs dessa prickar in och många med ljus vart nu släckta. Detta för att trafiken med grusbåtar har upphört. Detta tillkännagavs av Sjöfartsverket genom UFS 18369 från 2024-04-17
* 18369
Sjökort: 111
Sverige. Mälaren och Södertälje kanal. Mälaren. Utmärkning.
Stryk
babordslysprick FL R 3s
a)
59-27,457N
017-33,275E
Stryk
Styrbordslysprick FL(2) G 6s
b)
59-26,094N
017-34,609E
Stryk
Styrbordsprick
c)
59-25,966N
017-35,015E
Ersätt
Styrbordslysprick Q G med styrbordsprick
d)
59-25,766N
017-36,080E
Ersätt
babordslysprick Q R med babordsprick
e)
59-25,712N
017-35,954E
Ersätt
Styrbordslysprick Q G med styrbordsprick
f)
59-25,765N
017-36,345E
Ersätt
babordslysprick Q R med babordsprick
g)
59-25,707N
017-36,365E
Ersätt
Styrbordslysprick Q G med styrbordsprick
h)
59-25,872N
017-36,470E
Ersätt
babordslysprick Q R med babordsprick
i)
59-25,830N
017-36,575E
Ersätt
Styrbordslysprick FL G 3s med styrbordsprick
j)
59-26,255N
017-37,030E
Stryk
babordslysprick FL R 3s
k)
59-26,710N
017-37,990E
Ersätt
babordslysprick FL R 3s med babordslysprick
l)
59-26,000N
017-40,780E
Ersätt
Styrbordslysprick FL(2) G 6s med styrbordsprick
m)
59-25,205N
017-42,993E
Stryk
babordslysprick FL R 3s
n)
59-24,638N
017-44,450E
Stryk
babordslysprick FL R 3s
o)
59-21,245N
017-48,514E
Stryk
Styrbordslysprick FL(2) G 6s
p)
59-19,900N
017-47,000E
Stryk
Styrbordsprick
q)
59-19,105N
017-47,775E
Stryk
Styrbordslysprick FL(2) G 6s
r)
59-18,113N
017-49,104E
Ersätt
Styrbordslysprick FL(2) G 6s med styrbordsprick
s)
59-20,205N
017-52,890E
Bsp Mälaren – Hjälmaren 2024/s25, s47, s48, s49
Sjöfartsverket. Publ. 17 apr 2024
I min uppdatering av Navionics kort under maj-24 så var alla dessa ändringar införda i sjökortet. Prickar borttagna och prickar ändrade att de ej längre har belysning.
I min senaste uppdatering av LH-korten i augusti-24 så var inget av dett ändrat! Då undrar man ju hur ofta och när LH-korten uppdateras? Det kan ju även gälla nyupptäckta grund och andra förändringar som påverkar säkerheten vid användning av LH-korten.
Som kuriosa kan jag berätta om en grundstötning för några år sedan i Bråviken. Det finns bara två kategorier av seglare. De som har gått på grund och de som kommer att gå på grund. Det var i Bråviken i ett område som enligt djupkurvorna skulle vara 3-6m. Vid passage in i området, gick allt bra (bara tur) men då vi skulle till baks ut så gick vi på grund där det bara var 1,4m
Så här såg sjöfartsverkets och Navionics kort ut för några år sedan då vi gick på grund Jag rapporterade det grund vi fann till Navionics, Hydrographica och Sjöfartsverket. Efter tre dagar fanns en uppdatering på Navionics kort som nu ser ut som nedan. Lars Granath på Hydrographica hörde av sig efter en vecka och kommenterade att man på Google maps kunde se att det var grunt där. Sjöfartsverket hörde av sig efter tre veckor och sa ungefär samma sak. Hur fort LH-korten uppdaterades vet jag inte för vi hade inte börjat använda dem då. Kontentan blir i alla fall att Navionics var ruskigt snabba att uppdatera sitt kort. Tre dagar!
Summering
Lighthouse-korten ser fina ut och man har nu åtgärdat djupkurvorna från tex Hydrographica som jag skrivit om tidigare. De ser riktigt bra ut nu. Problemen med att det inte gick att ladda ner kort efter man löst in sin kod var ett isolerat problem i början och löstes snabbt. Skärmen uppdateras inte lika snabbt då man panorerar eller zoomar jämfört med Navionics kort, men har blivit mycket bättre än de tidigare utgåvorna. Detta också med uppdaterade programvara i Axiom-plottrarna. Uppdateringsfunktionen via dator eller iPAd är inte lika smidig som med Navionics. Symboler och kartinformation är tydliga och man kan göra en hel del egna val av presentationen vad gäller färger och symbolstorlekar mm.
Det finns ingen ”App” till iPad eller mobiler för LH som visar sjökorten men det finns en Raymarine-app för fjärrkontroll och spegling av plottern och uppdatering av sjökorten.
Motsvarande app för Navionics är en renodlad kart-app där man måste lösa en särskild prenumeration för sjökorten i telefon/platta, men då får man en riktigt bra backup med många bra funktioner OCH kartuppdatering som synkronisering. Navionics-appen har också Autorouting.
Är man intresserad av bra och relevanta POI skall man absolut välja Navionics. Varför Lighthouse marknadsför sina Premiumfunktioner som ett utökat bibliotek över intressepunkter (POI) är en gåta. De är inte alls bra jämfört med Navionics.
Om LH-korten är stabilare än Navionics, med tanke får frysningar och annat kan jag inte riktigt avgöra. Det verkar vara lite platsberoende och händer med båda korten. Jag har fått kommentarer tidigare från andra som upplever att det händer upprepat på vissa återkommande platser. På Cruisers Forum var det någon som ansåg att C-map korten var mest stabila, men de korten har jag inte testat.
Kommentera gärna detta inlägg med dina egna erfarenheter av RM Axiom-plotter och Navionics vs Lighthouse.
Svajankring, att ligga fritt med endast ett ankare, oftast fäst i stäven, känns ofta tryggare än att förtöja mot land. Förtöjd mot land kan en plötslig vindkantring göra att man får ”pyjamas-segla”. Oftast mitt i natten och i regn. En vindkantring vid svajankring blir oftast inte lika dramatisk. Men man kan även dragga då också. Det har jag fått erfara och det slutade med att Sjöräddningen fick dra loss mig ur vassen. Men det är en annan historia.
Som ni förstår av detta så svajankrar vi ofta. Det underlättar att ha ett ankarspel fram och det fanns i Amerona redan då jag köpte henne. Då satt där ett Lofrans som visade sig behöva service och omtanke.
Det visade sig vara sönder-korroderat och trasigt.
Vi hade redan då insett fördelarna med ankarspel fram trots att vi inte hunnit använda det så många gånger så vi kände att vi behövde ett nytt. Det vart ett Lewmar Profish 1000 som i stort sett var identiskt men i rostfritt.
Det passade till och med i Lofrans skruvhål.
Det har tjänat oss väl under flera år men nu i sommar så började det krångla. Det startade inte. Man hörde kontaktorn under däck slå till, men inget hände. Om man knackade på det så startade det. Dålig kontakt eller kanske kolen i motorn?
En dag på svaj i Flisfladen på Harstena så försökte jag finna felet. Först kollade jag kontrakteringen då det finns en skarv i ankarboxen. Den var gjord med ihopbulatde kabelskor och isolerade med vulktejp.
Dessa skarvar var helt felfria och det var 13,5V fram till spelet. Då plockade jag isär spelet för kontroll av motorn. Och där hittade jag felet. Kolen var helt nedslitna och bottnade i hållarna. Det fanns inte så mycket att göra just där och då, mer än att rengöra och återmontera. När vi kommer hem så måste detta fixas. Jag hittade kol på Amazon som hade samma mått men var till en Hilti-maskin. De borde ju fungera.
När vi kommer hem några veckor senare ligger kolen i brevlådan så det var bara att skruva isär allt igen. Efter byte av kol och återmontering så fungerar inte spelet. Det går med reducerad hastighet och orkar inget. Kan det vara fel kol? Efter flera försök så ger jag upp. En firma som kanske skulle kunna hjälpa till med detta var semesterstängd. Så valen var att köpa en ny motor eller ett nytt ankarspel. Med lite tidsbrist inför ny segeltur, nu solo, så föll valet på ett nytt ankarspel. Ett Lewmar HX1 som är en vidareutveckling av det nuvarande och borde vara enkelt att montera. Bara att skruva fast med tre skruvar och ansluta kablarna.
Inköpte gjordes från nätföretaget Moory och efter mailfråga dit så kunde det levereras direkt från generalagenten. Beställde tisdag kväll. Onsdag em fanns det på terminal i Hisingen. Torsdag morgon kl 06 får jag ett meddelande från DHL att det finns att hämta i Rosersberg eller köras ut hem under fredagen. Jag hämtade i Rosersberg. Vilken snabb leverans.
När jag lägger på borrmallen på den balk som finns i ankarboxen fram så inser jag att basmåtten för montering skiljer sig så mycket från det tidigare så det går inte bara att bulta dit.
Vad gör man nu? Efter lite funderande så kom jag fram till att balken måste förlängas bakåt med en plywood som limmas i den främre halvt-i-halvt. Så jag limmade ihop två 12mm plywoodbitar med epoxi. Nästa dag fräser jag ur halva tjockleken, som är 24mm, så att plywoodbiten kan limmas med stöd av skottet bakom. gamla hål fylls igen med epoxi och plywood och den nya biten limmas med förtjockad epoxi.
När allt har härdat så snyggas det till och slipas plant. Måla får jag göra under kommande vinter. Borrmallen läggs på och nödvändiga hål tas upp. Tre pinnbultar för förankring, ett större hål för kättingen och ett för kablarna.
Kablarna som tidigare kopplades ihop med ring-kabelskor skulle få en bättre koppling. Till mitt aktre ankarspel följde två skruvplintar. Dessa monterade jag i en vattentät låda från Biltema med vattentäta kabelförskruvningar.
Nu var det dags att mata i kättingen och provköra. Vid utmatning så rappar kättingen över kabilaret och rusar ut för att plötsligt fastna igen. Besvikelse. Med denna typ av ankarspel blir ju inte omslutningen av kättingen runt kablar-hjulet så stor bara ca 90º.
Hur skall detta lösas. Jag minns att jag sett bilder på en Hallberg Rassy 44 där det var ett vertikalt ankarspel i boxen och kättingen löper över och under två rullar
Bild från Youtube https://www.youtube.com/watch?v=IfzkJbA368g
Jag hade en liknande rulle liggande som jag tillverkat till ett annat ankarspel. Om man fäster den framför ankarspelet och leder kättingen under, så kommer kättingen att omsluta kabilaret mer och det borde fungera bättre. Nästa dag provar jag, övertygad om att detta kommer fungera.
Nu fungerade det utmärkt. Kättingen löper ut kontrollerat och rappar inte. Rullen i denna konstruktion är till ett genuablock och inte gjort för kätting. Ett färdigt beslag med rulle avsedd för kätting finns på SeaSea och jag kommer senare att byta ut denna och justera höjden på rullen lite uppåt.
Nu efter ett antal ankringar med nya spelet så fungerar allt bra. Det nya HX1 är gjort delvis i komposit och är lite lättare än det gamla. Alla kilon man kan spara där fram räknas.
Under förra våren så krånglade ankarspelet bak, som var ett Lewmar S2000 med blyad lina. Ibland så ramlade inte ankaret i och man kom in till bryggan eller berget med ankaret snyggt dinglande kvar i däverten. Irriterande.
Eller så när ankaret skulle upp så slirade linan i kbailaret. Vi har redan bytt ankarlina en gång sedan vi köpte spelet och nu var frågan om vi skulle satsa ytterligare 2-2.5´kronor på en ny lina. Det blir ju dyrt om man skall lägga ut dessa pengar var och vartannat år. Så fick jag se att Biltema har en blyad lina för 1599:- 45m lång och 15mm diameter. OK! Ankarspelet får gå till ”andra chansen” och får hänga med ett år till. Under 2023 fungerade det ganska bra men i år så krånglade det vid vartenda ankring under våren. Ett problem kan vara att fallhöjden från kabilaret och ner i botten av förvaringen är för kort. Ju högre fallhöjd desto bättre för att undvika kinkar då linan skall ut. Men att det slirar beror bara på kombinationen av lina och kabilar.
Nu fick inte spelet någon mer chans utan jag bestämde mig för att byta till band. De som använt band många år utan ankarspel är vanligtvis nöjda då bandet kommer ut ur sin kasett och inte trasslar. En båtkompis hade bandet löst i ett fack och det fungerade också bra.
Jag fick en offert från Anchormatic på lösa delar hellre än ett färdigt paket då vi redan har en bra dävert och en fungerande fjärrkontroll. Priset vart ca 28´kr för spel med display, 60m band, genomföring i rostfritt samt en brytrulle. Jag fick också ett inkopplingsschema för min befintliga fjärrkontroll och det var i princip bara att koppla in två trådar för upp/ner från befintlig RF-mottagare och knapp.
Montering
Jag hade sedan tidigare en hylla i aktre stuvfacket för förvaring av en hink. Ett utrymme som var svårt att använda till något. Denna hylla kom att bli basen för en ny starkare hylla som spelet kunde monteras på.
Först så sågade jag till en bit plywood som jag tog från mina gamla skrotade kistbänkslock. Mycket bra kvalitet. Plywooden slipades med 40-papper för att få bra fäste. Sedan slipade jag den befintliga hyllan och skrov och skott på sidorna. Blandade epoxi med filler och microballonger och limmade den nya hyllan på befintlig. Sedan lade jag en hålkälsfog med förtjockad epoxi i kanterna för att skapa en bättre radie för glasfibern
Därefter plastade jag fyra lager med remsor upp från hyllan på skrovsida och skott. Sist lade jag två lager över hela hyllan och upp på sidorna. Efter en dags härdning provade jag att stå på hyllan och den känns solid.
För att få spelet att komma i riktning mot det tänkta hålet på akterspegeln behövdes två kilar. Dessa gjorde jag av tre lager plywood som limmades ihop med epoxi.
De kilformade bitarna skruvades fast i två extra hål i spelet för enklare montering och framtida service med fyra plåtskruvar.
Det finns några mått att beakta och ett är avståndet från spelet till första brytrullen men det uppnåddes med marginal. Hålet på akterspegeln behövde vara lite lägre än det befintliga som varit för linan så där fodras en del funderande innan hålsågen startades.
Den största aspekten var att brytrullen skulle få plats på insidan.
Hålet som syns högst upp är det gamla hålet. Det nya hålet kom längre ner.
Efter mycket funderande och vrida och vända på rullen så kom en seglarkompis på att man nog behövde en kloss på ena sidan för att få rätt vinkel. Han har tidigare jobbat med maskineri och annat för ridåer och scener på teater och biografer så han har ett bra öga för vinklar och dragriktningar. Med en kloss på plats så var nu egentligen allt färdigplanerat och kunde börja fästas.
Hålet på akterspegeln plastdes igen med epoxi och glasfiberfiller som sedan spacklades med gelcoatspackel. Detta jobb är inte riktigt avslutat utan skall få lite mer finish
Inkoppling
De befintliga kablarna från Batteriet var bara att flytta till strax under hyllan där de skarvades med kablarna från spelet. En låda med plint följde med spelet och monterades strax intill. Lådan vart lite svår att fästa på den limmade plywoodbiten men fästes enkelt med superstarkt kardborre.
Kabeln från fjärr och befintlig knapp, två trådar, skarvades och förlades i slang fram till kopplingsdosan och kopplades in i medlevererad plint.
Nu var det endast display/kontrollpanel kvar att montera. Då jag inte ville göra något stort hål i sittbrunnen gjordes i stället en plywoodbit som fästes i spelet och kistbänksväggen. Skyddad under kistbänkslocket. Vi kommer förmodligen mest använda befintlig fjärrkontroll för manövrering men kan ändå lätt se status på spelet och utmatad bandlängd.
Kopplingsschema
Efter uppstart och första kontroll så programmerade jag ett första stoppläge för sköljning och därefter ett stoppläge då ankaret ligger i däverten.
Så här fungerar det.
Efter nu sju ankringar så fungerar det perfekt. Både ut och in. Det vart mer plats i stuvfacket. Mindre fukt gentemot linan som alltid var blöt. Senare skall facket målas och hyllans kanter rundas av men det får vara så här nu under sommaren.
Vi har sedan tidigare ett enkelt solskydd, som inte är så enkelt. Det är ett kvadratiskt med ”pinnar” som skall sättas ihop.
Oftast täcker det inte heller hela sittbrunnen. En klubbkompis tipsade om ett enkelt solskydd från IKEA. Dyning. Passande namn till båt.
Vi köpte ett och testade. Priset var 499:- och måtten är 4,5 x 3,6m. Vi spände en tamp mellan akterstag och mast och lade tyget över. Fäste med medföljande snören i mantåg och andra lämpliga punkter.
Mycket enkelt och snabbt att få upp. Måtte det nu bli mycket sol i sommar.
Det gamla solskyddet får ligga kvar i båten tills vidare.
I förra inlägget beskrev jag hur jag tillverkade egna manluckor till vattentanken. Min seglarkompis med annan Linjett 35 hade köpt två luckor till sin vattentank för att komma åt att rengöra.
Nu skulle även vår tank rengöras. Vi öppnade upp kojbotten och skruvade bort en fast plywood bit. Vad hittar vi då!
Jo tanken har redan en manlucka.
Så stor så man kommer åt båda sidorna inne i tanken med locket av.
Jag funderar på om den är eftermonterad av någon av de två tidigare ägarna. Det fanns spånor och en skruv i tanken och väggarna hade en brun beläggning. Ewa skrubbade ur tanken med lite diskmedel, svamp och borste. Sedan försökte vi skölja tanken genom att använda en spolpump som jag renoverat under vintern. Spolpumpen läckte som ett såll och får väl användas som reservdelar till befintlig pump. Allt tvättvatten sögs ur med en impellerpump från Biltema och ett långt mässingsrör. Praktisk till många saker. Spån och skruv torkades upp med trasa. Det konstiga ”klonkande” ljudet kommer från flottören på tankmätaren. Flotören glider på en stång och hålet är ganska stort i centrum. Därför rör sig flottören i sidled och ljudet fortplantar sig i tanken. Inget att göra åt således.
När jag besökte min kompis Linjett 35;a så visar det sig att han har en större tank med två skvalpskott och tre sektioner. Där det finns en liten manlucka i mitten med givaren monterad. Han har även en större bränsletank. Det skiljer lite mellan årsmodellerna.
Locket återmonterades och vi drog alla skruvar korsvis med skruvdragare och moment. Lite ytterligare städning runt vattentank och under förpikskojen behövs men det får vänta tills vi har tillgång till rinnande varmvatten efter sjösättning.
På durken i sittbrunnen fanns en ”Rut-durk” som troligen är från 1991. Alltså 33 år nu. Den har jag lagat flera gånger då teaklisterna släppt från varandra och från ramvirket. Nu fanns ingen återvändo längre. Antingen göra en ny ”rut-durk” eller göra en annan typ av durk. Efter lite sökande på Youtube så hittade jag en metod att göra en rut-durk. Ganska svårt och man behöver maskiner med bra precision.
Vad finns det för alternativ? Ett alternativ är ju att göra en nåtad durk som limmas mot sittbrunnsdurken. Ett annat att göra en löstagbar durk av längsgående ribbor med mellanrum.
Jag fastnade för det förstnämnda. Sökte på Blocket och hittade ett parti med teak från 1986 som inte blivit använt. Jag köpte rubbet för 5.000:- och fick 76 löpmeter teakribbor plus en del andra lister och lite plywood.
Jag byggde ett arbetsbord i garaget av två bockar och en plywoodskiva. Därefter mallade jag av sittbrunnen på tjock byggplast. Mallarna fördes sedan över till arbetsbordet. Jag kunde även använda rut-durken som jämförelse.
Listerna var 45 mm breda och med rundade kanter åt ett håll. Dessa kanter lade jag nedåt. Jag började kanske lite omvänt med att först göra listerna i mitten och sist ramverket, men det var för att kunna anpassa ramarna så att slutmåttet passade på durkytan.
Efter att ha räknat ut hur många lister som skulle behövas så limmade jag dem kant i kant med vattenfast trälim. Alla lister gjordes någon decimeter längre än slutmåtten. En rak linjal togs med i limningen för att få allt rakt.
När det torkat vände jag på hela kakan och fogade i rundningarna med förtjockad epoxi. Detta för att få dem att hålla ihop bättre under arbetes gång. När allt torkat och härdat kunde jag fräsa spåren för nåten. Lite annorlunda sätt än att använda teakribb med färdig fals. Jag använde min raka aluminiumlinjal som anhåll.
Och fräste mitt i limfogen vilket var lätt då fräsen har en markering för mitten.
Jag fick limma ihop två lister som raksågats för att få rätt bredd på kantlisterna. Det går åt många tvingar.
Därefter började jag med ramvirket. Jag kom på att jag måste göra ett urtag bak där självlänsarna är. De har ju tidigare dolts under rut-durken. Så jag fick justera mallen lite.
Där gjorde jag också en anpassad bit som en del av ramen. Det var nu lätt att fixera alla bitar mot arbetsbordet med små klossar och skruv vartefter ramvirket skulle passas in.
Den längsgående ramen kunde först passas och sedan fixeras med 4mm mellanrum för nåten.
Ett antal småklossar med 4mm tjocklek användes som distanser när alla bitar skulle passas in.
När alla rambitar var klara så fixerades mitt-delen med list, kloss och tving och allt förbereddes för nåtning.
Allt nåtades och efter härdning skrapade jag och slipade.
Småbitarna
Nu var det dags att göra de mindre bitarna som är på ömse sidor om durken. Dessa gjordes på samma sätt som den stora durken.
När alla bitar var klara så gjordes en ”Dry-fit” i båten. En bit fick justeras 3mm annars var alla mått rätt.
Nu skulle allt limmas på plats. Jag började med att slipa ner halkmönstret och tvättade med aceton.
När detta var klart gjordes ytterligare en ”dry-fit” där jag provade ut hur allt skulle fixeras vid limning. Den stora biten kunde fixeras med träribbor som spändes mot olika kanter i sittbrunnen. En tvärgående planka sattes också mellan handskfacken och mot denna spändes tvingar ner och tyngder lades på. Runt durken limmade jag några små klossar med smältlim för att fixera durken på rätt plats.
När allt var klart och uttänkt så inväntades rätt dag med hyfsad värme för att kunna limma. Jag använde Sikaflex 298 och spred ut med en tandad spackel.
De mindre bitarna limmades någon vecka senare och där vart det bara tyngder.
Efterjobb
När allt härdat någon vecka så trimmades alla kanter från överflödig massa. Trots tejp runt om så tränger det ut lite där man inte tänkt sig. Det färdiga resultatet blev så här.
Det som återstår är att göra någon form av sil till självlänsarna där man annars garanterat kommer att tappa ner saker.
Rengöra vattentanken… …har jag aldrig gjort! Men något ”klonkar” också i tanken då båten gungar och man skall sova. Tanken ligger under förpikskojen. Det enda hålet ner i tanken är där nivågivaren sitter. För en ordentlig rengöring och inspektion av vad det konstiga ljudet kommer ifrån, behövs två manluckor. Watski hade ”rabatt” på lucka från Kronobryggan under hösten, runt 1600:-. Det konstiga var att den var restnoterad. Då kan man ju ha extrapris! Man kunde anmäla sitt intresse tills den kom i lager. Så jag fick ett mail efter några veckor då den åter var i lager. Då till ordinarie pris 1969:- Tack Watski!!! (2.269:- på Hjertmans)
Bild från Kronobryggan AB
Finns det billigare manluckor! I plast kanske? Eller varför inte i aluminium?! Från detta Youtube-klipp fick jag mycket input. Nu fans den undre ringen inte längre att köpa så jag fick tillverka båda delarna från aluminiumdiskar.
Aluminiumdiskar i storlek ⌀140 och 5mm tjocka finns på e-bay. Från sådana diskar kan både den undre ringen och locket tillverkas. Jag beställde 4 diskar till en kostnad av 19 €/st + frakt med leverans från Tyskland https://www.ebay.com/str/metallehrnsberger
Inspirerad av videon på Youtube så beställde jag också en hålsåg ⌀100mm med karbid-skär. Den jag hade i ⌀100mm var gammal och slö och hade penetrerat rostfri tank två gånger tidigare. Den nya kostade 400:- + frakt.
Innan paketen kom så gjorde jag en ritning i Autocad hur hålen skulle fördelas och centrum för hålsågen.
När det var dags att borra så vart arbetsgången följande. Två diskar tejpades ihop med dubbelhäftande tejp.
Ritningen som skrivits ut i skala 1:1 (och kontrollmätts) klistrades på med lite kontaktlim. Jag markerade med körnare de åtta hålen och centrum. De åtta hålen i ytterkanten borrades sedan med ⌀5mm borr. I brickan som skall in i tanken skall det senare gängas M6. Därefter delade jag på de två brickorna efter att ha gjort en markering hur de satt ihop vid borrningen utifall geometrin inte blir 100% symmetrisk. Den delen som skall bli brickan skruvades fast i en träskiva och sattes fast i pelarborren.
Pelarborren växlades ner till lägsta möjliga varvtal 230 rpm. Med den nya hålsågen så borrades centrumdelen ut. Ett kladdigt jobb med mycket av Biltemas skärolja. Hålsågen var otroligt vass och det var mycket enkelt att borra i 5mm aluminium.
I den utsågade ”brickan” sågades en öppning för att den skall gå att trä ner i det kommande hålet i tanken. 5mm hålen gängades för M6 bult.
I den andra delen, som skall bli locket, borrades 5mm-hålen upp till 7mm för att passa till M6 bult. Bult, bricka och mutter inköptes från Clasohlson. Bultarna skruvades från undersidan och låstes med låsvätska. En 2mm gummiduk till packning inköptes från Biltema för 75:-/st och skars till. Hålen knackades ut med huggpipa. Den färdiga manluckan ser ut så här från översidan
Nu återstår att borra upp två hål i vattentanken samt en ordentlig rengöring av den. Locket kommer att användas som mall för de åtta hålen för bultarna för att få allt att passa. Kostnaden för två manluckor vart 1.300:-. Långt under vad EN manlucka kostar från Kronobryggan eller Watski.
Jag återkommer med nytt inlägg då det jobbet är klart.
Flera vinterjobb planerades men alla blir inte genomförda.
Nedan är några av de större jobben som jag planerade:
Göra om 12V elen i och runt elcentralen
Göra om Landströms-centralen och kablar runt den
Byta kylaggregatet
Nya dynor till salongen
Ny durk till sittbrunnen
Kolla upp tankmätaren i vattentanken + rengöring
Men vad blir gjort då?
Ett projekt som inte var planerat är ändå klart. Nytt masttoppsbeslag.
Men varför då? Jo när jag beställde mitt förra storsegel var jag väldigt tydlig att det inte fick ta i akterstaget. Jag vägrar att ha en ”fjollatta”. Storseglet vart bra och seglet fastnar aldrig. Den nya storen från 2023 skulle vara exakt som den tidigare, men fastnar i akterstaget vid lätt vind. Man får bak och ruska i akterstaget för att seglet skall komma förbi. Trist.
Så jag började fundera på att göra något åt toppbeslaget så att akterstaget kom längre ut. Jag inventerade mastskjulet hur andra master var gjorda och fann dessa varianter.
Påbyggt med profil
Påbyggt med plattjärn
Original Selden på nyare mast
Och så denna i Kolfiber
Det lockade ju att göra ett nytt toppbeslag i kolfiber men efter lite undersökningar så visade det sig att kolfiber var lite svårt att få tag i. Allt går ju naturligtvis att beställa men kolfiber är dyrt.
Så att plagiera Selden original-beslag kanske vore enklast. Det stack ut ca 300mm bakom mastprofilen. Lite skillnad mot originalet.
Jag började titta på nätet efter aluminiumprofiler som var 6mm tjocka. Originalet är 5mm och det långa Selden 8mm. Jag hittade en firma i Tyskland med leverans från Polen. metalNow https://www.metalnow.de/
Där hittade jag 60x60x1000mm för ca 20€ + frakt. Man kan få det lackerat men det skulle ju ändå bearbetas så det gick bort. Medan jag väntade på leverans så mätte jag upp det befintliga beslaget och ritade ett nytt i AutoCad.
Den nya toppen skulle blir ca 250mm längre än originalet. Jag ritade och räknade lite på ett foto och kom fram till att vid övre lattan, som fastnar, blir det extra avståndet 45mm. Vi får se om det stämmer senare.
Efter att ha konsulterat en seglarkompis så breddades den bakre delen något. Han poängterade också att distanserna mellan halvorna skall vara lite stora så att det blir vridstyvare.
När profilen kom några dagar senare så var det bara att börja mäta, kapa, slipa och fila.
Det här är första snitten. Ritsarna ritas i tusch för att bli tydligare. Till min lilla bandsåg från Metabo så köpte jag ett metall-blad.
Efter ett antal sågsnitt, såg det ut så här, med träklossar som distanser fästa med smältlim. Nu kunde jag göra en första test på masten. För att trissorna till storfallen skall få plats så är avståndet mellan halvorna givet. Med tjockare material så blev hela beslaget 2mm bredare och gick inte ner i urtaget i masten. Men det får åtgärdas senare.
Men hur kapar man en sådan rakt i vinkel utan svarv? Jag justerade min bandsåg både en och två gånger och provsågade med på olika träbitar tills jag var nöjd. Gjorde ett stopp och kapade i mått 30mm.
Efter några försök så var de hyfsat bra men jag fick ta fram kunskaperna från verkstadspraktik på gymnasiet då jag fick öva med fil på järnbalkar. Till slut så hade jag ett antal distanser som var lika långa och i 90º.
Nu kom nästa svårighet, att borra och gänga exakt mitt i distanserna. Men då kom en 89-årig seglarkompis, som följde projektet, med denna ide: Man borrar ett 20mm hål i en träbit med pelarborrmaskinen. Man borrar inte helt igenom utan sparar lite trä. Och använder en träborr med spets. Då får man en anvisning om mitten. i botten på hålet. Där borrar man ett mycket litet hål genom resten av träbiten. Sedan stoppar man ner distansen i hålet och från det lilla hålet underifrån kan man nu med en smal körnare märka ut mitten. Tänk va bra det är med kunniga kompisar… 🙂
När man sedan har ett körnmärke så vänder man på träbiten och sätter distansen med markeringen uppåt. Då går det med bra precision att borra i märket och distansen sitter i vinkel.
Nåväl, en svarv är naturligtvis bättre men detta vart tillräckligt bra. Efter borrade hål gängade jag för M6 och beställde rostftri skruv, som måste vara helgängad, från Rostfriskruv.se. Snabba leveranser direkt i brevlådan.
Nu kunde beslaget skruvas ihop och nedan ser man skillnaden mot originalet.
Jag skruvade isär alla delar och sprutlackade allt, först med Biltemas primer för aluminium och sedan ett antal lager med en ”Selden-grå” färg som också fanns på Biltema.
När det härdat några dagar skruvades allt ihop. Nu med fäste för Windex och fäste för en platta överst för lanterna och vindgivare.
Nu var det dags att montera på masten men först fila av 1mm på varje sida i mastprofilen eftersom det nya beslaget med tjockare gods är 2mm bredare.
När beslaget passade och skruvades fast så kom ett bakslag. Eftersom godset är tjockare så kommer beslaget också lite längre akterut. Detta gjorde att de två fästbultarna inte linjerade riktigt med ytan där muttern sitter.
Detta kan möjligen påverka hållfastheten. Belaget skulle kanske skruvas bort igen och slipas av i framkan men i stället tillverkade jag två kilformad brickor 15x15mm och vinkeln bara efter ”ögonmått”. Detta vart bättre.
Så med allt återmonterat ser det ut så här.
Kostnaden för allt vart runt 800:- med färg och skruv. Troligen MYCKET billigare än ett original från Selden. Om storen går fri från akterstaget visar sig i vår.
Inför semesterseglingen så startade ju inte motorn, som jag skrev om tidigare. Det var en dålig kontakt i motorkontrollen som gjorde att den vart helt strömlös. Jag funderade under sommaren på vad bästa lösningen skulle vara. Boxen bredvid motorn har ett kretskort som är ingjutet i boxen så där går inte att byta ut kontakten till något bättre än nätverksuttag.
Men en bättre nätverkskabel kunde man väl hitta? Redan i Kalmar under sommaren så köpte jag en Cat-8-kabel på Kjell o Company.
Sedan funderade jag vidare på anslutningen uppe vid motorkontrollen. Jag kom fram till att det var bäst att behålla nätverkskontakten även där, så allt är original. Men det skulle behövas något bättre än originalets RJ45-uttag. Jag hittade denna hona med skruvanslutning. Så en sådan beställdes från en nätshopp.
När vi kom hem till Kvarnviken tog jag tag i detta och bytte ut original, klena, nätverkskabel mot den nya Cat-8. Den var lite bökig att få in i motorboxen, men det gick till slut.
Vid motorkontrollen klippte jag bort skarven som jag lött ihop tidigare. Sedan skalade jag kablarna från kontrollen och monterade små hylsor.
Nu behövde jag lista ut i vilken ordning som ledarna skulle skruvas fast i plinten för den var inte märkt.
När allt var kopplat och klart provstartade jag motorn och kontrollerade instrumentets alla funktioner. Allt fungerade som det skall och motorkontrllen och motorboxen skruvades ihop.
Jag har fått lite indikationer på att Lombardini funderar på en uppdaterad motorkontroll. Förhoppningsvis med bättre anslutningar. Allt har fungerat klanderfritt resten av säsongen.
Jag har tidigare skrivit om hur man ”lurar” sin Isotherm ASU att inte starta och stoppa ideligen när man bytt till litiumbatterier.
Men varför gör den så med Lithiumbatterier?
Det här är vad jag mätt och räknat ut i Amerona.
ASU Kylen i läge Auto startar nedfrysning då spänningen är över 13,2V (motorn laddar). Och det är väl gott och väl med blybatterier som kanske ligger på 12,5-12,8V i viloläge.
Batterispänningen vid min mätning med Lithiumbatterier var 13,3V (SOC 62% och 1A laddning från solpanelerna). Eftersom 13,3V är över kylens triggerpunkt 13,2V så startar kylen på nedfrysning. På lågvarv. Enligt manualen drar den då 2,5-3A.
Min kyl drog 2,6A. Men… Spänningen vid kylen sjönk från 13,3V till 12,4V direkt när kylen startat. Spänningen vid batteriet var dock fortfarande 13,3V. Enligt manualen stoppar kompressorn frysläget vid 12,7V.
Alltså har vi ett spänningsfall i kabeln på 0,9V vid 2,6A. Är inte det mycket?
Om vi räknar ut med ohms-lag vad resistansen i kabeln borde vara så får vi R=U / I => 0,9 / 2,6A = 0,35Ω
Jag räknade ut att det är ungefär 4m från elcentralen till kylen. Alltså 8m ledare fram och till baks. (Sedan är det en matning från batteriet upp till panelen också).
Kopparkabel har värdet 0,0178 Ωmm2 / m ledare.
Detta ger 0,0178 * kabelarea * 8m = 0,35Ω
Alltså 2,5mm2 kabel. Vilket också stämmer.
Med blybatterier så ligger vi på 12,5-12,8V med motorn avstängd. När motorn startar får vi ganska snabbt 13,2V och snabbt högre ändå, uppemot 14,4V. Och då spelar inte spänningsfallet på 0,9V någon roll. Det är fortfarande över 12,7V där kylen stoppar frysläget.
Men med Lithiumbatterier ligger vi strax över den magiska gränsen 13,2 då frysläget kickar in. Utan laddning från motorn. Det var därför jag monterade dioder i serie med plus-ledaren för att dra ner spänningen vid kylen under 13,2V. Men den kommer ändå över det värdet när generatorn laddar.
Men om vi byter till 10mm2 mellan panelen och kylen?
Ja den är ju 4 x grövre så då blir spänningsfallet ¼ av 0,9V alltså drygt 0,2V. Då borde spänningen med kylen i frysläge bara sjunka från 13,3V till 13,0V. Vilket är över de 12,7V när frysläget stänger av sig.
Så detta är ett alternativ mot att ”lura” kylen med dioden, att i stället minimera spänningsfallet. Kylen kommer gå på nedfrysning tills vi i stället har –14°C i kylmagasinet. Högre strömförbrukning men kallare i kylen.
Min manual för ASU säger inget om vilken kabelarea som behövs. Man får ta höjd för när kylen går på högvarv med dubbla strömförbrukningen.
Det här måste vi ju prova. Återkommer när jag bytt till en grövre kabel.
Update 2023-09-16 Efter att ha bytt matningskabeln till en 10mm2 kabel så startar kylen som tänkt vid 13,2V men går nu tills temperaturen i kylmagasinet är ca -12º. Detta kan vara ganska länge och det blir väldigt kallt i boxen. Men den startar och stoppar inte längre med kota intervaller. Så teorierna ovan stämmer.
Hängde ni med på allt detta?
Sammanfattning:
Den höga spänningen i Lithiumbatterier gör att kylen startar på frys
Spänningsfallet i kabeln vid drift gör att kylen stänger av sig
Vi hade nu väntat ut regnet i 14 dagar och såg äntligen en lucka att komma iväg på en längre tur. Allt var packat och förberett sedan i går. Efter ett ärende i stan så fyllde vi bilen med kassar och väskor. Mat för sju dagar i kylväskor.
Klocka 13 stängde vi dörren. Klockan 15 är det sista broöppning innan stopptiden fram till 19 vid Nockebybron. Trots tidspress gjorde vi ett stopp för en hamburgerrestaurang-lunch på väg till hamnen. 13:30 lastar vi över till en vagn i hamnen. Ewa tar ut allt till båten medan jag kör bilen till garaget och cyklar tillbaks.
14:20 var vi klara för avfärd. Det tar 18 minuter bort till bron så vi har lite marginal. ”Vi kan väl starta motorn så att vi ser att den fungerar”, säger jag. ”Varför skulle den inte det” tänker jag medan jag slår på huvudströmbrytaren. Ger lite gas för höjd tomgång innan jag vrider på nyckeln. STEN DÖD! Det brukar alltid pipa till i summern innan displayen lyser rött. Inget händer. Jag går ner och kollar igen att jag vred huvudbrytaren åt rätt håll. Jodå allt är rätt men STEN DÖD!
Nu utbryter en viss stress. Den gick ju felfritt då vi kom hem. Varför fungerar den inte nu. Fram med multimetern och mäter på motorn. Jodå, där finns pluss och minus 12,77V. I motorrummet så finns elektronikboxen till motorn som sedan är kopplad med en kabel till motorkontrollen i sittbrunnen. Jag drar mig till minnes att när jag fick ett uppgraderat kort också såg några säkringar på kortet. Bort med dynor, luckor, fram med mejslar och skruvar av locket. Tar ut en säkring i taget och kotrollmäter med instrumentet. Alla är hela!
Men va fasen… Åska?! Ringer Arken Teknik som har levererat motorn. ”Hej Patrik på Arken Teknik. Vi har semester vecka 32. Du kan maila så återkopplar vi nästa vecka. Om det är akut så skicka ett SMS”. Jag skriver kort att motorkontrollen är stendöd men säkringarna hela. ”Finns något mer att kolla”. Efter tre minuter ringer Patrik. Vilken service!
Vi resonerar lite om vidare felsökning. Jag tar jord från motorn och kontrollmäter vid panelen. Ingen spänning.
Tar ut kabeln som är en vanlig nätverkskabel CAT5. Pillar in mätspetsarna i RJ45-kontakten. ”Där finns 12,77V” Alltså avbrott internt i panelen.
På bilden kan man skymta RJ45-honkontakten i nederkant.
Vi böjer och bänder i kabeln medan vi mäter men ingen spänning. Jag bestämmer mig för att ta isär RJ45-honan. Det är en vanlig kontakt som man har i datauttag.
Lossar den oranga tråden som är pluss in till panelen och skalar den för att kunna mäta. Den är hel! Alltså var det dålig kontakt i knivkopplingen i kontakten.
Vi har rådslag om hur vi fixar detta på bästa sätt just nu. Vi eller jag, beslutar att kapa båda kablarna och löda ihop dem. Ewa letar fram lödkolv, krympslang och lite tänger. Vi klipper, löder och skarvar tråd för tråd. Nätverkskabeln mellan box och panel har otroligt tunna trådar. Inte så bra.
Med allt lött och krympslang på så lindade jag på lite vulktejp.
Allt stripades innan det var dags att prova att vrida på nyckeln. Först på med huvudbrytaren. Ewa vrider på nyckeln: ”Piiiiip” Yes! Vi provar att starta för att se att display och varvräknare fungerar. Jodå allt var ok.
Vi skruvar till baks panelen, locket på boxen i motorrummet. Lägger på luckor och dynor och städar bort verktyg.
Broöppningen då? Ja nu var klockan 17 så vi var två timmar försenade. Men nu är vi fångar i ytterligare två timmar. Det kommer regn så vi kan lika bra softa i två timmar och fundera över varför det vart så här och hur man kan förbättra dessa kopplingar.
Klockan 19:10 kommer vi äntligen genom bron och kan fortsätta mot Södertälje sluss. Vi planerar för en kortare dagsetapp då det blir sent. Vi svajar i Sillviken. Jo den heter faktiskt så fast det är i Mälaren.
Kvällen avslutas med lite festligheter då kapten i dag blir ett år äldre än matrosen.
torsdag
Start klockan 09:00 med kurs mot Mälarbron där man i år endast har öppning vart annan timme på grund av stora ombyggnader i kanalen. 11 blir det då det tar två timmar för motor. När vi närmar oss bron så ser vi två båtar som väntar söder om bron. När klockan passerat elva med tio minuter så anropar vi slussen på VHF 14. -”Södertälje Sluss. Stand By”, blir svaret. Efter ytterligare 10 minuter utan att något händer börjar vi ana oråd. En dörr står öppen i brofundamentet och där inne jobbas det. Efter ytterligare några minuter så går en man över till kontrolltornet. Plötsligt tänds alla ljus på broklaffar och signalsystemet. ”Bron öppnas inom kort”.
När vi kommer ner till slussen så är den stängd. Hur går det nu då med 11:15-slussningen??? Anropar slussen utan svar. Slussportarna öppnas efter en stund och vi glider in trots att vi kan skymta en röd signal bakom alla pålmaskiner och kranar. Slussvakten kommer ut och tar betalt utan kommentarer. Sedan blir det ytterligare femton minuters väntan innan slussport och bro öppnas. Arbetspråmar, pålmaskiner och kranar svängs undan och vi kommer äntligen ut. Ut till friheten. Inte en bro eller sluss finns i vår väg de närmaste veckorna.
Vi går för motor till Brandalssund och sedan kryssar vi till Arkholmarna som blir lagom långt. Fin lä vid norra bryggan.
När jag skriver detta så händer något helt oväntat. Det serveras en nygjord semla och en rykande kopp med the.
När det var så varmt i juni och vår kyl var lite för varm så försökte vi också göra locket tätare. Vi har ju senare förbättrat isolering och ventilation. Se tidigare inlägg.
Men en ordentlig packning i locket skall det ju vara. Om man bara limmar dit en vanlig ”fönster-list” så går inte locket att stänga riktigt. Packningen blir för tjock.
Så jag skruvade bort locket och tog hem det. Med en notfräs i fräsen, uppsatt i mitt hemgjorda fräsbord kunde jag fräsa bort några millimeter på undersidan av locket.
Jag var först till Hornbach och köpte tätningslist och kardborreband. Tätningslisten klarade tjocklekar (springor) på 1-6mm så jag bestämde att fräsa bort 2,5mm
Fräsen är en skiv-not-fräs
Mitt hemgjorda anhåll, som bara är en träregel justerades så att jag nådde in lagom långt. Höjden på fräsen justerades så att avverkningen vart just 2,5mm.
Alla kanter frästes så långt in som det gick för isoleringen. Därefter tvättade jag ytan och lade på ett lager epoxi innan jag limmade fast tätningslisten.
Hela träskivan fick en strykning med Epifanes matta fernissa innan jag klistrade en smal remsa av kardborreband, den luddiga delen, på träskivans kant.
När luckan var återmonterad så tätade den mycket bra och är till och med lite trög att stänga.
Ett tipps från seglarkompis var att man skall ha en skiva i botten av kylen där det skall vara ett mellanrum under så att kylan kan rinna runt i hela boxen. Han hade en rostfri plåt med många hål och nedvikta kanter.
Jag for iväg till Biltema och köpte en polykarbonatskiva. Sågade den i mått efter boxens botten och gjorde därefter ett antal hål med hålsåg Ø25mm. Som distanser så satte jag ett antal små stift sådana som man lägger hyllplan på i Ikea-möbler. Nu kan kylan fortplanta sig under alla varor över hela boxen.
Jag hade beställt en ny termometer från Amazon med dubbla givare och lysande siffror för 123kr . Den gamla inne/ute-termometern togs bort. Den har hela tiden visat en grad för varmt.
En liten trälåda tillverkades som termometern passade i och sensorerna drogs in i kylboxen. Den ena fästes på kylmagasinet och den andra på väggen mitt i boxen.
Vid prov under några dagar så ger ”Auto”-inställningen -9,7°C i klylmagasinet och boxen i övrigt var 2,4°C i den andra delen. Kylen har troligen gått på nedfrysning under dagarna då solpanelen laddat. Spänningen ligger normalt på 13,3-13,4V och kylen startar ASU-läget vid 13,2V. Strömförbrukningen var -12,5Ah. Temperaturerna är enligt manualen -10 – -14°C vid ASU (>13,2V) och i ”Economy” läget så skall temperaturen på kylmagasinet vara -1° – -6°C och det är väl i detta läget som det blir lite för varmt i boxens bortre del.
Med inställning manuell och ratten på hälften så vart temperaturen -2,5°C i kylmagasinet och 7,3°C i den andra delen.
Det är just detta jag är lite tveksam till numera, att Isotherm ASU mäter temperaturen i kylmagasinet och inte i boxens övriga del.,
De tio dagar vi varit ute har det varit varmt. Så varmt att vår kylbox inte höll temperaturen så bra. Den termometer som vi har visade 12º en bit från kylmagasinet. Vi gick över från ASU-läget till Manuell och satte på högsta. Efter två dagar kom vi ner till 7º. Kompressorn sitter delvis under kylboxen vilket egentligen inte är så smart då det blir väldigt varmt där.
När vi kom hem började jag fundera på hur man kunde förbättra kyleffekten. Det viktigaste är att ha en bra isolerad box. Där kunde man ju göra en liten förbättring genom att tilläggsisolera boxen från utsidan. Jag hittade ett material som finns i olika tjocklekar och kallas ”Cellgummi isolering”. Det används tex i husbilar som både värme och ljudisolering. Det fanns att köpa på Transport Styling.
Jag beställde 1m2 19mm tjock för ca 400:- med frakt. Den är självhäftande och har aluminiumfolie på andra sidan.
För att få in den i det trånga utrymmet utan att den fastnar halvvägs inne så förde jag in den med skyddspappret kvar. Skyddspappret fästes i två segelband så det gick att dra loss med isoleringen nästan på plats. Det lyckades.
Den gick bra att limma på utsidan av boxen där det gick att komma åt.
Sidan som vetter ut mot skrovet går att komma åt under en liten hylla i skåpet. Hyllan går att lyfta bort.
Hyllan modifierades också så att det blev en luftspalt längst in mot skrovet. En list limmades fast i bakkant på hyllan så att saker inte ramlar ner där.
Kylkompresson har en fläkt och är monterad så att den via ett hål kan suga in svalare luft från facket för om detta utrymme. Jag flyttade hela kylkompressorn lite akterut och monterade en ny PC-fläkt framför hålet.
Fläkten trycker in luft i utrymmet som sedan kommer ut i en ny ventil ovanför dörren. Inte den snyggaste ventilen men det går kanske att göra ett teakgaller där under vintern.
Fläkten styrs av ett litet elektroniskt termostat från Electrokit. Digital inställning och noggrann, för 59:- Nu är det bara att ställa in lämplig temperatur så blir det bra ventilation i utrymmet. Temperaturen runt kompressorn sjönk med 3-5º.
Egentligen kanske inte ASU-funktionen är så smart. Styrenheten reglerar temperaturen i kylmagasinet till mellan -1 och -12º vilket inte tar någon hänsyn till vad det är för temperatur i övrigt i boxen. Vi får se i kommande inlägg hur vi löser det.
Det vart i alla fall bättre än tidigare. Nu kan vi hålla 7º på det varmaste stället i boxen utan nämnvärt högre strömförbrukning.
Jag har tidigare skrivit om Lighthouse sjökort som hade en del brister. ”Blåa rutor” där det finns specialer. Tex Hydrographicas områden. Läs tidigate inlägg.
Bild lånad från Raymarine
Det är nu löst. I den senaste uppdateringen som jag laddade ner för en vecka sedan så såg allt lika dant ut som med tex. Navionics sjökort. Mörkblått 0-3m, ljusblått 3-6m och därefter vitt vatten. Precis som papperskort. Men det beror naturligtvis på vilka inställningar man gjort för Djup.
Det som fortfarande är lite besvärande är att de är lite långsamma att panorera och zooma. Detta har ingen större betydelse under navigering utan märks främst vid planering. Men det problemet har även andra plottrar och sjökort. Ju dyrare plotter med snabbare processor desto bättre prestanda. Naturligt vis.
Lighthouse korten är tydliga och man kan precis som med andra kort och plottrar ställa in vilken information som man vill se och hur stora symboler skall vara. Färgerna är lite annorlunda mot Navionics men det är en smaksak vad man gillar. Det finns några olika lägen i Lighthouse för detta.
Så en klar förbättring alltså. Tack Raymarine!
Navionics har ju en bra app för läsplattor och telefoner vilket inte finns till Lighthouse, vad jag sett. Den appen synkar mellan platta, telefon och plotter.
Du kan tex planera i din iPad, synka med plottern och sedan segla. Vilket är bekvämt.
Så nu är det mest en smaksak vilket märke man väljer och vilka områden man seglar i.
På den gamla bommen hade vi två fästen för spinn och spirbommar på sidan av storbommen. Det bakre fästet var ett plaströr för spirbommen och en rostfri ring för spinn-bommen.
Bild från gamla bommen
När jag köpte ny bom ville jag undvika att borra en massa nya hål så jag gjorde fästen som kläms fast i likrännan och underkant på bommen,
Men det främre fästet vart väldigt provisoriskt med en lös ring fäst med slangklämma och en tampögla. Så inför kappseglingen Mälarrodret så tänkte jag att jag skulle tillverka nya fästen som också gjorde det lättare att snabbt fästa bommarna.
Jag beställde ett rostfritt järn på Amazon 5x20mm och sågade till bitar enligt bilden.
Den långa biten bockades efter bommens rundning. Sedan tog jag alla delar och en 10mm bult och lämnade in allt till en lokal firma för svetsning.
De färdiga fästena skruvades fast i bomprofilen med försänkta M6 skruvar. Bulten är en M10 med en plastslang över och ytterst en stor bricka.
På babordssidan fanns ett serienummer på bommen så där satte jag fästet lite längre bak.
Nu går det väldigt lätt att ta bort och sätta dit bommarna under segling.
Ett problem som dök upp förra sommaren har återkommit. Raymarine Axiom plottern ”fryser”. Inte för att det är kallt utan tvärtom när det är väldigt varmt.
Ibland när man sätter fingret på skärmen så slutar plottern att fungera. Kartbilden ”fryser” och inga uppdateringar sker längre av skärmen. Ibland går det att klicka sig tillbaks till huvudmenyn, ibland kommer den igång av sig själv och ibland så startar den om. Inte roligt då man är på något svårnavigerat ställe.
Vid båtmässan i Gustavsberg hösten-22 fick jag några råd av utställarna. Den ena var installatör av Raymarine-produkter. Rådet var att det ofta beror på statisk elektricitet då fingret nuddar skärmen. En lösning var att se till att plottern var ordentligt jordad. Dels så skall skärmledaren i strömkabeln vara ansluten till samma ställe som minuskabeln. Men det finns även en jord-anslutning bak på skärmen i form av ett gängat hål avsett för en skruv.
Installationsmanualen har följande info
Förra hösten så avtog problemen så vi tänkte att det faktiskt var så med statisk elektricitet då det oftast hände vid väldigt varmt och torrt väder.
I våras så kopplade jag in skärmkabeln som finns i strömkabeln till minus. I går så ”frös” plottern igen men kom igång. Så vad var nu nästa steg? Jo det var ju den där jord-skruven på baksidan.
Den hade ärjat en del så det första var att putsa av den med ett litet slipstift på Dremeln.
Därefter leta upp någon lämplig kabel och kabelsko. Manualen säger 6mm² vilket verkar överdrivet men nu låg det en sådan rulle mitt framför näsan på mig så det fick bli det. Hittade en flatstift-kabelsko som kunde passa men som behövde ett större hål. Skruven var M3 så hålet borrades 3,2mm
Anslutningen på baksidan var lite försänkt i plasten (hur tänkte man där) så det behövdes en liten bricka emellan. Så liten bricka fanns inte ombord så jag tog och modifierade en mutter. Borrade bort gängan och rundade av hörnen
Kabeln anslöts nu till samma punkt som minus och skärm-kabeln bakom panelen med en Wago-kontakt. Det gick inte att få in 6mm² i Wagon så de tunna trådarna delades på två hål i Wagon.
För att kunna ta bort plottern fick den röda kabeln förses med en isärtagbar kontakt. Så här vart slutresultatet.
Om det hjälpte?
Näe, den ”frös” i alla fall!
I ett knepigt läge då vi kryssade mellan några bränningar i Furusundsleden så hände det igen.
Nu har vi gjort vad Raymarine rekommenderat så jag återkommer om det finns något mer att göra.
Amerona har haft en blandning av instrument och givare från Nexus och Raymarine. Nexus finns tyvärr inte längre då de för många år sedan blev uppköpta av Garmin. Tyvärr. För Nexus var ett ganska avancerat system. Särskilt om man använde deras PC-program Nexus Race. Då kunde man kalibrera givare på väldigt hög nivå, lägga in polardiagram mm.
Garmin har i dag instrumentserier som liknar Nexus i GMi och GNx. Med interfacet GND10 har man kunna överföra information mellan NMEA2000 och Nexus server. Därmed har Nexus givare kunnat användas med mina Raymarine-instrument. Jag har sedan tidigare fasat ut Logg och Lod och senast även Nexus-kompassen mot en AirmarDST800 och Raymarines kompass EV.1 som ingår i autopiloten. Kvar var nu bara vindgivaren, Nexus Servern och två Nexus-instrument. Wind och Multi.
Det kan uppstå en del frågetecken och konflikter då man mixar systemen. Tex har jag frågat både Garmin och Raymarine vilken enhet som kalkylerar Sann Vndhastighet och Vindvinkel då man har en GND-10 och Nexus vindgivare kopplade till NMEA2000 och Raymarine-instrument. Ingen har kunnat svara.
Jag tog nu ett beslut att fasa ut alla mina Nexus-komponenter mot Raymarine. Valet stod ett tag att byta till B&G som har bra funktioner för Segling. Men detta skulle bli väldigt dyrt och deras avancerade kalibreringar och vindfunktioner kräver ytterligare enheter i form av Race-Computer H5000 Hercules. Á 30.000:-
Raymarine har väldigt bra funktioner som standard i sina instrument och plottrar och jag kappseglar inget längre utan är mest intresserad av att de instrument jag har skall vara väl kalibrerade, vara lättanvända och pålitliga.
Raymarine hade för tillfället ett paket som de kallar Sail-pac med vindgivare, ett i70s instrument och en logg/lodgivare (som jag redan hade). Jag fick ett bra kampanjpris hos Njordx och passade samtidigt på att lägga ut alla Nexus-prylar på Blocket.
Två Vindgivare, Två Nexus-instument, en NX2-server och en GND-10. Pluss lite kablar. Allt var sålt på 10 minuter! För billigt??? Det roliga var att han som köpte allt inte ens hade någon Båt 🙂 Men han reparerade marineinstrument och hade behov av det mesta. Win-Win.
Att byta ut instrumenten i panelen fån Nexus till Raymarine var den enkla biten. Bara att borra nya hål i panelen med medföljande mallar.
Hålet i mitten som jag gjort tidigare då Nexusinsrumenten satt kvar, vart nu överflödigt och täcktes därför med en bit svart plexiglas.
Eftersom alla dessa instrument är i nätverket SeaTalkNg så är det bara att utöka antalet T-kopplingar och infoga dessa instrument.
När jag drog bort Nexuskablar passade jag även på att flytta ACU-200 som är till Autopiloten, från El-skåpet till garderoben på toaletten. Elskåpet skall snyggas till nästa vinter.
Med det medföljande interfacet för vindgivaren, ITC-5, som kopplades in nära mastfoten och bredvid kompassen
ser Ameronas nätverk nu ut så här
Kabeldragning i mast
Nu återstod kabeldragning i masten för den nya vindmätaren. Enkelt tänkte jag. Bara att dra ur den gamla kabeln och samtidigt dra i den nya. Så enkelt var det inte. Först visade det sig att vindmätarkabeln inte gick att ta bort utan att också ta bort kabeln till topplanternan. Någon hade gjort en ”dödssynd” tidigare och tejpat ihop dessa två kablar med vävtejp. Jag märkte inte det först utan efter att ha fått loss halva kabeln och sedan var det stopp. Då insåg jag detta med tejpen.
När jag fått ur båda kablarna ner till segelintaget uppstod nästa problem. Kablarna går i en sidokanal till likrännan. När kabeln ligger på plats så låser man den med små kuddar av cellplast på jämna avstånd ca 40-50 cm. Men där kabeln passerar fästet för kickstången och däcksringen, tätar man med kuddar och silikon för att hindra vatten att rinna in i båten. På min mast var det Sikaflex och omöjligt att få bort.
Efter någon dags funderingar och råd från seglarkompisar så vart iden följande. Ett långt rör av typen hydralrör ∅12mm, inköptes på Bohab i Spånga. 2,5m långt. Röret slipades i änden som en hålsåg med vassa tänder. Mastfoten togs bort. Resterande kabel stoppades in i röret som sedan sattes i borrmaskinen. Sedan körde jag in röret i kabelkanalens utrymme och började bearbeta kabalar och sikaflex. Plötsligt tog det stopp med ett metalliskt ljud. Det visade sig att kickfästet satt med gängad skruv som var så långa att de stack in i denna kanal.
Nu vart det nya funderingar. Rörets försågs i andra änden med fäste för en borr. Små låsskruvar gängades in i röret för att kunna fästa borren.
Borren jag använde var en sprialborr ∅10mm. Borren kom precis förbi de instickande skruvarna och nu kunde resten av kablar och Sikaflex borras bort. Till slut så kunde jag från segelintaget dra bort de sista resterna av gamla kablar som hade rester av tejp, sikaflex och polyuretanskum. Nu var det fritt fram för nya kablar.
Eftersom den gamla kabeln för topplanternan fick skrotas så beställde jag en ny 3×1,5mm2 förtennad från iZinto. De har bra grejor till bra priser.
Masten låg kvar i mastskjulet i väntan på bättre väder för de sista momenten. Dra kabeln, Popnita dit mastfoten samt montera nya fästet för vindgivaren.
En tid för handoperation kom med kort varsel och vi hade en dag på oss att slutföra arbetet och lägga upp masten på hyllan. Detta borde ju göras före operationen sedan skulle det bli omöjligt på några veckor.
Ewa och jag åkte ner dagen före operationen för att slutföra. En mulen kall dag med snöglopp
Först lade vi masten i våg med hjälp av ett laserpass vid mastfoten. det röda strecket passades in genom centrum på mastprofilen. Sedan flyttade vi lasern till masttoppen där vi passade in en borrmall i centrum på masttopps-beslaget efter laserstrecket. Borrade alla hål efter mallen och skruvade fast beslaget för vindgivaren.
Därefter drog vi i de nya kablarna ända ner till mastfoten. Med hjälp av lite ståltråd och pilotlinor var det inte så svårt. Sist återmonterade vi mastfoten med tre pop-nitar. Jag hade inte fått tag i material till de små kuddarna som skall låsa kablarna så de får vi sätta dit innan påmastning. Vi avslutade med att lyfta upp masten på hyllan i mastskjulet med god hjälp av den lyftanordning jag gjort tidigare.
En vinsch på en låda som går att trä på på hyll-armarna.
Några block i takbjäljkarna och en balk mellan hyllarmarna. Med detta klarar man lätt att själv lyfta masten upp och ner.
Nu väntar några veckors hand-rehabilitering och en troligen försenad vårrustning.
