Vi gjorde som vanligt, sov till halv åtta och drog oss en stund innan vi åt frukost. Det har regnat i natt men slutat men grått och ruggigt är det ute.
Bondekrok har varit ett bra ställe att ligga vid, här kan man få skydd från både nord och sydvindar och när vi lämnar för att ta oss ut i Äspskärsleden ser vi flera platser man kan försöka att lägga till vid, att vi aldrig varit här är konstigt för vi har passerat många gånger men, vi kommer säkert tillbaka en annan gång.
Det är ganska svaga vindar idag NV-N-NE 2-5 sådär, ett bra tillfälle för mig att träna på att kryssa. Det märks snart att flera båtar är ute den här veckan. Förra veckan var det mest tyskar, Engelsmän och Holländare men idag är det mest Svenska båtar som är på väg söderut. Den sk industrisemestern har ju börjat nu, men det ostadiga vädret verkar ha gjort att många inte är ute på sjön ändå… och det är lite lustigt, när vi får möten – då kommer det flera båtar på en gång som i ett stim, sen är vi ensamma långa bitar.
Idag har seglat 23 sjömil och avverkat 56 kryss slag. Jag skojade med Reidar och sa: Egentligen borde vi få sluta kryssa där vi började kryssa när vi åkte åt andra håller förra veckan…. och vet ni vad som hände?
När vi närmade oss Aspöja blev det först bleke och vi startade motorn, sen kom SV vind och så sprack molnen upp och vi fick en riktigt fin och solig avslut av vår seglingsdag.
Vi skålade enligt tradition vid pricken Kejsaren och på Aspöjafjärden blev plottern alldeles knasig- precis som den brukar på det stället.
På Sneskär blev vi mottagna av hamnkaptenen, det är tre år sen vi var här senast, den dess har de fått vatten på bryggan och byggt ett servicehus med toaletter och duschar- jättefint.
Efter middag tar vi en liten runda på ön, sen tar jag färjan över till fastlandet och går en promenad på vägen innan disk och allsång på skansen.
Vi gick från Stugvik, SXK klubbhamn, vid 10-tiden. Först för motor och tänkt att hissa på efter Halsösund. Men det var ingen vind. Så vi puttrade på för motor norr ut i leden. Efter någon timme gick jag ner i båten och kände en lukt som jag känt i förrgår: Bränd bakelit eller plast. Jag justerade laddningen för några dagar sedan så att den ena DC/DC-laddaren jobbar mot 14,7V. Den har ingen koppling mot shunten så den förstår inte att batteriet bara är 13,9V. Spänningsfall i kabeln gör att den tror att det är 14,5V vid batteriet. Så min första tanke nu var att det laddar så mycket så batterierna har blivit varma. 80A brukar det vara som mest. Två DC/DC parallellt, 50 + 30 A.
Jag kollade i BMS;ens app men batterierna var endast 23º C, men det var varmt någon stans. Jag kände runt i batterilådan och plötsligt brände jag mig.
Då upptäckte jag vad som var fel! Det sitter ett dubbelrelä i boxen som styrs av BMS;en. Jag har inte en BMS där strömmen passerar genom utan BMS;en styr ett dubbelrelä. I det ena relät passerar alla laddning TILL batterierna och i det andra relät passerar alla förbrukarström. BMS;en styr reläerna efter behov. Normalt är båda reläerna till.
Den ena skruven på laddningskabeln var loss. Trots åtdragen med bricka + fjäderbricka. Där hade det blivit övergångsresistans och värmeutveckling. Reläets plasthölje hade smält. Men det fungerade fortfarande!?
Jag stängde genast av all laddning från DC/DC via Victrons App. Vi hade inte så långt kvar till den vik vi planerat att gå till så vidare åtgärd fick vänta.
Efter att ha ankrat upp i viken vid Bondekrok så var det bara att ta fram verktyg kablar och mätinstrument. Först slog jag av den automatsäkring på 120A som sitter direkt på batteriet. Hela båten blir då strömlös, förutom instrumenten som har ett eget batteri. Just för att det alltid skall fungera även om BMS;en stänger av alla förbrukning. En säkerhetsåtgärd.
Vi hjälptes åt att skruva bort alla kablar för att få ut relät för inspektion. Men det var kört. Det är två relän ihopmonterade med ett styrande kretskort. Relät för förbrukning fungerade fortfarande.
Jag funderade över vad vi hade för alternativ. Det simplaste var att strunta i relät och i stället låta BMS;en aktivera en summer om något onormalt skulle inträffa med batterierna. Men så kom jag på att vi hade ett Skiljerelä som jag nyligen fått till baks av en seglarkompis (som monterade DC/DC laddare). Det skiljerelät av märket BEP är egentligen spänningsstyrt att aktiveras vid 13,4V och stänga av vid 12,8V. MEN… om man klipper en bygel på baksidan så kan man koppla det över tändningsnyckeln och på så sätt styra reläet. Det tål 120A kontinuerligt och 140A i peak. Då kunde ju det ersätta det trasiga och styras av BMS;en. BMS;en har normalt en styr-plus ut när allt är normalt så den kunde ju ersätta styrningen från tändningslåset.
Sagt och gjort. Alla kablar var nu bortkopplade och vi började koppla om till det nya relät. Laddkabeln mellan relä och batteri var inte så grov därför att den var lindad tre varv runt en strömsensor. Detta för att få högsta noggrannhet.
Med facit i hand nu så gjordes båda delarna om. Både laddning och förbrukning där kabeln bara fick gå rakt igenom sensorn. Vi har ändå en Victron smart shunt som är noggrannare. Värdena i BMS;en spelar inte så stor roll.
Jag hittar några korta 35mm2 kablar i stuven och bytte några kabelskor. Det nya BEP-reläet provades först att det fungerade med styrningen från BMS och det gjorde det. Allt återmonterades i batterilådan.
Först ställde jag om i BMS-appen vilken mätnoggrannhet som sensorerna skulle ha. Slog därefter till huvudsäkringen på batteriet. Sedan provade vi att förbruka ström genom att starta sjövattenpumpen. Victron-shunten sa 4,8A och BMS;en 5A. Tillräckligt bra och allt var rätt på förbrukarsidan.
Sedan gick jag ut och startade motorn. Först ingen laddning eftersom DC/DC var avstängda. Aktiverade den ena och vi fick 50A laddning. Sedan den andra och vi fick nu totalt 80A laddning. BMS och shunt skilde bara någon enstaka amper. Helt OK alltså.
Kontrollmätte kablar med tångampermeter och allt såg rätt ut.
Vi var till baks på banan efter tre timmar strömavbrott.
Hela kopplingen med laddning och batterier ser ut som nedan. Batterierna är sedan förra hösten 2P4S med 202A Lishen celler. 404Ah således. Och BMS;en är en 123 Smart BMS. Victron Shunt-instrument styr den äldre 30A DC/DC att sluta ladda vid 14,1V så bara 50A laddaren gör slutjobbet. På bilden är den styrningen felritad och går till 50A DC/DC.
Tur att vi hade både kablar relä och kabeltång med. Efter städning vart det en varm dusch och sedan en kall öl. Det var vi värda!
Det har regnat under natten men slutade vid frukosttid. Prognoserna hotar med lätta skurar på förmiddagen och mer regn till eftermiddagen kvällen.
Vi har bestämt oss för att åka till Stugvik, vi har bara varit där två gånger tidigare. Första gången låg vi på en boj men förra gången fick vi plats vid bryggan och märkte att det var ett trevlig ställe att stanna vid. Det är kryssarklubbens St. Annakrets som sköter hamnen och det är mycket fint och välordnat.
Vi får en bra plats på bryggan den här gången också och det tycker vi är bra för vi vill gärna gå en promenad här. Det är ganska mulet och regnet hänger i luften. Vi drar ur kontakten till Alis en utifall det ska komma åska när vi är borta, det räcker med trasiga saker i båten för i år så vi är lite försiktigare än vanligt. Det blir en varierande promenad på kalhygget, skogsväga och väg i klippt gräs. Det finns några hus här som vi passerar eller hör röster ifrån.
Vi klarar oss utan regn och när vi kommer tillbaka blir det skönt med dusch på badstegen, ingen av oss vill bada i 15 grandigt vatten. och vi hinner precis bli klara innan regnet kommer så det blir inget boule eller bocciaspelande den här kvällen, fast det finns att låna på platsen. Men en sommarpratare kan vi lyssna på i alla fall
Regnig morgon och förmiddag, vi väntar ut det mesta regnet som skall sluta vid 13 tiden innan vi motoriserar upp till Valdemarsvik för att bunkra, tanka, fylla vatten och duscha.
Eftersom det mesta vi hade med oss när vi åkte är mer eller mindre slut och kylen ganska tom passar jag på att städa ur den innan vi fyller på med nya godsaker. Vi lyssnar på en sommarpratare och läser lite innan vi åker…
Första stoppet är vid den gamla marinan där det numera är en sjömack, bryggan ligger längst in i viken och tappen har en jättelång slang, men det är nästan så att den inte räcker ut till Amerona så vi får dra in henne jättelångt. Gästhamnen är inte ens halvfull så vi hittar en bra plats nära servicehuset. Man betalar genom att läsa in en QR kod i mobilen och swisha. 300 kronor inklusive el kostar kalaset. När vi fyllt vatten och satt i elsladden packar vi varsin väska och går till det fräscha servicehuset. Efter tio dagar med lite för kallt vatten i havet för att bada mer än ett snabbt dopp och bara en dusch i sittbrunnen när vi hade gott om varmvatten i veckan känns det underbart att låta vattnet, tvålen och schampot rinna över kroppen.
Med fräschare uppsyn och kostym går vi sen till Myriams veranda- vår favoritpizzeria längst kusten och äter pizza och intar alkoholhaltiga drycker innan vi shoppar loss på Ica. Nu har vi både färska grönsaker, frukt och jordgubbar igen att mumsa på på hemvägen. För i morgon när vi lämnar viken vänder vi hemåt igen.
en kvällspromenad på stan blev det för Mig, Eva medan kapten väljer att vila och lyssna på bok
Vi är visst ganska sega av oss… när vi kom upp för frukost hade alla båtar utom en redan lämnat Flisfladern. och när vi sen lämnade strax efter tio var det som sista båt…
Vi tog vägen söder om Harstena mot Gubbö Kupa, förbi Fångö och ut på Flisdjupet och eftersom vi behövde kryssa tog kaptenen beslutet att vi skulle gå ut på havet och inte i leden mot Bokö.
Vi såg att det regnade ner mot Fyrudden och försökte hålla koll på vilket håll det skulle dra åt, och plötsligt var det över oss med starka vindstyrkor och stora regndroppar…. efter fem minuter var det förbi och det blev stiltje. Vi var tvungna att gå för motor den sista biten.
Området söder om Bokö är ett naturreservat som består av flera små öar och det finns många fina små ställen att lägga sig vid. Vi la oss på svaj i lä för SE vinden- som det inte alls skulle vara enligt prognosen, men snart rättade vinden till sig till den V som skulle råda och vi flyttade oss och la oss vid norra änden av Linholmen, också där på svaj. Vi var alldeles ensamma och kvällen och natten blev lugn.
Morgondopp och frukost, sen kryss ner till Harstena i den trånga vackra leden förbi Marö Kupa. Ingen långtur MEN vi fick den sista bästa platsen på berget… bredvid Linjett 32,an vi kryssade mot i går. Det visade sig vara ett äldre par från Nynäshamn och gubbarna hade en hel del att prata om….
Är man på Harstena går man till bageriet- det är sen gammalt och inget kaptenen på den här båten ruckar på, alltså tog vi en promenad, fikade, köpte bröd och fortsatte promenaden till byn där vi spanade in gästhamnsbryggan innan vi gick tillbaka till båten. En fin kväll blev det och vi grillade entrecote till middag efter att vi doppat oss i det nästan 19 tradiga vattnet.
Ovanligt lite båtar. här i Flisfladern, vi är bara fem segelbåtar på berget och 6 som svajar.
Torsdag 3,e Juli
Väderprognoserna varnar med stark kuling i hela Östersjön, ja upp mot Åland kan det bli stormstyrkor i vinden. Först tycker vi att vi kommer ligga bra här vi vårt berg, sen inser vi att vinden kommer vara NordVästlig på kvällen 14-17 så vi bestämmer oss att lägga ut oss på svaj. Båten bredvid är en barnfamilj, de vill gärna ligga kvar och gärna ta över vår plats.
Vi vill först få en promenad till och går till byn för att köpa yoghurt och varsin glass…. När vi kommer tillbaka har barnfamiljen flyttat närmare oss och lagt ut ett långt spring bakom oss, vi bestämmer oss för att gå ut på svaj och hittar vår plats i lä bakom skogen, men vinden slår ner och vi får snurra runt lite därute.
Ett par båtar får ankra om, men vi klarar oss utan såna aktiviteter och vid 23 tiden mojnar det och vi kan sova i lugn och ro.
Vi vaknar till en solig vindstilla morgon. Bara en svag västvind smekte våra nackar när vi kom ut i leden, ganska snart blev vi upphunna av en Linjett 35 nr 27 och en Linjett 32,a och när vinden först dog och sen vände och blev sydlig fick vi börja kryssa. Linjett 35, an hängde på och så småningom även den andra Linjetten….
Eftersom det idag skulle vara en ovanligt varm och solig dag hade vi bestämt att dagens segling inte skulle bli så lång och eftersom vi tidigare pratat om att utforska området kring Missjö där det av någon anledning aldrig blivit av att vi stannat så var det det som var vårt mål för dagen. Vi styrde in vid Birkskär och hittade en bra plats på Brända Skäret. Det drog in lite från sydvinden, men den ska vrida till Väst i natt och då kommer vi ligga fint här.
Jag har solat på fördäck, lyssnandes på ljudbok. Reidar har pysslat med båtklubbssaker och så har vi gått en promenad runt den lilla ön. Det tog en halvtimma att gå runt så det är inte så stor ö vi ligger vid. Efter promenaden blev det bad. 18 grader i vattnet och nu har kaptenen också badat.
Kyckling i sötsur sås med ris och sauterade morötter fick vi till middag innan vi tittade på Gotland Rund reportage och Allsången. Sen blev det en fin sommarkväll…
Vinden har mojnat, den andra båten som svajat med oss har åkt före oss när vi tar upp ankaret. Det satt ordentligt i en stor tjock klump av blålera som tog en bra stund att spola bort. När vi kom ut i leden fick vi möte av 2 st Linjett 39 som kom från Arkösundshållet.
Vi fick en fin segling över Slätbaken ner mot Arkösund i Nv 6-8. Inte många båtar ute idag fast det är soligt och varmt väder.
Vi har de senaste åren försökt hitta nya platser att ligga vid när vi är i de här trakterna och nu ville vi försöka i området söder om Arkösund. Vi tog ner seglen vid en ö som i boken Hamnguiden skulle kunna passa i närheten av Aspöja där vi kunde få fint lä både för NV en och Västen som skulle komma under eftermiddagen, men den ön kändes trång och svår att komma in i för oss så vi fortsatte mot Ringsö där vi har flera bra ställen. Efter några nätter på svaj kände vi att vi ville kunna få i land och vi hittade ett litet berg vid Verkholmen.
Kallt i vattnet, bara 15 grader så det lockade inte att bada trots att det var varmt och vi blev svettiga efter vår promenad runt ön. Vi hittade resterna av en husgrund och ett hus som troligen varit en liten lada vid en äng…. de där resterna av gammal bebyggelse väcker alltid fantasin, här har kanske ett litet skärgårdsjordbruk legat en gång….. Efter promenaden var vi svettiga och eftersom vi har gott om vatten kvar som dessutom var varmt idag blev det varsin skön dusch på badstegen.
Vi har sedan motorbytet till Lombardini haft lite problem med impellern i vattenpumpen. Första haveriet kom redan första året och nästa kom efter vi gått Göta Kanal och kommit till Falkenberg. Då var det totalhaveri.
Senare har jag fått veta att vattenpumpens ”kam” finns i olika höjder och Lombardinin har som standard den högsta som är 5,6mm. Detta för att säkerställa tillräcklig kylning i alla farvatten oavsett hur varmt det är i vattnet. Detta gör också att impellerns vingar bryts maximalt och detta kan vara anledningen till att vingarna bryts av. Det kan också ha varit en dålig impeller som legat länge i lager.
Vid ett av haverierna så hamnade en av vingarna i värmeväxlaren och vart svår att få ut utan demontering. Men det gick med en lång nål. Efter den händelsen så satte jag ett filter efter pumpen som fångar upp delar från skadad impeller. Mycket enkelt och bra.
Efter besök på Martec för inköp av ny impeller så fick jag rådet att vid nästa impeller-haveri byta kam till en lägre.
Efter sjösättning i år så kollade jag impellern och fann att några av vingarna var spruckna vid ”roten”. Så nu var det väl dags att byta kam i pumpen. Nästa lägre höjd var ”mellan-hög” och har höjden 4,8mm. Den vart jag rekommenderad. När jag öppnar locket på vattenpumpen så ser jag en gammal avbruten vinge i utgående rör. Den går lätt att fiska upp med en tång. Kamen sitter enkelt med en spårskruv från utsidan genom pumphuset.
Samtidigt byter jag slangen mellan stora vattenfiltret och pumpen som har lite skav på några ställen och givetvis en ny impeller.
När vi startar motorn så kommer inget vatten. Vi primar via vattenfiltret men lyckas inte få igång vattenflödet. Vi byter tillbaks till originalkamen och då kommer det vatten. Konstigt att en något lägre kam skulle inverka så mycket.
Någon vecka senare då vi kört några timmar gör jag ett nytt försök och nu kommer det vatten även med den låga kammen. Ytterligare några dagar senare så ljuder larmet för överhettning precis när vi skall in i hemmahamnen. Vi tar oss in ändå med en lätt värmestegring men inom gränserna.
Åter byte till originalkammen och allt fungerar åter. Det här var märkligt och jag kontaktar Patrik hos generalagenten Arken. Han säger att det skall gå med den kammen och många andra har bytt utan problem. Det måste finnas någon mer orsak tror han.
Jag upptäcker att locket på vattenfiltret inte är ordentligt åtdraget. Kan det vara så enkelt att det hela tiden sugit tjyvluft den vägen.
Skam den som ger sig! Jag gör nu ett tredje försök med den nya lägre kammen. Det är väldigt enkelt att komma åt bakifrån motorn och locket har försetts med sex insex-skruvar som är enklare att lossa en originalskruven med spår.
Efter detta byte får motorn gå både på tomgång oh lite förhöjt varvtal med ständig kontroll av kylvattnet. Jag stänger också av motorn och väntar en halvtimme och startar igen. Jodå Nu fungerar det. Det var nog det otäta locket på filtret som var orsaken.
Nu några veckor senare har vi kört många timmar utan problem. Så sammanfattningsvis så fungerar det med en lägre kam på 4,8mm om man är noga med att det är tätt och ingen luft i systemet. Att kylningen skulle bli sämre kommer inte att ske i våra farvatten. I går vid Oxelösund var det 11º och här i dag i ST Annas skärgård är det 17º
Återstår att se till hösten om impellern klarat sig bättre denna säsong.
Det kom inte så mycket regn som det skulle enligt prognosen, men tittade vi norrut såg vi nästan svarta moln så det strök väl över oss…. vi fick dock vänta till efter elva innan vi kunde åka iväg för att slippa bli blöta i håret. Det var ganska svag nordvind runt 1,5-2, men vid Arkholmen vände det till SV och vi fick kryssa i 5-8 mot Bokösundet. Vid fyren Julafton kom en regnskur och vi fick kura bakom sprayhooden och kryssa oss genom den prickade smala leden.
Så småningom kom vi till Sävsundet och ut på Tvären, och då hade vi bestämt oss för att vid Ringsö fick det bli nattsvaj för vår del. Det var bara fem andra båtar som svajade i Östermansfladern, och det kändes ovant och. lite ödsligt. Det var inte heller många båtar som låg vid stränderna som det brukar.
Lagom till middag sprack molntäcket upp och det blev en fin solig kväll.
Lördag morgon var vi den sista svajbåten som lämnade klockan tio. Vi hissade på och fick kryssa genom slalombanan vid Stendörren, men i år var det inga problem för vi var helt ensamma bland de gröna och röda pinnarna.
Målet för dagen var Lilla Trässö, det är kulingvarning till natten med starka västvindar. På Lilla Trässö var vår plats redan upptagen av en annan Linjett och vi valde att lägga oss längre ut, närmare farleden. åt lite lunch, gick en liten promenadrunda på ön och bestämde oss för att lägga oss i viken bakom Ålö istället för vi bedömde att det skulle vara mer lä där och mindre svall från förbipasserande motorbåtar.
SÖNDAG
Planen till idag var att åka in till Oxelösund och fiskehamnen, men det blåser mycket västligt 10-15 är prognosen, vi misstänker att där är fullt med och svårt att få plats, vi kommer också få räkna med att där får vi ta den plats vi får, det är förmodligen mycket blåsigare än vad vi har det här. Så vi bestämmer oss för att ligga kvar här och njuta av solen, Reidar jobbar undan lite datorjobbande och jag njuter av dagen och väntar på att det ska mojna.
Det som är lite lustigt i sammanhanget är att SMHI på sin varning över kulingen säger att den ska avta under förmiddagen, men i deras tabeller med prognosen ska det inte göra det förrän i kväll, och hittills ligger medelvinden på ungefär 5 men det kommer vindbyar mot 10- 11.
Idag är det start för Gotland runt, där har man tagit ett historiskt beslut och skjutit upp starten flera timmar pga av blåst och regn som väntar där i kväll Det är flera båtar vi känner som vi vill hålla tummarna för…. Annars kan vi inte göra så mycket idag mer än att vänta på lite mojnande av vinden.
I år gör vi inte som vanligt. Vi utgår från båtklubbens uthamn Norrsundet på Eldgarnsö, dit vi kom en sen onsdagskväll, ägnade kvällen åt att stuva vår packning och fira att vi var på väg med att äta räkmacka till en sen middag. Vi har inga planer för de här veckorna mer än att vi ska slussa ut i Södertälje och åka söderut i lugn och lagom takt.
På torsdagen vaknade vi till en stilla morgon med fågelsång, liten promenad och ett något svalt morgondopp före frukosten. Mälaren låg blank som en spegel och även om vi entusiastiskt hissade segel för att segla iväg fick vi efter en stund ge upp och gå för motor ända till slussen i Södertälje. Vi tajmade in broöppning klockan 15 och åkte in i slussen kvart över, det byggs forfarande för fullt där och det var svårt att se skyltar och signaler, men en ny fin väntbrygga med betalautomat har de fått till sen förra sommaren, och en trappa så man kan springa upp till stan och nödhandla om väntan till broöppning/sluss blir lång. Vi var bara två båtar som ville ut från Mälaren så allt gick lugnt till.
När vi kom ut hade vinden vänt och ökat och vi fick kryssa oss fram i Sydvind 4-8, och om vi tyckt att det var varmt och skönt på förmiddagen fick vi nu känna på lite svalare temperaturer. Vi hade planerat att svaja i en vik vi kallar Tuppviken för det bor en galande tupp i land, men när vi kom dit drog det in och vi hittade en annan liten vik där vi kunde kasta i ankaret.
FREDAG 27/6
Det skulle komma regn på förmiddagen så vi planerade för sovmorgon, det kom lite regn men inte så mycket som prognosen. Vi tog det ändå lite lugnt, väntade in den sista skuren och tog långfrukost innan vi hissade på och gav oss iväg.
Ner till Arkholmen hade vi vinden mest bakifrån, sen vände det och vi fick kryssa mot fyren Julafton, genom Bokösundet och mot Sävsundet. Vinden har vridit och växlat men mest legat på 4-6. Just som vi skulle in i Bokösundet kom det en regnskur och vi som sällan har spryhooden upp när vi seglar, kurade ihop oss under den och kryssade oss fram.
SMHI varnar för kuling i natt på Östersjö med stark Västlig vind, så vi väljer att lägga oss i Ringsöfladern på svaj. Bara vi och fem andra båtar den här natten, det är ovanligt för det här stället.
Vi värmde vår hemlagade lasagne och när vi satte oss still bords sprack molnen upp och det blev en solig och fin kväll
Efter sjösättning och mastning så har vi haft lite vatten i kölsvinet. Inte så konstigt då det regnat av och till och det alltid kommer in lite genom masten. Lite mer nu än förr då det tidigare var tätat i höjd med däcksringen där kablarna går.
Vi torkade och städade i det nymålade kölsvinet så det var snustorrt. Nästa dag lite vatten igen. ”Har det regnat i natt”? Det var lite vatten vid mastfoten men inte på översidan utan i underkant. OK, vatten kan ju krypa in i alla skrymslen och vrår och jag lade ingen sikaflex under mastfoten när jag återmonterade den.
Nu började jag misstänka läckage vid den ena bulten som mastfoten är skruvad med. Gängorna vid mastfoten var skadade och skruvarna snurrade. Det var ursprungligen bara gängade i plasten. Jag satte därför under vintern i helicoil-gängor. Borrade 9mm och gängade M10. Satte därefter helicoilgängan M10/M8 med epoxi. Den ena gängan misslyckades, höger fram, och jag fick göra om den. Jag borrade då lite djupare för att få hylsan att sitta. Hålet var kanske 10-15mm djupt och jag borrade 8mm till. Totalt ca 23mm. Men så tunn kan väl inte botten vara?
Jag gängade ur skruven och mycket riktigt kom det lite, lite vatten upp i skruvhålet. Märkligt? Inte kan jag ha borrat igenom skrovet tidigare?
Vi fick låna lite ”TEC-7” tätningsmedel av en seglarkompis. Den skall härda under vatten. Vi tog ur skruven och fyllde hålet med Tec-7 och satte försiktigt tillbaks skruven. Lite tätningsmedel trängde ut i underkant på mastfoten och lite vid skruvskallen. Nu vart det tätt!
Detta kändes lite som en nödlösning och jag gick och grunnade på hur detta kunde hänga ihop. Det var i alla fall tätt och inget mer vatten kom in.
Vår kompis som kör traktor och vagn på varvet tyckte att vi skulle ta upp båten och fylla hålet med epoxi. Vi erbjöds att ta upp på söndagen och få stå på vagnen till tisdag kväll.
söndag 4 maj
Här ser man mastfoten tillbakaflyttad och den läckande bulten tätad med TEC-7
Sagt och gjort. Under söndagen så flyttade vi masten i mastfotsbelagaet för att komma åt skruven som var orsak till läckan. Planen var ju att fylla hålet med epoxi och på så sätt få stopp på läckan. Vi slackade helt på riggen och lyfte därefter masten med vantskruvarna under däck. En lina i mastfoten gjorde att vi kunde flytta mastfoten kontrollerat bakåt och därefter sänka ner masten några hack akterut.
Amerona togs upp på söndag kväll och det var med spänning jag kollade botten då skrovet kom ur vattnet. ”Men hjälp”! ”Min lagning har ju släppt”! Katastrof… När båten stod stadigt med kölen lätt vilande på några plankor och väl stöttad av vagnens stöd så kunde vi undersöka detta noggrannare. Jo, kolfibern jag lagat med hade släppt i kanten och det gick att få in en kniv i springan.
Nu kom spekulationerna igång av den samlade åskådarskaran. ”Dålig vidhäftning”, ”För kallt då du lagade”, ”Använd inte epoxi”, ”Du har spänt riggen alldeles för hårt” etc.
Jag insåg direkt att denna lagning måste göras om oavsett orsaken. Ewa fick åka hem och hämta några slipmaskiner medan jag funderade över den egentliga orsaken till både läckan och den trasiga lagningen.
Med två rejäla vinkelslipar började jag slipa bort all kolfiber där den släppt. Det var stark vind vilket var bra för att allt slipdamm blåste undan. Efter lite slipande så tittade skruven och helicoilen fram. Det kan inte vara möjligt att botten är så tunn under mastfoten! Men det var den. Vi räknade senare ut att det var ungefär 25mm EFTER att jag slipad. Så kanske 33-35mm tjockt. Är det tillräckligt under mastfoten på en 35-fotare?
Ytan som åter renslipades var ungefär 600x320mm. Man ser var hålet efter helicoilen är.
När jag slipat klart hade vi en yta som var ca 60×33 cm. Bredare än tidigare. Vi bestämde att inte göra något mer på söndagskvällen utan tänka igenom detta till måndag morgon.
måndag
Natten hade varit orolig då jag funderade på vad som gått fel. Helt klart hade jag borrat lite för djupt. Helt klart var botten tunnare än jag kunnat tro. Troligen var mitt val att laga med kolfiber helt idiotiskt. Epoxi är jag fortfarande övertygad om är rätt. Eller möjligen vinylester.
Kunde det vara så att när jag spände riggen så flexade skrovet lite grann men inte lagningen med kolfiber som i stället släppte. Inte bra att blanda olika material i detta fall.
Jag införskaffade lite West Epoxi med den snabba härdaren 205 som klarar temperaturer ner till 5º. 5 m glasfiberväv 300g plus lite 600g som jag hade i förrådet.
Vi hade även med en infravärme för att moderera värmen ifall det skulle bli för kallt. Innan vi startade så rensade vi det hål som gått igenom.
Tyvärr inga bilder under plastningen men vi lade på mellan 25-30 lager. Först den lite grövre 600g mattan och därefter 300g matta i olika storlekar. Det var för kladdigt att också hantera en kamera.
När allt var plastat hade det precis gått åt 1,2kg epoxi som förpackningen innehöll. Jag tog den sista slatten och blandade med Collodial Silica och glasfiber flock. Fyllde en spritspåse och applicerade inifrån i hålet. När hålet sakta fyllts med blandningen så tryckte jag försiktigt ner en skruv. Nu kortare än tidigare. Vi får se i framtiden om den går att gänga bort. Allra sist rollade vi på ett lager Peel Ply matta för att få en bra yta som inte behövde efterbehandlas. Planen var nu att efter härdning till tisdagen kunna måla lite VC-Tar. Efter alla lager så vart det en liten ”bulle” i botten som nu inte riktigt har originalformen. Detta kommer att kosmetiskt snyggas till under nästa vinter. Med termisk värme höll plastningen ca 30º. Efter som det väntades 5º under natten så placerades infravärmen på marken under båten och gav faktiskt ett litet tillskott av värme.
tisdag
Det var med spänning som vi kom till varvet på tisdag förmiddag. Det verkade som att plastningen härdat ok ock Peel Ply;en gick att dra bort
Det såg helt ok ut och kändes solitt. Jag blandade lite VC-Tar och strök ett lager. Efter 4 timmar strök jag ett andra lager. Med infravärmen på lagom höjd gick det att hålla ca 30º under några timmar. Färgen var nog inte helt härdad då vi sjösatte vid 16-tiden. Men vi hade inget val. I kväll fortsätter sjösättningarna och vagn och ramp behövdes till andra båtar.
Enligt manualen för West System så har det härdat till 90% hållfasthet efter första dygnet och sedan härdare det till full styrka efter några dygn. Vid 20º C. Nu var det ju bara 10ºC i vattnet så vi avvaktade några dagar med att spänna riggen och belasta mastfoten. Mastfoten kunde nu flyttas till baks till rätt ”hack” där den brukar stå.
Vi gjorde efter en vecka en segling på ett väldigt blåsigt Mälaren. Oron gnagde i bakhuvudet. ”Är lagningen ok”.
En seglarkompis hade varit på Linjettvarvet under öppet hus i början på maj. Han pratade med konstruktören Mats som han känner sedan tidigare. Han berättade om mina bekymmer och Mats tyckte naturligtvis att det var tråkig när någon ägare till Linjett har problem. Mats hade ändå en del konstruktiva förslag till hur man kan göra lagning ännu bättre med en del förstärkningar inombords. En del går inte att genomföra förrän masten är av och mastfoten kan demonteras. Men en sak skulle kunna gå att göra. En tvärgående balk bakom mastfoten. För att addera lite extra styrka.
Så jag valde att göra ytterligare en plastning.
Först renslipades området bakom mastfoten. Inte så dammigt om man använder en bandfil och assisterar med dammsugaren. Sedan passade jag till en bit divinycell.
Divinycellen limmades med förtjockad epoxi och en hålkäl gjordes mellan alla kanter och botten. Detta för att i nästa skede lättare kunna få glasfiberväven att följa ytorna.
Efter en natts härdning så rundades de övre kanterna och därefter började jag lägga glasfiberväv över hela biten och ner över anslutande ytor. Det var svårt att forma hela bitar så mot slutet övergick jag till mindre överlappande bitar. Ca 25 lager 300g väv lade jag på. Sist en Peel Ply duk.
Efter ett dygns härdning kunde jag ta bort Peel Ply;en och hade detta resultat.
Ingen målning nu då planen är att under nästa vinter ta bort mastfoten och plasta ytterligare upp över alla kanter och förlänga balken mera åt höger. Den delen av basinredet som går ner till vänster om mastfoten kommer att förstärkas på insidan efter Mats Gustavssons rekommendationer.
Vi har kört med en ganska lös riggspänning nu under de första seglingarna och undvikit hårdare vindar. Efter hand har jag ökat riggspänningen successivt. Det känns ändå som jag gjort vad jag kunnat med de tidsramar och resurser som fanns tillgängligt nu. Jag skall stoppa ner en kamera under vattnet och försöka se hur det ser ut med VC-Tar;en i botten.
Jag har sedan några år en automatisk länspump i kölsvinet med en separat sensor. Separat sensor därför att då kan den även kopplas till larmet i båten. Jag får notis i telefonen om pumpen startar. Om notisen kommer om och om igen så är det läge att skyndsamt åka till båten och kolla. Kommer ett enstaka larm så är det troligen vatten som kommer genom masten vid regn.
Pumpen och sensorn har varit fastskruvade i botten på kölsvinet längst akterut. Därför har det inte gått att komma ner där för att göra rent.
Nu hade jag kommit på en lösning som skulle kunna underlätta att lyfta upp allt och komma åt för rengöring.
Jag beställde en rostfri plåt från montano.se . De säljer både plåtar, profiler och skruv och bult. En 1mm plåt hade räckt men 1,5mm var billigare och det skulle bli en bra bit över efter mitt projekt. Så 1000x250mm x 1,5 kostade 376:- inklusive frakt.
Plåten skulle bockas i 90º i botten. Inte helt lätt utan rätt verktyg/maskin. Jag gick och klurade på detta under någon vecka och fick lite tips av kunniga båtkompisar. Men det slutade med att jag åkte ner till Kjellqvist Mekaniska som ligger i närheten och på ett kick så hade jag fått hjälp att göra en fin 90º bock på rätt ställe. Jag gjorde en mall av kölsvinet där det sitter muttrar och brickor. För dessa måste hål tas ut i plåten. Efter bockning, tillkapning och borrade hål för pump och sensor så såg det ut så här.
Pumpen och sensor skruvades fast med M4 med skallen försänkt på undersidan. En kloss med en försänkt vagnsbult M8 från undersidan, limmades med epoxi uppe i kölsvinet och passades in mot den slits jag gjort i övre änden av plåten. Påten spänner lite då vingmuttern dras åt. I och med att plåten passar så prescis i kölsvinet mellan två kölbultar så kan den ite röra på sig.
Nu är det mycket lätt att lossa vingmuttern och lyfta allt med slang och kablar upp och åt sidan. Det är nu enkelt att rengöra och torka ur kölsvinet.
Har du också många meter lina liggande i sittbrunnen hela sommaren som inte används? Speciellt fock/genua-fall har ju många meter då seglet är upphissat. Om man har det på rulle så behöver man ju egentligen inte de där 15-20 meterna som ligger där hela sommaren.
Jag har funderat på detta och har haft en ide hur man skulle kunna ta bort all extra tamp under sommaren och skarva i igen då seglet skall tas ner.
Så här gör man::
Fallet kapas då seglet är hissat så att man kan lägga tre till fyra varv runt winschen och har ytterligare en halände. Sedan splitsar man i en bit spectralina ca 3-5mm som en ögla. Jag drog ut innerflätan och lät de båda ändarna gå in och ut genom kärnan upp ungefär en dm. Drog till baks höljet och avslutade med en tagling.
Därefter gör man samma på den avkapade linan i ena änden. När linorna skall skarvas för man igenom ena linan genom den andres ögla
Och dra igenom den lösa änden
Så här mycket extra lina kan man då förvara i kistbänken i stället för i tamppåsen
Skarven är också anpassad så att den aldrig behöver komma ut genom trissan i masttoppen. Skarven är tillräckligt stark för att hissa förseglet som skall gå lätt i profilen. Det tar ungefär en minut att ta fram extra-linan och skarva ihop när man behöver ta ner förseglet.
Efter att kölsvinet vart klart (se tidigare inlägg) så var det äntligen dags att lägga på de ny-lackade durkarna. De har varit hemma en vända i garaget och fått ny fernissa både på över och undersida samt kanter.
Jag började med att slipa alla kanter helt träerna. Därefter lade jag två lager epoxi på kanterna. Sedan följde slipning av över och undersida. Det vart inte någon total renskrapning då jag är rädd för att gå igenom faneret på översidan. Undersidan slipades inte lika noggrant. Sedan började lackning. På översidan använde jag Epifanes Clear Varnish men undersidorna fick en något billigare lack från Hempels.
Kanter och översida två lager och undersidan ett lager. Jag använde Biltemas skumgummiroller.
Jag hade gjort ett stort arbetsbord av två bockar och en 16mm plywood i garaget
Översidan mellanslipades med 240-papper och torkades med klibbduk mellan lagren. Avslutningsvis slipade jag med 400-papper och strök ett sista lager med Epifanes matt fernissa
Innan vi lade alla durkar på plats i båten så lade vi på skyddspapper på alla ytor som vi tar bort senare då vi är klara med all vårrustning, sjösättning och påmastning.
De senaste åren har jag tyckt att kölsvinet ser lite sunkigt ut. Det har varit svårt att hålla rent och topcoaten har gulnat. Jag gillar egentligen inte att måla med topcoat i stuvfack och annat då ytan aldrig blir riktigt blank och därför också svår att hålla ren.
Därför hade jag bestämt att hela kölsvinet skulle målas med någon passande färg. International har dragit till baks sin tvåkomponents Perfektion. I alla fall i Sverige. Det är väl någon miljö-mupp på KEMI som hittat något misstänkt ämne i färgen och därmed var det omöjligt för International att få den godkänd. Så vad finns det då att välja på?
Dessa färger hittade jag:
International Danbolin
Brava Byline från Paint Pro
Hempel Multicoat
Epifanes Bilgefärg
Jag valde Epifanes. Kanske mest av en tillfällighet då jag målade dekor på överbyggnaden för några år sedan, med gott resultat. Beräknade två burkar till mitt kölsvin med två lager färg. Alla durkar var hemma för lackering så det var ett utmärkt tillfälle att även måla kölsvinet då det var tomt i båten.
Det var inte alltid så lätt att komma åt att slipa. Jag fick använda roterande sliptrissa (flap-disc), rondell, stålborste, bandfil och slipmaskin. Så här såg det ut nästan färdigslipat. Alla kölmuttrar och brickor togs bort för att slippa maska och för att lättare kunna måla. Ingen fara då båten vilar på kölen.
Vi hade en gammal toft rån sittbrunnen att krypa omkring på vid slipning och målning. Det blir väldigt obekvämt annars att gå och krypa över balkarna.
Efter två strykningar och ordentligt med torktid så polerade jag övrigt basinrede med autosol. Alla brickor och muttrar rengjorda och ”polerade” samt återmonterade.
Nu var även ytan för mastfoten klar där jag tidigare lagt lite kolfiber och epoxi för att få en plan yta för beslaget
För att slippa ”knarr” då durk och skrov rör sig så ville jag ha någon form av list mellan basinrede och durk och hittade denna list på Jula
Smidig och självhäftande. Komprimerad blir den ca 1,5mm. Den limmade jag på alla ytor under durkarna. Tyvärr så vart inte ytan så blank som jag hoppats på så vi får se hur lätt det är att hålla rent framöver.
Nu återstod bara att återmontera länspump och nivåvakt. Mer om det i kommande inlägg.
Efter lite inköp av material, kolfiber, epoxi och peelply så började det dra ihop sig för att förstärka botten. Jag fick rådet att försöka hålla 15º C både utvändigt och invändigt i skrovet. För att uppnå detta i mars så byggde jag ett litet ”hus” under reparationsstället.
Med endast en Japanpress och en 900W fläkt så gick det enkelt att hålla 20ºC. Jag hade ju valt loöfiber till denna reparation. Helt onödigt men jag tyckte det var kul att prova. Jag hade köpt 200g och 600g matta. Mallarna kopierades och klipptes ut en för varje storlek.
Därefter klippte jag ut bitar i båda dukvikterna efter dessa mallar. Jag hade gjort lite beräkningar på tjocklek där 1000g/m2 ger ungefär 1mm laminat. Kombinerar man 200g och 600g så kan man variera tjocklekn
Efter en dags uppvärmning av skrovet var det dags för laminering. Inga bilder då för det var för riskfyllt att hantera kamera ihop med epoxiarbete. Kladdigt. Jag hade ordnat med ett arbetsbord där plasten med alla kurvorna tejpades fast. Först rollade jag lite förtjockad epoxi i botten som fick bli lite klibbig medan jag laminerade de olika bitarna på arbetsbordet. De olika bitarna varvades 200/600g med de minsta bitarna först. När allt var upplagt så vände jag på allt så att de minsta bitarna kom att hamna närmast skrovet. Hela paketet rollades fast mot botten så all luft kom ut. Därefter lades ett lager pelply, ett lager plast och sist/ytterst en tunn plywood. Plywooden spändes mot botten med träreglar. Detta för att hålla allt på plats och för att pressa ut ev luft.
Efter ett och ett halvt dygns härdning var det dags att riva av pelplay;en.
Tyvärr vart lagren för tjocka så jag vart tvungen att slipa ner någon millimeter. Det var inte bra för det var ruskigt dammigt att slipa kolfiber i det lilla trånga utrymmet. Trots mask, ögonskydd och heltäckande overall så letade sig damm in under skydden. Till slut hade jag en bra yta som bara behövde en liten spackling. Det fick bli Biltemas Epoxispackel. Väldigt lättarbetat och lättslipat.
Efter ett dygns härdning så gick det att slipa spacklet. Nu kom mina mallar till pass för att få till den ursprungliga formen.
Hela reparatilnsområdet målades några dagar senare med VC-Tar2, som är den grundfärg botten har sedan tidigare. VC-Taren slipades med 180, 240 med maskin. Därefter 240 och 500 vattenslip. Det här området får ingen bottenfärg utan jag skall se hur mycket det växer på slipad VCTar.
På insidan var det dags att återmontera mastfoten. Den var lite bananformad men har rätats ut med hjälp av gasollåga 300º och en tving. Ytan i skrovet behövd jämnas till så där lade jag förtjockad epoxi och en bit 600g kolfibermatta. Mastfoten kläddes med plast och skruvades fast i den våta epoxin med en bit pelply mellan och fick härda så.
Överskott av epoxi som runnit ut slipades bort och de gamla hålen försågs med gänginsatser då gamla hålen hade dåliga gängor. Plasten gängades på nytt men nu med M10 och hylsorna är M8 invändigt.
Jag väntade med att skruva fast mastfoten för att hela kölsvinet skall målas om med kölsvinsfärg.
Förra våren, dagen innan sjösättning, så upptäckte jag en spricka i botten. Alldeles under mastfoten. Det fanns inte tid att åtgärda då och jag visste inte heller hur länge den funnits där.
Efter kontakt med Rosättra och seglarkompisar som haft liknande så vart jag lite lugnare. Rosättra sa: ”Spänn inte riggen för hårt i år och undvik grov havssjö. Så kan du åtgärda det där till nästa år”.
Det var ju lite lungnande. Andra Linjetter har också haft så här och det har varit i skarven mellan de två skrovhalvorna.
Under sommaren så dök jag ner med en smal kniv och tryckte in i sprickan. Den var ungefär 6mm djup. Vi seglade som vanligt under sommaren och riggen var kanske något lösare än normalt. Och någon grov havssjö har vi inte haft under sommaren.
Jag bestämde mig för att göra en mindre plastning och se under 2025 om sprickan kommer till baks. Därför slipade jag ur ungefär 10 cm på varje sida. 1:12 är ju ett vanligt mått på urslipning vid reparationer och 12x6mm = 72mm Så 10 cm åt varje håll från mitten borde ju räcka.
När jag började slipa så såg jag att det var spackel i centrumlinjen. Vad jag förstått senare så plastar man ihop skrovhalvorna på insidan och snyggar till med spackel på utsidan.
Jag fortsatte att slipa ytterligare några millimeter och då försvann spacklet. Man kan ana att laminatet ser lite o-mättat ut på ett ställe men det finns absolut inga sprickor kvar och på insidan runt mastfoten är det helt ok:
Med något rakt mot botten så ser man ungefär hur mycket jag slipat ur. Nu skall botten inte vara helt plan här utan har en viss rundning. Tyvärr så missade jag att malla av botten innan jag slipade men jag kunde malla av en annan Linjett 35 senare.
Jag har köpt epoxi och som väv valde jag kolfiber. Antagligen helt onödigt men ”alltid retar det någon”. Jag har aldrig använt kolfiber så jag tyckte det kunde vara kul att testa. Jag hittade kolfiberväv på nätet från en firma jag inte sett tidigare. Dock Yard Composites i Stockholm Sollentuna. Det var bra pris på 200g väv på 1 m bredd. Väven heter Kolfiberväv 200g 2×2 Twill 3K Black Stuff. Priset var vid inköp januari -25 269:-/m
I väntan på varmare väder så förbereder jag med att göra mallar för väven. Jag har gjort så här: I botten tejpar jag dubbelhäftande tejp och sätter dit byggplast över det urslipade området. Med en tuschpenna ritar jag på plasten konturen efter ytterkanten på det slipade området.
Därefter så lägger jag min mall av bottenkonturen tvärs långskeppslinjen. Mellan mallen och botten lägger jag en 3mm borr och för ut den till sidan så långt det går. Där borren är markerar jag med tuschpennan på plasten. Sedan för jag borren längst ut åt andra sidan och markerar på plasten.
Därefter flyttar jag mallen någon decimeter och upprepar proceduren.
När jag gått hela längden så förbinder jag alla punkter med en linje och får då som en ”djup-kurva” med djupet 3mm.
Sedan upprepar jag det hela med en 4mm borr, en 5mm borr etc.
När jag tar bort plasten så har jag flera ”djup-kurvor” som representerar formen på de kofibervävar jag skall klippa till. Jag tror att en millimeter motsvarar 600g matta ungefär.
Det betyder att 3 lager av min kolfiberväv bygger ca 1mm.
Så här ser det ut hämtat från YouTube kanalen Sailing NV https://youtu.be/CxPaGwgSLsg?si=eJ-8612D2rKuAp94
Nu kan jag lägga upp plasten på ett arbetsbord och klippa till all kolfibermatta.
Jag har tidigare skrivit om hur jag gjort nya tofter/kistbänkslock i sittbrunnen – Del-1 – Del-2 – Del-3
Tyvärr så lackade jag undersidorna med Biltemas fernissa vilket visade sig inte fungera. Vatten trängde in i plywooden och gav fula fuktfläckar. Jag försökte att slipa av fernissan och epoxibehandla ytorna men de fula fläckarna var kvar.
Jag bestämde mig då för att måla undersidorna vita. Med polurethanlack. Det visade sig inte så lätt att få tag i Polyurethanlack. Biltema hade en bra sådan men den har utgått. Internationals Perfektion säljs inte längre till privatpersoner (om jag fattat rätt). Kvar finns Epifanes för ca 900:-/burk. Jag lyckades hitta några restburkar på SeaSea i Täby men bara i grått. Det fick bli så.
Jag slipade ner gammal epoxi och grundade med epoxi primer.
Därefter två lager med Perfektion.
Kanterna förslöts med ytterligare ett lager epoxi och två lager fernissa. Dock inte Biltemas 🙂
Det visade sig att nåten släppt i kanterna på många ställen så jag skrapade ur allt löst och slipade i nåtspåren. Nåtade om allt och nu med nåt-tejp i botten för att bara få två ytor som nåten fäster i. Förmodligen har det släppt för att den tidigare nåten fäst mot tre ytor. De två kanterna och botten. Nåten är ganska djup på tofterna.
Under arbetet lade jag de gamla tofterna löst i sittbrunnen som tillfälliga tofter.
Efter nästan tre veckors svår förkylning kunde jag äntligen börja med lite båtjobb.
Som jag skrivit tidigare så vart det inte så bra att lacka tofternas undersida med Biltemas fernissa. Förra året fick jag göra om två tofter som blivit fuktskadade på undersidan. De lackade jag med International Perfection.
Nu hade jag tur och fick tag i samma färg igen, trots att den utgått. Tack SeaSea Täby. Så i dag började jag att ta bort den gamla Biltema-fernissan vilket gick mycket lätt med varmluftspistol och skrapa. På högra sidan syns tydligt mörka fläckar av fukt.
Alla kanter skall behandlas med epoxi och fernissa. Även durkarna skall lackas och kanterna förslutas på samma sätt som tofterna. I dag hann jag förbereda tre tofter och fyra durkar.
För tre år sedan köpte jag Lithiumbatterier via en Kinesisk firma. Det var fyra celler på 202Ah av märket Lieshen. Priset var då 4500:- och leveransen var från Polen. Det tog fyra dagar att få dem. Det tillkom en BMS och ett relä men dem köpte jag inom Europa från GWL för ca 4.800:-
Allt har fungerat utmärkt under dessa år men jag hade önskat att jag köpt större kapacitet redan från start.
Vid normal användning under sommaren så är det inga problem. Men under hösten då det är mindre sol, mindre laddning och man ligger still ett par dagar kryper det lätt ner under 50% SOC.
Jag är en ”snarkare” och använder därför en CPAP varje natt. Den körs på invertern och drar 20-30Ah under natten. Den klart största förbrukaren vi har ombord.
Jag började därför under våren leta efter exakt samma celler som jag redan hade för att utöka banken med 202Ah till. Min BMS klarar att hantera två celler parallellt och fyra i serie. 2P4S.
Efter några veckors letande så hittade jag till slut en firma i Kina som via Alibaba sålde dessa. Nu kostade de bara 170$ plus 81$ i frakt, för fyra celler. Detta blev ca 2.560:- totalt.
Så den 29 april lade jag min beställning med förväntad leverans den 15 juni. Då skulle jag hinna montera dessa innan vår sommarsegling.
När vi kom in i början av juni så började jag försöka spåra försändelsen via den spårningslänk jag fått tidigare. Men det fanns inget paket. Nu började flera dagar med efterforskningar och en vecka in i juni får jag kontakt med säljaren som meddelar att de inte skickat paketet ännu, utan ”väntar på mitt svar om frakten”…???
Det visade sig då att de inte kunde skicka ”Express” som jag valt utan undrade om jag kunde acceptera frakt med båt. Men hur hade de ställt den frågan till mig?
Det visade sig då att det finns en chat-funktion på ”my Alibaba” och där hade man ställt frågan till mig. För länge sedan.
Nu följde flera dagars konversation där jag bad dem skicka paketet med båt omedelbart. Jag fick ett nytt spårningsnummer som inte heller ledde till någon träff. Detta via t.17track.net
Jag började nu misstänka att jag blivit lurad. Efter tjat kom en kopia på fraktsedeln som den skulle se ut här hemma i Sverige. Den såg i alla fall äkta ut. Men det gick inte att spåra paketet.
Efter ytterligare ”chattande” med säljaren, en hel del konstiga ursäkter så vände jag mig till Alibaba för att få mina pengar till baks. Säljaren fick fem dagar på sig att besvara och motargumentera. Efter tre och en halv dag kom deras svar. Återbetalning var inte aktuell, jag hade inte besvarat deras ursprungliga fråga om frakt och paketet var på väg.
Jag fick samma spårningslänk och en annan adress till 17-track. Och nu vart det träff! Åtta rader på kinesiska som jag fick översätta med Google translator.
Jag fick nu datum och tid då paketet lämnat fabrik, lastats på båt, båten lämnat hamn och när den förväntades angöra hamn i Rottterdam. Även fartygets namn och nummer fanns med.
Nu tändes hoppets stjärna men vi var då inne i mitten av juli.
24-06-17 Paketet lämnar Shenzhen
2024-06-27 23:50 货物已装柜,预计7/4船期.船名船次： Varorna har lastats i containrar och beräknat leveransdatum är 4 juli. Fartygets namn och nummer. EVER ALOT 1302-008W
…..
2024-08-02 09:47 受巴以冲突影响，红海局势紧张，此船舶临时绕航好望角，预计抵达目的地会有推迟，目前官网预计到港时间为8/9 / Påverkat av den palestinsk-israeliska konflikten och den spända situationen i Röda havet, har detta fartyg tillfälligt omdirigerats till Godahoppsudden. Det förväntas att dess ankomst till destinationen kommer att försenas till 8/9
etc. etc.
Jag började nu följa EVER ALOT på Marine Trafic och kunde se hur hon segade sig fram runt Afrikas västkust i 17knop med destination Rotterdam.
Den 28/8 var sista noteringen från Rotterdam att: ”Varorna hämtade och online”. Sedan vart det tyst! Vis av allt som hänt fram till nu så var det väl bara att vänta. Post Nord skulle ju också vara inblandade på slutet 😩
Den 30/8 kom vi hem från vår andra semester-tur. Jag hade då seglat i tio veckor med en veckas avbrott hemma. När vi sitter i bilen på väg hem från båten plingar det till i telefonen: ”Du har paket att hämta på Olles Kiosk… Hälsningar Post Nord”.
Kunde detta vara sant? Har de äntligen kommit efter fyra månader. Och ingen tull eller införselavgift!? Som jag hade räknat med.
Äntligen…men nu hade ju hela sommaren gått. Vi skulle alla fall få nytta av dubbla batterikapaciteten under hösten, då den behövs som mest.
Nu följde några dagar med planering, inköp av lite kabel och kabelskor och montering.
Här följer lite bilder på hur jag stuvade om i batterilådan.
Cellerna placerades så att en ny cell kom parallellt med en gammal cell. De hade cellspänning som var lika på de två sista decimalerna.
Cellerna förbands med bussbars och BMS;ens kretskort skruvades dit. BMS är smart 123 BMS
Slutligen kopplades batterikablar, shunt och säkring in. Allt försågs med en skyddande plexi-skiva.
Klart att slå på säkringen och konfigurera om batterimätaren till 400Ah bateribank. Jag raderade även all historik och synkroniserade SOC till 100%
Texten på sången lyder egentligen:
Res med mej Stina, i en roddbåt till Kina, de´ går så lagom fort. Tid får jag gott om, då att hålla din hand, du har så bråttom, var gång som vi möts här i land …
Ja det gick så lagom fort. Leveransen vart ju försenad då jag inte visste om frågan på chatten. Så från avsändandet 24-06-17 så tog det 74 dagar. En orsak till den långa vägen runt Afrika är ju piraterna i Röda Havet.
Återkommer med en rapport hur det fungerar efter en tids användning.
Med nyinköpt/uppdaterad plotter Raymarine Axiom+ , våren 2024, följde ett Lighthouse sjökort över Norra Europa. Jag avvaktade med att aktivera det eftersom jag hade en pågående prenumeration på Navionics Baltic Sea.
Den nya plottern har en snabbare processor, mera minne och en förbättrad skärm.
Vis av förra sommarens sporadiska problem med Raymarine Axiom som ibland fryser, så monterades den nya plottern med jordkabel till chassiet enligt monteringsanvisningen. Även den separata strömförsörjningen med ett 24Ah batteri helt skiljt från övrig el är kvar. Allt har fungerat bra fram till vår semestersegling under juni-augusti.
Vid vissa tillfällen så fryser skärmen och båtens position slutar att uppdaterad. Skärmen reagerar heller inte på touch-tryck på skärm-knapparna. Den enda knappen som fungerar då är ”Home”. För att få igång plottern så får man gå Home och åter öppna kartan, alternativt, stänga av och starta igen. Plottern ”fryser” bilden lite nu och då.
Plottern har så klart uppdaterats med den senaste programversionen som när det hände var LH4.7.172. Det konstiga var nu att den frös på EXAKT samma ställe som min förra plotter frös två gånger förra året. En gång på väg söder ut och några veckor senare på väg norr ut. Det kan inte vara en tillfällighet att den nya plottern fryser på exakt samma ställe!
Lite söder om Arkö där farleden går ner mot pricken ”Kejsaren” har olika plottrar ”fryst” vid flera tillfällen.
När detta inträffat några gånger så aktiverade jag mitt Lighthouse-kort för att se om det vart någon skillnad.
Uppdatering av Lighthouse kort
För att uppdatera Lighthouse-korten måste man först ha satt in kortet i plottern en gång. Då skapas filen lighthouse_ID.txt som blir unik i kombination med plottern och kortet. Denna fil måste sedan alltid anges vid varje uppdatering av korten. När filen har kontrollerats så kan man välja POI och flygfoton för olika områden. Därefter paketeras kortet, vilket kan ta upp till 30 minuter. När paketet är klart startar nedladdning till datorn.
När jag startade nedladdningen så skulle det ta Ett år sex månader och ett antal dagar och timmar.
Det var bara att avbryta och försöka senare då internetuppkopplingen var bättre. Det som då händer är att paketet måste skapas på nytt. Nedladdningen återupptas inte eller startar om. Mycket irriterande.
Nu fann jag kanske en lösning för detta. Man kan begära att få ett e-post-meddelande då paketeringen är klar. Då får man en länk till paketet och jag uppfattade att man kan starta nedladdning flera gånger från samma länk.
I mitt fall var nedladdningen 6,8 Gb så det tog en lång tid innan allt var nedladdat. Därefter skall kartfilen kopieras till minneskortet och ersätta den befintliga kartan. Det tar ytterligare en god stund beroende på filens storlek.
När Navionicskortet uppdateras så kryssar man bara i om man vill ha POI och Sonar-charts. Sedan kopieras allt till minneskortet direkt. Mycket enklare.
Nu var det intressant att se om ”frysningarna” skulle upphöra med ett annat sjökort. Men icke så! Plottern fryser ibland även med Lighthouse-kort.
Raymarines support beklagar så klart att det blir så och rekommenderar att uppgradera till senaste versionen och att göra en Factory Reset. Jag vet inte hur många gånger jag gjort Factory Reset och den senaste versionen har jag redan. Supporten säger också att Lighthouse-kort är lite stabilare så jag växlar lite mellan Navionics och Lighthouse för att se om det är någon skillnad. Men båda fryser till och från.
Skillnader
Vad är då skillnaden mellan Navionics och Lighthouse? En sak som talar till Navionics fördel är att jag även har dem i min iPAd och att man då kan synkronisera waypoints och rutter från iPAd till plottern. Man kan även uppdatera sjökortet från iPAden. Något som även går att göra med Lighthouse men är lite krångligare och tar mer tid. Navionics har även ”Auto Route” vilket saknas i Lighthouse. Lighthouse är ändå tydliga och symboler och texter syns bra. Det finns olika fäg-lägen och dag och natt läge. En bra beskrivning finns på Digital Skipper. Det finns naturligtvis fler skillnader men jag går inte in på alla dessa här.
POI – Point of interest.
Båda korten har POI men Lighthouse är en katastrof. Enligt LH-reklamen så får man Premium-funktioner om man har en prenumeration på LH. Vad är det då? Jo man får landinformation i form av vägar, POI och flygfoton.
Så här står det på den svenska Raymarine-sidan: https://www.raymarine.com/sv-se/vara-produkter/sjokort/lighthouse-sjokort Prenumerera på LightHouse-sjökort Premium och få tillgång till regelbundna sjökortsuppdateringar, ett utökat bibliotek över intressepunkter (POI) samt förbättrade satellitbilder för effektiv och sofistikerad marin navigering.
Quickly find local marinas, fuel stops, service stations, and more with an ever-expanding points of interest library sourced from leading providers.
När jag behövde tanka i närheten av Valdemarsvik så hade jag LH-kortet. POI över marinan som hade en mack var helt obefintlig. När jag några dagar senare var vid Ringsö så testade jag plotters funktion: Find nearest och sökte på tankställe. Det närmaste som LH-kortet hittade var Fyrudden. Alla som är bekanta med denna delen av skärgådreden vet att man kan tanka i Oxelösund, Nävekvarn, Arkösund och Trosa. ALLA dessa är närmare än Fyrudden. Alltså helt värdelös information i form av POI.
POI i Light House kan man inte själv lägga in eller editera utan det gör kart-tillverkaren, vilket är orsaken till att de är inaktuella eller saknas. I Navionics kan användarna själv lägga in och uppdatera POI vilket gör att de har mycket mer aktuell information. Jämfört med Navionics POI så har LH-korten ingen ting att tillföra. I alla fall inte på ostkusten och i Mälaren.
Men hur är det med tillförlitlighet och uppdateringar?
Jag som har hemma hamn i Mälaren observerade för några år sedan flera nya prickar på sträckan Bromma – Bålsta. Det var i samband med byggande av Förbifart Stockholm som man började köra med ”Grusbåtar” mellan hamnar på Lovön och en ham i Bålsta. Då tillkom och förändrades prickar på denna sträcka. Obelysta prickar fick ljus och nya prickar tillkom. Under våren 2024 drogs dessa prickar in och många med ljus vart nu släckta. Detta för att trafiken med grusbåtar har upphört. Detta tillkännagavs av Sjöfartsverket genom UFS 18369 från 2024-04-17
* 18369
Sjökort: 111
Sverige. Mälaren och Södertälje kanal. Mälaren. Utmärkning.
Stryk
babordslysprick FL R 3s
a)
59-27,457N
017-33,275E
Stryk
Styrbordslysprick FL(2) G 6s
b)
59-26,094N
017-34,609E
Stryk
Styrbordsprick
c)
59-25,966N
017-35,015E
Ersätt
Styrbordslysprick Q G med styrbordsprick
d)
59-25,766N
017-36,080E
Ersätt
babordslysprick Q R med babordsprick
e)
59-25,712N
017-35,954E
Ersätt
Styrbordslysprick Q G med styrbordsprick
f)
59-25,765N
017-36,345E
Ersätt
babordslysprick Q R med babordsprick
g)
59-25,707N
017-36,365E
Ersätt
Styrbordslysprick Q G med styrbordsprick
h)
59-25,872N
017-36,470E
Ersätt
babordslysprick Q R med babordsprick
i)
59-25,830N
017-36,575E
Ersätt
Styrbordslysprick FL G 3s med styrbordsprick
j)
59-26,255N
017-37,030E
Stryk
babordslysprick FL R 3s
k)
59-26,710N
017-37,990E
Ersätt
babordslysprick FL R 3s med babordslysprick
l)
59-26,000N
017-40,780E
Ersätt
Styrbordslysprick FL(2) G 6s med styrbordsprick
m)
59-25,205N
017-42,993E
Stryk
babordslysprick FL R 3s
n)
59-24,638N
017-44,450E
Stryk
babordslysprick FL R 3s
o)
59-21,245N
017-48,514E
Stryk
Styrbordslysprick FL(2) G 6s
p)
59-19,900N
017-47,000E
Stryk
Styrbordsprick
q)
59-19,105N
017-47,775E
Stryk
Styrbordslysprick FL(2) G 6s
r)
59-18,113N
017-49,104E
Ersätt
Styrbordslysprick FL(2) G 6s med styrbordsprick
s)
59-20,205N
017-52,890E
Bsp Mälaren – Hjälmaren 2024/s25, s47, s48, s49
Sjöfartsverket. Publ. 17 apr 2024
I min uppdatering av Navionics kort under maj-24 så var alla dessa ändringar införda i sjökortet. Prickar borttagna och prickar ändrade att de ej längre har belysning.
I min senaste uppdatering av LH-korten i augusti-24 så var inget av dett ändrat! Då undrar man ju hur ofta och när LH-korten uppdateras? Det kan ju även gälla nyupptäckta grund och andra förändringar som påverkar säkerheten vid användning av LH-korten.
Som kuriosa kan jag berätta om en grundstötning för några år sedan i Bråviken. Det finns bara två kategorier av seglare. De som har gått på grund och de som kommer att gå på grund. Det var i Bråviken i ett område som enligt djupkurvorna skulle vara 3-6m. Vid passage in i området, gick allt bra (bara tur) men då vi skulle till baks ut så gick vi på grund där det bara var 1,4m
Så här såg sjöfartsverkets och Navionics kort ut för några år sedan då vi gick på grund Jag rapporterade det grund vi fann till Navionics, Hydrographica och Sjöfartsverket. Efter tre dagar fanns en uppdatering på Navionics kort som nu ser ut som nedan. Lars Granath på Hydrographica hörde av sig efter en vecka och kommenterade att man på Google maps kunde se att det var grunt där. Sjöfartsverket hörde av sig efter tre veckor och sa ungefär samma sak. Hur fort LH-korten uppdaterades vet jag inte för vi hade inte börjat använda dem då. Kontentan blir i alla fall att Navionics var ruskigt snabba att uppdatera sitt kort. Tre dagar!
Summering
Lighthouse-korten ser fina ut och man har nu åtgärdat djupkurvorna från tex Hydrographica som jag skrivit om tidigare. De ser riktigt bra ut nu. Problemen med att det inte gick att ladda ner kort efter man löst in sin kod var ett isolerat problem i början och löstes snabbt. Skärmen uppdateras inte lika snabbt då man panorerar eller zoomar jämfört med Navionics kort, men har blivit mycket bättre än de tidigare utgåvorna. Detta också med uppdaterade programvara i Axiom-plottrarna. Uppdateringsfunktionen via dator eller iPAd är inte lika smidig som med Navionics. Symboler och kartinformation är tydliga och man kan göra en hel del egna val av presentationen vad gäller färger och symbolstorlekar mm.
Det finns ingen ”App” till iPad eller mobiler för LH som visar sjökorten men det finns en Raymarine-app för fjärrkontroll och spegling av plottern och uppdatering av sjökorten.
Motsvarande app för Navionics är en renodlad kart-app där man måste lösa en särskild prenumeration för sjökorten i telefon/platta, men då får man en riktigt bra backup med många bra funktioner OCH kartuppdatering som synkronisering. Navionics-appen har också Autorouting.
Är man intresserad av bra och relevanta POI skall man absolut välja Navionics. Varför Lighthouse marknadsför sina Premiumfunktioner som ett utökat bibliotek över intressepunkter (POI) är en gåta. De är inte alls bra jämfört med Navionics.
Om LH-korten är stabilare än Navionics, med tanke får frysningar och annat kan jag inte riktigt avgöra. Det verkar vara lite platsberoende och händer med båda korten. Jag har fått kommentarer tidigare från andra som upplever att det händer upprepat på vissa återkommande platser. På Cruisers Forum var det någon som ansåg att C-map korten var mest stabila, men de korten har jag inte testat.
Kommentera gärna detta inlägg med dina egna erfarenheter av RM Axiom-plotter och Navionics vs Lighthouse.
Svajankring, att ligga fritt med endast ett ankare, oftast fäst i stäven, känns ofta tryggare än att förtöja mot land. Förtöjd mot land kan en plötslig vindkantring göra att man får ”pyjamas-segla”. Oftast mitt i natten och i regn. En vindkantring vid svajankring blir oftast inte lika dramatisk. Men man kan även dragga då också. Det har jag fått erfara och det slutade med att Sjöräddningen fick dra loss mig ur vassen. Men det är en annan historia.
Som ni förstår av detta så svajankrar vi ofta. Det underlättar att ha ett ankarspel fram och det fanns i Amerona redan då jag köpte henne. Då satt där ett Lofrans som visade sig behöva service och omtanke.
Det visade sig vara sönder-korroderat och trasigt.
Vi hade redan då insett fördelarna med ankarspel fram trots att vi inte hunnit använda det så många gånger så vi kände att vi behövde ett nytt. Det vart ett Lewmar Profish 1000 som i stort sett var identiskt men i rostfritt.
Det passade till och med i Lofrans skruvhål.
Det har tjänat oss väl under flera år men nu i sommar så började det krångla. Det startade inte. Man hörde kontaktorn under däck slå till, men inget hände. Om man knackade på det så startade det. Dålig kontakt eller kanske kolen i motorn?
En dag på svaj i Flisfladen på Harstena så försökte jag finna felet. Först kollade jag kontrakteringen då det finns en skarv i ankarboxen. Den var gjord med ihopbulatde kabelskor och isolerade med vulktejp.
Dessa skarvar var helt felfria och det var 13,5V fram till spelet. Då plockade jag isär spelet för kontroll av motorn. Och där hittade jag felet. Kolen var helt nedslitna och bottnade i hållarna. Det fanns inte så mycket att göra just där och då, mer än att rengöra och återmontera. När vi kommer hem så måste detta fixas. Jag hittade kol på Amazon som hade samma mått men var till en Hilti-maskin. De borde ju fungera.
När vi kommer hem några veckor senare ligger kolen i brevlådan så det var bara att skruva isär allt igen. Efter byte av kol och återmontering så fungerar inte spelet. Det går med reducerad hastighet och orkar inget. Kan det vara fel kol? Efter flera försök så ger jag upp. En firma som kanske skulle kunna hjälpa till med detta var semesterstängd. Så valen var att köpa en ny motor eller ett nytt ankarspel. Med lite tidsbrist inför ny segeltur, nu solo, så föll valet på ett nytt ankarspel. Ett Lewmar HX1 som är en vidareutveckling av det nuvarande och borde vara enkelt att montera. Bara att skruva fast med tre skruvar och ansluta kablarna.
Inköpte gjordes från nätföretaget Moory och efter mailfråga dit så kunde det levereras direkt från generalagenten. Beställde tisdag kväll. Onsdag em fanns det på terminal i Hisingen. Torsdag morgon kl 06 får jag ett meddelande från DHL att det finns att hämta i Rosersberg eller köras ut hem under fredagen. Jag hämtade i Rosersberg. Vilken snabb leverans.
När jag lägger på borrmallen på den balk som finns i ankarboxen fram så inser jag att basmåtten för montering skiljer sig så mycket från det tidigare så det går inte bara att bulta dit.
Vad gör man nu? Efter lite funderande så kom jag fram till att balken måste förlängas bakåt med en plywood som limmas i den främre halvt-i-halvt. Så jag limmade ihop två 12mm plywoodbitar med epoxi. Nästa dag fräser jag ur halva tjockleken, som är 24mm, så att plywoodbiten kan limmas med stöd av skottet bakom. gamla hål fylls igen med epoxi och plywood och den nya biten limmas med förtjockad epoxi.
När allt har härdat så snyggas det till och slipas plant. Måla får jag göra under kommande vinter. Borrmallen läggs på och nödvändiga hål tas upp. Tre pinnbultar för förankring, ett större hål för kättingen och ett för kablarna.
Kablarna som tidigare kopplades ihop med ring-kabelskor skulle få en bättre koppling. Till mitt aktre ankarspel följde två skruvplintar. Dessa monterade jag i en vattentät låda från Biltema med vattentäta kabelförskruvningar.
Nu var det dags att mata i kättingen och provköra. Vid utmatning så rappar kättingen över kabilaret och rusar ut för att plötsligt fastna igen. Besvikelse. Med denna typ av ankarspel blir ju inte omslutningen av kättingen runt kablar-hjulet så stor bara ca 90º.
Hur skall detta lösas. Jag minns att jag sett bilder på en Hallberg Rassy 44 där det var ett vertikalt ankarspel i boxen och kättingen löper över och under två rullar
Bild från Youtube https://www.youtube.com/watch?v=IfzkJbA368g
Jag hade en liknande rulle liggande som jag tillverkat till ett annat ankarspel. Om man fäster den framför ankarspelet och leder kättingen under, så kommer kättingen att omsluta kabilaret mer och det borde fungera bättre. Nästa dag provar jag, övertygad om att detta kommer fungera.
Nu fungerade det utmärkt. Kättingen löper ut kontrollerat och rappar inte. Rullen i denna konstruktion är till ett genuablock och inte gjort för kätting. Ett färdigt beslag med rulle avsedd för kätting finns på SeaSea och jag kommer senare att byta ut denna och justera höjden på rullen lite uppåt.
Nu efter ett antal ankringar med nya spelet så fungerar allt bra. Det nya HX1 är gjort delvis i komposit och är lite lättare än det gamla. Alla kilon man kan spara där fram räknas.
Vi tog en liggedag vid Mälsåker slott med skogspromenad och letande efter svamp – var lite torrt i skogen, men lite hittade vi. Vi tog en eftermiddagsfika på slottschefeet som den här dagen var så välbesökt att allt fikabröd och lunchalternativ var slutsålt – vi fick visst en av de sista go bitarna. Sällan man ser så många besökare här samtidigt. Vi hade under dagen fått sällskapvid bryggan och på kvällen drog vi oss ut i viken för att ligga på svaj eftersom vinden skulle öka under kvällen, natten.
Från Mälsåker fick vi kryssa och ta ett rev till Stallarholmen, där vi stannade för att handla på Ica. Precis före bron finns en ångbåtsbrygga där vi la till och gick och handlade. Sen åkte vi till gästhamnen på andra sidan viken för att fylla vatten, men det fanns inga vattenslangar där vad vi kunde se så vi åkte till båtklubben, där vi lånade en y- bom och tjuvade lite.
Dagens mål var Askskäret. Strängnäs båtklubbs uthamn, det var många båtar där när vi kom och ganska trång, men vi fick plats och kunde njuta av en solig varm dag i lä.
Sen kryssade vi i svag vind upp till grönsaksleden, där vi fick den svaga vinden bakom oss och gled igenom alla prickarna ut mot Grönsö för att hitta ett bra ställe vid Granskär, men där var så mycket båtar överallt så till slut la vi oss på svaj bakom killingen.
Den Nordvästliga vinden gjorde sen att vi inte la till i Norrsundet som vi helst ville utan i den sk Prickviken vid Skeppsbrokajen sundet där vi ofta svajar. Där låg redan några båtar när vi kom, men där finns gott om plats. Vi visste att ett regnväder skulle dra förbi, och det gjorde det… en ganska kort skur med kraftig vind var snabbt förbi och man kunde sitta och läsa i solen snart igen. När Reidar fixade med vår middag tyckte jag att något inte riktigt stämde…. Avståndet till en annan båt var plötsligt kortare, och inte låg vi så där långt bort när vi ankrade? Nej, för vi hade draggat och fick göra en omankring. Det är första gången det hänt så nu har jag varit med om det också.
Lite städning ombord och lite små packande… i morgon kommer vi hem till kvarnviken efter sju veckor ombord.
När vi skulle dra upp ankaret började det regna, enligt prognosen skulle det inte bli så många millimeter, men det kom en ordentlig skur som varade ända tills seglen var hissade.
vi fick saxa seglen och spira focken i den sydliga vinden som var 5 -11 men mest kring 7 så alla prognoser var riktiga.
Vi hade räknat lite fel på när vi skulle vara framme i slussen, men när vi upptäckte det tog vi hjälp av motorn. Ett telefonsamtal till slussvakten bekräftade att vår beräknade ankomsttid 13,32 skulle räcka för att hinna till 13.30 slussen. Det var många som ville in i Mälaren och flera av oss fick lägga oss utanför andra båtar. det verkade som att några var lite ovana att slussa och det blev lite rörigt när en båt plötsligt började backa…. Vi fick besked om att öppningen av Mälarbron skulle bli lite senarelagd, men vi behövde bara vänta till fem över två….
När vi närmade oss slussen sprack himlen upp och det blev riktigt varmt, och när vi passerat bron öppnade den sig och det ösregnade plötsligt när vi var vid Linasundet…Det var en rejäl skur den här gången men den var över när vi närmade oss Slandrom kalv och vi kunde hissa spegeln igen….och vi tog upp coden för att få lite fart, då dog vinden…. Sen kom västan och sen sydvästen och vi startade motorn, stoppade motorn, rulla in, rulla ut men till slut gav vi upp och gick för motor den sista biten till Mälsåkers slott. Vi är hemma i Mälaren men i år åker vi inte direkt hem utan tar ett par dagar i de här vattnen och njuter av det fina vädret vi ska få i veckan…
Efter frukost och morgondopp lämnade vi Ringsö som nu var nästan tomt på båtar, vi hissade segel så fort vi kommer ut från fladern och sätter kurs mot Sävsundet där E vinden mötte oss, så Reidar fick kryssa oss genom sundet.
Vi satte kurs mot Bokösund och så småningom mot Fifong norrvik, för det ska blåsa ganska starka sydliga vindar i natt… När vi kom var det ett par båtar där redan men det fanns plats till oss också och till några till som sökte natthamn i viken.
På kvällen tog vi jollen och rodde in till stranden, dels för att bli av med sopor och för att gå en promenad i skogen till den södra viken. Det låg inga båtar vid bryggan men lite längre in i viken vid bryggorna låg några motorbåtar fint. Men en bra promenad fick vi och tillbaka till båten blev det bad innan vi åt middag.
Vi fick en fantastiskt fin segling över Önsbaken och kom in i båtleden vid Kättilö. Straxt före chikanen före Västra Stendörren kom Gizmo ikapp och om oss och körde före till Ringsö där det fanns plats för oss vid nästan samma ställe som förra gången vi var här för ett par veckor sen.
Det var en härlig varm dag, vattnet var klart och utan alger och 20 grader varmt så det blev många dopp och solning på fördäck för tjejerna, gubbarna försvann ner i Gizmos inre utrymmen därför de mekade med något….
I Oxelösund köpte vi räkor, så ikväll vankades det räkmacka till middag och vi fick en trevlig kväll i sittbrunnen men vid 23.30 tiden var det ganska svalt och mygginvasionen kom, så då gav vi upp…
Vi har ju en tender-båt med i år. Gizmo Storebro Royal cruiser 36. Batterierna från Biltema som köptes och installerades redan i påskas inför en mycket tidig skärgårdstripp, kroknade och var helt slut varje morgon.
Skepparen beställde nya batterier med leverans till Västervik. Vi konkade och slet med dessa i en kokhet akterkabin. Klämde nya kabelskor och kopplade. Med kvalitetsbatterier från Victron hoppas skepparen nu att slippa bekymmer i många år. Biltema får sina fiskar varma om några veckor då returen skall cachas tillbaka.
Nåväl allt fungerar bra nu med laddning och förbrukning.
Västerviks nya gästhamn
Bilden nedan är från den gamla delen av hamnenNär vi skulle till Västervik så kollade hur det var med den nya gästhamnen. Det var inte så bra information och bilder över hamnen var ofta animerade vissoner. Bokning på nätet gav att en långsidesplats, den enda lediga, kostade 1500:- för två nätter. Alternativet var ju som vanligt WSSW klubbhamn där avgifterna går till driften av båtklubben. 200:-/natt betalde vi där. Trevligt att snacka lite med klubbmedlemmarna och hamnvärden.
Det var visfestival denna vecka. Men rappmusik, med för mig okända artister, är väl ingen ”visfestival”? En dag regnade bort helt för både publik och arrangörer.
Pampas Marina Västervik
Pampas marina har vuxit något enormt. Själva marinan har nu inhägnaden åt ett annat håll och det som tidigare var marinans hamn är nu gästhamn, Padelbana, servicehus och restaurang. Och en lååååång brygga med gästplatser samt några nya kortare bryggor.
När vi någon dag senare tankade intill Pampas så berättade mackägaren (chefen troligen) att en 80-åring hade detta som sitt livsverk och satsade mycket pengar. En (mycket) bra konkurrent till den andra gästhamnen. Priset för vår Linjett 35 var 250:-/natt
Detta med bokade platser upplever vi som ett elände och tar bort det spontana i seglingen. En del av den nya gästhamnen vid Slottsholmen var inte ”bokningsbar” utan betaldes i en automat.
Figeholm
Alltid lika trevligt och nu sedan förra året även glass och våfflor med sylt och grädde i hamnkontoret. Pizza på Dolce Vita var OK men inte lika bra som de vi åt i Valdemarsvik hos Myriams Veranda. Rekommenderas. Trevligt och gott!
I Figeholm har vi hittat ett motionsspår intill en idrottsanläggning. Alltid skönt att röra på sig efter många timmar i sittbrunnen. 5km totalt och en timmes motion.
Ankarspelet strular
Vårt främre ankarspel startar inte ibland utan det bara klickar i kontaktorn. Om man knackar på ankarspelet så startar det. Dålig kontakt? Eller kolen i motorn? När vi kommer till Harstenas Flisfjärden så är det utsålt och vi får svajankra.
Samma sak igen. Om man stampar på ankarspelet så startar det. Det blir jobbigt att ta upp 20 m kätting för hand, så jag plockar isär hela spelet och tar ut motorn. Efter att ha plockat isär motorn så ser jag direkt att det inte är så mycket kvar av kolen. Jag rengör allt och slipar av rotorn i motorn. Sätter ihop allt med en del besvär och provkör. Den fungerar! Nya kol behöver monteras då vi kommer hem.
Man ser hur långt ner kolet sitter i hållaren
Den nya generationens seglare
Varför är det 90% som inte seglar utan kör runt med fina båtar FÖR MOTOR??? Detta undrar jag mycket över. Man möter eller till och med seglar om båtar som går för motor trots utmärkta sglingsförhållanden. Det blåser 5 m/s är strålande sol och halvvind. Seglen inrullade eller till och med kapellen på, trots att VI seglar bekvämt i 5-6 knop.
Varför denna nya trend? Ni får gärna kommentera detta, för jag undrar verkligen: VARFÖR seglar man inte. Kan man inte segla? Är man osäker / rädd då det lutar? Har man en båt med så dåliga seglingsegenskaper så det inte går att segla i skärgården? En del seglar så länge det inte är kryss. I går mötte vi båtar som kom över Bråviken ner mot Arkö, den inre leden. Vi hade fin spinnakergång i 5 m/s. Mötande båtar rullar plötsligt in genuan, vänder upp mot vinden och tar ner storen. Motorn brummar igång och man styr ner mot Arkösund. Det var ju utmärkta seglingsförhållanden men man kan inte kryssa? Varför köper man inte en motorbår i stället? Jag undrar ju NÄR dessa människor tycker att det är lönt att segla? Seglar de till Öland och Gotland men inte i skärgården?
Som sagt kommentera gärna detta. Du kanske är en av dem som inte seglar mer än 10% av tiden. Varför?
Många moderna båtar har både rullgenua och rullstor men är så tokigt konstruerade i övrigt att det inte går att lägga till mot en skärgårdsö utan risk för att hopp-i-land-kallen skadar sig. De lämpar sig mer för medelhavet där man backar in i hamnen mot kajen och kliver av bak. Men varför har man sådan båtar i den svenska skärgården?
Kortslutning
I förrgår så skulle vi förbättra ankarspelet fram på Gizmo där kabelskorna ärgat och skapade spänningsfall. Ankarspelet snurrade med en avsevärt lägre fart än avsett. Efter att vi klämt på nya kabelskor och återmonterat så skruvade skepparen på skyddskåpan över motorn och gick in till förar platsen och provade. Poff! Något hände här. Kåpan kortslöt de nya kabelskorna som stack ut någon millimeter mer än tidigare. Konstruktionsmiss.
Vi filade av hörnen på kabelskorna och isolerade. Det vart något konstigt nu efter detta. Ankarspelet gick bara att köra med motorerna igång. Så var det väl inte tidigare? Nåväl ankarspelet snurrade nu på med bättre rotation även om man fick knacka på det ibland för att det skulle starta. Precis som Ameronas!. Kolen är antagligen slut.
Men…. nu upptäcktes att hela båten var strömlös. Inget tryckvatten. Kyl och frys hade stängt av sig. Som tur var så fanns ett kopplingsschema över båten och jag lyckades lista ut att det måste vara huvudsäkringen på 80A som gått. Efter att ha skruvat bort delar av inredningen så kom vi åt säkringen. en stor bladsäkring från 1900-talets mitt. Hur många har en sådan i reserv?
I Ameronas förråd så finns en del el-prylar. Bla. en automatsäkring på 70A till ett ankarspel. Med den och några korta kablar kunde vi ersätta detta UFO och båten hade ström igen.
Diesel-pris
Vi är i Nävekvarn. De har en restaurang i hamnen med räkmackor 🙂 Det vart en god lunch!
De har också en mack med blank-diesel. Vi behöver tanka i morgon innan vi åker vidare. 18:-/liter är väl ett bra pris.
Samma syskon som driver restaurangen driver också affären uppe i backen. Handlarn. Där var priserna riktigt höga och vi beslutar att bara köpa bröd till i morgon bitti och i stället stanna i Oxelösund i morgon för större inköp på Ica uppe i stan. Det går ju Lions-tåg mellan hamnen och stan så vi behöver inte bära
Det mulnar på kvällen och blir regn på natten. Nästa morgon vid frukost läser jag tidtabellen för Lions-tåget. I hastigheten läser jag som ”fan läser bibeln”. – ” Om vi åker nu direkt så hinner vi med tåget 11:15″, säger jag till Ewa. ”Annars får vi vänta till 13:15”. Vi kastar loss och avslutar frukostbestyren under gång. Med 6,6 knop så har vi 30 minuters marginal till tågets avgång. Tanka hinner vi inte med, men det finns ju mack i Oxelösund också.
Under de två timmarna för motor till Oxelösund hinner jag läsa tidtabellen lite noggrannare och vi kan slå av på farten. Gizmo kommer ifatt lagom till tilläggning och vi kan i stället ta tåget 12:15.
Vi börjar med att tanka och fylla vatten innan vi lägger till i gästhamnen. När jag tankat klart så printer jag ut kvittot och får nu en mindre chock! Dieseln kostar 27:95 / liter! 10kr mer än i Nävekvarn!!!!
Mackägaren kommer och öppnar precis och han får en del kritik men försvarar sig med att den är så miljövänlig.
-” Och så ligger vi ju mer ute i havet än Nävekvarn, därför är vi dyrare”. Jo tjena! Ute i havet!?
Vi åker Lions-tåget till stan och går på apoteket, Systembolaget och ICA. När vi lägger loss för att gå ut till en av de närbelägna öarna så upptäcker Ewa ett en av fendrarna saknas. Vi har legat längs med bryggan och Ewa är säker på att hon hängde ut fyra stycken. Nu har vi bara tre. Vi funderar om den stulits eller slitit sig. Vi tror mer på det första.
Bara för att trösta mig för den förlorade fendern så går vi in i fiskehamnen för inköp av lite delikatesser i rökeriet. Räkor, gravad lax och hemlagad aioli.
Gizmo har åkt i förväg och hittat fin plats på Lilla Trässö. Vi går ut på bergen och badar då det nu finns lite alger i viken.
