Manluckor till Vattentanken

söndag

Rengöra vattentanken…
…har jag aldrig gjort! Men något “klonkar” också i tanken då båten gungar och man skall sova. Tanken ligger under förpikskojen. Det enda hålet ner i tanken är där nivågivaren sitter. För en ordentlig rengöring och inspektion av vad det konstiga ljudet kommer ifrån, behövs två manluckor. Watski hade “rabatt” på lucka från Kronobryggan under hösten, runt 1600:-. Det konstiga var att den var restnoterad. Då kan man ju ha extrapris! Man kunde anmäla sitt intresse tills den kom i lager. Så jag fick ett mail efter några veckor då den åter var i lager. Då till ordinarie pris 1969:- Tack Watski!!! (2.269:- på Hjertmans)

Bild från Kronobryggan AB

Finns det billigare manluckor! I plast kanske? Eller varför inte i aluminium?!  Från detta Youtube-klipp fick jag mycket input. Nu fans den undre ringen inte längre att köpa så jag fick tillverka båda delarna från aluminiumdiskar.

Aluminiumdiskar i storlek ⌀140 och 5mm tjocka finns på e-bay. Från sådana diskar kan både den undre ringen och locket tillverkas. Jag beställde 4 diskar till en kostnad av 19 €/st + frakt med leverans från Tyskland https://www.ebay.com/str/metallehrnsberger
Inspirerad av videon på Youtube så beställde jag också en hålsåg ⌀100mm med karbid-skär. Den jag hade i ⌀100mm var gammal och slö och hade penetrerat rostfri tank två gånger tidigare. Den nya kostade 400:- + frakt.

Innan paketen kom så gjorde jag en ritning i Autocad hur hålen skulle fördelas och centrum för hålsågen.

När det var dags att borra så vart arbetsgången följande. Två diskar tejpades ihop med dubbelhäftande tejp.

Ritningen som skrivits ut i skala 1:1 (och kontrollmätts) klistrades på med lite kontaktlim. Jag markerade med körnare de åtta hålen och centrum. De åtta hålen i ytterkanten borrades sedan med ⌀5mm borr. I brickan som skall in i tanken skall det senare gängas M6. Därefter delade jag på de två brickorna efter att ha gjort en markering hur de satt ihop vid borrningen utifall geometrin inte blir 100% symmetrisk. Den delen som skall bli brickan skruvades fast i en träskiva och sattes fast i pelarborren.

Pelarborren växlades ner till lägsta möjliga varvtal 230 rpm. Med den nya hålsågen så borrades centrumdelen ut. Ett kladdigt jobb med mycket av Biltemas skärolja. Hålsågen var otroligt vass och det var mycket enkelt att borra i 5mm aluminium.

I den utsågade “brickan” sågades en öppning för att den skall gå att trä ner i det kommande hålet i tanken. 5mm hålen gängades för M6 bult.

I den andra delen, som skall bli locket, borrades 5mm-hålen upp till 7mm för att passa till M6 bult.  Bult, bricka och mutter inköptes från Clasohlson. Bultarna skruvades från undersidan och låstes med låsvätska. En 2mm gummiduk till packning inköptes från Biltema för 75:-/st och skars till. Hålen knackades ut med huggpipa. Den färdiga manluckan ser ut så här från översidan

Nu återstår att borra upp två hål i vattentanken samt en ordentlig rengöring av den. Locket kommer att användas som mall för de åtta hålen för bultarna för att få allt att passa. Kostnaden för två manluckor vart 1.300:-. Långt under vad EN manlucka kostar från Kronobryggan eller Watski.

Jag återkommer med nytt inlägg då det jobbet är klart.

Vinterjobb -24 – Masttopp

fredag

Flera vinterjobb planerades men alla blir inte genomförda.

Nedan är några av de större jobben som jag planerade:

  • Göra om 12V elen i och runt elcentralen
  • Göra om Landströms-centralen och kablar runt den
  • Byta kylaggregatet
  • Nya dynor till salongen
  • Ny durk till sittbrunnen
  • Kolla upp tankmätaren i vattentanken + rengöring

Men vad blir gjort då?

Ett projekt som inte var planerat är ändå klart. Nytt masttoppsbeslag.

Men varför då? Jo när jag beställde mitt förra storsegel var jag väldigt tydlig att det inte fick ta i akterstaget. Jag vägrar att ha en “fjollatta”.  Storseglet vart bra och seglet fastnar aldrig. Den nya storen från 2023 skulle vara exakt som den tidigare, men fastnar i akterstaget vid lätt vind. Man får bak och ruska i akterstaget för att seglet skall komma förbi. Trist.

Så jag började fundera på att göra något åt toppbeslaget så att akterstaget kom längre ut. Jag inventerade mastskjulet hur andra master var gjorda och fann dessa varianter.

Påbyggt med profil

 

Påbyggt med plattjärn

 

 

Original Selden på nyare mast
Och så denna i Kolfiber

Det lockade ju att göra ett nytt toppbeslag i kolfiber men efter lite undersökningar så visade det sig att kolfiber var lite svårt att få tag i. Allt går ju naturligtvis att beställa men kolfiber är dyrt.

Så att plagiera Selden original-beslag kanske vore enklast. Det stack ut ca 300mm bakom mastprofilen. Lite skillnad mot originalet.

Jag började titta på nätet efter aluminiumprofiler som var 6mm tjocka. Originalet är 5mm och det långa Selden 8mm. Jag hittade en firma i Tyskland med leverans från Polen. metalNow https://www.metalnow.de/

Där hittade jag 60x60x1000mm för ca 20€ + frakt. Man kan få det lackerat men det skulle ju ändå bearbetas så det gick bort. Medan jag väntade på leverans så mätte jag upp det befintliga beslaget och ritade ett nytt i AutoCad.

Den nya toppen skulle blir ca 250mm längre än originalet. Jag ritade och räknade lite på ett foto och kom fram till att vid övre lattan, som fastnar, blir det extra avståndet 45mm. Vi får se om det stämmer senare.
Efter att ha konsulterat en seglarkompis så breddades den bakre delen något. Han poängterade också att distanserna mellan halvorna skall vara lite stora så att det blir vridstyvare.

När profilen kom några dagar senare så var det bara att börja mäta, kapa, slipa och fila.

Det här är första snitten. Ritsarna ritas i tusch för att bli tydligare. Till min lilla bandsåg från Metabo så köpte jag ett metall-blad.

Efter ett antal sågsnitt, såg det ut så här, med träklossar som distanser fästa med smältlim. Nu kunde jag göra en första test på masten. För att trissorna till storfallen skall få plats så är avståndet mellan halvorna givet. Med tjockare material så blev hela beslaget 2mm bredare och gick inte ner i urtaget i masten. Men det får åtgärdas senare.

För att göra distanser mellan halvorna beställde jag en 20mm stång. Denna gång från Conrad https://www.conrad.se/sv/p/aluminium-rund-stav-o-x-l-20-mm-x-500-mm-1-st-2464850.html
Pris ca 150:- + frakt.

Men hur kapar man en sådan rakt i vinkel utan svarv? Jag justerade min bandsåg både en och två gånger och provsågade med på olika träbitar tills jag var nöjd. Gjorde ett stopp och kapade i mått 30mm.

Efter några försök så var de hyfsat bra men jag fick ta fram kunskaperna från verkstadspraktik på gymnasiet då jag fick öva med fil på järnbalkar. Till slut så hade jag ett antal distanser som var lika långa och i 90º.

Nu kom nästa svårighet, att borra och gänga exakt mitt i distanserna. Men då kom en 89-årig seglarkompis, som följde projektet, med denna ide: Man borrar ett 20mm hål i en träbit med pelarborrmaskinen. Man borrar inte helt igenom utan sparar lite trä. Och använder en träborr med spets. Då får man en anvisning om mitten. i botten på hålet. Där borrar man ett mycket litet hål genom resten av träbiten. Sedan stoppar man ner distansen i hålet och från det lilla hålet underifrån kan man nu med en smal körnare märka ut mitten. Tänk va bra det är med kunniga kompisar… 🙂

När man sedan har ett körnmärke så vänder man på träbiten och sätter distansen med markeringen uppåt. Då går det med bra precision att borra i märket och distansen sitter i vinkel.

Nåväl, en svarv är naturligtvis bättre men detta vart tillräckligt bra. Efter borrade hål gängade jag för M6 och beställde rostftri skruv, som måste vara helgängad, från Rostfriskruv.se. Snabba leveranser direkt i brevlådan.

Nu kunde beslaget skruvas ihop och nedan ser man skillnaden mot originalet.

Jag skruvade isär alla delar och sprutlackade allt, först med Biltemas primer för aluminium och sedan ett antal lager med en “Selden-grå” färg som också fanns på Biltema.

När det härdat några dagar skruvades allt ihop. Nu med fäste för Windex och fäste för en platta överst för lanterna och vindgivare.

Nu var det dags att montera på masten men först fila av 1mm på varje sida i mastprofilen eftersom det nya beslaget med tjockare gods är 2mm bredare.

När beslaget passade och skruvades fast så kom ett bakslag. Eftersom godset är tjockare så kommer beslaget också lite längre akterut. Detta gjorde att de två fästbultarna inte linjerade riktigt med ytan där muttern sitter.

Detta kan möjligen påverka hållfastheten. Belaget skulle kanske skruvas bort igen och slipas av i framkan men i stället tillverkade jag två kilformad brickor 15x15mm och vinkeln bara efter “ögonmått”. Detta vart bättre.

Så med allt återmonterat ser det ut så här.

Kostnaden för allt vart runt 800:- med färg och skruv. Troligen MYCKET billigare än ett original från Selden. Om storen går fri från akterstaget visar sig i vår.

Förbättrad motorkontroll

torsdag

Inför semesterseglingen så startade ju inte motorn, som jag skrev om tidigare. Det var en dålig kontakt i motorkontrollen som gjorde att den vart helt strömlös. Jag funderade under sommaren på vad bästa lösningen skulle vara. Boxen bredvid motorn har ett kretskort som är ingjutet i boxen så där går inte att byta ut kontakten till något bättre än nätverksuttag.
Men en bättre nätverkskabel kunde man väl hitta? Redan i Kalmar under sommaren så köpte jag en Cat-8-kabel på Kjell o Company.

Sedan funderade jag vidare på anslutningen uppe vid motorkontrollen. Jag kom fram till att det var bäst att behålla nätverkskontakten även där, så allt är original. Men det skulle behövas något bättre än originalets RJ45-uttag. Jag hittade denna hona med skruvanslutning. Så en sådan beställdes från en nätshopp.
 

När vi kom hem till Kvarnviken tog jag tag i detta och bytte ut original, klena, nätverkskabel mot den nya Cat-8. Den var lite bökig att få in i motorboxen, men det gick till slut.

Vid motorkontrollen klippte jag bort skarven som jag lött ihop tidigare. Sedan skalade jag kablarna från kontrollen och monterade små hylsor.

Nu behövde jag lista ut i vilken ordning som ledarna skulle skruvas fast i plinten för den var inte märkt.

När allt var kopplat och klart provstartade jag motorn och kontrollerade instrumentets alla funktioner. Allt fungerade som det skall och motorkontrllen och motorboxen skruvades ihop.

Jag har fått lite indikationer på att Lombardini funderar på en uppdaterad motorkontroll. Förhoppningsvis med bättre anslutningar. Allt har fungerat klanderfritt resten av säsongen.

 

 

Varför startar och stoppar min ASU-kyl med Lithiumbatterier?

Inlägget uppdaterat 2023-09-16

söndag

Jag har tidigare skrivit om hur man “lurar” sin Isotherm ASU att inte starta och stoppa ideligen när man bytt till litiumbatterier.

Men varför gör den så med Lithiumbatterier?

Det här är vad jag mätt och räknat ut i Amerona.
ASU Kylen i läge Auto startar nedfrysning då spänningen är över 13,2V (motorn laddar). Och det är väl gott och väl med blybatterier som kanske ligger på 12,5-12,8V i viloläge.
Batterispänningen vid min mätning med Lithiumbatterier var 13,3V (SOC 62% och 1A laddning från solpanelerna). Eftersom 13,3V är över kylens triggerpunkt 13,2V så startar kylen på nedfrysning. På lågvarv. Enligt manualen drar den då 2,5-3A.
Min kyl drog 2,6A. Men… Spänningen vid kylen sjönk från 13,3V till 12,4V direkt när kylen startat. Spänningen vid batteriet var dock fortfarande 13,3V. Enligt manualen stoppar kompressorn frysläget vid 12,7V.
Alltså har vi ett spänningsfall i kabeln på 0,9V vid 2,6A.
Är inte det mycket?

Om vi räknar ut med ohms-lag vad resistansen i kabeln borde vara så får vi R=U / I => 0,9 / 2,6A = 0,35Ω
Jag räknade ut att det är ungefär 4m från elcentralen till kylen. Alltså 8m ledare fram och till baks. (Sedan är det en matning från batteriet upp till panelen också).

Kopparkabel har värdet 0,0178 Ωmm2 / m ledare.

Detta ger 0,0178 * kabelarea * 8m = 0,35Ω
 
Alltså 2,5mm2 kabel. Vilket också stämmer.

Med blybatterier så ligger vi på 12,5-12,8V med motorn avstängd. När motorn startar får vi ganska snabbt 13,2V och snabbt högre ändå, uppemot 14,4V. Och då spelar inte spänningsfallet på 0,9V någon roll. Det är fortfarande över 12,7V där kylen stoppar frysläget.

Men med Lithiumbatterier ligger vi strax över den magiska gränsen 13,2 då frysläget kickar in. Utan laddning från motorn. Det var därför jag monterade dioder i serie med plus-ledaren för att dra ner spänningen vid kylen under 13,2V. Men den kommer ändå över det värdet när generatorn laddar.

Men om vi byter till 10mm2 mellan panelen och kylen?
Ja den är ju 4 x grövre så då blir spänningsfallet ¼ av 0,9V alltså drygt 0,2V. Då borde spänningen med kylen i frysläge bara sjunka från 13,3V till 13,0V. Vilket är över de 12,7V när frysläget stänger av sig.
Så detta är ett alternativ mot att “lura” kylen med dioden, att i stället minimera spänningsfallet. Kylen kommer gå på nedfrysning tills vi i stället har –14°C i kylmagasinet. Högre strömförbrukning men kallare i kylen.

Min manual för ASU säger inget om vilken kabelarea som behövs. Man får ta höjd för när kylen går på högvarv med dubbla strömförbrukningen.

Det här måste vi ju prova. Återkommer när jag bytt till en grövre kabel.

Update 2023-09-16
Efter att ha bytt matningskabeln till en 10mm2 kabel så startar kylen som tänkt vid 13,2V men går nu tills temperaturen i kylmagasinet är ca -12º. Detta kan vara ganska länge och det blir väldigt kallt i boxen. Men den startar och stoppar inte längre med kota intervaller. Så teorierna ovan stämmer. 

Hängde ni med på allt detta?

Sammanfattning:

  • Den höga spänningen i Lithiumbatterier gör att kylen startar på frys
  • Spänningsfallet i kabeln vid drift gör att kylen stänger av sig
  • Cykeln upprepas

 

Tredje skärgårdsturen – med försenad start

onsdag

Vi hade nu väntat ut regnet i 14 dagar och såg äntligen en lucka att komma iväg på en längre tur. Allt var packat och förberett sedan i går. Efter ett ärende i stan så fyllde vi bilen med kassar och väskor. Mat för sju dagar i kylväskor.

Klocka 13 stängde vi dörren. Klockan 15 är det sista broöppning innan stopptiden fram till 19 vid Nockebybron. Trots tidspress gjorde vi ett stopp för en hamburgerrestaurang-lunch på väg till hamnen. 13:30 lastar vi över till en vagn i hamnen. Ewa tar ut allt till båten medan jag kör bilen till garaget och cyklar tillbaks.

14:20 var vi klara för avfärd. Det tar 18 minuter bort till bron så vi har lite marginal. “Vi kan väl starta motorn så att vi ser att den fungerar”, säger jag. “Varför skulle den inte det” tänker jag medan jag slår på huvudströmbrytaren. Ger lite gas för höjd tomgång innan jag vrider på nyckeln. STEN DÖD! Det brukar alltid pipa till i summern innan displayen lyser rött. Inget händer. Jag går ner och kollar igen att jag vred huvudbrytaren åt rätt håll. Jodå allt är rätt men STEN DÖD!

Nu utbryter en viss stress. Den gick ju felfritt då vi kom hem. Varför fungerar den inte nu. Fram med multimetern och mäter på motorn. Jodå, där finns pluss och minus 12,77V. I motorrummet så finns elektronikboxen till motorn som sedan är kopplad med en kabel till motorkontrollen i sittbrunnen. Jag drar mig till minnes att när jag fick ett uppgraderat kort också såg några säkringar på kortet. Bort med dynor, luckor, fram med mejslar och skruvar av locket. Tar ut en säkring i taget och kotrollmäter med instrumentet. Alla är hela!

Men va fasen… Åska?! Ringer Arken Teknik som har levererat motorn. “Hej Patrik på Arken Teknik. Vi har semester vecka 32. Du kan maila så återkopplar vi nästa vecka. Om det är akut så skicka ett SMS“. Jag skriver kort att motorkontrollen är stendöd men säkringarna hela. “Finns något mer att kolla”. Efter tre minuter ringer Patrik. Vilken service!

Vi resonerar lite om vidare felsökning. Jag tar jord från motorn och kontrollmäter vid panelen. Ingen spänning.

Tar ut kabeln som är en vanlig nätverkskabel CAT5. Pillar in mätspetsarna i RJ45-kontakten. “Där finns 12,77V” Alltså avbrott internt i panelen.
På bilden kan man skymta RJ45-honkontakten i nederkant.

Vi böjer och bänder i kabeln medan vi mäter men ingen spänning. Jag bestämmer mig för att ta isär RJ45-honan. Det är en vanlig kontakt som man har i datauttag.

Lossar den oranga tråden som är pluss in till panelen och skalar den för att kunna mäta. Den är hel! Alltså var det dålig kontakt i knivkopplingen i kontakten.

Vi har rådslag om hur vi fixar detta på bästa sätt just nu. Vi eller jag, beslutar att kapa båda kablarna och löda ihop dem. Ewa letar fram lödkolv, krympslang och lite tänger. Vi klipper, löder och skarvar tråd för tråd. Nätverkskabeln mellan box och panel har otroligt tunna trådar. Inte så bra.

Med allt lött och krympslang på så lindade jag på lite vulktejp.

Allt stripades innan det var dags att prova att vrida på nyckeln. Först på med huvudbrytaren. Ewa vrider på nyckeln: “Piiiiip” Yes! Vi provar att starta för att se att display och varvräknare fungerar. Jodå allt var ok.
Vi skruvar till baks panelen, locket på boxen i motorrummet. Lägger på luckor och dynor och städar bort verktyg.

Broöppningen då? Ja nu var klockan 17 så vi var två timmar försenade. Men nu är vi fångar i ytterligare två timmar. Det kommer regn så vi kan lika bra softa i två timmar och fundera över varför det vart så här och hur man kan förbättra dessa kopplingar.

Klockan 19:10 kommer vi äntligen genom bron och kan fortsätta mot Södertälje sluss. Vi planerar för en kortare dagsetapp då det blir sent. Vi svajar i Sillviken. Jo den heter faktiskt så fast det är i Mälaren.

Kvällen avslutas med lite festligheter då kapten i dag blir ett år äldre än matrosen.

 

torsdag

Start klockan 09:00 med kurs mot Mälarbron där man i år endast har öppning vart annan timme på grund av stora ombyggnader i kanalen. 11 blir det då det tar två timmar för motor. När vi närmar oss bron så ser vi två båtar som väntar söder om bron. När klockan passerat elva med tio minuter så anropar vi slussen på VHF 14. -“Södertälje Sluss. Stand By”, blir svaret. Efter ytterligare 10 minuter utan att något händer börjar vi ana oråd. En dörr står öppen i brofundamentet och där inne jobbas det. Efter ytterligare några minuter så går en man över till kontrolltornet. Plötsligt tänds alla ljus på broklaffar och signalsystemet. “Bron öppnas inom kort”.

När vi kommer ner till slussen så är den stängd. Hur går det nu då med 11:15-slussningen??? Anropar slussen utan svar. Slussportarna öppnas efter en stund och vi glider in trots att vi kan skymta en röd signal bakom alla pålmaskiner och kranar. Slussvakten kommer ut och tar betalt utan kommentarer. Sedan blir det ytterligare femton minuters väntan innan slussport och bro öppnas. Arbetspråmar, pålmaskiner och kranar svängs undan och vi kommer äntligen ut. Ut till friheten. Inte en bro eller sluss finns i vår väg de närmaste veckorna.

Vi går för motor till Brandalssund och sedan kryssar vi till Arkholmarna som blir lagom långt. Fin lä vid norra bryggan.

När jag skriver detta så händer något helt oväntat. Det serveras en nygjord semla och en rykande kopp med the.

Näst bäst efter räkmacka 🙂

Ytterligare förbättring av Kylboxen

söndag

När det var så varmt i juni och vår kyl var lite för varm så försökte vi också göra locket tätare. Vi har ju senare förbättrat isolering och ventilation. Se tidigare inlägg.

Men en ordentlig packning i locket skall det ju vara. Om man bara limmar dit en vanlig “fönster-list” så går inte locket att stänga riktigt. Packningen blir för tjock.
Så jag skruvade bort locket och tog hem det. Med en notfräs i fräsen, uppsatt i mitt hemgjorda fräsbord kunde jag fräsa bort några millimeter på undersidan av locket.

Jag var först till Hornbach och köpte tätningslist och kardborreband. Tätningslisten klarade tjocklekar (springor) på 1-6mm så jag bestämde att fräsa bort 2,5mm

Fräsen är en skiv-not-fräs

Mitt hemgjorda anhåll, som bara är en träregel justerades så att jag nådde in lagom långt. Höjden på fräsen justerades så att avverkningen vart just 2,5mm.

Alla kanter frästes så långt in som det gick för isoleringen. Därefter tvättade jag ytan och lade på ett lager epoxi innan jag limmade fast tätningslisten.

Hela träskivan fick en strykning med Epifanes matta fernissa innan jag klistrade en smal remsa av kardborreband, den luddiga delen, på träskivans kant.

När luckan var återmonterad så tätade den mycket bra och är till och med lite trög att stänga.

Ett tipps från seglarkompis var att man skall ha en skiva i botten av kylen där det skall vara ett mellanrum under så att kylan kan rinna runt i hela boxen. Han hade en rostfri plåt med många hål och nedvikta kanter.
Jag for iväg till Biltema och köpte en polykarbonatskiva. Sågade den i mått efter boxens botten och gjorde därefter ett antal hål med hålsåg Ø25mm. Som distanser så satte jag ett antal små stift sådana som man lägger hyllplan på i Ikea-möbler. Nu kan kylan fortplanta sig under alla varor över hela boxen.

Jag hade beställt en ny termometer från Amazon med dubbla givare och lysande siffror för 123kr . Den gamla inne/ute-termometern togs bort. Den har hela tiden visat en grad för varmt.
En liten trälåda tillverkades som termometern passade i och sensorerna drogs in i kylboxen. Den ena fästes på kylmagasinet och den andra på väggen mitt i boxen.

Vid prov under några dagar så ger “Auto”-inställningen -9,7°C i klylmagasinet och boxen i övrigt var 2,4°C i den andra delen. Kylen har troligen gått på nedfrysning under dagarna då solpanelen laddat. Spänningen ligger normalt på 13,3-13,4V och kylen startar ASU-läget vid 13,2V. Strömförbrukningen var -12,5Ah. Temperaturerna är enligt manualen -10 – -14°C vid ASU (>13,2V) och i “Economy” läget så skall temperaturen på kylmagasinet vara -1° – -6°C och det är väl i detta läget som det blir lite för varmt i boxens bortre del.

Med inställning manuell och ratten på hälften så vart temperaturen -2,5°C i kylmagasinet och 7,3°C i den andra delen.

Det är just detta jag är lite tveksam till numera, att Isotherm ASU mäter temperaturen i kylmagasinet och inte i boxens övriga del.,

 

Kallt i kylen

lördag

De tio dagar vi varit ute har det varit varmt. Så varmt att vår kylbox inte höll temperaturen så bra. Den termometer som vi har visade 12º en bit från kylmagasinet. Vi gick över från ASU-läget till Manuell och satte på högsta. Efter två dagar kom vi ner till 7º. Kompressorn sitter delvis under kylboxen vilket egentligen inte är så smart då det blir väldigt varmt där.

När vi kom hem började jag fundera på hur man kunde förbättra kyleffekten. Det viktigaste är att ha en bra isolerad box. Där kunde man ju göra en liten förbättring genom att tilläggsisolera boxen från utsidan. Jag hittade ett material som finns i olika tjocklekar och kallas “Cellgummi isolering”. Det används tex i husbilar som både värme och ljudisolering. Det fanns att köpa på Transport Styling.

Jag beställde 1m2 19mm tjock för ca 400:- med frakt. Den är självhäftande och har aluminiumfolie på andra sidan.
För att få in den i det trånga utrymmet utan att den fastnar halvvägs inne så förde jag in den med skyddspappret kvar. Skyddspappret fästes i två segelband så det gick att dra loss med isoleringen nästan på plats. Det lyckades.

Den gick bra att limma på utsidan av boxen där det gick att komma åt.

Sidan som vetter ut mot skrovet går att komma åt under en liten hylla i skåpet. Hyllan går att lyfta bort.

Hyllan modifierades också så att det blev en luftspalt längst in mot skrovet. En list limmades fast i bakkant på hyllan så att saker inte ramlar ner där.

Kylkompresson har en fläkt och är monterad så att den via ett hål kan suga in svalare luft från facket för om detta utrymme. Jag flyttade hela kylkompressorn lite akterut och monterade en ny PC-fläkt framför hålet.

Fläkten trycker in luft i utrymmet som sedan kommer ut i en ny ventil ovanför dörren. Inte den snyggaste ventilen men det går kanske att göra ett teakgaller där under vintern.

Fläkten styrs av ett litet elektroniskt termostat från Electrokit. Digital inställning och noggrann, för 59:- Nu är det bara att ställa in lämplig temperatur så blir det bra ventilation i utrymmet. Temperaturen runt kompressorn sjönk med 3-5º.

Egentligen kanske inte ASU-funktionen är så smart. Styrenheten reglerar temperaturen i kylmagasinet till mellan -1 och -12º vilket inte tar någon hänsyn till vad det är för temperatur i övrigt i boxen. Vi får se i kommande inlägg hur vi löser det.

Det vart i alla fall bättre än tidigare. Nu kan vi hålla 7º på det varmaste stället i boxen utan nämnvärt högre strömförbrukning.

Lighthouse sjökort har blivit bättre!

onsdag

Bild lånad från Raymarine

Jag har tidigare skrivit om Lighthouse sjökort som hade en del brister. ”Blåa rutor” där det finns specialer. Tex Hydrographicas områden. Läs tidigate inlägg.

Bild lånad från Raymarine

Det är nu löst. I den senaste uppdateringen som jag laddade ner för en vecka sedan så såg allt lika dant ut som med tex. Navionics sjökort. Mörkblått 0-3m, ljusblått 3-6m och därefter vitt vatten. Precis som papperskort. Men det beror naturligtvis på vilka inställningar man gjort för Djup.

Det som fortfarande är lite besvärande är att de är lite långsamma att panorera och zooma. Detta har ingen större betydelse under navigering utan märks främst vid planering. Men det problemet har även andra plottrar och sjökort. Ju dyrare plotter med snabbare processor desto bättre prestanda. Naturligt vis.

Lighthouse korten är tydliga och man kan precis som med andra kort och plottrar ställa in vilken information som man vill se och hur stora symboler skall vara. Färgerna är lite annorlunda mot Navionics men det är en smaksak vad man gillar. Det finns några olika lägen i Lighthouse för detta.

Så en klar förbättring alltså. Tack Raymarine!

Navionics har ju en bra app för läsplattor och telefoner vilket inte finns till Lighthouse, vad jag sett. Den appen synkar mellan platta, telefon och plotter.

Du kan tex planera i din iPad, synka med plottern och sedan segla. Vilket är bekvämt.

Så nu är det mest en smaksak vilket märke man väljer och vilka områden man seglar i.

Fäste för Spinn-bomen

onsdag

På den gamla bommen hade vi två fästen för spinn och spirbommar på sidan av storbommen. Det bakre fästet var ett plaströr för spirbommen och en rostfri ring för spinn-bommen.

Bild från gamla bommen

När jag köpte ny bom ville jag undvika att borra en massa nya hål så jag gjorde fästen som kläms fast i likrännan och underkant på bommen,

Men det främre fästet vart väldigt provisoriskt med en lös ring fäst med slangklämma och en tampögla. Så inför kappseglingen Mälarrodret så tänkte jag att jag skulle tillverka nya fästen som också gjorde det lättare att snabbt fästa bommarna.

Jag beställde ett rostfritt järn på Amazon 5x20mm och sågade till bitar enligt bilden.

Den långa biten bockades efter bommens rundning. Sedan tog jag alla delar och en 10mm bult och lämnade in allt till en lokal firma för svetsning.
De färdiga fästena skruvades fast i bomprofilen med försänkta M6 skruvar.  Bulten är en M10 med en plastslang över och ytterst en stor bricka.

På babordssidan fanns ett serienummer på bommen så där satte jag fästet lite längre bak.

Nu går det väldigt lätt att ta bort och sätta dit bommarna under segling.

/ Reidar

Raymarine Axiom “Fryser”

torsdag

Ett problem som dök upp förra sommaren har återkommit. Raymarine Axiom plottern “fryser”. Inte för att det är kallt utan tvärtom när det är väldigt varmt.

Ibland när man sätter fingret på skärmen så slutar plottern att fungera. Kartbilden “fryser” och inga uppdateringar sker längre av skärmen. Ibland går det att klicka sig tillbaks till huvudmenyn, ibland kommer den igång av sig själv och ibland så startar den om. Inte roligt då man är på något svårnavigerat ställe.

Vid båtmässan i Gustavsberg hösten-22 fick jag några råd av utställarna. Den ena var installatör av Raymarine-produkter. Rådet var att det ofta beror på statisk elektricitet då fingret nuddar skärmen. En lösning var att se till att plottern var ordentligt jordad. Dels så skall skärmledaren i strömkabeln vara ansluten till samma ställe som minuskabeln. Men det finns även en jord-anslutning bak på skärmen i form av ett gängat hål avsett för en skruv.

Installationsmanualen har följande info

Förra hösten så avtog problemen så vi tänkte att det faktiskt var så med statisk elektricitet då det oftast hände vid väldigt varmt och torrt väder.
I våras så kopplade jag in skärmkabeln som finns i strömkabeln till minus. I går så “frös” plottern igen men kom igång. Så vad var nu nästa steg? Jo det var ju den där jord-skruven på baksidan.
Den hade ärjat en del så det första var att putsa av den med ett litet slipstift på Dremeln.

Därefter leta upp någon lämplig kabel och kabelsko. Manualen säger 6mm² vilket verkar överdrivet men nu låg det en sådan rulle mitt framför näsan på mig så det fick bli det. Hittade en flatstift-kabelsko som kunde passa men som behövde ett större hål. Skruven var M3 så hålet borrades 3,2mm

Anslutningen på baksidan var lite försänkt i plasten (hur tänkte man där) så det behövdes en liten bricka emellan. Så liten bricka fanns inte ombord så jag tog och modifierade en mutter. Borrade bort gängan och rundade av hörnen

Kabeln anslöts nu till samma punkt som minus och skärm-kabeln bakom panelen med en Wago-kontakt. Det gick inte att få in 6mm² i Wagon så de tunna trådarna delades på två hål i Wagon.

För att kunna ta bort plottern fick den röda kabeln förses med en isärtagbar kontakt. Så här vart slutresultatet.

Om det hjälpte?

Näe, den “frös” i alla fall!

I ett knepigt läge då vi kryssade mellan några bränningar i Furusundsleden så hände det igen.
Nu har vi gjort vad Raymarine rekommenderat så jag återkommer om det finns något mer att göra.

/ Reidar

Instrument: System-skifte

onsdag

Amerona har haft en blandning av instrument och givare från Nexus och Raymarine. Nexus finns tyvärr inte längre då de för många år sedan blev uppköpta av Garmin. Tyvärr. För Nexus var ett ganska avancerat system. Särskilt om man använde deras PC-program Nexus Race. Då kunde man kalibrera givare på väldigt hög nivå, lägga in polardiagram mm.

Garmin har i dag instrumentserier som liknar Nexus i GMi och GNx. Med interfacet GND10 har man kunna överföra information mellan NMEA2000 och Nexus server. Därmed har Nexus givare kunnat användas med mina Raymarine-instrument. Jag har sedan tidigare fasat ut Logg och Lod och senast även Nexus-kompassen mot en AirmarDST800 och Raymarines kompass EV.1 som ingår i autopiloten. Kvar var nu bara vindgivaren, Nexus Servern och två Nexus-instrument. Wind och Multi.

Det kan uppstå en del frågetecken och konflikter då man mixar systemen. Tex har jag frågat både Garmin och Raymarine vilken enhet som kalkylerar Sann Vndhastighet och Vindvinkel då man har en GND-10 och Nexus vindgivare kopplade till NMEA2000 och Raymarine-instrument. Ingen har kunnat svara.

Jag tog nu ett beslut att fasa ut alla mina Nexus-komponenter mot Raymarine. Valet stod ett tag att byta till B&G som har bra funktioner för Segling. Men detta skulle bli väldigt dyrt och deras avancerade kalibreringar och vindfunktioner kräver ytterligare enheter i form av Race-Computer H5000 Hercules. Á 30.000:-

Raymarine har väldigt bra funktioner som standard i sina instrument och plottrar och jag kappseglar inget längre utan är mest intresserad av att de instrument jag har skall vara väl kalibrerade, vara lättanvända och pålitliga.

Raymarine hade för tillfället ett paket som de kallar Sail-pac med vindgivare, ett i70s instrument och en logg/lodgivare (som jag redan hade). Jag fick ett bra kampanjpris hos Njordx och passade samtidigt på att lägga ut alla Nexus-prylar på Blocket.

Två Vindgivare, Två Nexus-instument, en NX2-server och en GND-10. Pluss lite kablar. Allt var sålt på 10 minuter! För billigt??? Det roliga var att han som köpte allt inte ens hade någon Båt 🙂 Men han reparerade marineinstrument och hade behov av det mesta. Win-Win.

Att byta ut instrumenten i panelen fån Nexus till Raymarine var den enkla biten. Bara att borra nya hål i panelen med medföljande mallar.


Hålet i mitten som jag gjort tidigare då Nexusinsrumenten satt kvar, vart nu överflödigt och täcktes därför med en bit svart plexiglas.

Eftersom alla dessa instrument är i nätverket SeaTalkNg så är det bara att utöka antalet T-kopplingar och infoga dessa instrument.

När jag drog bort Nexuskablar passade jag även på att flytta ACU-200 som är till Autopiloten, från El-skåpet till garderoben på toaletten. Elskåpet skall snyggas till nästa vinter.

Med det medföljande interfacet för vindgivaren, ITC-5, som kopplades in nära mastfoten och bredvid kompassen

ser Ameronas nätverk nu ut så här

Kabeldragning i mast

Nu återstod kabeldragning i masten för den nya vindmätaren. Enkelt tänkte jag. Bara att dra ur den gamla kabeln och samtidigt dra i den nya. Så enkelt var det inte. Först visade det sig att vindmätarkabeln inte gick att ta bort utan att också ta bort kabeln till topplanternan. Någon hade gjort en “dödssynd” tidigare och tejpat ihop dessa två kablar med vävtejp. Jag märkte inte det först utan efter att ha fått loss halva kabeln och sedan var det stopp. Då insåg jag detta med tejpen.

När jag fått ur båda kablarna ner till segelintaget uppstod nästa problem. Kablarna går i en sidokanal till likrännan.
När kabeln ligger på plats så låser man den med små kuddar av cellplast på jämna avstånd ca 40-50 cm. Men där kabeln passerar fästet för kickstången och däcksringen, tätar man med kuddar och silikon för att hindra vatten att rinna in i båten. På min mast var det Sikaflex och omöjligt att få bort.

Efter någon dags funderingar och råd från seglarkompisar så vart iden följande. Ett långt rör av typen hydralrör ∅12mm, inköptes på Bohab i Spånga. 2,5m långt. Röret slipades i änden som en hålsåg med vassa tänder. Mastfoten togs bort. Resterande kabel stoppades in i röret som sedan sattes i borrmaskinen. Sedan körde jag in röret i kabelkanalens utrymme och började bearbeta kabalar och sikaflex. Plötsligt tog det stopp med ett metalliskt ljud. Det visade sig att kickfästet satt med gängad skruv som var så långa att de stack in i denna kanal.

Nu vart det nya funderingar. Rörets försågs i andra änden med fäste för en borr. Små låsskruvar gängades in i röret för att kunna fästa borren.

Borren jag använde var en sprialborr ∅10mm. Borren kom precis förbi de instickande skruvarna och nu kunde resten av kablar och Sikaflex borras bort. Till slut så kunde jag från segelintaget dra bort de sista resterna av gamla kablar som hade rester av tejp, sikaflex och polyuretanskum. Nu var det fritt fram för nya kablar.

Eftersom den gamla kabeln för topplanternan fick skrotas så beställde jag en ny 3×1,5mm2 förtennad från iZinto. De har bra grejor till bra priser.

Masten låg kvar i mastskjulet i väntan på bättre väder för de sista momenten. Dra kabeln, Popnita dit mastfoten samt montera nya fästet för vindgivaren.

En tid för handoperation kom med kort varsel och vi hade en dag på oss att slutföra arbetet och lägga upp masten på hyllan. Detta borde ju göras före operationen sedan skulle det bli omöjligt på några veckor.
Ewa och jag åkte ner dagen före operationen för att slutföra. En mulen kall dag med snöglopp

Först lade vi masten i våg med hjälp av ett laserpass vid mastfoten. det röda strecket passades in genom centrum på mastprofilen. Sedan flyttade vi lasern till masttoppen där vi passade in en borrmall i centrum på masttopps-beslaget efter laserstrecket. Borrade alla hål efter mallen och skruvade fast beslaget för vindgivaren.

Därefter drog vi i de nya kablarna ända ner till mastfoten. Med hjälp av lite ståltråd och pilotlinor var det inte så svårt. Sist återmonterade vi mastfoten med tre pop-nitar. Jag hade inte fått tag i material till de små kuddarna som skall låsa kablarna så de får vi sätta dit innan påmastning. Vi avslutade med att lyfta upp masten på hyllan i mastskjulet med god hjälp av den lyftanordning jag gjort tidigare.
En vinsch på en låda som går att trä på på hyll-armarna.

Några block i takbjäljkarna och en balk mellan hyllarmarna. Med detta klarar man lätt att själv lyfta masten upp och ner.

Nu väntar några veckors hand-rehabilitering och en troligen försenad vårrustning.

/Slut

Vinterpyssel med kapell

torsdag

Kapell vid nedgångsluckan

I tidigare båtar har vi haft ett kapell vid nedgångsluckan. Detta är mest för att det är enklare än att hålla på med träluckorna men det skyddar också träluckorna i hamn mot väder, vind och sol.

Så här såg det ut i förra båten. RB111 Cavella
   

Detta kan göras på många sätt men det enklaste är ett stycke kapellväv som är lite större än luckan. Fållade kanter. Sy i två blixtlås lite innanför kanterna.
Sy i ett fönster eller ett myggnät.
Slå i lite tryckknappar i kanterna på lämpliga ställen. Skruva dit motsvarande fästen runt luckan.

Allt fanns i “kapell-lådan” i förrådet. Tyget fick iofs skarvas mitt på, men kostnaden vart 0:-

Klart!

Skall du köpa Lighthouse Sjökort?

Ursprungligt postat 5 juli 2022 10:09

Update 2023-01-02

Jag har bytt rubrik och uppdaterat detta inlägg
Läs först nedanstående inlägg och även

Update-3
Update-2


Förbättring

Nyligen har Raymarine släppt Nya Lighthouse-sjökort. Dessa skall ha fått en ny och snabbare “kart-motor”. De finns nu också i en “Norra Europa” variant

Bild lånad från Raymarine – Lighthouse

För att använda dessa kort skall plottern också uppdateras till senaste programvara. Jag har torrnavigerat lite med dessa kort och plottern hemma på skrivbordet. De är klart snabbare än den först utgåvan. Jag har provar med plotterns version 4.3.42 men sedan januari 23 finns 4.3.54. Jag hade dock problem att ladda ner den uppdateringen från Raymarins support-sida som ZIP-fil den 31/1. I den filen var det den tidigare versionen trots att det stod att det var den senaste. Med plottern uppkopplad direkt med wifi så gick det dock att uppgradera till 4.3.54.

Vid en första snabb-titt så har man inte löst färgsättningen där det finns Hydrographica-specialer. Det är fortfarande stora blåa ytor över hela området som är > 3m djup.
Se tidigare inlägg också.

Utsnitt som har en Hydrographica-Special. Allt blått!

Med vanlig inställning: Mörkblått <3m, Ljusblått 3-6, Vitt>6m blir det så här. Blått över hela Specialen!

Med “Lighthouse”-inställning: 0-2m = MörkBlått, 2-3m = LjusBlått och 3 – ∞ = Vitt. Alltså ingen 3-6m ljusblå! Då ser de bra ut.

Jag kommer att testa dessa sjökort mer under våren. De är i alla fall snabbare nu när man panorerar och zoommar. De är tydliga och lättlästa och har en hel del bra inställningar.
Jag kommer också att prova att lägga allt på ett snabbare micro-SD-kort- Nu ligger de på et HC-kort och jag tänkte prova ett nyare XC. Iofs. så är det oftast skrivhastigheten som är av betydelse då man filmar och fotar. I plottern är det väl mest läsning från kortet, men det är värt att prova. Raymarine skriver att man kan använda eget micro-SD men specar inte vilka.

Så, skall du köpa Lighthouse kort?

Ja kanske!


Update 5 juli 2022:

På en Youtube-kanal:

visas lite om Lighthouse-korten. Där finns också en del kommentarer. Jag har försökt att svara på en del av dem men mina svar publiceras aldrig där. Tråkigt!

Bättre vore ju att Raymarine kommenterade och berättade vad de gör för att förbättra korten och se till att de som köper nya kort kan aktivera dem utan problem och att felaktigheter rättas.
23 juni fick jag ett svar från den svenska Raymarine-supporten att det var “lämnat till sjökorts-folket“. Därefter har jag inte hört något

Jag kontaktade även SeaSea i Länna, där jag köpte mitt kort, men de vill avvakta Raymarines svar. Jag meddelade dem att jag kommer att reklamera korten i augusti, då jag kommer hem, om inte fel och brister är lösta.

Förstår av de kommentarer jag får att det är fler och fler som köper kort som inte går att aktivera och även att de “blåa skuggfälten” är samma problem för alla.

Kontakta gärna mig här med frågor och synpunkter.


måndag 20 juni

Inför sommaren så behövde vi uppdatera våra sjökort i plottern. Vi tror att vi kommer till Danmark. Och Danmark ingår inte i de Navionics-kort som vi har. De heter Baltic Sea.

Så då skulle vi behöva uppdatera Baltic Sea och även köpa nytt område som innefattar Danmark, Skagerak Kattegatt ca 1250:- + 2.500:-

I stället började jag titta på Raymarines egna sjökort. Efter att Garmin köpt upp Navionics så tog Raymarine fram ett kort som heter Lighthouse. Där kunde man köpa två länder för 1990:- OCH om man hade något gammalt kort, oavsett märke (och det hade jag) så fick man 50% rabatt. Alltså Sverige + Danmark för 995:- Det var lite lockande att prova dessa kort. Jag frågade på Hjertmans om de hade någon demo-plotter med dessa kort men de hade inte hunnit få in dem ännu.

Men SeaSea hade kort så då bestämde jag att göra inköpet där. Kortet var förprogrammerat med Sverige och man kunde sedan välja ett land till. Danmark, Norge eller Finland till exempel. När jag kom hem och satte kortet i datorn så skulle det först sättas i plottern för att skapa en speciell fil Lighthouse ID.txt Det missade jag för att filen redan fanns på kortet!!!??? Den var skapad 2021-12-28 visade det sig senare.

Efter att ha fyllt i en kod som står på förpackningen så fick jag ett felmeddelande, att kortet gick inte att uppdatera då det användes av en annan användare. Märkligt!
Mailade till SeaSea och Raymarine och fick snabbt svar från Raymarines support. De lade upp en ny prenumeration och skickade en ny förpackning med nytt kort.

När kortet väl var konfigurerat med Sverige och Danmark så satte vi det i plottern och först kom det upp något felmeddelande att plottern inte kunde hitta Navionics-kortet. Men det var ju rätt. Så man går in i menyn för korten och väljer Lighthouse. Och se nu såg vi nya fina sjökort. Vi gjorde en del inställningar för mörkblå färg upp till 3m och ljusblått upp till 6m. Sedan vitt vatten. Djupsiffror upp till 15m och djupkurvor upp till 20m. Sedan fanns också en skjutregel för att förstora sjömärken. Detta är mycket bra då jag tycker att prickar och fyrar är för små på Navionics kort.

När vi seglade i väg såg allt bra ut första två dagarna. Inga konstigheter men dag tre, då vi kom ner till Tvären så förändrades kortet och allt vitt vatten blev i stället ljusblått. Vad är detta?

På vår vidare färd söder ut så försvann det blåa och kortet hade åter mörkblått, ljusblått och vitt vatten. Nere i Bråviken kom de blåa ytorna åter och vi var mycket förundrade. Man kunde också se att det fanns skarvar i kortet där landkonturer och strandlinjer inte sammanföll. Vi noterade också att då man zoomade och panorerade korten så var det fruktansvärt långsamt och laggit. Korten ritades upp i först hackig och stor skala för att sakta växa fram med alla detaljer. Vår plotter är en Raymarine Axiom 12″RV från 2018. Alltså ganska ny och modern.

Någon dag senare så var vi vid Stegeborg och då hade vi bytt till baks till vårt Navionicskort då vi blivit så frustrerade över dessa stora blåa ytor. När jag studerade Lighthouse-kortet och råkade jämföra med boken Hamnguiden där Hydrographicas specialer finns, så insåg jag att dessa blåa ytor sammanfaller exakt med specialerna. De sammanfaller även med de vanliga sjökortens detaljer i tex. 10:000 del. Det ser ut som att den blåa ytan representerar någon form av container för dessa specialer men de visas inte på rätt sätt.

Jag rapporterade detta till Raymarine som en sjökorts-rättelse men har inte hört något ännu när detta skrivs.

Vi körde vidare med våra Navionics-kort vid den vidare färden i Göta Kanal. När vi passerade Bergs Slussar så hände det att plottern startade om. Helt utav sig själv. Detta upprepades med allt tätare intervall tills den inte startade alls. Katastrof! Inte riktigt. Kanalen är ju okomplicerad och vi har tre iPads med också. En mycket gammal som ständigt måste ha strömsladden i men har Navionics-korten.

När vi kom ut på sjön Boren så testade vi att göra en fabriksåterställning på plottern. Det kan man göra genom att gå in i en special-meny som man når vid uppstart.
Plottern görs helt strömlös i ca 30 sekunder. Sedan ansluter man ström och startar. Under uppstart sveper man med fingret över start-knappen, från höger till vänster, upprepade gånger och man kommer in i specialmenyn. Här kan man tömma cache-minne, fabriksåterställa och lite annat. Vi gjorde båda dessa pluss en reboot. Därefter startade plottern och plötsligt hade startsidan en helt annan bakgrund. Jag började då ana att den senaste uppdateringen inte blivit korrekt. Efter uppstart fick vi göra ALLA inställningar på nytt. Lite data om båten, grundområden och detta med djupkurvor och färger.

Nästa dag så gjorde jag ytterligare en uppdatering som släppts i juni, pluss att jag tömde cache-minnet. Sedan dess har plottern fungerat utan problem.
Nu tänkte jag att kanske Lighthouse-korten skulle fungera korrekt. Jag satte i detta och panorerade till Marstrand på västkusten. INGEN SKILLNAD! Dessa blåa fällt finns fortfarande där specialer skall finnas. Se bilderna nedan.

Lighthouse över Marstrand. Här syns den ljusblåa ytan som skall innehålla en special

Marstrand i lite större skala

Navionics sjökort över Marstrand, som visar korrekta djup-konturer. UTAN blåa rektanglar.

Så min rekommendation nu 20 juni 2022: KÖP INTE Lighthouse-kort.
I alla fall inte till en Raymarine Axiom.

Jag återkommer om detta om Raymarine kommer med någon form av uppdatering, rättelse eller annan kommentar. Vi kör vidare med Navionics kort och biter eventuellt i det sura äpplet och köper en uppdatering till dem.

Kommentera gärna nedan om du har andra erfarenheter av Lighthouse-korten.

 

 

Victron BMV-712 begränsning

onsdag

Jag skrev i tidigare inlägg om batterimätaren BMV-712 som visar fel värde.

Jag har en strömförbrukning på 0,12A som kommer från elektronik som alltid är inkopplad. Batterimätaren visar denna ström men räknar fel på “Time remaining”, återstående tid hur länge batteriet räcker med denna förbrukning.

Matematiken var följande: 200Ah batteri med en lägsta tröskel på 5% alltså 190Ah användbart. Vid avläsning hade jag SOC 95% => förbrukat 10,5Ah. Således 180Ah kvar att utnyttja. 180 / 0,12 = 1500 tim
vilket är 62d 12h. Men som man ser nedan så visar instrumentet 10d 0h vilket är fel.

Efter lite mailkontakt via återförsäljaren vidare till leverantören (Victron antar jag) så är svaret:
Instrumentet visar max 10d 0h. Oavsett om värdet skulle vara högre.

Detta framgår inte av manualen eller någon annan stans men är ju bra att känna till. I mitt fall hade jag ett begränsat tidsfönster då jag kunde ladda batterierna och det var också beroende av temperaturen då Lithium batterier inte får laddas under 0º C.
Nu genomskådade jag detta och såg att värdet var orimligt.

Märkligt att man har denna begränsning. Det är ju bara att räkna och presentera rätt värde?!

Att mäta är att veta

fredag

Batterierna var fulladdade när båten gick i vinter-id med sista laddning 12 november. När jag kollade status i december så var SOC (StateOffCharge) 63% enligt Victron Battery Monitor.

Och historiken såg ut så här

Men…
Enligt batteriets BMS så var SOC 97%

Varför skiljer det? Batterimätaren visar 0,12A förbrukning och BMS 0A. Vad är det som drar ström? Det som inte går över huvudbrytaren är larmet, länspumpen och värmaren. Jag tar ur säkringarna en i taget och hittar direkt att det är larmet. Ovanligt mycket tyckte jag först men den innehåller både GPS och mobilanslutning och nu med fullt med snö och frost på presseningen så verkar det som den går upp i effekt för att hålla kontakten. Men BMS;en registrerar inte dessa 0,12A. Här behöver noggrannheten förbättras. Jag återkommer till det,

Hur som helst kunde det ju vara bra att ladda lite. Men (nr-2)… Varvsföreningen har stängt av strömmen för att spara pengar nu när elpriserna har ökat. Strömmen kommer endast vara på sista helgen varje månad.

Men (nr-3)… Litiumbatterier får inte laddas när det är under 0º och det är ju inte säkert att det är plusgrader då strömmen är på till nyår. Här får man ta saken i egna händer och ta ner elverket som jag ärvde efter min pappa. Endast provstartat en gång för över 15 år sedan. Jag rotar fram det från garaget och tappar ur all gammal bensin både ur tank och förgasare. Googlar lite och finner att den kommer från Jula ursprungligen och hittar även en manual.

Köper 5l ny bensin och kan nu provstarta. Det tar en stund men till slut så startar den. Den går ojämt i varvtalet. Det visar sig att när man belastar den med tex 2000W så ökar varvtalet och den går fint. 2.800W skall den kunna ge.

Några dagar senare när det är några plussgrader tar jag ner elverket till varvet och kör igång. Den får stå och gå några timmar medan jag åker på ett läkarbesök. När jag kommer åter efter drygt tre timmar så är batterierna fulladdade.
Detta är ju egentligen vansinnigt att behöva köpa bensin för 100:- för att ladda batterier när jag kunnat betala dessa pengar till varvet för att kunna ha strömmen på. Vilket också hade varit mera miljövänligt.

Ökad noggrannhet på BMS;en

Nu började jag fundera över hur BMS;ens noggrannhet skulle kunna förbättras. Jag läser manualen och ser följande: Strömmen mäts med två sensorer. En för laddström och en för förbrukningen.

Med nedan koppling med kabeln genom sensor en gång så får man en sämre noggrannhet men kan mäta upp till 500A. Det var så jag hade gjort.

Men det finns flera sätt att göra detta. Om man drar kabeln fyra gånger igenom så får man högre noggrannhet.

Men den befintliga kabeln var för grov för att göra så. Jag räknade lite på detta och en 10mm2 kabel skulle räcka för den korta kabeln och 100A. Jag hade en kabel i förrådet som var AWG6 vilket är Amerikanskt mått och motsvarar 13mm2 AWG är lite bakvänt. Ju lägre siffra desto grövre kabel.

Jag demonterade sensorerna och tog hem dem. Provade att linda tre törnar runt sensorn och det gick faktiskt.

Kablarna försågs med kabelskor 16mm2 / 6mm som passar på batteri och BMS-reläet. Det är viktigt att strömmen går åt rätt håll genom sensorerna så noggrannhet vid inkoppling behövs. Nedan kan man se den ena sensorn i nederkant av bilden. Den är för förbrukarna. Man ser också huvudsäkringen dit båda kablarna går.

Efter att ha ändrat inställningarna i BMS;en till rätt sorts sensorinkoppling så slog jag på huvudströmbrytaren.

Först visade BMS;en helt fel strömstyrka, men efter att ha kopplat ur och åter sensorerna till BMS;en så visade allt rätt.

Att mäta är att veta! Men jag tror ändå att Victrons batterimätare är mera exakt med nedan typ av shunt. Den visar iofs bara totalen in eller ut ur batteriet men man vill ju ändå att båda skall visa så exakt som möjligt.

Senare upptäckte jag att appen til Victron batterimätare BMV-712 inte heller visar rätt. Med 0,11A förbrukning borde 200Ah batteri med SOC 90% räcka i ca 65 dagar. Men appen visar 10d 0h ???
Jag har ställt frågan till Victrons support men inte fått svar ännu.

 

Kapellreparation

lördag

Vårt sittbrunnskapell hade en del skavanker. Fönstren började bli dåliga och två blixtlås hade tappat tänder så löparen lossnade ibland.

Jag har i tidigare båtar sytt dynor, försegelkapell, sittbrunnskapell och sprayhodar. Alla med varierat resultat. Därför fanns sedan tidigare en Singer Heavy Duty symaskin, inköpt för just sådant.

Materialet som behövdes inköptes på Östersjökompaniet i Stockholm

  • Blixtlås 2st delbara 8mm 160cm 250:-
  • Kapellruta 0,5mm 1,8m 440:-
  • Sytråd Coats 36/700 106:-
  • Dubbelhäftande transparent tejp 3m 9mm 50m rulle 115:-

Kostnad 911:-

Jag dryftade min ide hur jag skulle byta fönstren, med tjejen i butiken och fick godkänt. Det kan vara svårt att få det slätt och rynkfritt. Allra helst i sprayhoodar med svängda former.
Kapellet tejpas med dubbelhäftande matt-tejp med utsidan ner mot bordet.

På detta sätt håller sig kapellet slätt och rakt medan man tar bort det gamla fönstret, ömsom med sprätt-kniv

och brytbladskniv

Efter att ha tagit bort alla gamla tråd och tejprester kan ett nytt fönster kapas till. Det tejpas i ytterkant med transparent dubbelhäftande tejp. Sedan tejpas det fast på kapellet medan det fortfarande sitter fast i bordet.

Nu kan kapellet försiktigt lossas från bordet och sedan sys med dubbla sömmar. Det blir lite problem med matningen då fönstret “klibbar” lite mot pressarfoten.

Tre fönster tog tre kvällar och därefter var det dags för blixtlåsen. Då inser jag att jag gjort detta i fel ordning. Det hade varit bättre att byta blixtlåsen först. Det blir lite bängligt att med nya fönster vända och vrida på kapellet för att få in det i symaskinen. Men det gick med stor försiktighet.

Dag 4

Det börjar med att symaskinen kör fast och det smäller till. Sedan går det inte att sy alls. Gamla “Bettan” som alltid varit så pålitlig?!
Det tar fem timmar att reda ut vad som hänt och hur det skall rättas till. Det finns flera bra filmer på Youtube. En sticker ut och är över en timme lång. Min räddning. Det är synkroniseringen mellan bobinen för undertråden och nålen som är fel. Men det går inte att justera så det blir rätt. Den enda orsaken som jag ser är att drivremmen mellan över och under-del kuggat över ett hack. Det tar som sagt fem timmar att lossa motor, remspännare och rem och därefter justera synkningen. Efter ett antal försök så kunde mycket skruvas ihop men det behövdes ett tiotal justeringar innan den sydde igen. Rengöring och lite symaskinsolja här och var gjorde också susen.

Dag 5

Nu kunde jag sy färdigt alla blixtlås. Eftersom blixtlåsen måste kapas lite så får man göra ett eget stopp så inte löparen går för långt och lossnar. Jag viker en bit av ett band över sista biten och syr fast.
Ingen bild på det färdiga resultatet tyvärr, men det fungerar bra.

Dag 6

I går vart kapellen klara så i dag skall jag bara förstärka sömmarna på storsegelkapellet. Det är mest solen som tagit på trådarna men detta är enkelt att bara sy på med några nya sömmar över de gamla.

Alla kapell viks och stuvas undan i garaget inför den efterlängtade våren.

Byte av roderlager

fredag

Första båtjobbet för säsong 2013 🙂

När jag köpte Amerona 2015 så berättade min seglarkompis att det nedre roderlagret kan vara ett rullager med en Roll-Link från Rutgersson.

Det var det. Och det lagret såg ut så här!

Dessa lager gör att rodret går väldigt lätt utan glapp. Men när det ser ut som ovan blir det katastrof. Nu har det gått 7 år sedan jag bytte rullar så det var dags för en kontroll. 2015 var roderbeslaget överspacklat och krångligt att ta bort. Jag gjorde då ett par täckbitar som fästes med EN skruv. Enkelt att ta bort.

Där under döljer sig tre skruvar med mutter som går tvärs igenom skäddan. Dessutom två insex som klämmer runt lagret-

Lagerbanorna rengjordes med en liten stålborste på Dremeln. Plus lite allmän uppfräschning.

Rullarna hade inga skador och såg bra ut. Innan jag skulle åka och återmontera allt så tänkte jag att jag skulle tvätta av rullarna i lite vatten. Då ramlade en av rullarna bort. Vid närmare kontroll så såg jag att de nitar som går igenom rullarna och också håller ihop länkarna har korroderat så att de lossnar.

Som tur är så är det en reservdel som är lätt att få tag i då de egentligen sitter i Rutgerssons travare. De fanns ett stenkast bort på Hjertmans för ca 300:- / st

Nu måste man kapa kedjan så den blir öppen och har 12 rullar kvar. Jag började med en kaptrissa på Dremeln men det var för lätt att komma åt rullarna som då skadades. Jag gjorde två hål i min tillfälliga arbetsbänk som jag har över pentryt.

Sedan höll jag rullarna med en spetstång och sågade emellan med bågfilsblad.

Nu var det dags att återmontera lagerhalvorna. Jag började med den ena och fäste löst med de tre skruvarna genom skeddan. Sedan pillrade jag in rullarna från andra sidan tills de låg runt roderaxeln. Lirkade sedan dit den andra halvan och fick hjälp av en båtkompis att dra skruvarna medan jag höll ihop halvorna.

Sedan drog jag försiktigt ihop allt medan jag kände att rullarna löpte lätt och inte kom i kläm. Det gick lite trögt först men det visade sig vara massa saker som låg i stuvfacket där drivenheten för autopiloten skall sitta. Den var urmonterad för vinterförvaring. Mot kvadranten låg mantågsvirar och väskor. Allt var ändå rätt där nere och sist kunde jag skruva dit de två täck-klossarna. Hoppas nu att de håller i 7 år framöver.

Man vill ju ha ett roder som går lätt utan glapp som ger maximal känsla i rorkulten. Se tidigare inlägg.

Klart!

Använd INTE telia kontantkort

lördag

Bilden lånad från PåKryss https://pakryss.se/forst-till-kvarn-for-gratis-batskrot/

I dag vart jag varse något som kunde orsaka stora problem. En reservtelefon vi har med telia kontantkort låg på laddning och startad.
Vi har haft en reservtelefon under sommarens seglingar. Bra tänkte vi om man tappar sin ordinarie telefon i vattnet. Den försågs med kontantkort från telia och laddades med 100:- Nu var det tur att den var på för plötsligt kom ett SMS som meddelade att telia “Dragit 15kronor i månadsavgift”. Va!!!

Det betyder ju att efter några månader så finns inget saldo kvar och telefonen blir oanvändbar.

Nu kanske det inte leder till någon större katastrof men det finns även ett följdproblem med detta. I båten sitter ett larm som bl.a. detekterar vatteninträngning. Då larmas vi i familjen på flera sätt. Det har löst ut några gånger vid mycket kraftigt regn. Vatten kommer in genom masten och länspumpen startar. Larmet går. I larmet sitter telias kontantkort.

Om nu vatteninträngning sker, telia har dragit sin ny-införda månadsavgift om 15kr, saldot på kontantkortet är plötsligt 0 kr.
DÅ SKICKAS INGET LARM!
BÅTEN SJUNKER!

Som tur är nu så står båten på land och vatteninträngning kommer inte att ske. Men det kan ju gå larm av andra orsaker också.
Om sådan här information om månadsavgifter skickas via SMS så “läser” inte mitt larm dessa SMS och det var tur att jag upptäckte detta via vår reservtelefon.

Så nu blir det till att leta annan operatör som fortfarande erbjuder kontantkort på riktigt. Tidigare vet jag att kontantkort blivit ogiltiga om de inte använts under ett år, och det är väl rimligt. Jag har därför regelbundet begärt en statusuppdatering från larmet just för att hålla kontantkortet igång.

Mitt råd: Använd inte telias kontantkort!

P.S. Min pappa arbetade på televerket och telia i 43 år. I stort sett hela hans yrkesverksamma liv. Jag jobbade på telia i ca 15 år, men jag har inte längre mycket till övers för detta bolag. Telia är kört! Inte bara för ovanstående.  D.S.

Uppdaterad ECU till motorn

tisdag

Efter jag installerade nya motorn och skulle göra första oljebytet visade sig en bug i ECU;n (Tror den heter så Electronic Control Unit). Oljetimmarna börjar alltid på 125 timmar och räknar ner till 0. Efter återställning till 125 så återkom det gamla värdet.

Se detta inlägg eller Youtub-klippet.

Nu hade jag fått en ny ECU från generalagenten Arken Teknik. Den nya ECU;n har ett versionsnummer högre än den tidigare. Bytet gick enkelt. En svart låda som jag monterat bredvid motorn i motorrummet. Två skruvar håller locket.

Under locket döljer sig ett kretskort monterat i en rostfri ram och fyllt med epoxi (kanske). Kortet har fyra distansrör för fästskruvar mot den underliggande plåten. Smart för då kan inte skruvarna dras för hårt.

Två av skruvarna är i form av en distansmutter för kåpan. I mitten en stor kontakt med kabelhärvan från motorn. Oljetryck, temp, laddning mm. Under den är en vanlig RJ45-kontakt för kabeln upp till motorkontrollen.

Därunder lite kraftigare kablar för spänning, start och glödning. På kortet finns även tre säkringar som var bra att känna till. Efter att ha lossat allt och isolerat de kablar som har ring-kabelskor så flyttade jag över några fästen för de grova kablarna till nya kortet.

Sedan var det bara att återansluta alla kablar och skruva fast kortet mot underplåten.

Det nya kortets FW är: 10040 (10039 på det gamla). Efter montering var det bara att starta motorn och se att allt fungerade. Själva återställningen av oljeservice fick testas senare då motorn gått några timmar så värdet hade gått ner från 125.

Strax före upptagningen så var det 119 timmar till service så då provade jag att återställa till 125, i samband med oljebytet inför vintern. Jag meddelade Patrik på Arken Teknik att allt fungerade som tänkt och då vi pratade igenom proceduren för återställning så kom vi fram till att det finns två sätt att nolla oljeservicen. Ett enklare där man bara håller in båda knapparna då oljeservicevärdet visas. Den metoden får jag prova nästa år.

Det har efter detta kommit ytterligare en revision på kortet så om något problem återstår har jag blivit lovad ytterligare ett nytt kort.

Lombardinin har inte haft några allvarliga problem med ECU;erna. Inget som har påverkat dritsäkerheten. Till skillnad mot Volvo som i dagsläget har 12 revisioner av deras MDI som fortfarande är opålitlig, där motorn inte går att starta eller stänger av sig själv. Jag har en seglarkompis med just de problemen på en D1-20, som har svårt att få någon hjälp av Volvo.

Höst – sista seglingen

fredag

Med en väderlucka i regnen men i stället blåsigt blir det nu i elfte timmen en sista höstsegling.
Jag monterade för några veckor sedan ytterligare en DC/DC-laddare till LiFePo4-batterierna. Sedan tidigare har jag en Sterling BB1260. Den har har ju märkningen 60 men det är inte vad den laddar utan vad den max kan ta från startbatteriet. Laddningen har varit ca 45A. För lite tyckte jag. Generatorn levererar som mest 120A och Lithiumbatterierna kan ju ta emot mer än 45A. Enligt spec kan de laddas med 1C. Dvs. 200A.
Eftersom det går bra att koppla flera laddare parallellt så köpte jag nu en Victron Orion-TR Smart 12/12-30A. Victron denna gång, för att den är mycket lättare att ställa in. Det gör man från en smartphone via bluetooth. Betydligt enklare än Sterlings.
Jag valde 16mm2 kablar trots att beräkningar sa att det räcker med 10mm2. 16 var lite svårt att få in i anslutningarna så 10 hade passat bättre. Enheten sattes nu provisoriskt med dubbelhäftande tejp. Skall monteras bättre i vinter.

En första test med batterierna urladdade till SOC 70% gav laddning på 74A. Så det verkar stämma exakt med 30A extra.
Men nu var det ju höstsegling och jag får testa på ”riktigt” om batterierna återladdas snabbare. Bör ju gå 65% snabbare.
Jag seglade i väg från hamnen vid 13-tiden efter att Ewa hade hjälp till att stuva. Ewa stannar hemma med andra uppdrag så det blir solosegling.
Vinden SSW 5-14m/s så det var slör och halvvind med ett rev till vår klubbvik Norrsundet. Sedan  lite kryss genom Skeppsbackasundet. Jag tänkte svajankra  i Lagnöviken men tog först en sväng ut på Norra Björkfjärden. Bara för att testa lite.
Väl till baks i lä så ankrar jag precis innan det kommer lite regn. Värmaren har gått sista halvtimmen jag seglade så det är varmt och skönt i ruffen.
Tror att vinden ökar lite under kvällen för det kommer riktiga körare i riggen. Tryggt med 25m kätting ute 😀

Ny ventil från Ukraina

torsdag

Solcells-ventilen i förpiken gick sönder för några år sedan. Jag tyckte då att det var för dyrt att ersätta med en ny som inte heller har så hög kvalitet. Jag modifierade då ventilen så att en PC-fläkt kunde monteras.
Den har fungerat väl under ett par år. Jag kopplade den via en vanlig dimmer så att hastigheten gick att variera och också att helt stänga av.

Nu under sommaren så slutade solventilen vid pentryt att fungera. Jag försökte reparerar motorn får kolen var trasiga men det lyckades inte. En ny solventil kostade på extrapris 2090:- (2900:-). Så då vart min plan att flytta den modifierade med PC-fläkt till pentryt och ersätta den i förpiken med en ny utan fläkt. Men vilken sort skulle man välja?
En vanlig Elektrolux-ventil eller liknande. Jag hittade då ventilen “Air-Only“. Det är en ventil som enligt reklamen skall vara helt tät för överbrytande sjö. Den har en finurlig tätningsfunktion med små bollar som flyter uppåt om det kommer vatten.
Efter mer Googlande så såg jag att den används av Hallberg Rassy sedan många år. Så jag beställde en på webbplatsen. Priset var 1/3-del av en solcellsventil. Efter missförstånd med fraktmetoden, fick jag ett mail från Ukraina?! med frågan om jag verkligen tänkt att hämta den på plats i Ukraina! Det hade jag naturligtvis inte så det vart ytterligare 20€ för frakten. Fantastiskt att de kan hålla tillverkningen igång trots rådande situation där. Kändes extra bra att gynna dem med att handla därifrån.

Medan jag väntade på paketet så hade jag städning i förrådet. Där hittar jag två solcellsventiler från min förra båt. Båda fungerar så det är en gåta varför jag tagit bort dem. Jag tog ur och laddade det interna batteriet och sedan tog jag och monterade den ena i pentryt som ersättare för den trasiga. Dessa gamla ventiler från Nicro verkar hålla högre kvalitet än de nya och var helt tysta.

Efter några veckor så kom paketet till Sverige och Post Nord meddelade att jag måste betala moms och tull. Ytterligare någon hundralapp. Men sedan hände ingenting på flera dagar. PostNord Halååååå? Efter lite spårande så visade det sig att paketet legat hos postombudet i fyra dagar men ingen avi hade skickats ut. Eller i alla fall inte kommit till mig.

Nåväl, med paketet hämtat så var det med lite nyfikenhet som jag öppnade och gick igenom delarna. Väldigt gediget och alla nödvändiga skruvar och muttrar fanns med.

Hålet i däck för denna ventil skall vara 95mm men jag hade mätt fel och befintligt hål var 120mm. Så jag tillverkade en distansring av formplyfa som är 120mm i ytterdiameter och 95 invändigt. Den limmade jag fast med förtjockad epoxi. Förtjockad med West 404 och 406. Efter härdning var det bara att putsa bort lite överskott av epoxi. Sedan var det dags för montering.

Första delen monterad med sikaflex under och i de sex skruvhålen.

Därefter den yttre ringen som skall ha några muttrar på undersidan. Dessa fixerades med lite tejp.

och sedan skruvades i däck. Bara med lite sika vid skruvarna.

Sedan skall det vara en o-ring på toppen

Därefter skall de 12 bollarna placeras runt den första delen.

Över detta monteras nästa del och skruvas fast med 6 skruvar

Efter detta kommer den vattentäta stängninsplattan också med en oring.

Sedan ett lock över detta. Också med 6 skruvar.

Och sist den yttre kåpan. Här behövs ingen o-ring utan den skruvas med gängad skruv ner i de muttrar som jag  fäste med tejpbitar.

Smutsmärkena på däck är efter ett par teak-klossar som satt vid gamla ventilen för att inte skotet skulle fastna men de verkar inte behövas längre. Jag kan inte se nu att skotet skulle fastna i kanten på denna ventil.
Allra sist, från undersidan, skruvar man fast en liten knopp som man drar i för att dra ner stängningsplattan om man vill vara extra säker på att ventilen är tät och en dekorering mot innertaket. Dekorringen klarar ca 200mm tjockt tak så den fick kapas ner i rätt mått.

Vi får se om vi får vatten upp på däck om det fungerar med bollarna som tätning.

Nästa dag, fredag, var vi till den flytande båtmässan i Gustavsberg, Allt på Sjön. Där tittade vi bland annat på den nya Linjett 39. Och kan ni gissa? Den har lika dana ventiler! “Mycket bra“, enligt Rosättras utställare. Så då hade det säkert gått att köpa dem direkt från Rosättra.

 

Tärnö – Karlskrona

fredag

Vi bytte i går till den självslående focken ifall det skulle bli lite skärgårdssegling i dag. Och då blir det lättare om vi behöver kryssa. Strax före avfärd så kommer det dimma. Sikten är fortfarande god men varierar. I stället för leden genom skärgården går vi direkt ut på havet och lägger ut en waypoint att styra mot. Vinden skall vara S-Sw men är So-O så det blir något slag i början. Vindstyrkan är runt 5m/s

Dimman tilltar och sikten blir bara några hundra meter. Vi seglar på mot vår waypoint men det är svårt att styra rakt när man inte har någon visuell referens.

Jag börjar mixtra lite med instrumenten för att visa en sida med en tydlig styrreferens. Jag ångrar nu att jag tog bort det tidigare Nexus-instrumentet Steer pilot.

De gamla Nexus och NX2 var egentligen utmärkta instrument med många avancerade funktioner. De gick ur tiden efter att Silva/Nexus vart uppköpta av Garmin.

Med detta instrument hade man kunna låst kursen som skall styras och bara sett till att hålla nålen rakt upp mot noll. Men liknande funktion måste ju finnas i plottern eller i i70-instrumenten. Jag bläddrar runt medan autopiloten styr och hittar till slut CTS CourseToSteer, Kurs att styra. När jag följer det värdet så ser vi att vi kommer fel. Varför då? Vi har 10° avdrift. Dels för att vi ligger bidevind och dels för att vi har 0,5 kn ström i sidan. Men just  CTS skall ju vara kursen kompenserad för detta. Nedan bild förklarar allt. Tagen ur Nexus-manualen.

Detta exempel stämmer exakt med vår navigering just nu. Nu har vi ju en blandning av Nexus och Raymarine så ibland kan det bli förvirrande vad det ena eller andra instrumentet visar. Just nu säger både Raymarine och Nexus att vi skall styra 98° men då kommer vi som sagt fel. Rätt kurs på kompassen HDM blir tillslut 106° men den kommer ju att ändra sig med ström och avdrift. I stället lägger jag upp en ny sida i instrumentet COG CourceOverGround, Kurs över grund som GPS;en ger. Det blir ju nu samma som BTW Bäring till waypoint. Om CTS hade visat rätt så hade den visat HDM=106°. Nåväl detta vart lite tekniskt men vållar mig lite huvudbry några dagar.

Dimman lättar. Solen tittar fram och vi får landkänning. Plottern visar att vi skall ha ett sydmärke här vid waypoint och det stämmer. Vi kan falla av in mot Aspö och farleden vidare upp mot Karlskrona. Det blir ingen naturhamn i dag utan direkt mot gästhamnen. Vinden ökar till 9-11 och vi får en snabb läns förbi försänkningarna  vid Drottningskär.

Jag har letat fram en ljudbok på Storytel om U137 den ryska ubåten som grundstötte här på -80 talet. Inte en exakt fakta-bok utan en skönliterär skildring. Men ändå intressant. Den har vi lyssnat på tillsammans i båtens stereo.
I gästhamnen är det ganska fullt. Det är y-bommar för två båtar i varje ”spilta” men det är så brett så det skulle här och var gå in tre båtar. Men båtar har ju bara blivit större och större så det behövs kanske. Vi hittar till slut en plats nedanför servicehuset.
Senare går vi en kvällspromenad upp på stan för att kompensera för den glass vi inte orkade i Åhus. Det blir på det lite kända Glassiären. Jag bjuder, som en Margareta-namnsdags-present. Jag missade det i går till Ewas besvikelse.


lördag

I dag börjar jag med en promenad till Preem för att byta en gasoltub. Sedan tar vi lite egen-tid. Ewa skall gå i stadens alla butiker plus göra lite planerade inköp. Jag går till Marinmuseum. Jag gillar avdelningarna med kalla kriget och U137. Därför lyssnade vi på den där boken i går.
Lagom mycket folk. De enda spåren av pandemin som börjar blomma upp igen är några automater med handsprit. Det blir några timmar med intressanta bildspel och montrar.
På eftermiddagen återförenas vi i båten. Jag åt lunch på stan men Ewa har inte ätit. Hon går iväg för leta upp en sushibar. -”Rå fisk” säger jag och rynkar på näsan. Inte min grej som är uppfödd på abborre och stekt gös från Mälaren. Egen-fiskad och alltid färsk

I går skulle vi se tjejernas fotbollsmatch på TV men fick inte in en enda kanal här i gästhamnen. Fel på TV;n eller dålig mottagning? Men vi kom på att vi tagit ett surfabbonemang med fri surf till routern över sommaren så vi streemade matchen på datorn. Sverige vann över Belgien med 1-0 på tilläggstid.
I kväll lyssnar vi på radio i stället.

Vi började då vi startade i juni med Hallon.se till routern, men det var för dålig täckning och hastighet. I Göteborg köpte vi ett kort på Tele2. Mycket bättre. Sedan köpte jag ett kontantkort till reservtelefonen i Höganäs och det vart Comviq. Så visade det sig att Comviq erbjöd en månad fri surf för ett bra pris så då ändrade vi abonnemanget. Tur att det inte är någon bindningstid numera.

Lighthouse sjökort – Update 3

Jag hade egentligen lagt ner rapporteringen om Lighthouse sjökort men det har tillkommit lite mer info.

Raymarines support ringde och förklarade lite mer om det som de svarat i mail. Sjöfartsverkets sjökort har 3 och 6-m kurvor medan Hydrographicas kort har 2 och 3m kurvor. Detta gör som jag skrev tidigare att i dessa områden fylls allt vatten utanför 2m kurvan med ljusblått ända upp till oändligt. Därav de ljusblå rutorna. De har ingen lösning på det nu och vill inte göra handpåläggning på korten med risk att det blir något annat missvisande i dessa områden. (Vitt vatten från 3m-kurvan). Jag kan köpa det men Navionics har klarat att lösa det. (Min kommentar)

Jag frågar också om varför korten är så långsamma vid panorering och zoomning.

Jag erbjuds att prova en ny utgåva av korten där man snabbat upp kart-motorn och det skall flyta på bra. Man lovar att lägga på ett Europa-kort (Nytt område) på mitt konto. Det låter ju lovande och skall bli spännande att få prova!

På kvällen provar jag att ladda ner dessa kort. Men det går inte!

Jag får samma fel som när jag ursprungligen köpte korten. Som flera köpare haft problem med.

Jag mailar supporten och berättar detta och tänker att det fixar de till i morgon. Nästa dag inget svar så jag provar att uppdatera igen. Samma sak. Provar därför att uppdatera de kort jag ursprungligen köpt, Sverige/Danmark. Nu är det samma problem med de korten också, så just nu kan jag inte ladda ner några kort alls!

Jag får senare mail-svar från Raymarine som berättar följande: Då jag ursprungligen köpte korten och detta problem uppdagades så fick jag ett nytt kort skickat hem. Det vart felaktigt registrerat på en annan person på Raymarine. Nu lyckas man inte registrera om kortet på mitt konto och den andra personen på Raymarine har nu semester.
De postar ett nytt, tredje kort, till min hemadress.

Men vad hjälper det när vi sitter i båten 287M från vår brevlåda???

Kanske kan vi använda Lighthouse sjökort nästa år 🙁

Relaterade inlägg:

2022-07-05 Köp inte Lighthouse Sjökort!
2022-07-09 Lighthouse Sjökort – Update 2.

Lighthouse Sjökort – Update 2.

lördag

Jag har äntligen fått ett svar från Raymarine om varför Lighthouse Sjökort visar stora områden med bara ljusblå färg. Jag skall försöka sammanfatta deras svar här.

Problem med “Blåa rutor”.
Sjöfartsverket presenterar sina kort med en blå nyans från 0-3m och en ljusare blå nyans mellan 3-6m. Hydrographica presenterar 0-2m med mörk blå nyans och 2-3m med en ljusare nyans. Det är då inte möjligt att presentera båda dessa varianter med endast två blåa nyanser. Därför blir allt över 3m ljusblått i den delen som Hydrographicas information finns. Raymarine är medvetna om att presentationen inte är optimal men ser i dagsläget inget sätt att lösa detta utan att man måste bearbeta datat. Det är en avvägning mellan att visa datat “snyggt” eller “säkert”. Och då tycker man i dagsläget att det är säkrast att inte göra någon egen lösning. Man vill inte hetsa fram en förändring som kan påverka trovärdigheten utan att ha provat ut den och kommer därför inte att ändra något under sommaren. 

Problemen med att kort inte går att aktivera gällde den första tillverkningsserien och alla återförsäljare är informerade och kort i lager med detta fel har bytts ut. Om problem ändå uppstår så kontakta Raymarine på: support.se@raymarine.com 


Sedan har jag fått en kommentar från Hydrographica, hur de tycker att mans kunde lösa detta, vilket man även föreslagit Raymarine.

Användaren kan själv ställa in sina färger i förhållande till djupkurvorna men det är ju inget man ändrar under färd. Hydrographica har föreslagit till Raymarine att man har ytterligare en mörkare färg för djup mellan 0-2m och att man i Hydrographicas data har vitt vatten utanför 3m-kurvan. Eftersom Hydrographicas data saknar 6m-kurva fylls allt vatten utanför 3m med den ljusblå färgen i nuläget. Det skulle inte vara något problem för Raymarine att ändra färgen i Hydrographicas data till vitt-vatten utanför 3m kurvan. Då skulle det se snyggare ut. (min kommentar).

Jag provade åter igen med Lighthouse-korten och ändrade djupkurvornas färgsättning. Då kan jag få Hydrographicas ytor att bli mörkblå 0-2 och ljusblå 2-3m.

Men, och det är viktigt, då tappar man ljusblå nyanser för djup 3-6m vilket kan innebära att man missar ett område med tex 3,2m ute på stora vatten. I grov sjögång vill jag i alla fall undvika att segla över ett sådant områdeL

Jag har lagt upp ett litet filmklipp där man kan se detta och skillnaderna mellan Lighthouse och Navionics.
Du får själv avgöra vad som är bra eller dåligt. Lighthouse eller Navionics. Allt jag har provat är gjort i en Raymarine Axiom 12″ RV från 2018, uppdaterad med den senaste programvaran från Raymarine.

Med denna information gör jag nu uppehåll i min rapportering om detta!

Nya kistbänkslock del-3

söndag

När limningen härdat så var det dags för nåtning. Då limningen inte blivit helt perfekt så justerade jag spåren genom att fräsa med en 4mm fräs

Då såg det ut så här. Man kan se en skarv på några ställen men det var för att spara på materialet. Där skall styrbords toft delas då den är i tre delar.

Innan nåtning så tejpade jag mellan spåren för att få lite mindre att skrapa och slipa bort senare.

Jag har sedan jag renoverade däcket en elektrisk fogspruta, Milwauke, som är väldigt bekväm att använda. Det går att använda både “korv” och patron. Nåtmassan jag använder är Biltemas och innan nåtning så målar man primer i spåren för bästa vidhäftning.

Så här såg det ut efter nåtning

När jag nåtade så passade jag på att hjälpa en seglarkompis att nåta om ett par teaksatser till en Contrast 33 som inte vart monterade då han byggde båten. För 40 år sedan! Nu skall det bli extra fint på sargkanterna på den till våren.

Sedan skrapade jag bort överflöd och därefter slipade jag med både bandslip och rondell,

Båda teaktofterna var gjorda någon centimeter bredare och även längre. Jag placerade den nya teaken uppe på de gamla bitarna ock körde av vissa kanter med en kopieringsfräs. Därefter rundade jag av kanterna med en avrundningsfräs. Styrbordstoftens teak delades i de tre delar den består av. En liten bit längst fram, därefter locket till kistbänken och akterut locket över det lilla facket.

Alla kanter där det fanns synlig plywood förslöts med förtjockad epoxi. Jag hade för detta skaffat infärgning i brunt men det gav inte något bättre resultat. När kanterna härdat monterade jag några tunna lister på undersidan som det var gjort ursprungligen på babords toft som ligger direkt mot plasten. Dessa lister fick jag senare hyvla till rätt tjocklek för att toften skulle ligga plant mot underlaget.

När jag kommit så långt var det dags att åka ner till båten för att prova att allt var rätt, vilket det måste vara eftersom de är exakta kopior av originalen. Men gångjärnen skulle skruvas fast och där vill jag inte chansa att kopiera de gamla hålen.

Allt vart rätt utom ett av beslagen för låsning som kom några millimeter fel. Som tur var på undersidan på babordstoften som man aldrig lyfter på. Hålen får fyllas igen med Epoxi och nya hål borras på rätt ställe.

Allt skruvades loss för att tas hem för en sista puts med finare papper. Jag tänkte även fernissa undersidan på styrbordstoften och den korta främre biten på babordssidan. Dessa två ligger direkt mot plasten med den tunna listen som distans och blir lätt fuktskadade. Här var jag lite tveksam men rådgjorde med seglarkompis i annan 35;a och vi kom fram till att det nog är bra.

Nya kistbänkslock del-2

söndag

Sågning

För att utnyttja teakplankorna optimalt gick det inte att göra dimensionerna exakt som tidigare. På de gamla locken var alla lister lika breda ca 56mm. För att få en uppfattning om hur jag bäst skulle utnyttja materialet gjorde jag en ritning i CAD;en. Ett sågschema. Plankan att utgå från var 105 x 34 mm
1. såga av en bit på 45mm. 2-3. klyv dessa till 3 st på 9,3mm som sedan hyvlas ned så alla får samma tjocklek, drygt 8mm.
4-5. Såga av ytterligare en 45×9,4 Sist sågas en 55×18 kantbit. Klingan i min såg tar 3mm i snitten

Ur plywooden sågas bänklockets profil ut minus 15mm där det skall vara kantlist.

 

Sedan börjar jag med att göra kantlisterna

Mäter upp vinklar i hörnen och delar med 2

Listerna sågas med en gammal hederlig geirsåg efter de vinklar jag mätt upp

Jag lägger inget mellanrum i fogarna för nåt då jag i stället kommer att fräsa dessa spår med en 4mm pinn-fräs

När alla kantlister är klara så limmar jag dem med epoxi

Därefter börjar jag att såga till de lite smalare bitarna innanför kantlisterna. Jag har små passbitar som är 4mm tjocka som distanser för nåten

På BB sida limmar jag hälften först men senare på SB-sidan limmade jag alla på en gång

Nästa steg blir nåtning

 

 

 

Nya kistbänkslock del-1

lördag

Har Rosättra fuskat?

Jag har både rengjort med såpa och slipat på tofterna i sittbrunnen. Vid senaste, försiktiga, slipning så såg tofterna plötsligt konstiga ut. Med missfärgning.

Det visade sig att tofterna är gjorda av plywood och inte homogen teak. Fusk? Eller så gjorde man så 1991. Båten är ju faktiskt 30 år och allt håller inte för evigt. Inte ens om det är tillverkat av Rosättra.

Nåväl. Nu var det bara att bita i det sura äpplet och försöka komma på hur de var gjorda för att se hur de kan snyggas till.

Det visade sig att det är en plywoodskiva som klätts med en homogen teakbit i framkant. Sedan är skivan spårad och spåren fyllda med nåt. Kanterna på plywooden är sedan målade med brun topcoat som försegling.

Jag bestämde mig för att göra nya tofter. I alla fall byta ut den skadade. Jag bestämde mig för att göra en variant av de nuvarande där jag lägger homogen teak på en plywood. 9mm plywood och därpå 9mm teakribbor. Limmade med epoxi borde de bli tillräckligt styva. Och så nåt emellan listerna.

Så jag började leta teak. Inte lätt att få tag i här i Stockholm. I Göteborg finns Calexico wood https://calexicowood.se. Vid samtal med dem så fattade jag som att man inte kunde få handla direkt av dem som privatperson men kunde få handla genom Fredrikssons Trä i Stockholm. När jag slutligen fick offert på det jag behövde så tillkom frakt till min hemadress med 1.600:- Inte som jag förstått från början. Notan skulle sluta på drygt 9.000:- för teak och plywood. Då var det material till de längsgående tofterna.

Jag avvaktade med den offerten och sökte vidare. På Blocket hittade jag en som sålde teakplankor i Örebro. 35x100x2500mm till bra pris. Teaken var från 1990 vilket borde matcha Amerona som byggdes 1991.

Detta var ett bättre alternativ en Calexico. Så jag planerade för en resa till Örebro på fredagen, vilket vart den värsta dagen vädermässigt så här långt i höst. Underkylt regn/snö och 0ºC. Resan gick trots det bra och jag köpte 4st plank som jag tror kan räcka till hela sittbrunnen. Plywooden köpte jag någon dag senare på SeaSea i Segeltorp. 9mm mahognyplywood. Nu var kostnaderna uppe i 5.900:-

Jag klöv upp den första plankan i två lika delar 35×48 Sedan hyvlade jag dessa till 35×46. Jag sågade också upp en bredare bit ca 19×57 som skall bli till den bredare ramen i ytterkant.
35×46 sågade jag sedan ner till 3st 9,5×46 och hyvlade ner till 9×46. Då har jag 19×57 till ytterkanten som plywooden skall fällas in i och 9×46 till de inre.

tisdag

I dag skruvade jag bort tofterna och tog hem till garaget för att malla av på plywooden.

Service av Furlex-rullen

fredag

Kan man säga att när båten är täckt, färdig och vinterkonserverad, då börjar nästa säsong 2022 🙂

I samband med avmastningen så upptäckte en seglarkompis att det var repor i förstagsprofilen. -“Det är nog från mastkranen” sa jag. Men vid närmare kontroll så upptäckte vi att det var repor symmetriskt på båda sidor av profilen. Och på två olika höjder. Det vi kom fram till var att det måste vara från toppsvirveln. Den hamnar på olika höjd beroende på vilken fock jag har.

Reporna sammanfaller med två skruvar som finns i toppsvirveln.

Jag plockar bort toppsvirvel och den nedre svirveln där trumman sitter och tar hem allt till förrådet.

Börjar med att plocka isär toppsvirveln, vilket visar sig inte vara så enkelt. De två skruvarna snurrar bara, utan att lossna. Det visar sig när jag tittar på en ritning att det finns två infällda muttrar innanför som ligger i ett fyrkantigt uttag. På bilden som är från en Furlex 200S är det ritat en 6-kants-mutter

Efter att ha värmt skruven med en låga och sedan stuckit in en smal syl i kanten som mothåll, så lyckades jag få dem att släppa. Muttern hade alltså snurrat i urtaget i plasten.

Jag tillverkade två nya muttrar som var lite tjockare och 1mm större i sidorna för att de skulle sitta bättre
.

När jag undersökte skruvarna så kan man inte se att de har stuckit in och repat profilen men det finns metallspån där så det kan inte vara något annat.
När jag frågade Selde’ns så var de helt ovetande och hade aldrig stött på detta tidigare. Jag kapade skruvarna från 12mm till 10mm.

När plastdetaljen var borttagen så var det inte så svårt att plocka isär lagren. Man lossar först låsringen och tar bort två brickor. Därefter tar man försiktigt bort alla kulor.


När jag senare gav mig på den nedre svirveln vart jag osäker på om jag skulle klara av att ta isär den. Eller rättare, att få ihop den.
Jag försökte tvätta lagren utan att ta isär något, men insåg att det inte skulle gå så bra.

Så jag tog försiktigt isär bit för bit. För att ha någon referens för återmonteringen så filmade jag allt. Det vart till slut filmen nedan.

Skadan i profilen skall jag försöka att slipa av och kanske spackla i någon form av epoxi i repan.
Men det får bli när det är lite varmare.

Justering av aktre ankarspel

fredag

Det började med att jag skulle återmontera den tråd som man lindar runt ankarlinan för att få sensorn till automatiskt stopp att aktiveras. Då ankarspelet som är ett Lewmar 2000 levererades så medföljde en bit koppartråd. Med tiden blir den nött, förstörd och lossnar.

Jag läste på lite om olika materials förmåga att påverka en induktiv givare. Detta tog jag ur en tabell för induktiva givare och beskriver (enkelt) avståndet för olika metaller till givaren. Oavsett värdets storhet så ser man att Rostfritt Stål är bättre än koppar och mässing. D.v.s klarar ett större avstånd till givaren.

Kromnickel  Sn x 0,90
Rostfritt stål  Sn x 0,85
Mässing  Sn x 0,50
Aluminium Sn x 0,45
Koppar  Sn x 0,40

Så slutsatsen vart att jag skulle hitta rostfri tråd i lämplig diameter. Biltema så klart. Eller Clas Ohlson. Den som Biltema hade passade bra. Fanns tyvärr bara i 25m längd men den kanske kommer till användning för något mer.

Jag sänkte ned ankaret så att det hängde strax under vattenytan och ritade ett tusch-streck på linan ungefär vid givaren. När jag nu hade lindat på några varv av tråden runt ankarlinan var det dags att prova. Givaren reagerade inte och när jag kröp ner i facket bak så såg jag att den låg långt från linan. När jag satt där och justerade givaren så kom jag att tänka på ett tips jag fått av generalagenten om montering av spelet. Det skall vara ett visst mått av “fall” från ankarspelet ner till botten av lådan där linan samlas upp. Det är ibland svårt att uppnå. I mitt fall så skulle motor och kablar gå att sätta högre upp för att uppnå det, men då passar inte fästet på insidan av akterspegeln.

Jag provade ändå att sätta den så högt upp som möjligt. Det var tungt att sitta där i facket och balansera allt då övre bulten skulle i så jag delade motor och linhjul. Nu såg jag att det skulle kunna gå att sätta den så här om man kunde göra om eller komplettera fästet.

Jag åkte hem till förrådet och letade i “rostfria-lådan” och hittade en kraftig rostfri plåtbit. Kapade med vinkelkapen, borrade två hål och åkte sedan till baks till båten.
Väl på plats kunde jag märka ut för det tredje hålet och även borra det.

Plåtbiten är mycket kraftig. Ca 6mm tjock. Nu kom motorn betydligt högre och linan fick bättre fall ner i stuvfacket.

Därefter kunde jag återmontera motorn. Nu i en ny vinkel så den kom undan lite bättre i facket.

När linan matades i så såg jag att den låg mot skrov och beslag i överkant.

Kunde man trycka ner linan lite innan den går in i kabilaret? Jag tittade vad Benns hade för lösa trissor och hittade en bred som var till en genuatravare. Tillverkade ett fäste i rostfritt och monterade denna ovan linan mot skrovflänsen med 4 plåtskruv.

Så här såg det ut med rullen på plats

Jag provade att köra linan ut och in för att testa att spelet skulle stoppa då RF-tråden passerade. Det fungerade ibland och ibland inte. Nu hade inte givaren riktigt rätt vinkel mot linan så jag gjorde två små träkilar med 10º vinkel och ett 20mm hål. Nu gick det att justera givaren till lämplig höjd.

Vid ankring i hamnar de följande dagarna så har det fungerat och ankaret har stannat strax under vattenytan. Jag lindade på ytterligare en omgång med tråd som ett första stopp då ankaret är 1,5m under ytan som en extra säkerhet.

Laddning av LiFePo4

fredag

Under semestern fungerade Lithiumbatterierna bra. Ibland stängde BMS;en av pga för hög cell-spänning. Gränsen var satt till 3,65V. Vilket blir 14,6V. Generatorn laddade direkt mot både startbatteri och Li-cellerna. Mellan dessa satt ett BEP skiljerelä. Skiljereläet känner spänningen på båda sidor vilket gjorde att relät låg till nästan jämnt då Li-cellerna oftast ligger på 13,2V.
Därför hade jag använt möjligheten att endast aktivera reläet då motorns nyckel är till.
Jag funderade på att åter koppla in min Sterling Alternator-to-Battery-charger. Den kopplas mellan generatorn och batterierna. En ingång och två utgångar. Generator in och Stertbatteri och förbrukarbatterier. Den ger mycket mer laddning genom att ”lura” generatorn att batterierna är djupt urladdade. Därmed laddar generatorn mycket mer som laddaren sedan gör om till ”smart” laddning i flera steg.

Anledningen att jag inte använde den från början var att det fanns en risk att överbelasta generatorn.
Efter semestern så provade jag ändå att koppla in den eftersom den i alla fall har en viss intelligens som generatorn saknar.
Jag installerade den i stuvfacket styrbord om motorn. Detta för att enklare kunna koppla tempsensorn på generatorn som ett extra skydd.
Allt verkade fungera bra då jag åkte ut för en vecka i skärgården. När vi åkte från Harö efter att ha legat två dagar utan laddning så laddade det med ca85A. Bra! Då blir batterierna snabbt laddade. Vi gick för motor mot Stavsnäs där Ewa skulle hoppa av. Plötsligt blir hela båten strömlös. Allt slocknar!

Jag förstår genast att det är BMS;en som kopplat från förbrukarna. Men varför?

Efter två minuter kopplas allt in igen

Jag kollar i appen och ser att det finns ett felmeddelande om hög temperatur. En cell har passerat 45° C. Och där finns en gräns. Både laddning och förbrukare kopplas ifrån.

Jag ställer upp gränsen till 50° C för att få större marginal.  Följande dagar provar jag olika laddprofiler på A2Bc. När jag lämnar Fifong för motor händer samma igen.
Efter mycket googlande och ha läst flera artiklar så har jag förstått att den bästa/säkraste laddningen får man med en Battery-To-Battery Charger. Den bästa är enligt flera den från Sterling. Den finns i två modeller BB1230 och BB1260. De kan ta 30 alternativt 60A från batteriet som matar laddaren. Och kan ladda med ca 25 / 50A.
Man kopplar som vanligt generatorn till Startbatteriet. Sedan kopplas BB1260 mellan start och förbrukarbatterierna. När motorn laddar startbatteriet startar automatiskt laddaren och laddar förbrukarna enligt vald profil. Det finns nio profiler plus Custom.

Jag beställer en sådan i 60A version från Busse-Yachtshop i tyskland. De hade bästa pris vad jag kunde hitta. Beställde på onsdagen och paketet kom vid lunchtid på fredagen. Snabbt!

Jag fick nu ta bort den endast två veckor gamla installationen. Koppla in generator och startbatteri som vanligt och sedan montera den nya BB1260 i facket bredvid batterilådan.

Det får bli ovanpå invertern med stark kardborre.

Det levereras också med en tempsensor (Den gula) som skall sitta på batteriets minus-pol.

Efter uppstart så går jag in i Setup och väljer LiFePo4 som profil. Sedan provstartar jag motorn. Trots att cellerna är över 90% så laddar det initialt med >50A. Bra. Temperaturen stiger nu inte lika mycket som tidigare.

Detta verkar så här långt vara rätt lösning för att ladda Lithiumbatterier. Kommande helg får jag testa lite mer.

En mycket bra artikel om laddning av Lithium och då med denna laddare
finns på: Marine How To