Kategoriarkiv: Teknik

fredag

Vi har sedan tidigare ett enkelt solskydd, som inte är så enkelt. Det är ett kvadratiskt med “pinnar” som skall sättas ihop.

Oftast täcker det inte heller hela sittbrunnen. En klubbkompis tipsade om ett enkelt solskydd från IKEA. Dyning. Passande namn till båt.

Vi köpte ett och testade. Priset var 499:- och måtten är 4,5 x 3,6m. Vi spände en tamp mellan akterstag och mast och lade tyget över. Fäste med medföljande snören i mantåg och andra lämpliga punkter.
Mycket enkelt och snabbt att få upp. Måtte det nu bli mycket sol i sommar.

Det gamla solskyddet får ligga kvar i båten tills vidare.

måndag

I förra inlägget beskrev jag hur jag tillverkade egna manluckor till vattentanken. Min seglarkompis med annan Linjett 35 hade köpt två luckor till sin vattentank för att komma åt att rengöra.

Nu skulle även vår tank rengöras. Vi öppnade upp kojbotten och skruvade bort en fast plywood bit. Vad hittar vi då!

Jo tanken har redan en manlucka.

Så stor så man kommer åt båda sidorna inne i tanken med locket av.

Jag funderar på om den är eftermonterad av någon av de två tidigare ägarna. Det fanns spånor och en skruv i tanken och väggarna hade en brun beläggning. Ewa skrubbade ur tanken med lite diskmedel, svamp och borste. Sedan försökte vi skölja tanken genom att använda en spolpump som jag renoverat under vintern. Spolpumpen läckte som ett såll och får väl användas som reservdelar till  befintlig pump. Allt tvättvatten sögs ur med en impellerpump från Biltema och ett långt mässingsrör. Praktisk till många saker. Spån och skruv torkades upp med trasa. Det konstiga “klonkande” ljudet kommer från flottören på tankmätaren. Flotören glider på en stång och hålet är ganska stort i centrum. Därför rör sig flottören i sidled och ljudet fortplantar sig i tanken. Inget att göra åt således.

När jag besökte min kompis Linjett 35;a så visar det sig att han har en större tank med två skvalpskott och tre sektioner. Där det finns en liten manlucka i mitten med givaren monterad. Han har även en större bränsletank. Det skiljer lite mellan årsmodellerna.

Locket återmonterades och vi drog alla skruvar korsvis med skruvdragare och moment. Lite ytterligare städning runt vattentank och under förpikskojen behövs men det får vänta tills vi har tillgång till rinnande varmvatten efter sjösättning.

söndag

Durken

På durken i sittbrunnen fanns en “Rut-durk” som troligen är från 1991. Alltså 33 år nu. Den har jag lagat flera gånger då teaklisterna släppt från varandra och från ramvirket. Nu fanns ingen återvändo längre. Antingen göra en ny “rut-durk” eller göra en annan typ av durk. Efter lite sökande på Youtube så hittade jag en metod att göra en rut-durk. Ganska svårt och man behöver maskiner med bra precision.
Vad finns det för alternativ? Ett alternativ är ju att göra en nåtad durk som limmas mot sittbrunnsdurken. Ett annat att göra en löstagbar durk av längsgående ribbor med mellanrum.
Jag fastnade för det förstnämnda. Sökte på Blocket och hittade ett parti med teak från 1986 som inte blivit använt. Jag köpte rubbet för 5.000:- och fick 76 löpmeter teakribbor plus en del andra lister och lite plywood.

Jag byggde ett arbetsbord i garaget av två bockar och en plywoodskiva. Därefter mallade jag av sittbrunnen på tjock byggplast. Mallarna fördes sedan över till arbetsbordet. Jag kunde även använda rut-durken som jämförelse.

Listerna var 45 mm breda och med rundade kanter åt ett håll. Dessa kanter lade jag nedåt. Jag började kanske lite omvänt med att först göra listerna i mitten och sist ramverket, men det var för att kunna anpassa ramarna så att slutmåttet passade på durkytan.

Efter att ha räknat ut hur många lister som skulle behövas så limmade jag dem kant i kant med vattenfast trälim. Alla lister gjordes någon decimeter längre än slutmåtten. En rak linjal togs med i limningen för att få allt rakt.

När det torkat vände jag på hela kakan och fogade i rundningarna med förtjockad epoxi. Detta för att få dem att hålla ihop bättre under arbetes gång. När allt torkat och härdat kunde jag fräsa spåren för nåten. Lite annorlunda sätt än att använda teakribb med färdig fals. Jag använde min raka aluminiumlinjal som anhåll.

Och fräste mitt i limfogen vilket var lätt då fräsen har en markering för mitten.

Jag fick limma ihop två lister som raksågats för att få rätt bredd på kantlisterna. Det går åt många tvingar.

Därefter började jag med ramvirket. Jag kom på att jag måste göra ett urtag bak där självlänsarna är. De har ju tidigare dolts under rut-durken. Så jag fick justera mallen lite.

Där gjorde jag också en anpassad bit som en del av ramen. Det var nu lätt att fixera alla bitar mot arbetsbordet med små klossar och skruv vartefter ramvirket skulle passas in.

Den längsgående ramen kunde först passas och sedan fixeras med 4mm mellanrum för nåten.

Ett antal småklossar med 4mm tjocklek användes som distanser när alla bitar skulle passas in.

När alla rambitar var klara så fixerades mitt-delen med list, kloss och tving och allt förbereddes för nåtning.

Allt nåtades och efter härdning skrapade jag och slipade.

Småbitarna

Nu var det dags att göra de mindre bitarna som är på ömse sidor om durken. Dessa gjordes på samma sätt som den stora durken.

När alla bitar var klara så gjordes en “Dry-fit” i båten. En bit fick justeras 3mm annars var alla mått rätt.

Nu skulle allt limmas på plats. Jag började med att slipa ner halkmönstret och tvättade med aceton.

När detta var klart gjordes ytterligare en “dry-fit” där jag provade ut hur allt skulle fixeras vid limning. Den stora biten kunde fixeras med träribbor som spändes mot olika kanter i sittbrunnen. En tvärgående planka sattes också mellan handskfacken och mot denna spändes tvingar ner och tyngder lades på. Runt durken limmade jag några små klossar med smältlim för att fixera durken på rätt plats.

När allt var klart och uttänkt så inväntades rätt dag med hyfsad värme för att kunna limma. Jag använde Sikaflex 298 och spred ut med en tandad spackel.

De mindre bitarna limmades någon vecka senare och där vart det bara tyngder.

Efterjobb

När allt härdat någon vecka så trimmades alla kanter från överflödig massa. Trots tejp runt om så tränger det ut lite där man inte tänkt sig. Det färdiga resultatet blev så här.

Det som återstår är att göra någon form av sil till självlänsarna där man annars garanterat kommer att tappa ner saker.

söndag

Rengöra vattentanken…
…har jag aldrig gjort! Men något “klonkar” också i tanken då båten gungar och man skall sova. Tanken ligger under förpikskojen. Det enda hålet ner i tanken är där nivågivaren sitter. För en ordentlig rengöring och inspektion av vad det konstiga ljudet kommer ifrån, behövs två manluckor. Watski hade “rabatt” på lucka från Kronobryggan under hösten, runt 1600:-. Det konstiga var att den var restnoterad. Då kan man ju ha extrapris! Man kunde anmäla sitt intresse tills den kom i lager. Så jag fick ett mail efter några veckor då den åter var i lager. Då till ordinarie pris 1969:- Tack Watski!!! (2.269:- på Hjertmans)

Finns det billigare manluckor! I plast kanske? Eller varför inte i aluminium?!  Från detta Youtube-klipp fick jag mycket input. Nu fans den undre ringen inte längre att köpa så jag fick tillverka båda delarna från aluminiumdiskar.

Aluminiumdiskar i storlek ⌀140 och 5mm tjocka finns på e-bay. Från sådana diskar kan både den undre ringen och locket tillverkas. Jag beställde 4 diskar till en kostnad av 19 €/st + frakt med leverans från Tyskland https://www.ebay.com/str/metallehrnsberger
Inspirerad av videon på Youtube så beställde jag också en hålsåg ⌀100mm med karbid-skär. Den jag hade i ⌀100mm var gammal och slö och hade penetrerat rostfri tank två gånger tidigare. Den nya kostade 400:- + frakt.

Innan paketen kom så gjorde jag en ritning i Autocad hur hålen skulle fördelas och centrum för hålsågen.

När det var dags att borra så vart arbetsgången följande. Två diskar tejpades ihop med dubbelhäftande tejp.

Ritningen som skrivits ut i skala 1:1 (och kontrollmätts) klistrades på med lite kontaktlim. Jag markerade med körnare de åtta hålen och centrum. De åtta hålen i ytterkanten borrades sedan med ⌀5mm borr. I brickan som skall in i tanken skall det senare gängas M6. Därefter delade jag på de två brickorna efter att ha gjort en markering hur de satt ihop vid borrningen utifall geometrin inte blir 100% symmetrisk. Den delen som skall bli brickan skruvades fast i en träskiva och sattes fast i pelarborren.

Pelarborren växlades ner till lägsta möjliga varvtal 230 rpm. Med den nya hålsågen så borrades centrumdelen ut. Ett kladdigt jobb med mycket av Biltemas skärolja. Hålsågen var otroligt vass och det var mycket enkelt att borra i 5mm aluminium.

I den utsågade “brickan” sågades en öppning för att den skall gå att trä ner i det kommande hålet i tanken. 5mm hålen gängades för M6 bult.

I den andra delen, som skall bli locket, borrades 5mm-hålen upp till 7mm för att passa till M6 bult.  Bult, bricka och mutter inköptes från Clasohlson. Bultarna skruvades från undersidan och låstes med låsvätska. En 2mm gummiduk till packning inköptes från Biltema för 75:-/st och skars till. Hålen knackades ut med huggpipa. Den färdiga manluckan ser ut så här från översidan

Nu återstår att borra upp två hål i vattentanken samt en ordentlig rengöring av den. Locket kommer att användas som mall för de åtta hålen för bultarna för att få allt att passa. Kostnaden för två manluckor vart 1.300:-. Långt under vad EN manlucka kostar från Kronobryggan eller Watski.

Jag återkommer med nytt inlägg då det jobbet är klart.

Inlägget uppdaterat 2023-09-16

söndag

Jag har tidigare skrivit om hur man “lurar” sin Isotherm ASU att inte starta och stoppa ideligen när man bytt till litiumbatterier.

Men varför gör den så med Lithiumbatterier?

Det här är vad jag mätt och räknat ut i Amerona.
ASU Kylen i läge Auto startar nedfrysning då spänningen är över 13,2V (motorn laddar). Och det är väl gott och väl med blybatterier som kanske ligger på 12,5-12,8V i viloläge.
Batterispänningen vid min mätning med Lithiumbatterier var 13,3V (SOC 62% och 1A laddning från solpanelerna). Eftersom 13,3V är över kylens triggerpunkt 13,2V så startar kylen på nedfrysning. På lågvarv. Enligt manualen drar den då 2,5-3A.
Min kyl drog 2,6A. Men… Spänningen vid kylen sjönk från 13,3V till 12,4V direkt när kylen startat. Spänningen vid batteriet var dock fortfarande 13,3V. Enligt manualen stoppar kompressorn frysläget vid 12,7V.
Alltså har vi ett spänningsfall i kabeln på 0,9V vid 2,6A.
Är inte det mycket?

Om vi räknar ut med ohms-lag vad resistansen i kabeln borde vara så får vi R=U / I => 0,9 / 2,6A = 0,35Ω
Jag räknade ut att det är ungefär 4m från elcentralen till kylen. Alltså 8m ledare fram och till baks. (Sedan är det en matning från batteriet upp till panelen också).

Kopparkabel har värdet 0,0178 Ωmm2 / m ledare.

Detta ger 0,0178 * kabelarea * 8m = 0,35Ω
 
Alltså 2,5mm² kabel. Vilket också stämmer.

Med blybatterier så ligger vi på 12,5-12,8V med motorn avstängd. När motorn startar får vi ganska snabbt 13,2V och snabbt högre ändå, uppemot 14,4V. Och då spelar inte spänningsfallet på 0,9V någon roll. Det är fortfarande över 12,7V där kylen stoppar frysläget.

Men med Lithiumbatterier ligger vi strax över den magiska gränsen 13,2 då frysläget kickar in. Utan laddning från motorn. Det var därför jag monterade dioder i serie med plus-ledaren för att dra ner spänningen vid kylen under 13,2V. Men den kommer ändå över det värdet när generatorn laddar.

Men om vi byter till 10mm² mellan panelen och kylen?
Ja den är ju 4 x grövre så då blir spänningsfallet ¼ av 0,9V alltså drygt 0,2V. Då borde spänningen med kylen i frysläge bara sjunka från 13,3V till 13,0V. Vilket är över de 12,7V när frysläget stänger av sig.
Så detta är ett alternativ mot att “lura” kylen med dioden, att i stället minimera spänningsfallet. Kylen kommer gå på nedfrysning tills vi i stället har –14°C i kylmagasinet. Högre strömförbrukning men kallare i kylen.

Min manual för ASU säger inget om vilken kabelarea som behövs. Man får ta höjd för när kylen går på högvarv med dubbla strömförbrukningen.

Det här måste vi ju prova. Återkommer när jag bytt till en grövre kabel.

Update 2023-09-16
Efter att ha bytt matningskabeln till en 10mm2 kabel så startar kylen som tänkt vid 13,2V men går nu tills temperaturen i kylmagasinet är ca -12º. Detta kan vara ganska länge och det blir väldigt kallt i boxen. Men den startar och stoppar inte längre med kota intervaller. Så teorierna ovan stämmer. 

Hängde ni med på allt detta?

Sammanfattning:

• Den höga spänningen i Lithiumbatterier gör att kylen startar på frys
• Spänningsfallet i kabeln vid drift gör att kylen stänger av sig
• Cykeln upprepas

lördag

De tio dagar vi varit ute har det varit varmt. Så varmt att vår kylbox inte höll temperaturen så bra. Den termometer som vi har visade 12º en bit från kylmagasinet. Vi gick över från ASU-läget till Manuell och satte på högsta. Efter två dagar kom vi ner till 7º. Kompressorn sitter delvis under kylboxen vilket egentligen inte är så smart då det blir väldigt varmt där.

När vi kom hem började jag fundera på hur man kunde förbättra kyleffekten. Det viktigaste är att ha en bra isolerad box. Där kunde man ju göra en liten förbättring genom att tilläggsisolera boxen från utsidan. Jag hittade ett material som finns i olika tjocklekar och kallas “Cellgummi isolering”. Det används tex i husbilar som både värme och ljudisolering. Det fanns att köpa på Transport Styling.

Jag beställde 1m2 19mm tjock för ca 400:- med frakt. Den är självhäftande och har aluminiumfolie på andra sidan.
För att få in den i det trånga utrymmet utan att den fastnar halvvägs inne så förde jag in den med skyddspappret kvar. Skyddspappret fästes i två segelband så det gick att dra loss med isoleringen nästan på plats. Det lyckades.

Den gick bra att limma på utsidan av boxen där det gick att komma åt.

Sidan som vetter ut mot skrovet går att komma åt under en liten hylla i skåpet. Hyllan går att lyfta bort.

Hyllan modifierades också så att det blev en luftspalt längst in mot skrovet. En list limmades fast i bakkant på hyllan så att saker inte ramlar ner där.

Kylkompresson har en fläkt och är monterad så att den via ett hål kan suga in svalare luft från facket för om detta utrymme. Jag flyttade hela kylkompressorn lite akterut och monterade en ny PC-fläkt framför hålet.

Fläkten trycker in luft i utrymmet som sedan kommer ut i en ny ventil ovanför dörren. Inte den snyggaste ventilen men det går kanske att göra ett teakgaller där under vintern.

Fläkten styrs av ett litet elektroniskt termostat från Electrokit. Digital inställning och noggrann, för 59:- Nu är det bara att ställa in lämplig temperatur så blir det bra ventilation i utrymmet. Temperaturen runt kompressorn sjönk med 3-5º.

Egentligen kanske inte ASU-funktionen är så smart. Styrenheten reglerar temperaturen i kylmagasinet till mellan -1 och -12º vilket inte tar någon hänsyn till vad det är för temperatur i övrigt i boxen. Vi får se i kommande inlägg hur vi löser det.

Det vart i alla fall bättre än tidigare. Nu kan vi hålla 7º på det varmaste stället i boxen utan nämnvärt högre strömförbrukning.

onsdag

Jag har tidigare skrivit om Lighthouse sjökort som hade en del brister. ”Blåa rutor” där det finns specialer. Tex Hydrographicas områden. Läs tidigate inlägg.

Det är nu löst. I den senaste uppdateringen som jag laddade ner för en vecka sedan så såg allt lika dant ut som med tex. Navionics sjökort. Mörkblått 0-3m, ljusblått 3-6m och därefter vitt vatten. Precis som papperskort. Men det beror naturligtvis på vilka inställningar man gjort för Djup.

Det som fortfarande är lite besvärande är att de är lite långsamma att panorera och zooma. Detta har ingen större betydelse under navigering utan märks främst vid planering. Men det problemet har även andra plottrar och sjökort. Ju dyrare plotter med snabbare processor desto bättre prestanda. Naturligt vis.

Lighthouse korten är tydliga och man kan precis som med andra kort och plottrar ställa in vilken information som man vill se och hur stora symboler skall vara. Färgerna är lite annorlunda mot Navionics men det är en smaksak vad man gillar. Det finns några olika lägen i Lighthouse för detta.

Så en klar förbättring alltså. Tack Raymarine!

Navionics har ju en bra app för läsplattor och telefoner vilket inte finns till Lighthouse, vad jag sett. Den appen synkar mellan platta, telefon och plotter.

Du kan tex planera i din iPad, synka med plottern och sedan segla. Vilket är bekvämt.

Så nu är det mest en smaksak vilket märke man väljer och vilka områden man seglar i.

onsdag

På den gamla bommen hade vi två fästen för spinn och spirbommar på sidan av storbommen. Det bakre fästet var ett plaströr för spirbommen och en rostfri ring för spinn-bommen.

När jag köpte ny bom ville jag undvika att borra en massa nya hål så jag gjorde fästen som kläms fast i likrännan och underkant på bommen,

Men det främre fästet vart väldigt provisoriskt med en lös ring fäst med slangklämma och en tampögla. Så inför kappseglingen Mälarrodret så tänkte jag att jag skulle tillverka nya fästen som också gjorde det lättare att snabbt fästa bommarna.

Jag beställde ett rostfritt järn på Amazon 5x20mm och sågade till bitar enligt bilden.

Den långa biten bockades efter bommens rundning. Sedan tog jag alla delar och en 10mm bult och lämnade in allt till en lokal firma för svetsning.
De färdiga fästena skruvades fast i bomprofilen med försänkta M6 skruvar.  Bulten är en M10 med en plastslang över och ytterst en stor bricka.

På babordssidan fanns ett serienummer på bommen så där satte jag fästet lite längre bak.

Nu går det väldigt lätt att ta bort och sätta dit bommarna under segling.

/ Reidar

torsdag

Ett problem som dök upp förra sommaren har återkommit. Raymarine Axiom plottern “fryser”. Inte för att det är kallt utan tvärtom när det är väldigt varmt.

Ibland när man sätter fingret på skärmen så slutar plottern att fungera. Kartbilden “fryser” och inga uppdateringar sker längre av skärmen. Ibland går det att klicka sig tillbaks till huvudmenyn, ibland kommer den igång av sig själv och ibland så startar den om. Inte roligt då man är på något svårnavigerat ställe.

Vid båtmässan i Gustavsberg hösten-22 fick jag några råd av utställarna. Den ena var installatör av Raymarine-produkter. Rådet var att det ofta beror på statisk elektricitet då fingret nuddar skärmen. En lösning var att se till att plottern var ordentligt jordad. Dels så skall skärmledaren i strömkabeln vara ansluten till samma ställe som minuskabeln. Men det finns även en jord-anslutning bak på skärmen i form av ett gängat hål avsett för en skruv.

Installationsmanualen har följande info

Förra hösten så avtog problemen så vi tänkte att det faktiskt var så med statisk elektricitet då det oftast hände vid väldigt varmt och torrt väder.
I våras så kopplade jag in skärmkabeln som finns i strömkabeln till minus. I går så “frös” plottern igen men kom igång. Så vad var nu nästa steg? Jo det var ju den där jord-skruven på baksidan.
Den hade ärjat en del så det första var att putsa av den med ett litet slipstift på Dremeln.

Därefter leta upp någon lämplig kabel och kabelsko. Manualen säger 6mm² vilket verkar överdrivet men nu låg det en sådan rulle mitt framför näsan på mig så det fick bli det. Hittade en flatstift-kabelsko som kunde passa men som behövde ett större hål. Skruven var M3 så hålet borrades 3,2mm

Anslutningen på baksidan var lite försänkt i plasten (hur tänkte man där) så det behövdes en liten bricka emellan. Så liten bricka fanns inte ombord så jag tog och modifierade en mutter. Borrade bort gängan och rundade av hörnen

Kabeln anslöts nu till samma punkt som minus och skärm-kabeln bakom panelen med en Wago-kontakt. Det gick inte att få in 6mm² i Wagon så de tunna trådarna delades på två hål i Wagon.

För att kunna ta bort plottern fick den röda kabeln förses med en isärtagbar kontakt. Så här vart slutresultatet.

Om det hjälpte?

Näe, den “frös” i alla fall!

I ett knepigt läge då vi kryssade mellan några bränningar i Furusundsleden så hände det igen.
Nu har vi gjort vad Raymarine rekommenderat så jag återkommer om det finns något mer att göra.

/ Reidar

onsdag

Amerona har haft en blandning av instrument och givare från Nexus och Raymarine. Nexus finns tyvärr inte längre då de för många år sedan blev uppköpta av Garmin. Tyvärr. För Nexus var ett ganska avancerat system. Särskilt om man använde deras PC-program Nexus Race. Då kunde man kalibrera givare på väldigt hög nivå, lägga in polardiagram mm.

Garmin har i dag instrumentserier som liknar Nexus i GMi och GNx. Med interfacet GND10 har man kunna överföra information mellan NMEA2000 och Nexus server. Därmed har Nexus givare kunnat användas med mina Raymarine-instrument. Jag har sedan tidigare fasat ut Logg och Lod och senast även Nexus-kompassen mot en AirmarDST800 och Raymarines kompass EV.1 som ingår i autopiloten. Kvar var nu bara vindgivaren, Nexus Servern och två Nexus-instrument. Wind och Multi.

Det kan uppstå en del frågetecken och konflikter då man mixar systemen. Tex har jag frågat både Garmin och Raymarine vilken enhet som kalkylerar Sann Vndhastighet och Vindvinkel då man har en GND-10 och Nexus vindgivare kopplade till NMEA2000 och Raymarine-instrument. Ingen har kunnat svara.

Jag tog nu ett beslut att fasa ut alla mina Nexus-komponenter mot Raymarine. Valet stod ett tag att byta till B&G som har bra funktioner för Segling. Men detta skulle bli väldigt dyrt och deras avancerade kalibreringar och vindfunktioner kräver ytterligare enheter i form av Race-Computer H5000 Hercules. Á 30.000:-

Raymarine har väldigt bra funktioner som standard i sina instrument och plottrar och jag kappseglar inget längre utan är mest intresserad av att de instrument jag har skall vara väl kalibrerade, vara lättanvända och pålitliga.

Raymarine hade för tillfället ett paket som de kallar Sail-pac med vindgivare, ett i70s instrument och en logg/lodgivare (som jag redan hade). Jag fick ett bra kampanjpris hos Njordx och passade samtidigt på att lägga ut alla Nexus-prylar på Blocket.

Två Vindgivare, Två Nexus-instument, en NX2-server och en GND-10. Pluss lite kablar. Allt var sålt på 10 minuter! För billigt??? Det roliga var att han som köpte allt inte ens hade någon Båt 🙂 Men han reparerade marineinstrument och hade behov av det mesta. Win-Win.

Att byta ut instrumenten i panelen fån Nexus till Raymarine var den enkla biten. Bara att borra nya hål i panelen med medföljande mallar.

Hålet i mitten som jag gjort tidigare då Nexusinsrumenten satt kvar, vart nu överflödigt och täcktes därför med en bit svart plexiglas.

Eftersom alla dessa instrument är i nätverket SeaTalkNg så är det bara att utöka antalet T-kopplingar och infoga dessa instrument.

När jag drog bort Nexuskablar passade jag även på att flytta ACU-200 som är till Autopiloten, från El-skåpet till garderoben på toaletten. Elskåpet skall snyggas till nästa vinter.

Med det medföljande interfacet för vindgivaren, ITC-5, som kopplades in nära mastfoten och bredvid kompassen

ser Ameronas nätverk nu ut så här

Kabeldragning i mast

Nu återstod kabeldragning i masten för den nya vindmätaren. Enkelt tänkte jag. Bara att dra ur den gamla kabeln och samtidigt dra i den nya. Så enkelt var det inte. Först visade det sig att vindmätarkabeln inte gick att ta bort utan att också ta bort kabeln till topplanternan. Någon hade gjort en “dödssynd” tidigare och tejpat ihop dessa två kablar med vävtejp. Jag märkte inte det först utan efter att ha fått loss halva kabeln och sedan var det stopp. Då insåg jag detta med tejpen.

När jag fått ur båda kablarna ner till segelintaget uppstod nästa problem. Kablarna går i en sidokanal till likrännan.
När kabeln ligger på plats så låser man den med små kuddar av cellplast på jämna avstånd ca 40-50 cm. Men där kabeln passerar fästet för kickstången och däcksringen, tätar man med kuddar och silikon för att hindra vatten att rinna in i båten. På min mast var det Sikaflex och omöjligt att få bort.

Efter någon dags funderingar och råd från seglarkompisar så vart iden följande. Ett långt rör av typen hydralrör ∅12mm, inköptes på Bohab i Spånga. 2,5m långt. Röret slipades i änden som en hålsåg med vassa tänder. Mastfoten togs bort. Resterande kabel stoppades in i röret som sedan sattes i borrmaskinen. Sedan körde jag in röret i kabelkanalens utrymme och började bearbeta kabalar och sikaflex. Plötsligt tog det stopp med ett metalliskt ljud. Det visade sig att kickfästet satt med gängad skruv som var så långa att de stack in i denna kanal.

Nu vart det nya funderingar. Rörets försågs i andra änden med fäste för en borr. Små låsskruvar gängades in i röret för att kunna fästa borren.

Borren jag använde var en sprialborr ∅10mm. Borren kom precis förbi de instickande skruvarna och nu kunde resten av kablar och Sikaflex borras bort. Till slut så kunde jag från segelintaget dra bort de sista resterna av gamla kablar som hade rester av tejp, sikaflex och polyuretanskum. Nu var det fritt fram för nya kablar.

Eftersom den gamla kabeln för topplanternan fick skrotas så beställde jag en ny 3×1,5mm2 förtennad från iZinto. De har bra grejor till bra priser.

Masten låg kvar i mastskjulet i väntan på bättre väder för de sista momenten. Dra kabeln, Popnita dit mastfoten samt montera nya fästet för vindgivaren.

En tid för handoperation kom med kort varsel och vi hade en dag på oss att slutföra arbetet och lägga upp masten på hyllan. Detta borde ju göras före operationen sedan skulle det bli omöjligt på några veckor.
Ewa och jag åkte ner dagen före operationen för att slutföra. En mulen kall dag med snöglopp

Först lade vi masten i våg med hjälp av ett laserpass vid mastfoten. det röda strecket passades in genom centrum på mastprofilen. Sedan flyttade vi lasern till masttoppen där vi passade in en borrmall i centrum på masttopps-beslaget efter laserstrecket. Borrade alla hål efter mallen och skruvade fast beslaget för vindgivaren.

Därefter drog vi i de nya kablarna ända ner till mastfoten. Med hjälp av lite ståltråd och pilotlinor var det inte så svårt. Sist återmonterade vi mastfoten med tre pop-nitar. Jag hade inte fått tag i material till de små kuddarna som skall låsa kablarna så de får vi sätta dit innan påmastning. Vi avslutade med att lyfta upp masten på hyllan i mastskjulet med god hjälp av den lyftanordning jag gjort tidigare.
En vinsch på en låda som går att trä på på hyll-armarna.

Några block i takbjäljkarna och en balk mellan hyllarmarna. Med detta klarar man lätt att själv lyfta masten upp och ner.

Nu väntar några veckors hand-rehabilitering och en troligen försenad vårrustning.

/Slut

torsdag

Kapell vid nedgångsluckan

I tidigare båtar har vi haft ett kapell vid nedgångsluckan. Detta är mest för att det är enklare än att hålla på med träluckorna men det skyddar också träluckorna i hamn mot väder, vind och sol.

Så här såg det ut i förra båten. RB111 Cavella
   

Detta kan göras på många sätt men det enklaste är ett stycke kapellväv som är lite större än luckan. Fållade kanter. Sy i två blixtlås lite innanför kanterna.
Sy i ett fönster eller ett myggnät.
Slå i lite tryckknappar i kanterna på lämpliga ställen. Skruva dit motsvarande fästen runt luckan.

Allt fanns i “kapell-lådan” i förrådet. Tyget fick iofs skarvas mitt på, men kostnaden vart 0:-

Klart!

onsdag

Jag skrev i tidigare inlägg om batterimätaren BMV-712 som visar fel värde.

Jag har en strömförbrukning på 0,12A som kommer från elektronik som alltid är inkopplad. Batterimätaren visar denna ström men räknar fel på “Time remaining”, återstående tid hur länge batteriet räcker med denna förbrukning.

Matematiken var följande: 200Ah batteri med en lägsta tröskel på 5% alltså 190Ah användbart. Vid avläsning hade jag SOC 95% => förbrukat 10,5Ah. Således 180Ah kvar att utnyttja. 180 / 0,12 = 1500 tim
vilket är 62d 12h. Men som man ser nedan så visar instrumentet 10d 0h vilket är fel.

Efter lite mailkontakt via återförsäljaren vidare till leverantören (Victron antar jag) så är svaret:
Instrumentet visar max 10d 0h. Oavsett om värdet skulle vara högre.

Detta framgår inte av manualen eller någon annan stans men är ju bra att känna till. I mitt fall hade jag ett begränsat tidsfönster då jag kunde ladda batterierna och det var också beroende av temperaturen då Lithium batterier inte får laddas under 0º C.
Nu genomskådade jag detta och såg att värdet var orimligt.

Märkligt att man har denna begränsning. Det är ju bara att räkna och presentera rätt värde?!

fredag

Batterierna var fulladdade när båten gick i vinter-id med sista laddning 12 november. När jag kollade status i december så var SOC (StateOffCharge) 63% enligt Victron Battery Monitor.

Och historiken såg ut så här

Men…
Enligt batteriets BMS så var SOC 97%

Varför skiljer det? Batterimätaren visar 0,12A förbrukning och BMS 0A. Vad är det som drar ström? Det som inte går över huvudbrytaren är larmet, länspumpen och värmaren. Jag tar ur säkringarna en i taget och hittar direkt att det är larmet. Ovanligt mycket tyckte jag först men den innehåller både GPS och mobilanslutning och nu med fullt med snö och frost på presseningen så verkar det som den går upp i effekt för att hålla kontakten. Men BMS;en registrerar inte dessa 0,12A. Här behöver noggrannheten förbättras. Jag återkommer till det,

Hur som helst kunde det ju vara bra att ladda lite. Men (nr-2)… Varvsföreningen har stängt av strömmen för att spara pengar nu när elpriserna har ökat. Strömmen kommer endast vara på sista helgen varje månad.

Men (nr-3)… Litiumbatterier får inte laddas när det är under 0º och det är ju inte säkert att det är plusgrader då strömmen är på till nyår. Här får man ta saken i egna händer och ta ner elverket som jag ärvde efter min pappa. Endast provstartat en gång för över 15 år sedan. Jag rotar fram det från garaget och tappar ur all gammal bensin både ur tank och förgasare. Googlar lite och finner att den kommer från Jula ursprungligen och hittar även en manual.

Köper 5l ny bensin och kan nu provstarta. Det tar en stund men till slut så startar den. Den går ojämt i varvtalet. Det visar sig att när man belastar den med tex 2000W så ökar varvtalet och den går fint. 2.800W skall den kunna ge.

Några dagar senare när det är några plussgrader tar jag ner elverket till varvet och kör igång. Den får stå och gå några timmar medan jag åker på ett läkarbesök. När jag kommer åter efter drygt tre timmar så är batterierna fulladdade.
Detta är ju egentligen vansinnigt att behöva köpa bensin för 100:- för att ladda batterier när jag kunnat betala dessa pengar till varvet för att kunna ha strömmen på. Vilket också hade varit mera miljövänligt.

Ökad noggrannhet på BMS;en

Nu började jag fundera över hur BMS;ens noggrannhet skulle kunna förbättras. Jag läser manualen och ser följande: Strömmen mäts med två sensorer. En för laddström och en för förbrukningen.

Med nedan koppling med kabeln genom sensor en gång så får man en sämre noggrannhet men kan mäta upp till 500A. Det var så jag hade gjort.

Men det finns flera sätt att göra detta. Om man drar kabeln fyra gånger igenom så får man högre noggrannhet.

Men den befintliga kabeln var för grov för att göra så. Jag räknade lite på detta och en 10mm2 kabel skulle räcka för den korta kabeln och 100A. Jag hade en kabel i förrådet som var AWG6 vilket är Amerikanskt mått och motsvarar 13mm2 AWG är lite bakvänt. Ju lägre siffra desto grövre kabel.

Jag demonterade sensorerna och tog hem dem. Provade att linda tre törnar runt sensorn och det gick faktiskt.

Kablarna försågs med kabelskor 16mm2 / 6mm som passar på batteri och BMS-reläet. Det är viktigt att strömmen går åt rätt håll genom sensorerna så noggrannhet vid inkoppling behövs. Nedan kan man se den ena sensorn i nederkant av bilden. Den är för förbrukarna. Man ser också huvudsäkringen dit båda kablarna går.

Efter att ha ändrat inställningarna i BMS;en till rätt sorts sensorinkoppling så slog jag på huvudströmbrytaren.

Först visade BMS;en helt fel strömstyrka, men efter att ha kopplat ur och åter sensorerna till BMS;en så visade allt rätt.

Att mäta är att veta! Men jag tror ändå att Victrons batterimätare är mera exakt med nedan typ av shunt. Den visar iofs bara totalen in eller ut ur batteriet men man vill ju ändå att båda skall visa så exakt som möjligt.

Senare upptäckte jag att appen til Victron batterimätare BMV-712 inte heller visar rätt. Med 0,11A förbrukning borde 200Ah batteri med SOC 90% räcka i ca 65 dagar. Men appen visar 10d 0h ???
Jag har ställt frågan till Victrons support men inte fått svar ännu.

lördag

Vårt sittbrunnskapell hade en del skavanker. Fönstren började bli dåliga och två blixtlås hade tappat tänder så löparen lossnade ibland.

Jag har i tidigare båtar sytt dynor, försegelkapell, sittbrunnskapell och sprayhodar. Alla med varierat resultat. Därför fanns sedan tidigare en Singer Heavy Duty symaskin, inköpt för just sådant.

Materialet som behövdes inköptes på Östersjökompaniet i Stockholm

• Blixtlås 2st delbara 8mm 160cm 250:-
• Kapellruta 0,5mm 1,8m 440:-
• Sytråd Coats 36/700 106:-
• Dubbelhäftande transparent tejp 3m 9mm 50m rulle 115:-

Kostnad 911:-

Jag dryftade min ide hur jag skulle byta fönstren, med tjejen i butiken och fick godkänt. Det kan vara svårt att få det slätt och rynkfritt. Allra helst i sprayhoodar med svängda former.
Kapellet tejpas med dubbelhäftande matt-tejp med utsidan ner mot bordet.

På detta sätt håller sig kapellet slätt och rakt medan man tar bort det gamla fönstret, ömsom med sprätt-kniv

och brytbladskniv

Efter att ha tagit bort alla gamla tråd och tejprester kan ett nytt fönster kapas till. Det tejpas i ytterkant med transparent dubbelhäftande tejp. Sedan tejpas det fast på kapellet medan det fortfarande sitter fast i bordet.

Nu kan kapellet försiktigt lossas från bordet och sedan sys med dubbla sömmar. Det blir lite problem med matningen då fönstret “klibbar” lite mot pressarfoten.

Tre fönster tog tre kvällar och därefter var det dags för blixtlåsen. Då inser jag att jag gjort detta i fel ordning. Det hade varit bättre att byta blixtlåsen först. Det blir lite bängligt att med nya fönster vända och vrida på kapellet för att få in det i symaskinen. Men det gick med stor försiktighet.

Dag 4

Det börjar med att symaskinen kör fast och det smäller till. Sedan går det inte att sy alls. Gamla “Bettan” som alltid varit så pålitlig?!
Det tar fem timmar att reda ut vad som hänt och hur det skall rättas till. Det finns flera bra filmer på Youtube. En sticker ut och är över en timme lång. Min räddning. Det är synkroniseringen mellan bobinen för undertråden och nålen som är fel. Men det går inte att justera så det blir rätt. Den enda orsaken som jag ser är att drivremmen mellan över och under-del kuggat över ett hack. Det tar som sagt fem timmar att lossa motor, remspännare och rem och därefter justera synkningen. Efter ett antal försök så kunde mycket skruvas ihop men det behövdes ett tiotal justeringar innan den sydde igen. Rengöring och lite symaskinsolja här och var gjorde också susen.

Dag 5

Nu kunde jag sy färdigt alla blixtlås. Eftersom blixtlåsen måste kapas lite så får man göra ett eget stopp så inte löparen går för långt och lossnar. Jag viker en bit av ett band över sista biten och syr fast.
Ingen bild på det färdiga resultatet tyvärr, men det fungerar bra.

Dag 6

I går vart kapellen klara så i dag skall jag bara förstärka sömmarna på storsegelkapellet. Det är mest solen som tagit på trådarna men detta är enkelt att bara sy på med några nya sömmar över de gamla.

Alla kapell viks och stuvas undan i garaget inför den efterlängtade våren.

fredag

Första båtjobbet för säsong 2013 🙂

När jag köpte Amerona 2015 så berättade min seglarkompis att det nedre roderlagret kan vara ett rullager med en Roll-Link från Rutgersson.

Det var det. Och det lagret såg ut så här!

Dessa lager gör att rodret går väldigt lätt utan glapp. Men när det ser ut som ovan blir det katastrof. Nu har det gått 7 år sedan jag bytte rullar så det var dags för en kontroll. 2015 var roderbeslaget överspacklat och krångligt att ta bort. Jag gjorde då ett par täckbitar som fästes med EN skruv. Enkelt att ta bort.

Där under döljer sig tre skruvar med mutter som går tvärs igenom skäddan. Dessutom två insex som klämmer runt lagret-

Lagerbanorna rengjordes med en liten stålborste på Dremeln. Plus lite allmän uppfräschning.

Rullarna hade inga skador och såg bra ut. Innan jag skulle åka och återmontera allt så tänkte jag att jag skulle tvätta av rullarna i lite vatten. Då ramlade en av rullarna bort. Vid närmare kontroll så såg jag att de nitar som går igenom rullarna och också håller ihop länkarna har korroderat så att de lossnar.

Som tur är så är det en reservdel som är lätt att få tag i då de egentligen sitter i Rutgerssons travare. De fanns ett stenkast bort på Hjertmans för ca 300:- / st

Nu måste man kapa kedjan så den blir öppen och har 12 rullar kvar. Jag började med en kaptrissa på Dremeln men det var för lätt att komma åt rullarna som då skadades. Jag gjorde två hål i min tillfälliga arbetsbänk som jag har över pentryt.

Sedan höll jag rullarna med en spetstång och sågade emellan med bågfilsblad.

Nu var det dags att återmontera lagerhalvorna. Jag började med den ena och fäste löst med de tre skruvarna genom skeddan. Sedan pillrade jag in rullarna från andra sidan tills de låg runt roderaxeln. Lirkade sedan dit den andra halvan och fick hjälp av en båtkompis att dra skruvarna medan jag höll ihop halvorna.

Sedan drog jag försiktigt ihop allt medan jag kände att rullarna löpte lätt och inte kom i kläm. Det gick lite trögt först men det visade sig vara massa saker som låg i stuvfacket där drivenheten för autopiloten skall sitta. Den var urmonterad för vinterförvaring. Mot kvadranten låg mantågsvirar och väskor. Allt var ändå rätt där nere och sist kunde jag skruva dit de två täck-klossarna. Hoppas nu att de håller i 7 år framöver.

Man vill ju ha ett roder som går lätt utan glapp som ger maximal känsla i rorkulten. Se tidigare inlägg.

Klart!

lördag

I dag vart jag varse något som kunde orsaka stora problem. En reservtelefon vi har med telia kontantkort låg på laddning och startad.
Vi har haft en reservtelefon under sommarens seglingar. Bra tänkte vi om man tappar sin ordinarie telefon i vattnet. Den försågs med kontantkort från telia och laddades med 100:- Nu var det tur att den var på för plötsligt kom ett SMS som meddelade att telia “Dragit 15kronor i månadsavgift”. Va!!!

Det betyder ju att efter några månader så finns inget saldo kvar och telefonen blir oanvändbar.

Nu kanske det inte leder till någon större katastrof men det finns även ett följdproblem med detta. I båten sitter ett larm som bl.a. detekterar vatteninträngning. Då larmas vi i familjen på flera sätt. Det har löst ut några gånger vid mycket kraftigt regn. Vatten kommer in genom masten och länspumpen startar. Larmet går. I larmet sitter telias kontantkort.

Om nu vatteninträngning sker, telia har dragit sin ny-införda månadsavgift om 15kr, saldot på kontantkortet är plötsligt 0 kr.
DÅ SKICKAS INGET LARM!
BÅTEN SJUNKER!

Som tur är nu så står båten på land och vatteninträngning kommer inte att ske. Men det kan ju gå larm av andra orsaker också.
Om sådan här information om månadsavgifter skickas via SMS så “läser” inte mitt larm dessa SMS och det var tur att jag upptäckte detta via vår reservtelefon.

Så nu blir det till att leta annan operatör som fortfarande erbjuder kontantkort på riktigt. Tidigare vet jag att kontantkort blivit ogiltiga om de inte använts under ett år, och det är väl rimligt. Jag har därför regelbundet begärt en statusuppdatering från larmet just för att hålla kontantkortet igång.

Mitt råd: Använd inte telias kontantkort!

P.S. Min pappa arbetade på televerket och telia i 43 år. I stort sett hela hans yrkesverksamma liv. Jag jobbade på telia i ca 15 år, men jag har inte längre mycket till övers för detta bolag. Telia är kört! Inte bara för ovanstående.  D.S.

fredag

Med en väderlucka i regnen men i stället blåsigt blir det nu i elfte timmen en sista höstsegling.
Jag monterade för några veckor sedan ytterligare en DC/DC-laddare till LiFePo4-batterierna. Sedan tidigare har jag en Sterling BB1260. Den har har ju märkningen 60 men det är inte vad den laddar utan vad den max kan ta från startbatteriet. Laddningen har varit ca 45A. För lite tyckte jag. Generatorn levererar som mest 120A och Lithiumbatterierna kan ju ta emot mer än 45A. Enligt spec kan de laddas med 1C. Dvs. 200A.
Eftersom det går bra att koppla flera laddare parallellt så köpte jag nu en Victron Orion-TR Smart 12/12-30A. Victron denna gång, för att den är mycket lättare att ställa in. Det gör man från en smartphone via bluetooth. Betydligt enklare än Sterlings.
Jag valde 16mm2 kablar trots att beräkningar sa att det räcker med 10mm2. 16 var lite svårt att få in i anslutningarna så 10 hade passat bättre. Enheten sattes nu provisoriskt med dubbelhäftande tejp. Skall monteras bättre i vinter.

En första test med batterierna urladdade till SOC 70% gav laddning på 74A. Så det verkar stämma exakt med 30A extra.
Men nu var det ju höstsegling och jag får testa på ”riktigt” om batterierna återladdas snabbare. Bör ju gå 65% snabbare.
Jag seglade i väg från hamnen vid 13-tiden efter att Ewa hade hjälp till att stuva. Ewa stannar hemma med andra uppdrag så det blir solosegling.
Vinden SSW 5-14m/s så det var slör och halvvind med ett rev till vår klubbvik Norrsundet. Sedan  lite kryss genom Skeppsbackasundet. Jag tänkte svajankra  i Lagnöviken men tog först en sväng ut på Norra Björkfjärden. Bara för att testa lite.
Väl till baks i lä så ankrar jag precis innan det kommer lite regn. Värmaren har gått sista halvtimmen jag seglade så det är varmt och skönt i ruffen.
Tror att vinden ökar lite under kvällen för det kommer riktiga körare i riggen. Tryggt med 25m kätting ute 😀

torsdag

Solcells-ventilen i förpiken gick sönder för några år sedan. Jag tyckte då att det var för dyrt att ersätta med en ny som inte heller har så hög kvalitet. Jag modifierade då ventilen så att en PC-fläkt kunde monteras.
Den har fungerat väl under ett par år. Jag kopplade den via en vanlig dimmer så att hastigheten gick att variera och också att helt stänga av.

Nu under sommaren så slutade solventilen vid pentryt att fungera. Jag försökte reparerar motorn får kolen var trasiga men det lyckades inte. En ny solventil kostade på extrapris 2090:- (2900:-). Så då vart min plan att flytta den modifierade med PC-fläkt till pentryt och ersätta den i förpiken med en ny utan fläkt. Men vilken sort skulle man välja?
En vanlig Elektrolux-ventil eller liknande. Jag hittade då ventilen “Air-Only“. Det är en ventil som enligt reklamen skall vara helt tät för överbrytande sjö. Den har en finurlig tätningsfunktion med små bollar som flyter uppåt om det kommer vatten.
Efter mer Googlande så såg jag att den används av Hallberg Rassy sedan många år. Så jag beställde en på webbplatsen. Priset var 1/3-del av en solcellsventil. Efter missförstånd med fraktmetoden, fick jag ett mail från Ukraina?! med frågan om jag verkligen tänkt att hämta den på plats i Ukraina! Det hade jag naturligtvis inte så det vart ytterligare 20€ för frakten. Fantastiskt att de kan hålla tillverkningen igång trots rådande situation där. Kändes extra bra att gynna dem med att handla därifrån.

Medan jag väntade på paketet så hade jag städning i förrådet. Där hittar jag två solcellsventiler från min förra båt. Båda fungerar så det är en gåta varför jag tagit bort dem. Jag tog ur och laddade det interna batteriet och sedan tog jag och monterade den ena i pentryt som ersättare för den trasiga. Dessa gamla ventiler från Nicro verkar hålla högre kvalitet än de nya och var helt tysta.

Efter några veckor så kom paketet till Sverige och Post Nord meddelade att jag måste betala moms och tull. Ytterligare någon hundralapp. Men sedan hände ingenting på flera dagar. PostNord Halååååå? Efter lite spårande så visade det sig att paketet legat hos postombudet i fyra dagar men ingen avi hade skickats ut. Eller i alla fall inte kommit till mig.

Nåväl, med paketet hämtat så var det med lite nyfikenhet som jag öppnade och gick igenom delarna. Väldigt gediget och alla nödvändiga skruvar och muttrar fanns med.

Hålet i däck för denna ventil skall vara 95mm men jag hade mätt fel och befintligt hål var 120mm. Så jag tillverkade en distansring av formplyfa som är 120mm i ytterdiameter och 95 invändigt. Den limmade jag fast med förtjockad epoxi. Förtjockad med West 404 och 406. Efter härdning var det bara att putsa bort lite överskott av epoxi. Sedan var det dags för montering.

Första delen monterad med sikaflex under och i de sex skruvhålen.

Därefter den yttre ringen som skall ha några muttrar på undersidan. Dessa fixerades med lite tejp.

och sedan skruvades i däck. Bara med lite sika vid skruvarna.

Sedan skall det vara en o-ring på toppen

Därefter skall de 12 bollarna placeras runt den första delen.

Över detta monteras nästa del och skruvas fast med 6 skruvar

Efter detta kommer den vattentäta stängninsplattan också med en oring.

Sedan ett lock över detta. Också med 6 skruvar.

Och sist den yttre kåpan. Här behövs ingen o-ring utan den skruvas med gängad skruv ner i de muttrar som jag  fäste med tejpbitar.

Smutsmärkena på däck är efter ett par teak-klossar som satt vid gamla ventilen för att inte skotet skulle fastna men de verkar inte behövas längre. Jag kan inte se nu att skotet skulle fastna i kanten på denna ventil.
Allra sist, från undersidan, skruvar man fast en liten knopp som man drar i för att dra ner stängningsplattan om man vill vara extra säker på att ventilen är tät och en dekorering mot innertaket. Dekorringen klarar ca 200mm tjockt tak så den fick kapas ner i rätt mått.

Vi får se om vi får vatten upp på däck om det fungerar med bollarna som tätning.

Nästa dag, fredag, var vi till den flytande båtmässan i Gustavsberg, Allt på Sjön. Där tittade vi bland annat på den nya Linjett 39. Och kan ni gissa? Den har lika dana ventiler! “Mycket bra“, enligt Rosättras utställare. Så då hade det säkert gått att köpa dem direkt från Rosättra.

fredag

Vi bytte i går till den självslående focken ifall det skulle bli lite skärgårdssegling i dag. Och då blir det lättare om vi behöver kryssa. Strax före avfärd så kommer det dimma. Sikten är fortfarande god men varierar. I stället för leden genom skärgården går vi direkt ut på havet och lägger ut en waypoint att styra mot. Vinden skall vara S-Sw men är So-O så det blir något slag i början. Vindstyrkan är runt 5m/s

Dimman tilltar och sikten blir bara några hundra meter. Vi seglar på mot vår waypoint men det är svårt att styra rakt när man inte har någon visuell referens.

Jag börjar mixtra lite med instrumenten för att visa en sida med en tydlig styrreferens. Jag ångrar nu att jag tog bort det tidigare Nexus-instrumentet Steer pilot.

De gamla Nexus och NX2 var egentligen utmärkta instrument med många avancerade funktioner. De gick ur tiden efter att Silva/Nexus vart uppköpta av Garmin.

Med detta instrument hade man kunna låst kursen som skall styras och bara sett till att hålla nålen rakt upp mot noll. Men liknande funktion måste ju finnas i plottern eller i i70-instrumenten. Jag bläddrar runt medan autopiloten styr och hittar till slut CTS CourseToSteer, Kurs att styra. När jag följer det värdet så ser vi att vi kommer fel. Varför då? Vi har 10° avdrift. Dels för att vi ligger bidevind och dels för att vi har 0,5 kn ström i sidan. Men just  CTS skall ju vara kursen kompenserad för detta. Nedan bild förklarar allt. Tagen ur Nexus-manualen.

Detta exempel stämmer exakt med vår navigering just nu. Nu har vi ju en blandning av Nexus och Raymarine så ibland kan det bli förvirrande vad det ena eller andra instrumentet visar. Just nu säger både Raymarine och Nexus att vi skall styra 98° men då kommer vi som sagt fel. Rätt kurs på kompassen HDM blir tillslut 106° men den kommer ju att ändra sig med ström och avdrift. I stället lägger jag upp en ny sida i instrumentet COG CourceOverGround, Kurs över grund som GPS;en ger. Det blir ju nu samma som BTW Bäring till waypoint. Om CTS hade visat rätt så hade den visat HDM=106°. Nåväl detta vart lite tekniskt men vållar mig lite huvudbry några dagar.

Dimman lättar. Solen tittar fram och vi får landkänning. Plottern visar att vi skall ha ett sydmärke här vid waypoint och det stämmer. Vi kan falla av in mot Aspö och farleden vidare upp mot Karlskrona. Det blir ingen naturhamn i dag utan direkt mot gästhamnen. Vinden ökar till 9-11 och vi får en snabb läns förbi försänkningarna  vid Drottningskär.

Jag har letat fram en ljudbok på Storytel om U137 den ryska ubåten som grundstötte här på -80 talet. Inte en exakt fakta-bok utan en skönliterär skildring. Men ändå intressant. Den har vi lyssnat på tillsammans i båtens stereo.
I gästhamnen är det ganska fullt. Det är y-bommar för två båtar i varje ”spilta” men det är så brett så det skulle här och var gå in tre båtar. Men båtar har ju bara blivit större och större så det behövs kanske. Vi hittar till slut en plats nedanför servicehuset.
Senare går vi en kvällspromenad upp på stan för att kompensera för den glass vi inte orkade i Åhus. Det blir på det lite kända Glassiären. Jag bjuder, som en Margareta-namnsdags-present. Jag missade det i går till Ewas besvikelse.

lördag

I dag börjar jag med en promenad till Preem för att byta en gasoltub. Sedan tar vi lite egen-tid. Ewa skall gå i stadens alla butiker plus göra lite planerade inköp. Jag går till Marinmuseum. Jag gillar avdelningarna med kalla kriget och U137. Därför lyssnade vi på den där boken i går.
Lagom mycket folk. De enda spåren av pandemin som börjar blomma upp igen är några automater med handsprit. Det blir några timmar med intressanta bildspel och montrar.
På eftermiddagen återförenas vi i båten. Jag åt lunch på stan men Ewa har inte ätit. Hon går iväg för leta upp en sushibar. -”Rå fisk” säger jag och rynkar på näsan. Inte min grej som är uppfödd på abborre och stekt gös från Mälaren. Egen-fiskad och alltid färsk

I går skulle vi se tjejernas fotbollsmatch på TV men fick inte in en enda kanal här i gästhamnen. Fel på TV;n eller dålig mottagning? Men vi kom på att vi tagit ett surfabbonemang med fri surf till routern över sommaren så vi streemade matchen på datorn. Sverige vann över Belgien med 1-0 på tilläggstid.
I kväll lyssnar vi på radio i stället.

Vi började då vi startade i juni med Hallon.se till routern, men det var för dålig täckning och hastighet. I Göteborg köpte vi ett kort på Tele2. Mycket bättre. Sedan köpte jag ett kontantkort till reservtelefonen i Höganäs och det vart Comviq. Så visade det sig att Comviq erbjöd en månad fri surf för ett bra pris så då ändrade vi abonnemanget. Tur att det inte är någon bindningstid numera.

lördag

Jag har äntligen fått ett svar från Raymarine om varför Lighthouse Sjökort visar stora områden med bara ljusblå färg. Jag skall försöka sammanfatta deras svar här.

Problem med “Blåa rutor”.
Sjöfartsverket presenterar sina kort med en blå nyans från 0-3m och en ljusare blå nyans mellan 3-6m. Hydrographica presenterar 0-2m med mörk blå nyans och 2-3m med en ljusare nyans. Det är då inte möjligt att presentera båda dessa varianter med endast två blåa nyanser. Därför blir allt över 3m ljusblått i den delen som Hydrographicas information finns. Raymarine är medvetna om att presentationen inte är optimal men ser i dagsläget inget sätt att lösa detta utan att man måste bearbeta datat. Det är en avvägning mellan att visa datat “snyggt” eller “säkert”. Och då tycker man i dagsläget att det är säkrast att inte göra någon egen lösning. Man vill inte hetsa fram en förändring som kan påverka trovärdigheten utan att ha provat ut den och kommer därför inte att ändra något under sommaren. 

Problemen med att kort inte går att aktivera gällde den första tillverkningsserien och alla återförsäljare är informerade och kort i lager med detta fel har bytts ut. Om problem ändå uppstår så kontakta Raymarine på: support.se@raymarine.com 

Sedan har jag fått en kommentar från Hydrographica, hur de tycker att mans kunde lösa detta, vilket man även föreslagit Raymarine.

Användaren kan själv ställa in sina färger i förhållande till djupkurvorna men det är ju inget man ändrar under färd. Hydrographica har föreslagit till Raymarine att man har ytterligare en mörkare färg för djup mellan 0-2m och att man i Hydrographicas data har vitt vatten utanför 3m-kurvan. Eftersom Hydrographicas data saknar 6m-kurva fylls allt vatten utanför 3m med den ljusblå färgen i nuläget. Det skulle inte vara något problem för Raymarine att ändra färgen i Hydrographicas data till vitt-vatten utanför 3m kurvan. Då skulle det se snyggare ut. (min kommentar).

Jag provade åter igen med Lighthouse-korten och ändrade djupkurvornas färgsättning. Då kan jag få Hydrographicas ytor att bli mörkblå 0-2 och ljusblå 2-3m.

Men, och det är viktigt, då tappar man ljusblå nyanser för djup 3-6m vilket kan innebära att man missar ett område med tex 3,2m ute på stora vatten. I grov sjögång vill jag i alla fall undvika att segla över ett sådant områdeL

Jag har lagt upp ett litet filmklipp där man kan se detta och skillnaderna mellan Lighthouse och Navionics.
Du får själv avgöra vad som är bra eller dåligt. Lighthouse eller Navionics. Allt jag har provat är gjort i en Raymarine Axiom 12″ RV från 2018, uppdaterad med den senaste programvaran från Raymarine.

Med denna information gör jag nu uppehåll i min rapportering om detta!