Jag har både rengjort med såpa och slipat på tofterna i sittbrunnen. Vid senaste, försiktiga, slipning så såg tofterna plötsligt konstiga ut. Med missfärgning.
Det visade sig att tofterna är gjorda av plywood och inte homogen teak. Fusk? Eller så gjorde man så 1991. Båten är ju faktiskt 30 år och allt håller inte för evigt. Inte ens om det är tillverkat av Rosättra.
Nåväl. Nu var det bara att bita i det sura äpplet och försöka komma på hur de var gjorda för att se hur de kan snyggas till.
Det visade sig att det är en plywoodskiva som klätts med en homogen teakbit i framkant. Sedan är skivan spårad och spåren fyllda med nåt. Kanterna på plywooden är sedan målade med brun topcoat som försegling.
Jag bestämde mig för att göra nya tofter. I alla fall byta ut den skadade. Jag bestämde mig för att göra en variant av de nuvarande där jag lägger homogen teak på en plywood. 9mm plywood och därpå 9mm teakribbor. Limmade med epoxi borde de bli tillräckligt styva. Och så nåt emellan listerna.
Så jag började leta teak. Inte lätt att få tag i här i Stockholm. I Göteborg finns Calexico wood https://calexicowood.se. Vid samtal med dem så fattade jag som att man inte kunde få handla direkt av dem som privatperson men kunde få handla genom Fredrikssons Trä i Stockholm. När jag slutligen fick offert på det jag behövde så tillkom frakt till min hemadress med 1.600:- Inte som jag förstått från början. Notan skulle sluta på drygt 9.000:- för teak och plywood. Då var det material till de längsgående tofterna.
Jag avvaktade med den offerten och sökte vidare. På Blocket hittade jag en som sålde teakplankor i Örebro. 35x100x2500mm till bra pris. Teaken var från 1990 vilket borde matcha Amerona som byggdes 1991.
Detta var ett bättre alternativ en Calexico. Så jag planerade för en resa till Örebro på fredagen, vilket vart den värsta dagen vädermässigt så här långt i höst. Underkylt regn/snö och 0ºC. Resan gick trots det bra och jag köpte 4st plank som jag tror kan räcka till hela sittbrunnen. Plywooden köpte jag någon dag senare på SeaSea i Segeltorp. 9mm mahognyplywood. Nu var kostnaderna uppe i 5.900:-
Jag klöv upp den första plankan i två lika delar 35×48 Sedan hyvlade jag dessa till 35×46. Jag sågade också upp en bredare bit ca 19×57 som skall bli till den bredare ramen i ytterkant.
35×46 sågade jag sedan ner till 3st 9,5×46 och hyvlade ner till 9×46. Då har jag 19×57 till ytterkanten som plywooden skall fällas in i och 9×46 till de inre.
tisdag
I dag skruvade jag bort tofterna och tog hem till garaget för att malla av på plywooden.
Kan man säga att när båten är täckt, färdig och vinterkonserverad, då börjar nästa säsong 2022 🙂
I samband med avmastningen så upptäckte en seglarkompis att det var repor i förstagsprofilen. -”Det är nog från mastkranen” sa jag. Men vid närmare kontroll så upptäckte vi att det var repor symmetriskt på båda sidor av profilen. Och på två olika höjder. Det vi kom fram till var att det måste vara från toppsvirveln. Den hamnar på olika höjd beroende på vilken fock jag har.
Reporna sammanfaller med två skruvar som finns i toppsvirveln.
Jag plockar bort toppsvirvel och den nedre svirveln där trumman sitter och tar hem allt till förrådet.
Börjar med att plocka isär toppsvirveln, vilket visar sig inte vara så enkelt. De två skruvarna snurrar bara, utan att lossna. Det visar sig när jag tittar på en ritning att det finns två infällda muttrar innanför som ligger i ett fyrkantigt uttag. På bilden som är från en Furlex 200S är det ritat en 6-kants-mutter
Efter att ha värmt skruven med en låga och sedan stuckit in en smal syl i kanten som mothåll, så lyckades jag få dem att släppa. Muttern hade alltså snurrat i urtaget i plasten.
Jag tillverkade två nya muttrar som var lite tjockare och 1mm större i sidorna för att de skulle sitta bättre
.
När jag undersökte skruvarna så kan man inte se att de har stuckit in och repat profilen men det finns metallspån där så det kan inte vara något annat.
När jag frågade Selde’ns så var de helt ovetande och hade aldrig stött på detta tidigare. Jag kapade skruvarna från 12mm till 10mm.
När plastdetaljen var borttagen så var det inte så svårt att plocka isär lagren. Man lossar först låsringen och tar bort två brickor. Därefter tar man försiktigt bort alla kulor.
När jag senare gav mig på den nedre svirveln vart jag osäker på om jag skulle klara av att ta isär den. Eller rättare, att få ihop den.
Jag försökte tvätta lagren utan att ta isär något, men insåg att det inte skulle gå så bra.
Så jag tog försiktigt isär bit för bit. För att ha någon referens för återmonteringen så filmade jag allt. Det vart till slut filmen nedan.
Skadan i profilen skall jag försöka att slipa av och kanske spackla i någon form av epoxi i repan.
Men det får bli när det är lite varmare.
Det började med att jag skulle återmontera den tråd som man lindar runt ankarlinan för att få sensorn till automatiskt stopp att aktiveras. Då ankarspelet som är ett Lewmar 2000 levererades så medföljde en bit koppartråd. Med tiden blir den nött, förstörd och lossnar.
Jag läste på lite om olika materials förmåga att påverka en induktiv givare. Detta tog jag ur en tabell för induktiva givare och beskriver (enkelt) avståndet för olika metaller till givaren. Oavsett värdets storhet så ser man att Rostfritt Stål är bättre än koppar och mässing. D.v.s klarar ett större avstånd till givaren.
Kromnickel
Sn x 0,90
Rostfritt stål
Sn x 0,85
Mässing
Sn x 0,50
Aluminium
Sn x 0,45
Koppar
Sn x 0,40
Så slutsatsen vart att jag skulle hitta rostfri tråd i lämplig diameter. Biltema så klart. Eller Clas Ohlson. Den som Biltema hade passade bra. Fanns tyvärr bara i 25m längd men den kanske kommer till användning för något mer.
Jag sänkte ned ankaret så att det hängde strax under vattenytan och ritade ett tusch-streck på linan ungefär vid givaren. När jag nu hade lindat på några varv av tråden runt ankarlinan var det dags att prova. Givaren reagerade inte och när jag kröp ner i facket bak så såg jag att den låg långt från linan. När jag satt där och justerade givaren så kom jag att tänka på ett tips jag fått av generalagenten om montering av spelet. Det skall vara ett visst mått av ”fall” från ankarspelet ner till botten av lådan där linan samlas upp. Det är ibland svårt att uppnå. I mitt fall så skulle motor och kablar gå att sätta högre upp för att uppnå det, men då passar inte fästet på insidan av akterspegeln.
Jag provade ändå att sätta den så högt upp som möjligt. Det var tungt att sitta där i facket och balansera allt då övre bulten skulle i så jag delade motor och linhjul. Nu såg jag att det skulle kunna gå att sätta den så här om man kunde göra om eller komplettera fästet.
Jag åkte hem till förrådet och letade i ”rostfria-lådan” och hittade en kraftig rostfri plåtbit. Kapade med vinkelkapen, borrade två hål och åkte sedan till baks till båten. Väl på plats kunde jag märka ut för det tredje hålet och även borra det.
Plåtbiten är mycket kraftig. Ca 6mm tjock. Nu kom motorn betydligt högre och linan fick bättre fall ner i stuvfacket.
Därefter kunde jag återmontera motorn. Nu i en ny vinkel så den kom undan lite bättre i facket.
När linan matades i så såg jag att den låg mot skrov och beslag i överkant.
Kunde man trycka ner linan lite innan den går in i kabilaret? Jag tittade vad Benns hade för lösa trissor och hittade en bred som var till en genuatravare. Tillverkade ett fäste i rostfritt och monterade denna ovan linan mot skrovflänsen med 4 plåtskruv.
Så här såg det ut med rullen på plats
Jag provade att köra linan ut och in för att testa att spelet skulle stoppa då RF-tråden passerade. Det fungerade ibland och ibland inte. Nu hade inte givaren riktigt rätt vinkel mot linan så jag gjorde två små träkilar med 10º vinkel och ett 20mm hål. Nu gick det att justera givaren till lämplig höjd.
Vid ankring i hamnar de följande dagarna så har det fungerat och ankaret har stannat strax under vattenytan. Jag lindade på ytterligare en omgång med tråd som ett första stopp då ankaret är 1,5m under ytan som en extra säkerhet.
Under semestern fungerade Lithiumbatterierna bra. Ibland stängde BMS;en av pga för hög cell-spänning. Gränsen var satt till 3,65V. Vilket blir 14,6V. Generatorn laddade direkt mot både startbatteri och Li-cellerna. Mellan dessa satt ett BEP skiljerelä. Skiljereläet känner spänningen på båda sidor vilket gjorde att relät låg till nästan jämnt då Li-cellerna oftast ligger på 13,2V.
Därför hade jag använt möjligheten att endast aktivera reläet då motorns nyckel är till.
Jag funderade på att åter koppla in min Sterling Alternator-to-Battery-charger. Den kopplas mellan generatorn och batterierna. En ingång och två utgångar. Generator in och Stertbatteri och förbrukarbatterier. Den ger mycket mer laddning genom att ”lura” generatorn att batterierna är djupt urladdade. Därmed laddar generatorn mycket mer som laddaren sedan gör om till ”smart” laddning i flera steg.
Anledningen att jag inte använde den från början var att det fanns en risk att överbelasta generatorn.
Efter semestern så provade jag ändå att koppla in den eftersom den i alla fall har en viss intelligens som generatorn saknar.
Jag installerade den i stuvfacket styrbord om motorn. Detta för att enklare kunna koppla tempsensorn på generatorn som ett extra skydd.
Allt verkade fungera bra då jag åkte ut för en vecka i skärgården. När vi åkte från Harö efter att ha legat två dagar utan laddning så laddade det med ca85A. Bra! Då blir batterierna snabbt laddade. Vi gick för motor mot Stavsnäs där Ewa skulle hoppa av. Plötsligt blir hela båten strömlös. Allt slocknar!
Jag förstår genast att det är BMS;en som kopplat från förbrukarna. Men varför?
Efter två minuter kopplas allt in igen
Jag kollar i appen och ser att det finns ett felmeddelande om hög temperatur. En cell har passerat 45° C. Och där finns en gräns. Både laddning och förbrukare kopplas ifrån.
Jag ställer upp gränsen till 50° C för att få större marginal. Följande dagar provar jag olika laddprofiler på A2Bc. När jag lämnar Fifong för motor händer samma igen.
Efter mycket googlande och ha läst flera artiklar så har jag förstått att den bästa/säkraste laddningen får man med en Battery-To-Battery Charger. Den bästa är enligt flera den från Sterling. Den finns i två modeller BB1230 och BB1260. De kan ta 30 alternativt 60A från batteriet som matar laddaren. Och kan ladda med ca 25 / 50A.
Man kopplar som vanligt generatorn till Startbatteriet. Sedan kopplas BB1260 mellan start och förbrukarbatterierna. När motorn laddar startbatteriet startar automatiskt laddaren och laddar förbrukarna enligt vald profil. Det finns nio profiler plus Custom.
Jag beställer en sådan i 60A version från Busse-Yachtshop i tyskland. De hade bästa pris vad jag kunde hitta. Beställde på onsdagen och paketet kom vid lunchtid på fredagen. Snabbt!
Jag fick nu ta bort den endast två veckor gamla installationen. Koppla in generator och startbatteri som vanligt och sedan montera den nya BB1260 i facket bredvid batterilådan.
Det får bli ovanpå invertern med stark kardborre.
Det levereras också med en tempsensor (Den gula) som skall sitta på batteriets minus-pol.
Efter uppstart så går jag in i Setup och väljer LiFePo4 som profil. Sedan provstartar jag motorn. Trots att cellerna är över 90% så laddar det initialt med >50A. Bra. Temperaturen stiger nu inte lika mycket som tidigare.
Detta verkar så här långt vara rätt lösning för att ladda Lithiumbatterier. Kommande helg får jag testa lite mer.
En mycket bra artikel om laddning av Lithium och då med denna laddare
finns på: Marine How To
Under sommaren har ett missljud ökat från nya motorn. Det har låtit som ett ”skramlande” ljud som inte gått att härleda.
Arken teknik ordnade med ett par mjukare motorkuddar som jag bytte för några veckor sedan.
Bytet gick på en timme. Motorn hängdes upp i en talja och motorkudde och fästet i motorblocket lossades
Allt återmonterades med samma höjd på motorkuddarna som tidigare
Trotts detta så fanns en skramlande ljud kvar. Mera markant med växeln i och drivning framåt.
Vid motorinstallationen så monterade jag aldrig gummidamasken som sitter runt drevet i botten på båten. Jag gjorde i stället som tidigare att jag plastade två skivor i glasfiber, formade efter drevet med 7mm spalt och laminerade fast i botten. Sedan spacklade jag kanterna. Så hade jag på förra motorn och slapp på så sätt oroa mig för att gummit till slut lossnar.
I slutet på semestern misstänkte jag att spalten var för liten och att drevet helt enkelt nuddade kanten. Jag dök ner med en 5mm borr och den gick inte att få in mellan drev och plastkant!
Det här kunde vara anledningen till detta missljud. För att bekräfta mina misstankar före säsongens slut så bestämde jag mig för att ta upp båten och kolla detta före den ordinarie upptagningen. Med goda klubbkompisar ordnades traktor och vagn fram i dag. Traktorn hade svårt att komma upp från rampen då den var ”slipprig” men till slut stod båten på land.
Och Ja! Det var som jag trodde. Avståndet mellan drev och plastkant var som minst ca 3mm.
Jag hade förberett med en mängd verktyg och maskiner för alla eventualiteter. Så fram med dremeln och kapskiva.
Och sedan slipstift
Därefter limmade vi dit den avsedda gummi damasken med kontaktlim efter slipning och tvätt med aceton.
Efter en stunds torktid så var det åter dags att sjösätta. Traktorföraren kände att det var ganska vingligt med masten på och den lilla vagnen så han hade ställt båten i en liten udda pose.
Efter sjösättning var vi mycket spända på utfallet. Jag startade. Och lyssnade!
Vilken skillnad. Inget skrammel!
Efter att ha städat undan verktyg, parkerat traktor och vagn och låst grindarna, gav vi oss ut på en provtur Ewa och jag. Ewa säger direkt -”Vilken skillnad. Nu är det ju nästan helt tyst”.
En lyckad söndag. Nu väntar en vecka i skärgården med deltagande i Linjettförbundets 32;års jubileum på Harö.
Efter installationen av Lithiumbatterier uppstod ett nytt fenomen. Kanske inte en nackdel men det skapade lite högre strömförbrukning. Nämligen att vår kyl, en Isotherm med ASU-funktion började gå på nedfrysning mest hela tiden. Detta för att Lithiumbatterierna oftast ligger på en spänning runt 13,3-13,4V.
Isothermen skall ju ha den smarta funktionen att när man har laddning, dvs. gott om ström, så skall kylpaketet frysas ner extra mycket för att sedan leverera kyla långt efter motorn stoppats.
Det vart i alla fall väldigt kallt i boxen. Så kallt att tom ölen frös. -”För låg alkoholhalt”, sa en kompis.
Läste lite olika forum på nätet där några hävdade att det fanns potentiometrar i styrboxen som kunde trimmas om. Detta var inget som generalagenten Thermoprodukter kunde bekräfta. I stället rekommenderade man deras nya kylaggregat som inte lägre heter ASU (Automatic Speed Upp) utan nu ITC (Intelligent Temperature Control). För ca 11.000:-
Exakt vilken teknik man nu använder har jag inte satt mig in i men de skall vara anpassade för Lihiumbatterier. Det fanns ingen anledning att byta för detta. Alternativet är att köra på läge manuell i så fall.
Men ASU har tidigare spart ström. Så här är beskrivningen på ASU-funktionen:
I läge ”NORMAL • AUTO”: Gröna lampan tänds omgående och visar att ström är tillkopplad och följande kylprogram kopplas in: – Då motorn går och spänningen i elsystemet, mätt vid kylkompressorns elektronikdel, är över 13,2 (26,4) volt startar kompressorn och arbetar för att frysa ner och ”ladda” kylmagasinet. Kompressorn startar inom 30 sekunder och går till en början på lågvarv med gul lampa ”Economy” tänd. Efter ca. 30 sekunder varvar kompressorn upp 75 % och röd ”Freeze” lampa tänds.
Jag lade mer energi på att klura ut en lösning till nuvarande kyl. Om man kunde sänka spänningen något till kylen men ändå få en höjning över tröskelvärdet då motorn går, så kanske det kunde vara en lösning? Kunde man bygga någon egen elektronik som fattar när motorn går?
Men man vill ju även ha den automatiken med landström inkopplad eller då solpanelerna laddar mycket.
Till slut kom jag på det. Trodde jag! Man sätter en diod i serie med pluskabeln. En diod sänker spänningen med ca 0,7 V. Men kommer man då över tröskel-värdet då motorn startas?
Men en så kallad Shottky-diod sänker spänningen med 0,3-0,5V lite beroende på typ.
Efter lite letande hittar jag följande diod
VISHAY – VT2045BP-M3/4W – Schottky-likriktare, 45 V, 20 A
Tyvärr var frakten mer än 10x priset för dioden, så jag letade vidare. Hittade den även på Farnell i England. Som inte säljer till privatpersoner 🙁 . Men hänvisade till: https://komponentshoppen.se Som hade bra priser. Så jag beställde 2st för 21:-/st.
Kapseln är av typen TO220 vilket betyder att den har en metall-fläns med hål för att montera mot kylfläns.
Den klarar 20A för att kylen kan dra 15A i startögonblicket. Efter några dagar kom paketet och jag monterade den på en liten aluminium-plåt, lödde på två kablar, stripade dessa och satte på två kabelskor.
Ner till båten för att testa. Kylen var på och röda dioden lyste för nedfrysning. Trots att det var mulet och ingen laddning från solpanelerna fanns. Batterierna höll 13,3V. Stängde av kylen, drog ur plus-kabeln från styrboxen och kopplade in dioden i serie.
Startade kylen i läge auto och väntade. Inget frysläge. Gick ut och startade motorn och efter ca 1 minut så tände den röda lysdioden för ”nedfrysning”.
Kommande helgen så hade vi lite sol och bra laddning från solpanelerna och även då gick den på frys kortare stunder.
Nu hade jag åter den automatiska funktionen som ASU skall ge. Till en kostnad under 100:-
Sista ”semesterdagen”. I alla fall för Ewa. Vi skall ta en kort etapp från Slandö Kalv till vår klubbhamn Norrsundet. Vi får fin segling och rundar Adelsö i slör. Vid Skeppsbackasundet möter vi en av ”Grusbåtarna” som kör stenkross från Förbifart Stockholm till Löten. Det blir ett bra tillfälle att smitta ur farleden och in i lä bakom en udde för att rulla in och ta ner storen. Det är bara ”runt hörnet” till vår klubbvik.
När storen är vikt så startar vi motorn. Det låter mycket i avgasröret och komme inget vatten!? Efter lite kontroll av sjövattenfilter och okulärbesitktning i motorrummet så bestämmer vi att segla in till bryggan.
Vi fendrar av och hänger även ut en stävfender. När vi rundar udden så ser vi att det finns plats på utsidan av bryggan med boj i aktern. Efter att ha lagt till börjar felsökning på motorn.
Jag stänger kylvatenkranen på drevet och provstarter motorn samtidigt som jag häller ner vatten i filtret. Den suger ingenting. Då skruvar jag av locket på vattenpumpen. Impellern har bara två av sex vingar kvar!?
Men var finns de andra fyra vingarna?
Sjövattnet har följande väg: Från kranen i drevet- till vattenfiltret – vattenpumpen – vakumventilen och sedan in i motorn.
Jag ringer till Patrik på Arken Teknik som är generalagent för Lombardini och får omedelbart svar: Där slangen går in i motorn sitter värmeväxlaren. Längre än dit kan inte impeller-vingarna komma.
Jag lossar slangarna från pumpen och returen från vakumventilen och blåser kraftigt bakvägen i systemet. Utkommer två av vingarna med en skvätt vatten. Efter att ha tittat runt i motorrummet så hittar jag den tredje vingen. Nu återstår den sista. Ewa och jag hjälps åt att kontrollera vakumventilen och slangarna samt kontrollerar i motorrummet om vi kan hitta den sista biten.
När vi med en ståltråd petar in i slanganslutningen in mot värmeväxlaren så ser jag den sista gummibiten. Efter en stunds petande så kan man se ena hörnan av gummit. Jag tar en lång segel-nål och sticker in i gummit som fastnar i nålen. Sedan lirkar jag försiktigt med nålen och till slut kommer den sista gummibiten ut.
Så nu har vi hittat alla fyra vingarna.
Lite märkligt att på en ny motor, som nu gått 85 timmat, impellern går sönder. Patrik förklarar att originalimpellern kan vara levererad långt till baks och legat i lager länge. Och helt enkelt torkat och åldrats.
Nu plockar jag fram reservimpellern som jag köpte i samband med motorbytet. Pumpen är en standard ”Jonson-pump”. I förpackningen finns impellern, två olika packningar och en förpackning med glycerin för insmörjning av impeller och impellerhus. Även en detaljerad monteringsanvisning. Efter rengöring av ytorna med en skotchbright duk och återmontering av impeller och lock och ny packning. Så är det bara två slangar kvar att montera. Vi provstarter och kontrollerar läckage. Tätt! Städar och torkar upp vatten i motorrummet.
Jag hade ju hoppats på en lugn eftermiddag med bad och relaxa. Men nu är jag både svettig och trött. När jag skall bada så kommer ett regnväder med åska. Efter 20 minuters väntan så har regnet dragit bort. Bad, kall öl och sedan middag som Ewa ordnat.
Vi äter i ruffen medan nästa regn drar förbi.
Slutet gått allting gått!
Vi får en trevlig kväll på bryggan med andra klubbkompisar.
Våren har bjudit på en hel del seglingar. Alla i Mälaren. Jag gjorde bla en solosegling en knapp vecka. Numera är jag ”fri-herre” och har fått mer tid till allt. Vattnet har blivit mellan 20 och 23 grader och det redan några veckor efter Midsommar.
Midsommar firades med seglarkompisar. All i vår ålder och nu fullt vaccinerade mot Corona-virus.
Ett diesel-läckage och ett slirande ankarspel har gäckat oss. Båda är avhjälpta tror vi. Dieselläckaget trodde jag först kom från det extra-filter som jag skrev om tidigare. Jag gjorde en ny tätning med Permatex men det fanns diesel under motorn ändå. Så jag tog bort filtret. I onödan skulle det visa sig.
Vi lindade toalettpapper runt varenda anslutning och då visade det sig vara en returledning på motorn. Byte till en mindre slangklämma som kunde dras åt ordentligt verkar ha hjälpt.
Ankarspelet
Linan på ankarspelet slirar ofta på samma ställe. Jag kan inte se något anmärkningsvärt slitage. Jag tvättar hela linan med högtryckstvätt men det hjälpte inte. Linan är en blyad Roblon 14mm som bara är två år gammal. Den borde fungera längre. Förra helgen beslöt jag att prova att vända på den. Det knepiga är att det är ett splitsat kaus i änden.
Jag gjorde i stället så att jag knöt fast linan med en fallknop. Men först fick jag ta ut innerhöljet där den inre kärnan har bly inuti sig. Det är tre bly-flätor. Små blybitar som är fästa på ett snöre och sedan överdragna med en plastslang. Jag drog ur 30cm av blyflätorna och kapade dessa. Nu hade jag en ände som är som en vanlig flätad lina. Sedan en knop i schackeln.
Vi har provat några ankringar och då fungerade det. Sedan har jag fått lite goda råd av generalagenten för Lewmar, Comstedt, om linval och justering av vinkeln på ankarspelet.
Batterier
Rubriken säger ”Batteribyte”. Vi har bytt till Lithium-batterier. Närmare bestämt LiFePo4. Jag skall inte göra någon längre utläggning om hur de fungerar för det finns så många andra sidor som beskriver. Jag har fått flera goda råd från en annan Linjett-seglare som bloggar om ”Helena”. Han har mycket goda kunskaper om detta.
Jag valde en annan typ av batterier, 4st 200Ah Lishen lösa celler köpta via Ali Express men levererade från Polen på 5 dagar.
BMS vart 123Smart BMS köpt från GWL i Tjeckien. De hade snabbast leverans.
Beställde och betalade på lördagen, fick mail om leverans på måndagen och Fedex levererade till dörren på torsdagen. Snabbt!
De fick också leverera en bistabil kontaktor, 123Smart
Enkelt förklarat så är skillnaden mot blybatterier följande:
Går att utnyttja större delen av kapaciteten. Jag har tänkt nyttja 80-90% mot blybatteriernas 50%
Lättare och mindre
Laddas mycket fortare. Bra för segelbåtar som bara använder motorn korta stunder
Måste ha en BMS (Battery Management System) antingen inbyggd i batteriet (Plug-In-Batteri) eller löst monterad på eller vid sidan om cellerna
För att övervaka cellspänning över/underladdning
Övervakar Temperatur. Övertemp eller kyla.
All laddning och all förbrukning delas och kopplas via någon brytande funktion. I mitt fall kontaktorn. BMS;en styr kontaktorn och stänger av laddning eller förbrukning vid behov som skydd för cellerna.
I Amerona har det funnits 6 batterier. Ett startbatteri och 5x80Ah förbrukar-bank i två batterilådor. En om styrbord, den ursprungliga och en extra om babord.
De nya cellerna är betydligt mindre. Nedan ser man skillnaden mellan 2 x 80Ah Tudor och 200Ah Lithium
Alla 4 cellerna monterade i SB batterilåda. Fastsättningen har jag plankat direkt från Linjett 35 Helena. Varför uppfinna hjulet på nytt?
Med BMS och lite kringutrustning monterad ser det ut så här.
Och med ett plexiglasskydd ovan.
Sammanfattningsvis så här långt kan man konstatera:
Priserna sjunker stadigt. Behöver du nya batterier nu – köp Lithium annars vänta lite.
Det blir billigare att bygga sitt eget system mot att köpa ett färdigt ”Plug-in” batteri. I vissa fall halva priset. Detta fodrar en del kunskaper och mer eget arbete.
Extra Batterilåda
Efter driftsättning och prov en helg, med gott resultat, kunde batterierna på BB-sidan demonteras och batterilådan skrotas. Detta för att utöka stuvutrymmet.
När lådan rivits återstod att snygga till. De som monterat lådan, troligen Rosättra har tvingats ta ur i plasten för att få plats. Inre plastskikt och distansmaterial var borttaget.
Detta spacklade jag med en blandning av polyester, high density filler och glasfiber-filler.
och sedan återställde jag skottet.
Batterikablarna mellan SB och BB var omöjliga att dra ur. Troligen sitter de fast i polyuretanskum som finns i balken där bordsbenet sitter infäst, så de får vara kvar, nerpetade under basinredet.
Nu har vi varit i sjön i tre veckor och det har hänt en hel del
Propeller
På sjösättningsdagen 26/4 hade jag några saker på kom-ihåg-listan
Montera propellern
Stäng alla kranar
Provstarta motorn
Fendrar och linor
När jag började med propellern så passade inte navet på nya drevet. Jo det passade men muttern drog inte så att det vart stumt. Navet kunde röra sig axiellt lite grann. Det behövdes en bricka under muttern. Snabbt hem till förrådet och ingen bricka jag hade passade så jag fick modifiera den som var närmast rätt.
Tillbaks till båten så löste brickan detta och propellern var på plats. De andra punkterna hanns med och snart kom traktorn och det vart min tur. Allt gick bra.
Diesel
Båten var tät och motorn startade. För att stanna efter 10 sekunder. Nytt försök. Men den gick bara några sekunder och sedan stopp. Jag kollade alla installationer men hittade inte felet. Efter ett samtal till Patrik på Arken teknik kom det fram att jag åter hade förväxlat sugslangen för diesel och returen till tanken. Samma som i min RB111. Detta tog ett par timmar att konstatera och att rätta till. Nu gick den som den skulle.
När jag skulle gå upp och ta rätt på täcknings- och pallnings-material så slog det mig att jag inte monterat låsskruven med vikbricka på propellermuttern. Jag fick boka ny upptagning med traktorföraren. På lördagen efter alla sjösättningar.
Redan på valborgsmässoaftonen, torsdag, så kunde jag få komma upp. Efter 10 minuters skruvande var det åter dags att sjösätta. Nu med en extra M8, låsvätska och vikbricka. Någon dag senare mastade jag på med en klubbkompis. Nu upptäckte jag vatten i motorrummet. Vi torkade bort allt vatten och dagen efter var det torrt. Det var väl något gammalt som runnit fram när båten kom i sjön. Det visade sig senare att det droppade från en avgasklammer.
Någon dag senare fyllde vi på med allt som vi brukar ha ombord. På slutet av dagen som hade varit solig och vindstilla skulle vi slutligen sätta på storseglet. Då fick vi 8m/s rakt i aktern. Vi lämnade hamnen med storen halvt ditsatt och sökte lä bakom en ö ner mot Drottningholm.
Ankarspelet
Nu ville inte stävankaret åka ut. Ankarspelet ville inte snurra åt något håll. Efter att ha kört lite ner och upp så löpte det ut. Storen kom på plats och vi åkte hem för motor. Testade lite olika varvtal och allt med motorn verkade bra. Dagen efter skulle jag köra ut ankaret i hamnen och det var tvärnit. Gick inte att rubba åt något håll. Jag demonterade hela spelet och tog hem det. När jag plockade isär så hittade jag en liten metallbit i fettet och efter mera demontering av olika drev och axlar så hittade jag ett ”mellan-drev” med en speciell låsfunktion. Där var det gängpaj, skadat lager och två trasiga brickor. Jag reparerade de skadade delarna så gott det gick, tillverkade två brickor med rätt mått. Den ena som var nylon fick göras av en bit skärbräda. Det var vad jag hade.
Jag bestämde ändå att detta mellandrev behövde bytas ut. Det består av flera delar. Se bilder
Det fanns på generalagentens sida, Comstedt, men fanns inte i lager. Jag hittade till slut delarna som ett kit på amerikanska Defender. Med snabbfrakt 2 dagar skulle priset bli detsamma som på Comstedt. Efter lite förvecklingar med adressen hem som innehåller åäö så kom paketet på 4 dagar. Jag hade då monterat till baks ankarspelet med mina reparationer och mellandrevet skall bytas senare.
Första övernattning
Nu var det fredag 7 maj och det var dags för första övernattning. Vi sov i båten kvar i hemmahamnen för att sticka i väg nästa morgon. Vi hade en hel del att fixa med under fredagkvällen. Det tar en stund på våren innan alla saker kommer på sin rätta plats.
Lördag morgon var fin med vindar runt 3 m/s men riktningen var kryss till vår uthamn Norrsundet en bit upp i Mälaren. En seglarkompis stack iväg strax före så vi fick någon att segla i mot. Vinden vred fram och till baks 90º. Enligt väderprognoserna och nuvarande vindriktning så skulle det blåsa rakt in i vår klubbvik. Vi seglade därför vidare till ”Prickviken” (Namnet för att det står så många prickar där) och svajankrade i lä i väntan på eftermiddagens vindvrid. Efter någon timme kom regn och 12 m/s så de som redan låg i Norrsundet fick det stökigt.
Efter regn kommer sol och vi kunde göra en kort förflyttning till bryggan i Norrsundet. Nu var vinden syd.
Värmaren
Under natten vart det kallt! I båten var det bara 18º trots att värmarreglaget stod på 21º. Vi höjde under kvällen till både 22, 23 och 24. Värmaren gick upp korta perioder men envisades att gå på lägsta och temperaturen var kvar på 18º Inga felkoder! När det var sovdags ställde vi reglaget på 26º. Jag vaknade vid 4-tiden och frös. Plötsligt gick värmaren på högfart och det var ett väldigt oljud på fläkten. Det har det iofs varit under vintern också men nu tyckte jag det var värre.
Låg och Googlade en stund på reservdelar till Airtronic D4. I Värsta fall kunde delarna kosta 12.000:- Och det till en 12 år gammal värmare. Njaaa. Jag somnade i alla fall och på morgonen hade vi rådslag.
Vi valde att åka för motor hem och sedan en biltur till Hjertmans för inköp av en ny värmare. Tankarna i natt var att om vi köpte en ny värmare, lika som nuvarande så hade vi eventuellt lite reservdelar för framtiden.
Nu visade det sig att Airtronic D4 kom i en helt ny version 2 2019 så utförandet var inte det samma. Vi fick byta kabelstam, reglage och pump också. Nya värmaren utlovas ha dubbla livslängden med borstlös motor. Tyst bränslepump, steglös värmereglering och nytt ”smart” reglage. Det sista vet jag inte om jag håller med om. Nu skall det tryckas och vridas för att gå in i olika menyer bara för att höja eller sänka temperaturen.
Vi fortsatte på söndagen med att demontera den gamla värmaren och jag slutförde allt under måndagen. Gissar att det tog 8 timmar att få allt klart. Men oj vilken bra värme det vart. Så hett i första utblåset så man inte kan hålla handen där. Och mycket tystare än den gamla. Om tiden räcker till så kanske jag servar den gamla och överlåter den till Ewas barn som köpt motorbåt.
Laddning från motorn
Nu vart det ny långhelg och Ewa var ledig torsdag till söndag med halv-dag på onsdagen. Vi planerade för 5 dagars Mälarsegling. Vi kom i väg framåt lunch-tid på onsdagen. Fin segling till Granskär med solig avslutning i lä. På morgonen gick vi vidare under Hjulsta-bron för att kommande dagar fortsätta ner förbi Strängnäs. På morgonen hade vi -24Ah i batterierna. Inget anmärkningsvärt egentligen, men det skulle senare belysa ett väsentligt problem. Vi hittade till kvällen ett fint ställe på Skåningsholmen.
Det var lite svårt att se hur djupt det var vid stranden då vattnet här uppe är väldigt brunt. Vi stod stundtals på botten men härdade ut för att kunna grilla till kvällen. Det var ju spegelblankt och inga vågor. Till kvällen måste vattenståndet ha minskat för nu stod vi på grund utan att komma loss. Vi bestämde att lägga oss på svaj i viken bredvid inför natten. Efter lite trixande så var vi loss.
Efter ankring råkade jag kolla batteristatus och nu hade vi -28Ah. Det var ju konstigt då vi haft laddning från solpaneler och även gått för motor vid broöppning och tilläggningar..
Det visade sig att vi inte hade någon laddning från motorn! Nya motorn!!! Efter några timmars felsökning i skenet från ficklampor, vi ville inte förbruka ström i onödan innan vi hittat felet, så ger vi upp. Det fungerade inte!
På fredag morgon bestämde vi oss för att åka hem för att felsöka då vi bedömde att vi kunde få problem att vara ute tre dagar till med endast laddning från solpanelerna. Det skulle inte bli mycket sol de kommande dagarna.
Efter många timmars segling och motorgång och 40M avverkade så var vi i hamn. Under dagen hade jag fått kontakt med Patrik på Arken Teknik som ”visste” vad det var för problem. ”Motorn är målad med för mycket färg så generatorn har ingen jord-kontakt med motorblocket. Det har flera råkat ut för”.
Jag var väl lite skeptisk men efter att ha demonterat generatorn kunde jag konstatera att det stämde.
Efter en del filande på både generator och motorblock så återmonerades generatorn.
Lite förvånade så kunde vi ändå konstatera att NU LADDAR DET!
Vi sov över i båten och hade en TV-kväll. Nu nöjda med att flera saker blivit fixade.
Lördag förmiddag lite mulet och regn så vi unnade oss en sovmorgon. Senare seglade vi i fin vind upp till Norrsundet där vi träffade flera Linjettseglare. Flera modeller var representerade: 32, 33, 34, 35
Jag hade bestämt att måla dekorlinjen på överbyggnaden i år. Det var en av anledningarna till att jag satte upp båthuset igen.
Jag tejpade skyddstejp i kanterna mot det vita och mot fönster-ramarna och slipade sedan med 320-papper.
För färgen valde jag mellan De Ijssel Doubble Coat eller Epifanes polyuretan lack (sträcklack). Efter jämförelse med de olika färgkartorna så var det ingen som stämde exakt. Så ingen av färgerna hade fördel där.
Fördelen för mig var Epifanes som finns på Hjertmas nära mig i Bromma. En av färgerna på färgkartan var ganska rätt mot original-färgen. När färgen skulle inhandlas på Hjertmans så visade det sig att färgen på burkens lock skiljde helt från färgkartan. Svenska agenten HF Marine kollade av med tillverkaren i Holland vilket som var mest rätt. ”Locket” gäller!
Så då var det långt ifrån färgkartan. Jag köpte därför en burk med färgkod 850 som var mest rätt och en burk 854 som är mörkare.
Sedan blandade vi i en papp-mugg lite på känn och drog ut med fingret på befintlig färg.
Vi gissade att 1 del mörk och 2 delar ljus kunde bli bra. Inför målning så provade vi lite mer exakt med en digitalvåg att blanda just 1+2. Vi ville inte ha så komplicerat blandningsförhållande om man i framtiden skall bättra eller fortsätta att måla vattenlinje eller skrovdekor.
Före första målning täckte vi däcket med skyddsplast. Biltema hade en smart täckplast på rulle som senare skulle ha en avgörande betydelse.
Smart förpackning och lätt att applicera.
Vi började med att penselstryka och eftersläta med en skumgummipensel. Hyfsat slätt. Nästa yta tog vi som rekommenderas en skumgummiroller. Ewa sa direkt ”Det där vart mycket bättre”. Så vi fortsatte med skumgummirollrarna. Det behöver bytas efter en stund då färgen löser upp dem.
Den svåra biten var i aktern där vi inte hade någon brädgång att gå på utan jag målade från en stege. Dessutom är rören på pulpit ett hinder. Jag såg ganska snart att resultatet inte var helt perfekt. Några rinningar och sämre yta just i aktern.
Efter några dagars härdning så bestämde jag att slipa ner och måla en andra gång. Slipade nu med skotchbrite och 320 papper på rinningarna. Den fina tejpen för skarpa kanter fick sitta kvar.
Vid den andra målningen var jag själv och det skulle visa sig vara lite ”körigt”. Jag fick blanda färg flera gånger då jag blandade för lite från början och vid andra blandningen så bytte jag roller och den sög i sig mycket färg. Ytan vart denna gång betydligt bättre och jag hade kanske fått lite mer ”känsla” för färgen.
Färgen fick hu härda några dagar innan jag började ta bort tejpen.
Nu visade det sig att den smarta täckplasten från Biltema hade en tejp som inte längre gick att ta bort. Inte utan MASSOR av tejprester. Det tog en hel dag att skrapa med en träpinne, som inte repade, och tvätta med thinner. Nu visade det sig också att på några ställen fanns tejprester från den gula skyddstejpen som jag hade vid slipning. Där hade den fina tejpen som skulle ge skarpa kanter inte slutit tätt och det fanns lite ”fransar”.
Nå väl, efter lite skrapning och tvätt av färg-kladd så såg det ganska bra ut. Där Biltema-tejpen suttit så fick jag köra lite rubbing före vaxning. Kanske vart det lite mörkare än originalet men den ursprungliga kulören är ju blekt efter 30 års sol. Vi får se det slutliga resultatet då båthuset rivs.
Det började egentligen vid påmastning 2020.
Det finns ett beslag i masttoppen som skruvas fast med plåtskruv. På beslaget sitter VHF-antenn och TV-antenn.
Detta beslag tar jag bort under vintern när masten ligger i mastskjulet. Skruvhålen för plåtskruvarna har blivit sämre och sämre och skruvarna sitter inte riktigt hårt. Oroande då inget i masttoppen får lossna under säsong/segling eftersom det är svårt att åtgärda.
-Detta måste jag fixa till nästa säsong, tänkte jag.
Att gänga direkt i masten är en möjlighet men godset är inte så tjockt, men det går. Jag kom på att ”nitmuttrar” kunde vara ett alternativ.
Jag har dock ingen tång för att dra fast dessa och det kändes onödigt att köpa en för endast 4 nitar så jag provade en egen metod att expandera niten genom att mot-dra en mutter.
Detta skulle nog fungera. Jag borrade upp befintliga hål i masten till 7mm och började med de två nedre hålen. Den första gick bra. Den andra drog inte ordentligt men skulle nog fungera. När jag borrade det tredje hålet stötte jag på patrull. Det fanns något bakom som hindrade borr och nit. Masttoppsbeslaget stack ner just där och det skulle inte finnas plats för en nitmutter.
Jag tog därför bort hela masttoppsbeslaget för att finna en annan lösning. Det skulle inte ens gå att få dit en pop-nit.
Jag gick hem och funderade vidare. Nu var ju hålen redan uppborrade så vilka alternativ fanns?
Jag kom fram till att en bult med låg skalle inifrån skulle få plats men då går inte fästet att enkelt ta bort vid avmattning. OK då får fästet sitta kvar men antennerna tas bort. Det hela slutade med att jag satte två vagnsbultar i de övre hålen men popnitade de två nedre. Stabilt!
När masttoppsbeslaget var loss så var det ju lika bra att kontrollera trissorna för storfallen. Det såg ut som en ”rörsprint” satt genom hålet och lagrade trissorna. Sprinten satt inte helt i hålet på ena sidan och gick lätt att trycka ut med fingerkraft. Det visade sig när den kom ut att den spruckit på längden.
Så konstruktionen var följande: Trissorna är lagrade på ett rostfritt rör. Röret går genom trissorna och en mitt-vägg men inte genom masttoppsbeslaget. Sedan skall rörsprinten sitta genom beslaget och genom röret. Spänningen i rörsprinten skall göra att inget skall rotera förutom trissorna då. Nu såg det ut som både rörsprint och rör har roterat och hålet i masttoppsbeslaget var slitet. en ny rörsprint skulle inte sitta fast ordentligt. Rörsprinten tar således upp hela kraften från fallspänningen.
Hem igen och fundera. Jag kontaktade Selden Mast och fick svar att alla delar finns som reservdelar.
Rörpinne 166-516
Bussning 306-515
Trissa 504-327
Men eftersom rörpinnen inte kommer att sitta fast så fann jag en annan lösning.
Jag köpte två nya trissor 70x12x13 Vilket är 70mm i diameter, 12 mm hål (i stället för 14mm som var original) och trissans bredd är 13mm.
Till detta köpte jag en riggbult 50×12. Allt fanns på hyllan på Hjertmans.
Jag började med att borra upp hålet i mastbeslaget till 12mm från tidigare 10mm. Därefter borrade jag ett 2,2 mm hål i riggbultens ände, tvärs befintligt hål för saxpinnen. Därför att det hålet var 3,5 och för stort.
Jag klippte av ”pinnen” på en poppnit. Den var 2,2mm och knackade in den i nya hålet.
I masttoppsbeslaget borrade och filade jag två slittsar tvärs hålet
Nu fanns ett spår för den lilla sprinten som gör att riggbulten inte kan rotera utan trissorna kommer garanterat att snurra runt axeln. Riggbulten kapades i andra änden så att den blir exakt lika som bredden på masttoppsbeslaget.
Allt återmonterat och i min mening Bättre än original
Efter att ha återmonterat mastbeslaget så var allt återställt och uppdaterat.
√ Check
Förra året gjorde jag ju en ordentlig makeover på teakdäcket. Jag fräste ny nåt och nåtade om hela däcket. Bytte ca 300 teakplugg. Behövdes då någon åtgärd i år?
Det fanns fortfarande skruvar som tittade fram och behövde tas bort och pluggas. Men… jag lät däcket vare helt obehandlat under 2020 och tvättade ibland med Linoljesåpa. Men mot slutet av säsongen saknade jag den gyllenbruna färgen då däcket vart allt mer grått.
Så jag bestämde i höstas att jag åter skall använda Hövelings Golden Teak Sealer
Så jag passade på i höstas att köpa tre burkar på extrapris, 100:- billigare än ordinarie pris. För att få ett bra resultat så har jag fått lära mig att teaken skall vara så slät och välslipad som möjligt. Därför bestämde jag i höstas att åter bygga upp båthuset. Detta för att även kunna måla den blåa dekoren på överbyggnaden.
Sedan slipa däcket lätt och därefter rolla på sealern. Slipa lätt var för mig att köra lätt med maskin och 320-papper. Köpte därför en kartong med Abranet-papper från Paintpro.
Men här hade jag fel, det gick inte att börja med 320-papper utan jag fick börja med lite grövre och sedan gå till finare och finare och avsluta med 320-papper. Nu syntes också allt fler skruvskallar. Detta är något som kommer att dyka upp länge till. Men det är bara att ta bort skruven, försänka hålet med pluggborr. Därefter fylla hålet med lim och så knacka i en ny plugg.
Ett 50-tal nya pluggar limmade jag i dag på babordssidan.
Den nya motorn sticker in lite i stickkojen. Det fanns ingen annan lösning. Även en ny Yanmar kommer att ta lite utrymme i stickkojen. Så nu måste jag göra en motorlåda där. Jag börjar med lite skräpplywood för mallar
Detta mynnar ut i en idé hur det skall se ut. Jag köper en 1/4 skiva teakplywood på SeaSea. Enkelsidig 1200×600. Eftersom det blir en hörna med speciell vinkel så får jag fundera ut ett sätt att foga ihop två bitar. Jag visste hur slutresultatet skulle vara men inte först hur jag skulle såga. Det vart lättare efter att ha ritat upp det i ett cadprogram.
Nu var det lättare att se hur sågen skulle ställas in.
Den färdiga hörnbiten fick denna profil.
Efter att ha sågat till två bitar plywood efter mallarna så var det dags att limma.
Efter en test i båten så skulle en hylla passas in men först ett par lister som den kunde vila på, kantlister och lister för att fästa allt i kojbotten
Först en mall av enklare plywood innan man sätter sågen i den dyrare
Efter ett antal lager med fernissa var det dags att klä insidan med isolering. En dyr men bra variant från Karnag i Täby, som jag fått av en seglarkompis som restbitar.
Nu var själva lådan klar och då var det dags att kapa dynan. Jag gjorde en enkel pappmall. Näsan som sticker ut är för gasviren som tar lite extra plats. Vi lägger ut mallen på dynans undersida efter att vi tagit av klädseln. och ritar av fast ca 10-20mm mindre. Hellre att dynan tränger än glappar.
När vi börjar skära ut skumgummit så stöter vi på metall!? Det visar sig att dynan är uppbyggd med fjädrar.
Fjädrarna ligger i små tygpåsar och är ihoplimmade intill varandra
På undersidan ligger också ett skikt med fuktspärr i form av ett plastnät
När dynan är kapad och passar mot motorlådan skall tyget sys om. Jag har sedan tidigare sömnadsjobb köpt en Singer Heavy Duty
Vadering och lite skumgummi fästs med spraylim från Biltema
När tyget kränkts på så får vi göra några små justeringar med handsömnad. Det fixar Ewa. Någon dag senare så åker vi till båten och provar allt
Det passar bra och vart som jag hade tänkt mig. Det blir en bra hylla för glasögon och mobiltelefon. Kojens innersta del vart 18cm kortare men hela kojen är bred nog för att en vuxen skall finna fullängd.
Så var det äntligen dags för provstart av nya motorn. Jag har tagit med en dunk med 20liter vatten och både blandad och koncentrerad glykol. När jag öppnar motorluckan så är det första jag ser en massa diesel bredvid motorbädden. Jag förstår var läckaget kommer ifrån. Det måste vara från det extra filtret mot bakterier. Det läckte lite vid installationen, men jag trodde att jag fått det tätt.
Dieseln får vänta. Jag ordnar med en pump som kan pumpa vatten från dunken till sjövattenfiltret på motorn. Sedan hänger jag upp en hink under avgasröret för att jag skall köra glykol på slutet.
Testet löpte på fint. Motorn startade snällt och gick bra.
Här kommer en film om detta. När man startar så vrider man på nyckeln , väntar några sekunder och sedan trycker kort på startknappen. Om det behövs, så aktiverar elektroniken glödstiftet några sekunder, för att därefter starta automatiskt.
Efter att ha kört en kort stund stoppade jag motorn och fyllde filtret med glykol och startade igen. Körde en stund, tills det kom ut glykol ur avgasröret. Motorn hade lite svårt att suga vatten i början men när det väl kom igång så sög den bra. Detta blir naturligtvis bättre med båten i sjön.
Det läckande filtret tog jag hem och skruvade isär. Den O-ringen som jag ersatte packningen med låg inte på plats som jag tänkt.
Så i stället gjorde jag en egen packning av lite gummiduk
Inte helt perfekt men kanterna snyggades till innan montering,
Jag började lite smått att mäta ut hur den kommande motorlådan i stick-kojen kan se ut.
Efter en tids stillestånd p.g.a. handoperation har nu några saker fallit på plats
Gas-wire och reglage
Gasviren visade sig vara för lång och måste bytas. Även dragningen från reglaget till motorn ändrades eftersom Lombardinin har gasarmen uppe på motorn.
Även fästet för höljet måste modifieras då måtten inte stämde. Samma som vid bytet förra gången i min RB111. Jag borrade två nya hål längre bak.
Nu gick viren så lätt att fjädern i motorns gasarm drog till baks spaken. Efter lite googlande visade det sig att reglagen har en ”friktions-skruv” som sitter bakom kåpan. Bara att ta en insexnyckel och justera till lagom tröghet.
Bränsleslangar och Filter
På gamla motorn satt ett extra bränslefilter med ”magneter”. Det skall ta bort bakterier från dieseln. Filtret heter De-Bug L140 och kommer från Advanced Diesel Solutions i Nya Zeland. Principen bygger på att bakterier inte gillar magneter. Det finns mycket information på deras hemsida. I manualen står det att den inte behöver något underhåll. Men jag var ju ändå intresserad av att skruva i sär det och se hur den var konstruerad och om det fanns smuts i den. Och det gjorde det. Detta låg i botten på skålen.
Magneterna
Om allt detta fanns i skålen så har ju filtret gjort nytta! Efter rengöring i lacknafta så visar det sig att packningen var helt förstörd men jag hade en o-ring som passade precis. Filtret får också en bränslekran på inloppssidan för enklare hantering vid senare rengöring
Vattenfilter och Varmvatten
Vattenfiltret måste bytas då gamla motorn hade 16mm slangar och den nya har 19mm. Jag monterade den ungefär som tidigare på en rostfri vinkel längst fram i motorrummet. Den skall monteras mellan drevet och vattenpumpen.
Efter vattenpumpen skall slangen gå upp till vakumventilen som också byttes. Till en från Martec.
Motorn har färdiga anslutningar för varmvattenberedaren som är pluggade. Den ena har en lite ovanlig gänga M12x1,5 och dit behövdes en nippel för 16mm slang. Både denna och den som sitter i värmeväxlaren beställdes från motorleverantören.
Motorkontrollen
Där gamla motorkontrollen satt var det ett stort hål som nu skulle behöva vara mindre. Detta hål har jag plastat igen och målat och därefter tagit upp ett nytt hål. Jag vart lite sugen på att koppla ihop motorn med NMEA2000 för att få upp motordata i plottern. Jag får ett kopplingsschema av Lombardini över motorkontrollen.
Av detta schema kan jag läsa mig till att motorns ”box” kommunicerar med motorkontrollen genom ett protokoll som heter J1939 och att Lombardini tillhandahåller ett interface som heter UNS20100 för vidare koppling mot NMEA2000. Detta gör att jag fördjupar mig i detta och inser att det finns andra interface också som skulle kunna fungera. Bl.a. Yachtdevices YDEG-04. Men kopplingen mot motorkontrollen är ändå lite oklar. Med mera information från Lombardini så får jag till slut en ritning som visar hur interfacet skall kopplas in. Det skall kopplas med en vanlig nätverkskabel i det lediga RJ45-uttaget. Mer om detta i senare inlägg.
Motorfästen distanser
Drevet har ju monterats med en adapterring som är 12mm tjock. Detta gör att de främre motorisolatorerna måste skruvas upp 12mm extra. Det är att föredra att skruva upp dem så lite som möjligt. Därför kan det bli bättre med ett underlägg under motorisolatorerna. Det hade varit bra att ha samma rostfria material som adaptern men det jag har som skull gå att använda är ek. Jag hyvlar en bit till 12mm och gör två plattor som är ungefär som yttermåtten på motorisolatorerna.
Jag får åter ta fram taljan och lyfta motorn så mycket att jag kan skjuta in distanserna. Först skruvar jag ner motorisolatorerna så långt det går. När det är klart ser det ut så här.
Drevet är på plats och nu är det dags att få in motorn också. För att få de främre motorisolatorerna i rätt läge måste först motor och drev skruvas ihop. Nytt på detta drev är en stjärnformad koppling mellan drevets axel och motorns svänghjul.
Denna skall monteras på ett exakt avstånd av 44mm +/- 0,5mm från den ytan på drevet där skölden skall monteras.
Därefter skruvar jag fast det bakre motorfästet. Det måste göras i rätt ordning. Först skruva bort bulten från isolatorn, därefter trä in bulten i drevet, skruva på en mutter på undersidan, bricka och sedan ner i isolatorn. Därefter skjuta in distansen under isolatorn och skruva fast allt i adapterringen. Nästa steg var att dra fast alla 12 bultar som håller gummit på plats. Då upptäcker jag att en av bultarna sitter under motorfästet bak och alltså skulle ha skruvats fast först. Bara att plocka bort motorisolatorn igen. Allt i omvänd ordning.
Därefter kan jag dra fast gummibälgen. Jag börjar med en hylsa på skruvdragaren med inställt moment så alla blir ungefär lika. Drar varv efter varv med allt högre moment. Sist tar jag momentnyckeln och drar med 20 Nm, det lägsta värde som finns på min nyckel. Nu får jag åter montera det bakre fästet. Som plötsligt inte går att få dit??? Bulthålen i adapterringen ligger inte längre i linje med fästet och distansen. Märkligt. Det visar sig att gummibälgen klämts ut lite utanför den stora ringen då alla bultar drogs åt. Jag provar att slipa av lite på distansen.
Men jag tvingas också att skära bort lite av gummit på bälgen.
Till slut så sitter allt på plats. Förutom att jag inte kom åt att dra den stora justerbulten på isolatorn. Men allt skall så småningom justeras i hop med motorn men jag kommer att behöva en 24mm lång hylsa eller ringnyckel.
Motorfästen fram
Nu var det dags att hitta rätt placering för de främre fästena. Kan jag använda några befintliga hål?
Nu måste jag sätta ihop motorn med drevet för att få exakt position. Jag inser att det går enklast om den här nya kopplingen inte sitter på plats. Då är det mycket enklare att passa ihop drev och motor. Så det är bara att ta bort den igen och då går det på några minuter att få ihop allt.
På motorns vinkeljärn finns två hål men det skulle behövas ett tredje lite längre in för att få rätt cc-mått mot motorbädden. Jag går hem och tillverkar ett mätverktyg för att kunna föra över måttet från undersidan av motorfästet där isolatorn sitter till översidan på vinkeljärnet.
Med denna ”pryl” kunde jag flytta runt motorfästet och se var på järnet ett nytt hål skulle kunna hamna.
Jag hittar en bra position. Hänger upp motorn i taljan så jag kan skruva bort vinkeljärnen från motorn.
Åker hem och borrar nya hål i vinkeljärnen.
Återmonterar vinkeljärnen nu med motorisolatorena på plats.
Därefter kan jag sänka ner motorn och rita av i motorbädden var de nya hålen skall vara.
Efter att åter ha tagit ur motorn kunde jag borra och gänga hålen.
Sedan måste jag återmontera kopplingen mellan drevet och motorn innan jag kunde sätta motorn på plats för gott.
Det var nu ganska enkelt att passa ihop motorn med drevet då man kunde se in mellan dem om kopplingen skulle passa i svänghulet. Efter att ha vridit lite på motoraxeln framifrån så gick det enkelt att få ihop motor och drev. Jag provade nu med motorkåpan på och ser att isoleringen ligger emot generatorn.
Växelviren kommer på plats för att se om längden passar och det gör den men gasviren är för lång och måste bytas.
Nu framgent kommer några veckor utan motorjobb då högerhanden har varit in på ”Service”…
Opererad för ”Trigger-finger” höger tumme och ringfinger.
Adapterringen kom med posten i måndags. Den skall göra att Lombardinis drev går enkelt att montera på en Yanmar-bädd Utan ingrepp i plasten
Den ser mycket bra ut. I dag efter jobbet så åkte jag ner till båten för att prova om den passar.
Jag börjar med att gänga om alla hål så ingen bult skall skära.
Ringen passar men några mått har lite för liten tolerans. Hålen för M10 bultarna är 10,2mm vilket är lite tight. Jag provar med alla skruvar i-gängade men bestämmer mig för att ta hem adaptern och borra all hål 10,5mm.
I dag fredag var det dags för nästa test. Alla bultar passar och jag bestämmer att det är dags att montera peramanent. Jag tvättar adapterns undersida med Loctite 7063 för att få bort allt fett
Jag slipar lätt på motorbädden för att få plant och bra fäste för sikan
Därefter var det dags att lägga Sikaflex på ytan. Då upptäcker jag att jag glömt patronsprutan hemma. Jag får trycka ut Sikan för hand och spackla ut allt. Sedan bultade jag fast adaptern med 8st Försänkta M10
Därefter var det dags att montera de 12 pinnbultarna. Det visar sig inte passa. De har en lång och en kort gängad ände men hur man vänder den blir det fel. Jag åker till Hornbach och köper 8st M8x50 och sågar sedan av skallen så jag får nya pinnbultar.
Min seglarkompis William (85år) kommer förbi och tycker att det är dags att montera drevet.
Jag tejpar lite skyddspapper på riggen och så gör vi ett försök. Drevet går inte ner i hålet! I bakkant tar det i basinredet.
och i andra änden tar det i adaptern och i skrovet.
Vi kommer fram till att man kan slipa lite hålets bakkant för att få mer plats för propelleraxeln. Efter detta så går det precis att få ner riggen.
Efter att jag tvättat adapterns yta och gummit så pallar vi upp drevet underifrån för att det inte skall hänga i gummit.
Efter spackling och slipning av motorbädden var det dags för målning. Eftersom jag ofta använder epoxi till limning, spackling och laminering så väljer jag att köpa vit infärgning till epoxin.
Efter dammsugning så tvättar jag flera gånger med aceton. Därefter maskar jag med tejp, blandar epoxi med färg och målar.
När färgen härdat visar det sig att det är fullt med fiskögon/krympningar. Det kan bero på att det inte var rent under, vilket jag har svårt att tro.
Nästa dag slipar jag bort allt och målar i stället med Biltemas Epoxi-primer. Nu ser det mycket bättre ut. Tills att det härdat. Färgen är matt. Jag vill ju ha en blank yta som är lätt att hålla ren. Det blir ett tredje försök med Biltemas Polyuretanlack. Nu äntligen vart det bra.
Adapter-ring
I fredags kom en notis från PostNord om paket på väg. Detta från Arken Teknik. De är ju de som är generalagent för Lombardini i Sverige. Jag hade långt innan jag bestämde mig för motorköp kontakt med Patrik Dahlgren där. Vi resonerade om en adapter-ring som skulle göra det mycket lättare att installera drevet.
Mer om det i nästa inlägg.
I dag har jag jobbat med motorbädden. Jag svärtade ytan och slipade lite med en långbräda för att se om det var plant.
Det var det inte!
Så jag fick spackla med lite epoxi och sedan slipa igen.
Jag plastade också igen hålet för motorkontrollen eftersom den nya är mindre och hålet för stort. Några lager med väv och lite polyester på en vaxad masonitskiva lades från insidan och hölls fast med en gummikord.
Efter härdning kunde jag lägga några lager från utsidan.
Återstår slipning, spackling, målning och därefter ta upp ett nytt hål för den nya panelen.
Ljuddämparen
Avgasröret sitter nu på babordssidan så ljuddämparen måste flyttas lite och vinklas om. Det visade sig också att Yanmars avgasrör är 50mm och nya motorn har 45mm, så en adapter måste till för att få ihop det hela. Det fanns att köpa på Hjertmans av fabrikat Vetus.
Jag har börjat planera för nytt fäste för ljuddämparen. Det blir en plywood mot båtbotten och fästena uppe på den.
Det bakre fästet behövde göras lägre men det gick att kapa och bocka om.
Plywooden målas med vit Epoxi och kommer att limmas mot båtbotten med sikaflex eller liknande.
Efter att ha tagit upp båten och byggt upp båthuset (blir nog sista gången)
kunde jag demontera drevet. Det satt fast i Sikaflex, vilket det inte skall göra. Gummibälgen skall täta av sig själv mot bädden. Först fick jag inte upp drevet och började fundera på om växelhuset måste demonteras. Ringde seglarkompis som nyligen bytt bälg. -Näe, det skall gå att få upp med växelhuset på.
Nya försök. Och efter att ha pallat upp drevet så högt som möjligt underifrån lyckades jag lyfta och vinkla drevet och få upp det ur hålet.
Nu vart det gott om plats i motorrummet.
Efter rengöring var det dags att prova hur mycket plats nya motorn behöver. Jag vet efter att ha studerat ritningarna att jag behöver ta upp skottet bakom motorn, in mot stickkojen. Med ett burtonrör i båthuset, en lånad rulle som löper på röret och en talja, så kunde jag lyfta in motorn på plats. Nu kunde jag se hur mycket skottet behövde sågas ur. Hela bredden och upp till listen för locket. Det var med viss nervositet som jag satte sticksågen i Rosättras fina snickerier. Så här ser det ut från stickkojen nu.
Jag försökte mäta från en tänkt centrumlinje på drevet framåt det mått som enligt ritningen skall vara mot motorn. Flyttade motorn tills den stod i våg och efter dessa mått. Nu fick jag en uppfattning om var de främre motortassarna kommer att hamna.
Jag satte också dit motorkåpan och lade på locket för att se att allt får plats. Det blir lite trångt vid generatorn men med ny lite tunnare ljudisolering så går det bra.
Nästa steg blir att kontrollera motorbädden och måla lite.
Dags för motorskifte. Ut med det gamla och in med det nya.
Vi börjar med att bogsera Amerona från hamnen till Varvet. Det är bara några hundra meter. När jag förra helgen lossade motorn så lade jag båten på en ledig bryggplats där det skulle vara lätt att börja bogseringen.
När vi kommer till varvet så är platsen under motorkranen upptagen. Trots att jag skyltat platsen tre dagar tidigare
Vi kommer i alla fall in till bryggan där motorkranen står och vi kan börja med att lyfta ur den gamla motorn.
Jag får god hjälp av William som också har lånat ut ett kättingspel.
Och snart står motorn på bryggan.
Sedan var det dags att lägga ner det nya drevet.
Och därefter ställde vi ner motorn med många hjälpande händer.
När allt det nya var ombord så körde vi fram den gamla motorn för avhämtning. Den vart såld till en bekant.
Under sensommaren fattade jag två viktiga beslut. Jag har bestämt datum för när jag skall gå i pension. Och jag bestämde mig för att byta motor i Amerona. Det första beslutet kommer ju förr eller senare och jag tänkte att det är bättre att det kommer ”förr”. Så man kan ägna mer tid åt annat än jobbet. Tex. segling 🙂
Motorn som var en Yanmar 3GM30FC med SD20 segeldrev, har gått bra och fått regelbunden service. Men en kombination av det första beslutet och faktum att motorn är 30år gjorde att jag tog det andra beslutet. Bättre att byta motor nu då jag fortfarande jobbar och har lön en att få en obehaglig överraskning om några år som pensionär. Nu gick också den gamla motorn att sälja.
Den nya motorn då? Ja ni som följt min tidigare (B)Loggbok om Cavella vet att jag i den monterade en Lombardini LDW1003 med segeldrev. Med mycket gott resultat.
Så min första tanke var att det får bli en sådan igen. Jag kontaktade Rodahl Marin som jag köpte av tidigare men de var nu mera intresserade av att sälja en Solé. Allt kändes lite konstigt men fick senare sin förklaring. Patrik Dahlgren som är son till Anders Dahlgren, grundaren av Rodahl, har startat eget under namnet Arken Teknik AB och har nu agenturen för Lombardini. Vi fick bra kontakt direkt och jag fick mycket bra tips om installationen och lite information om förändringen av Lombardini. Lombardini ägs numera av Kohler Group men lever ännu kvar under namnet Lombardini. och har blivit svarta och mer miljövänliga.
Jag bestämde att köpa den nya motorn innan båten skulle tas upp. Detta för att vi har en bra motorkran vid vårt varv och jag skulle då kunna ta ur den gamla motorn före upptagning och ställa ner den nya på durken i båten. Inga lyft med kranbil efter upptagning således.
Den nya motorn levererades av AMT Marinprodukter i Järälla, som är återförsäljare för Lombardini. Leveransen kom med Schenker i slutet av september. Schenker var hemskt osmidiga då det gällde planering så jag kunde ta emot försändelsen vilket slutade med att jag fick hyra en släpkärra och själv hämta på deras terminal i Spånga.
Sedan hem till garaget för att lasta av och packa upp.
Demontering
Demontering av gamla motorn var planerad till 15 oktober, dagen innan upptagning, men en klubbkompis erbjöd sig att bogsera Amerona till varvet så jag kunde börja med demonteringen redan på lördagen veckan innan. Det tog ungefär 4 timmar att lossa allting. Då var även motorpanelen, vakumventilen och kabelhärvan loss.
Motorn lämnades stående löst på motorbädden för kommande lyft
I går då det vart kväll i Bergkvara så fungerade inte belysningen i halva båten. BB-sidan helt mörk och inga USB-uttag fungerade heller.
Belysningen är uppdelad på två säkringar, en för styrbord och en för barbord. Båda var hela men ändå strömlöst på BB-sidan. I dag då vi kommit fram till Kristianopel, efter en skumpig färd så började felsökningen.
Jag visste inte hur kabeln går från elskåpet till BB-sidan. Bara att kabeln är grå. Tre gråa kablar finns i elskåpet. Belysning SB, BB och tryckvattenpump fram. Kabeln till BB-sidan försvinner ner under navbordet.
Jag lossar några takskivor i skåpen på BB-sidan. Ingen grå kabel under de tre första. Men under fjärde skivan inne i skåpet ovan pentryt, DÄR kom den gråa kabeln upp och var skarvad vidare till lampor och uttag. Jag vart tvungen att kapa kabeln för att komma åt att mäta. Minus-kabeln var hel men plus var avbrott.
Efter vidare felsökning så konstaterar vi att det är avbrott någonstans under basinredet mellan pentry och elskåp.
Vi kapar under diskbänken och skarvar i en bit ny kabel och börjar backa den grå. För att komma åt måste durkar och motorkåpa tas bort. Så här såg det ut en lång stund.
När den gråa kabeln dras ur så syns äntligen felet. I den mest trånga delen i basinredet, där det går både slangar och kablar har den gråa kabeln blivit skavd, korroderat och slutligen gått av. Det har inte skett just i går utan har pågått under en lång tid men resulterade i helt avbrott just i går efter tuff segling
Det var med viss spänning vi kopplade in kablarna i elskåpet:
Och Kristianopel var öde och tomt (Corona pandemi), och mörker var över djupet (regnmoln), och Reidars ande svävade över vattnet. Och Reidar sade: ”Varde ljus”; och det vart ljus. Och Ewa såg att ljuset var gott; och en korroderad kabel skilde ljuset från mörkret. (Första Moseboken Kapitel 1-11)
Sedan städade vi och vi var nu tre timmar äldre men även lite klokare (och tröttare). Därefter promenad och ett besök på hamnkontoret.
I tisdags hände något lustigt. Vi träffade seglarkompisarna Johan och Lena också de i Linjett 35. Johan installerade i vintras en el-winsch och ville under våren också ha en fjärrkontroll. Jag tipsade om den som jag köpte på nätet, en Welleman VM130. Jag hjälpte Johan att leta efter en lika dan och fann att de nu såldes på Kjell & Co. som ”Fynd” för 400:- Klart bättre och billigare än den Lewmar jag hade tidigare.
Nu låg vi jämte varandra och vi hade gjort klart för avgång. Jag har en knapp i sittbrunnen som jag väljer om min fjärr skall gå till det främre eller ankarspelet i aktern. Så jag tryckte lite på upp för att se att den stod på det aktre. Samtidigt startar Johans elwinsch 🙂
Johan hajar till och säger -”Vad hände nu”. Jag trycker kort igen och både mitt ankarspel och Johans vinsch startar. Uppenbarligen ligger vi på samma kodade kanal. Vi skrattar stor åt detta och Johan får stänga av sin vinsch tills vi har åkt.
Jag läser manualen under kommande dagar och inser att det går att koda om fjärren. Det finns 1.000.000.000 kombinationer och alla kontroller levereras med en standard-kod. Det var därför vi hade samma. Jag kodar om min i dag och passar på att laga fjärrkontrollen där fästet för remmen spruckit. Det blir en snabb-reparation med epoxi och en snörstump.
Jag provar att sändare och mottagare åter har kontakt efter kanalbyte och allt fungerar som tidigare men utan att jag nu förhoppningsvis inte aktiverar grannbåtars utrustning.
Vi ”tappade” ju fallet till Spinnaker/Code-1 i går. Spinakern kom i topp men ramlade sedan ner. Kroken hade gått upp och fallet vart kvar i topp.
Ewa vill inte hissa upp mig i storfallet. För tungt! Ewa vill inte bli upphissad. För högt!
Jag var beredd att leja någon (lätt) ungdom för en 200;ing. Men inga stod i kö direkt.
Så jag började fundera på någon annan lösning. Det behövs en ”klo” högst upp som kan haka tag i knopen som är runt haken. Kommer på att en utvikt spetstång skulle kunna fungera. men den behöver peka lite nedåt och sedan inte vika sig om man får tag om knopen. Så lite tejp, snören och en slangklämma runt båtshaken omvirat med tejp?
Sedan skall reservfallet fästas mitt på båtshaken så att den kan sticka upp de 30cm som det tappade fallet sitter högre än ordinarie fallbox. I extrafallet fästs ett nedhal så allt går att dra ner när/om man får tag om knopen. Det får bli en av spinnakergajarna. Fästet för extrafallet måste fixeras på ungefär mitten på båtshaken. Där fästs ytterligare en slangklämma med ett snöre under
Nu var ju vädret inte så vidare denna lördag. Såg ut att bli heldagsregn 🙁 Men enligt väderradar-siten baltrad så skulle det bli en lucka vid 14-tiden. Allt stämde. Regnet upphörde och vi riggade allt på fördäck. Det tappade fallet drogs ur block och avlastare för att löpa lätt om/när vi fick tag i det.
Ewa stod på bryggan och tittade i kikaren för att se hur högt båtshaken skulle hissad. Vi fick gör flera försök för att få rätt rotation och höjd på ”haken”. Efter MÅNGA försök var jag beredd att ge upp och invänta läge att hissa upp någon. Envis som jag är så gjorde jag fler försök att med spinnakerskotet styra in båtshaken mot fallknopen. Att få tag i haken ansåg vi uteslutet då den ju var utfälld och öppen. Plötsligt säger Ewa med kikaren för ögonen ”Nu tror jag du fick fast den”. Jag provar att dra nedåt och ser i ögonvrån att det tappade fallet som ligger på däck sakta glider in i masten. Det blir några gastkramande minuter då jag sakta drar nedåt i gajen samtidigt som jag håller reservfallet sträckt. Den får inte lossna nu.
Ewa rapporterar från kajen hur långt ner den kommit. Jag vågar inte titta utan koncentrerar mig på linorna. När den kommer ner så ser jag det otroliga. Spetsen på tången har gått in i det lilla hålet på fallkroken. Fallet är nere.
Efter att ha städat upp på däck så bestämmer vi att byta fallhaken. Jag har en fin Lewmar-hake som tidigare varit till spinnaker-gajarna på vår förra RB111. Den stora flätade delen tog vi bort. Vi rensade även tampen från tagling och annat för att inte kunna fastna i något där uppe.
Haken som öppnade sig var en Fransk Wichard som väl skall vara bra. Dock utan svirvel.
Vi får se under följande seglats om den nya haken håller sig stängd. Annars får vi väl börja fästa fallet med pålstek.
En vecka med jour på jobbet så ingen segling denna helg. Vi ägnar i stället helgen till förberedelser inför kommande semester.
Detta skall fixas
Fernissa listen på nedgångsluckan
Byta bränslefilter
Installera nytt 4g-Modem/Router
Installera Wi-Fi gateway för NMEA 2000
Byta några teakplugg i teakdäcket
Märka ankarkättingen
Laga spärren till Code-rullen
Ny fläkt i förpikens ventil
Fläkten i ventilen
Solventilen har låtit bedrövligt sista tiden. En ny ventil kostar 1.900:-. Det är inte första gången som de går sönder och nu har jag tröttnat. Det får bli en egen lösning i stället. En PC-fläkt.
Inhandlas på Kjell & Co för 149:- NoctuaNF-B9 Silent 92mm. Om man sågar av hörnen så går den precis in i luftkanalen. Men först måste den gamla motorn bort.
Jag sågar bort den med Fein-sågen. (Det visade sig senare att ett av kolen brunnit)
Sedan sågar jag av hörnen på den nya fläkten och rundar till dem så att den passar i luftkanalen. Poängen med detta är att ventilen går att stänga om man väntas få vatten över däck.
Kabeln drar jag under takskivorna, via garderoben och vidare direkt till batteriet. En trådlös dimmer från Kina monteras på kabeln så att man med fjärrkontrollen kan stänga av den och även reglera varvtalet. Köpte 3 stycken för en tid sedan för 49:-/st
Nu har vi åter bra ventilation i förpiken utan oväsen
Ewa blir nöjd med installationen och ljudet är nu acceptabelt på fullt och knappt märkbart när varvtalet sänks.
Ankarkätting
Vi ville göra en märkning på ankarkättingen fram för att ha bättre koll på hur mycket kätting vi lägger ut. Det finns en del sidor på nätet som beskriver olika färjsystem som används i handelsflottan och marinen. Men vi valde vårt eget system. Först från ankaret sett ville vi ha rött när ankaret precis kommer upp till ytan. Det vart vid 1,5m. Sedan följde Gult vid 5m, Vitt vid 10m och Grönt vid 15m. Sedan åter rött vid 20m och där börjar linan som är ca 30m lång.
Jag har ett handtag från Biltema som man kan sätta på sprayflaskor. Detta för att slippa trycka på ”knappen” på flaskan utan i stället har man ett handtag som avtryckare. När det var dags för den vita färgen så lossnade den lilla knappen. När jag satte till baks den på flaskan så punkterades ventilen och färgen sprutade ut okontrollerat. Som tur var så fick vi på tillräckligt på kättingen innan vi var tvungna att dumpa den i en soppåse. Där låg den och pyste i flera minuter tills den var tom.
Jag gjorde också en inplastad lapp med färgkoderna som klistrades fast på undersidan av fördäcksluckan.
Säkring till Karver-rulle
Som jag beskrivit tidigare så rullar KArver-rullen till Code-1-seglet ut av sig själv. Spärren fungerar inte.
Det visar sig att det finns en ”Säkring” mot överbelastning. Det är en mässingstapp med midja som som går av om belastningen blir för hård. Och det är detta som hänt. På bilden kan man se den lilla ”midja” som finns längst fram.
Det levererades en i reserv med rullen som jag nu monterat men det vore ju ändå skönt att ha en i reserv även i fortsättningen.
Jag gjorde en ritning på den mässingspinne som sitter inuti och tänkte be en kompis att svarva en ny sådan. Jag hann emellertid inte det före semestern.
Går den befintliga att laga?
Ja eftersom mässingssprinten går att ta bort så gör jag ett försök. Jag borrar ett hål i toppen på 2,5mm. Sprinten är 4,4 och jag tänker använda en M3 skruv insex. Den har ett passande huvud och från M3 går det lätt att komma ner till 2,5mm
Skruven sätts i pelarborren och med en fil filar jag ner den gängade delen till 2,5. Vänder på skruven och filar därefter ner skallen till 4,4mm. Jag kapar den tidigare gängade delen så att när skruven sätts i hålet får jag korrekt längd enligt tidigare. Limmar fast den med epoxi.
Nu har jag en i reserv. Dock inte med ”Säkrings”-funktion då den rostfria skruven troligen inte går av.
De övriga punkterna på listan klarades också av och nu är vi nästan klara för avfärd.
Jag har tidigare gjort en bussning som hela rodrets tyngd vilar på. Jag använde då ämnen som jag redan hade. Tyvärr i materialet Oilon som kanske inte är det allra bästa. Nu ”knarrar” det ganska mycket om detta lager
Så nu satsar jag på ett kullager från Danska Jefa
Lagret är beställt efter hjärtstocken som är 35mm Vad jag inte visste vid beställning var yttermåttet som visade sig vara 70mm.
För att lagret skulle få ordentligt stöd så behövdes en rejäl bricka under, likaså brickor ovanpå som skall vila på kulorna. Det gröna lagret är 14mm högt och med det material jag hade i rostfritt kunde jag få ihop 14,5mm. En bricka tillverkade jag från en 3mm plåt. De andra brickorna var extremt stora 90mm med 10mm hål ’
Det vart mycket arbete med hålsågar, filar och vinkelslipen. Det svåra var att borra ett större hål i centrum när inget styrde hålsågen.
Någon bricka borrade jag med 32mm hålsåg och filade sedan upp till 35mm och samtidigt centrerat.
För att montera dem på hjärtstocken måste den stora klumpen som man monterar rorkulten på, tas bort. Men det är den som vilar på gröna bussningen. Alltså måste rodret lyftas. Jag har gjort det tidigare. En tamp knyts i aktre knapen. Tampen leds ner under båten och får sjunka. Därefter försöker man dra upp tampen på andra sidan och få den att fastna under roderbladet. Efter några försök så satt tampen rätt och med vinschen på ena sidan kunde jag lyfta hela rodret.
Därefter demontera klumpen (Vad heter det egentligen?)
Ta bort gröna bussningen och därefter börja lägga dit de nya delarna. Först den kraftiga brickan som skall stödja hela lagret.
Därefter själva kullagret
Och uppe på det två brickor och sedan återmontera klumpen. Man måste sätta i den tvärgående bulten och sedan dra åt insexskruven som klämmer fast klumpen för att sedan få dit rorkulten.
Därefter släpper jag på tampen som håller rodret uppe, skruvar dit rorkulten och nu vilar rodrets tyngd på kullagret.
Det går nog lite lättare än tidigare och det borde det ju göra med kulor. Knarrandet är i alla fall borta. Nu återstår provsegling för att känna skillnaden.
För någon vecka sedan bytte jag startknappen till motorn, som krånglat en längre tid. Emellertid så fortsätter den krångla. Trots nytt startbatteri så går motorn ibland inte runt utan man kan höra på pipet från motorpanelen att spänningen sjunker då man trycker på knappen. Så vad kan det mer vara spänningsfall?
Jag kopplar in multimetern på solenoiden och mäter spänningen medan Ewa trycker på startknappen. Det blir bara 9V och solenoiden slår inte till. Så då får jag mäta på startknappen och ”Tändnings-nyckeln”. Först skruvar jag loss motorpaneln sedan gör jag en lång jordledning som jag sätter fast på på samma jordpunkt som jag använde nyss. Jag drar ut stoppreglaget för att motorn inte skall starta. Sätter plus-klämman på nyckelns plus-pol. Där har jag i nuläget samma spänning som batterimätaren visar. 12,98V. Jag flyttar klämman till andra sidan på nyckeln och vrider på den. 12,7V alltså nästan 0,3V spänningsfall utan egentlig belastning.
När jag trycker på startknappen så sjunker spänningen till 9V. Nu misstänker jag starkt att det är nyckeln som har dålig kontakt invändigt.
Nyckeln går enkelt att skruva loss. Först lossar jag kablarna på baksidan och sedan den stora muttern på framsidan.
Det ser ut som att den går att ta isär genom att försiktigt bända isär 4 låskammar. Med lite hjälp av Ewa en skruvmejsel och två matknivar har vi till slut fått bort locket på baksidan.
Kontaktytorna på plattan är korroderade liksom stiften på bakstycket som skall gå emot plattan.
Jag rengör alla ytor med WD40 och en grön skotch-bright-duk.
Även stiften på bakstycket och nyckel-vredet rengörs.
De små fjädrarna som trycker kontaktplattan mot stiften dras ut något för att de skall trycka lite hårdare. Allt sätts samman igen och det går inte att göra fel för det finns styrklackar både till kontaktplattan och bakstycket. Nyckeln återmonteras i panelen och därefter kabelskorna som också får sig en rengöring då även de oxiderat.
Efter att ha skruvat till baks stopp-reglaget och panelen så provstarter vi. Motorn startar utan tvekan flera gånger. Under lördagen så har vi startat den flera gånger utan problem.
Vi får se om detta nu är löst för gott?!
Kommentar 2021: Det var aldrig några start-problem efter att jag gjorde ren kontaktytorna i knappen.
Det har länge varit problem då man skall starta motorn att startmotorn inte går runt utan bara ger ifrån sig ett svagt klick då man trycker på startknappen. Efter flera försök så går den runt. Samma sak var det i min förra båt. Där bytte jag solenoid på startmotorn helt i onödan. Där visade det sig att det var rejält spänningsfall mellan tändningslåset-knapp-solenoid. Det vart endast 9V vid solenoiden då man tryckte på strartknappen.
Jag misstänkte att det var samma sak i Amerona. -”Men var uppstår spänningsfallet”?
I mitt dagliga jobb arbeta jag ibland med dörrmagneter till Branddörrar. Då spänningen på dörrmagneten bryts så uppstår en bakström över stängknappen och för att skydda knappen så sätter man en diod ”bakvänt” över knappen eller oftast över magneten då man har flera knappar. Denna diod kan kallas ”Gnist-släckare”.
Samma fenomen torde gälla på startknappen i båtmotorn. Det är ju en ganska stor spole i solenoiden som skall ha ström i startögonblicket. Själva strömmen till startmotorn går aldrig över startknappen utan det är solenoiden som kopplar in den strömmen.
I förra båten satte jag ett mellanrelä invid startmotorn. Detta relä klarade att aktiveras vid endast 9V och sedan var det relät som aktiverade solenoiden som aktiverar sartmotrn. En ganska dålig lösning egentligen. Varför inte eliminera spänningsfallet? Allt fungerade ju när det var nytt.
Så var kan spänningsfallet uppstå förutom i knappen? Först har vi kabeln till motorkontrollen, sedan startnyckeln som skall vara på och därefter startknappen. På kablarna mellan motor och kontrollen så finns två skarvdon. Kontrollen levereras med olika längd på kabel så därför finns en kontakt vid motorn och en vid kontrollen.
Enligt resonemanget ovan om ”gnistsläckare” var jag ganska övertygad om att det var knappen som var den svaga länken. Där finns ju ingen ”Gnistsläckare” så den borde med tiden bli bränd.
Biltema säljer en startknapp som klarar 50A för 85kr (när detta skrevs) Art. 43-075. Så det var ju inte så stor kostnad att göra ett försök. Yanmars originalknapp kostar 4-500:-
Jag lossade kontrollpanelens sex skruvar, lossade på stoppreglaget som sitter i panelen och kunde därefter enkelt lossa knappen. En kabel sitter på tändningslåset och den andra är skarvad mot kabeln till solenoiden. Jag mätte med en multimeter och kunde konstatera att ibland blev det inte alls kontakt då man tryckte på knappen.
Det var dags att göra två nya kablar till den nya knappen. Jag provade mig fram vad det var för dimension på skarvhylsan och en röd 1,5mm2 kontakt passade.
Men eftersom jag ville ha 2,5mm2 kablar så tog jag bort isoleringen på en röd kontakt och lödde fast den kabeln. De andra ändarna fick ringkabelskor.
Den färdiga nya knappen var nu klar att skruva dit.
Vi har när detta skrivs startat motorn ett tiotal gånger och den har inte klickat en enda gång. Framtiden får utvisa hur vattentålig den nya knappen är, men kontrollpanelen sitter ganska skyddat i sidofacket.
Det finns ett outnyttjat utrymme i BB stuvfack bak. Där skulle man kunna göra en hylla för mer förvaring. Jag tar ner bygglasern och ritar upp ett lämpligt plan. Jag pallar upp lasern i lämplig höjd med en kudde och en skärbräda.
och ritar upp en linje på två ytor
Sedan mallar jag av med lite kartongbitar, När jag är nöjd ritar jag upp den slutliga mallen.
Och sågar ut i 9mm marineplywood. Målar med topcoat på båda sidor. Efter en dygn har topcoaten härdat och jag sågar till några kantlister. Hyllans kanter limmar jag mot skrov och skott med förtjockad epoxi. Epoxin blandad med West 404 & 406.
Nu har vi åter bra ventilation i förpiken utan oväsen
