Vi startade redan på söndagen med att packa, förbereda och fylla vatten. Sedan blev vi kvar i hamnen över natten.
Broöppning Nockeby
Nytt för i år är att öppningstiderna är starkt begränsade och att man måste föranmäla senast fyra timmar i förväg. Jag har frågat Trafikverket om detta som hänvisade till Sjöfartsverket som hänvisade till Trafikverkets dokument som fastslagit detta. Trafikverket svarar sedan inte ”varför” man infört detta. Ai har dock svar att man vill ”samla upp” båtar till färre öppningar.
Vi hade på söndagen beställt öppning till måndag kl 10:00. 09:58 är vi vid bron. 10:00 går bommarna ner. Långsamt. Sedan händer inget. Ingen öppning! Bommarna går upp och trafiken släpps på. ”Nockebybron, Nockebybron, här anropar segelbåten Amerona på kanal 14”. Svaret dröjer. ”Vi måste börja om, en bil körde mot rött” (och hamnade mellan bommarna) ”Vi gör ett nytt försök strax”.
Efter en stund går bommarna ned igen och bron öppnas. Första hindret avklarat. Nu har vi en och en halv timme till Liljeholmsbron, så då hinner vi med en toatömning vid Dalbo båtklubb. Vi blir ändå tidiga till Liljeholmsbron, men de öppnar punktligt vid 11:30. Två hinder avklarade. Full fart mot Hammarbyslussen runt Årstaholmar. På håll ser vi flera båtar som kör in i slussbassängen så jag anropar Slussen vi VHF;en och frågar om det finns plats kvar på babordssidan. Annars måste vi skifta sida på linor och fendrar. ”Det går bra” svarar han, men ändrar sig och säger att han vill stänga och vi får vänta. ”Vi är alldeles utanför porten” svarar jag.
SOS 2.0
Nu börjar cirkus nummer 2 denna dag. Vi har dragit på för att hinna in i Slussen. Båten framför, en motorbåt, har inte kommit in till kajen riktigt så sista platsen bakom är ännu för liten. Jag tänker att jag går upp jämsides och backar tillbaks då de är klara. Plötsligt svänger deras akter ut och kvinnan på flybridge börjar backa!? Hon ser inte oss. Jag får lägga på full back och undgår kollision med en decimeter. Tillskyndande slussvakter, fyra stycken, försöker fånga in deras stäv med långa båtshakar. Båten ligger nu nittio grader mot kajen. Plötsligt lägger kvinnan i framväxeln och gasar rakt in i kajen. Peke, stege, ankare och pulpit får ta smällen.
Hon har en liten knähund i famnen som hon krånglar med samtidigt som hon försöker manövrera båten. Hon backar ut igen och gör om samma sak. FYRA GÅNGER!
Allt där fram har nu fått sig rejäla smällar. Vi har kommit till kaj bakom och slussvakt nr4 hjälper oss in. ”Det här var värsta slussningen på mycket länge” säger han. Motorbåten har dragits in och ligger nu med stäven åt vårat håll. Damen där uppe ser helt obekymrad ut.
När sluss och bro öppnat går vi ut före motorbåten, så inget mer händer då de skall lämna kajen. Hinder tre avklarat! Bara Danviksbron kvar. Vi glider sakta ner genom Hammarby kanal. 12:33 är sista hindret avklarat. Vi är fria i Saltsjön…
Sedan var det bara en lång transport för motor (Ingen vind att segla i) till Vaxholm. Där mötte vi gamla fina Beatrice Auror. SK150 Nr.1
Vidare genom Vaxholm och Stegesund och ut mot Lilla Skratten. Där är man inte välkommen om man inte är klubbmedlem. Så vi svajankrade i viken bredvid.
Då var vi äntligen värda en sluss-och-bro-whiskey…
Vi lyckades ju med något unikt: Köra av spinnakerbomen på kryss med två rev. Se tidigare inlägg.
Efter lite efterforskningar via segelmakare och riggverkstäder så visade det sig att ett löst kolfiberrör kostade lika mycket som en komplett bom. Detta för att endast det rör som fanns var mycket längre än vad jag behövde. Priset låg i båda fallen på ca 15.000kr
”Men går den inte att reparera”?
Jag hade redan börjat tänka tanken innan jag fick prisbilden för en ny klart för mig.
Om man har, eller tillverkar, ett kolfiberrör som passar inuti det trasiga. Kanske 400-500mm långt. Detta limmas inuti det avbrutna med 200mm åt varje håll. Bomen är ø76mm utvändigt (77mm enligt spec) och ø71mm invändigt. 2,5mm godstjocklek.
Alltså behöver skarvröret vara ca ø70mm ytterdiameter. Och det rör man bygger detta på ca 67mm. Mycket matte här.
Det närmaste jag hittade var ett papprör som var ø70mm. Men det kanske går att klämma ihop. (Tips från en seglarkompis)😀
Jag började med att dra ett rakt streck på längden med hjälp av workmatebänken.
Sedan mätte jag 67mm diameter med hjälp av Hultafors suveräna Talmeter.
Där efter ritade jag ett nytt streck.
Kapade ur den smala biten med en japansåg.
Därefter tejpade jag ihop röret med packtejp och vaxade flera gånger med formvax.
Nu var det dags att skapa ett skarvrör i kolfiber. Beräknade att fyra lager av den väv jag hade skulle bli ø70mm.
140g epoxi och de tillklippta bitarna kolfiberväv, plus ett avslutande lager med pealply.
Det var lite svårt att få bort pappröret men det gick till slut. Med ytterligare en laminering och ett lager väv passade röret perfekt i den avbrutna bommen.
Jag fick lite olika tips om hur man skulle laminera mot ett pre-preg-tillverkat kolfiberrör. Men lågviskös kvalitetsepoxi skulle fungera. Och det var vad jag hade. Om man slipade och tvättade ordentligt.
Jag tejpade grovt slippapper på en lång borr och körde inuti röret samt tvättade med aceton.
Därefter limmades skarvbiten i den ena rördelen. Först penslade jag oförtjockad epoxi på alla ytor. Därefter lade jag på flödigt med förtjockad epoxi på alla ytor och tryckte in skarvröret halvvägs.
Detta fick härda några timmar så att skarvröret inte kunde komma ur läge då den skulle in i nästa del.
Rören vreds i rätt läge för att bli rakt och linjera med brottytan.
All laminering härdade snabbt då det var 30° varmt dessa dagar.
Förstärkning utvändigt
Tips från experter jag pratade med var att utvändigt först tunna ut skarven 1:60 vilket blev ca 120mm åt varje håll. Därefter använda kolfiberstrumpa och linda med krymptejp. Detta fick beställas.
Medan jag väntade på material så slipades skarven så gott det gick 1:60. Varorna kom på två dagar.
Nu var det dags för sista lamineringen. Strumpan var lite svår att få jämn och sträckt och ville hela tiden bli för stor så jag avslutade med ett lager vanlig kolfiberväv.
När allt härdat slipades skarven slät. Det mesta av sista lagret slipades bort. Därefter strök jag hela lagningen med epoxi och lade på pealply.
Epoxi och kolfiber tål inte UV-ljus så bra så ytterst behövs ett skydd av polyuretan-lack med UV-skydd. Det vart två strykningar med Biltemas 2K polyuretan-lack.
Efter torkning så var bommen lagad och klar och åter i sin hållare på storbommen. Lagningen är på lite håll nästan osynlig och tiden får väl utvisa om den håller.
Detta är nog rekord och kanske ingen som gjort tidigare…
Det började på svaj i Ringsöfladen. Prognosen var N-NW 8-12. Inne i fladen var det ganska lugnt. Vi bestämde därför följande: Vi går för motor upp till Sävsundet och kollar vindstyrka och riktning. Sedan sätter vi två rev och kryssar upp mot Bokö och Himmerfjärden. Vi knyter i revlinan för 2;ans rev som hängt uppkransad under bommen. Törn runt bommen i bakkant och en pålstek runt linan. Enligt riggarnas instruktioner.
Prognosen verkar stämma och det är NNW runt 10m/s I Sävsundet hissar vi på och får god fart på lite öppen vind. Uppe vid Törnskär börjar kryssen. Det blir några slag upp mot Bokö-sund. Lagomt med två rev.
Uppe vid Bokö blir det korta slag mellan prickarna. Plötsligt en smäll som ett pistolskott. ”PANG! Vad fasen var det där”. Vi ser först inget konstigt. Kanske revlinan bak är lite mindre spänd. ”Har blocktrissan i bomnocken gått sönder”?
Då ser vi vad som hänt. Spinnakerbomen i kolfiber har gått av. Hur fasen gick det till? På kryss med två rev.
Änden längst bak av bommen hade fastnat under revlinan då vi knöt revlinan runt bommen.
När vi rättade till revlinan så hängde den avbrutna delen rakt ned och hölls på plats endast av kontrollinorna. Surt!
Väl i hamn på svaj, norr om Farstanäsbadet så tejpade vi ihop brottet med gorillatejp för att inte skada oss på de vassa kanterna i brottytorna.
Jag har försökt kontakta några segelmakare och riggverkstäder om pris och leverans av bara ett nytt kolfiberrör. Ändbeslagen är det ju inget fel på. Semestertider gör väl att det dröjer.
Under tiden har jag börjat fundera på om röret går att laga. Epoxi och kolfiber har jag hemma. Jag har en idé hur det kan göras. Återkommer om lösningen. Jag har ju original aluminiumbom hemma i garaget som får duga tills vidare.
Men då måste jag återmontera fästet fram på masten
Dagen börjar med sol men inte så varmt. Det har varit nere i 16 º C i natt men vattnet är å andra sidan 22,5 º C så det har ändå varit skönt i båten.
Efter frukost med Gotlandrunt-sändning så är det klart för avfärd. Vi har 30m kätting och 5 meter lina ute. Det var 7m djupt där vi ankrade. Men linan vill inte fästa i ankarspelet. Jag får dra upp de första metrarna för hand tills kättingen greppar i kättinghjulet. Armen som trycker ner kätting och har inte något tryck neråt. Det visar sig att den fjäder som sköter detta har blivit uttänjd och inte gör jobbet. Ett nytt jobb på fixarlistan.
Vi seglar iväg i leden upp mot Storkläppens fyr. Först i fin V-NV 5 m/s. Rullar ut vår Code-1 och får ytterligare en knops båtfart. Den mojnar snabbt och går ner i 2 m/s.
En seglarkompis ringer och är alldeles i närheten och som vi på väg Norr ut. Vi bestämmer gemensam natthamn vid Kolmosö. Ungefär 15M ytterligare norr ut.
Det är utlovat omslag från V till SO och strax ser vi mörkare kårar komma utifrån havet. Det blir en otålig väntan på den befriande sjöbrisen. Till sist kommer den och vi får gippa vår Code och får god fart. Efter någon timme vrider det till syd och blir lite för platt så vi skär lite och gippar före Stäädsholmen. Jag mixtrar lite med trimmet av Code;en och vad jag läst mig till så kan man släppa på förliksspänningen ganska mycket på undanvind. Det slutar med att jag släppt fallet uppemot 70 cm och det blir genast bättre. Tänk att det tar flera år att lära sig trimma ett segel. Detta gör att förlikat kommer ut i lovart mer och vi kan därmed segla en lägre kurs med bibehållen fart.
Lite längre fram blir leden smalare och vi växlar till focken en bit till det blir lite rakare kurs då vi åter rullar ut Code-1. Vinden är nu uppe i 6-7 m/s och vi gör stundtals 7 knop. Nästan alla vi möter går för motor fast det är segelbåtar. Tre båtar vi mött har kryssat. En Rival 22; a, en Arcona 340 och en Arcona 380. Vad är det för problem med dagen seglare. Så fort det bär emot lite så skall seglen rullas in och motorn igång.
När vi skall rulla in för att avsluta dagen så går det inte att få in hela focken. Jag provar att rulla ut och åter in, men det går inte. Tvärstopp! Ibland är det spinnaker-fallet son snor sig runt förstaget i toppen men inte denna gång. Rullen sitter ju under däck så man måste lyfta på luckan till ankerboxen för att se något. Först ser jag ett ett ledblock till rull-linan slitits loss och skruvar och beslag hänger löst. Har nog hänt i hård vind då vi fick vinscha in rull-focken. Att seglet inte går att rulla in beror på att linan är slut på lintrumman. Bara att koppla loss skotet och snurra hela seglet ett antal varv. Så var det löst. Det lossade blocket får fixas i hamn.
Vi går för motor den sista biten in till Kolmosö. Det är med spänning vi rundar sista udden då vi undrar om vi får någon plats och finner att viken är helst tom. Otroligt. Vi väljer att ta iland på nordsidan av Kolmosö där det både är lä, djupt och fina klippor.
Efter någon halvtimme kommer vår seglarkompis i Linjett 32.
Det blir bad naturligtvis. 22,5 º C i vattnet och ännu varmare i luften.
I dag skiljs våra vägar. Vi skall fortsätta söder ut och Kristina är på väg hemåt Mälaren.
Vi får fin-segling i måttliga N-NV vindar. När vi kommer ner mot Kättilö så blir det dags att för första gången i år prova vår Code-1. Vi får lite läns och slör ner över Flisdjupet. Stundtals 5 knop i svaga vindar. Neråt Bokö rullar vi in Cod;en och rullar ut focken. Det bleker ur helt på Kvädöfjärden och vi bestämmer att avsluta vid Torrö. Där har vi aldrig varit. Det visar sig att det gränsar till Naturreservatet vid Kolmosö lite söder om oss. Vi tar en promenad i lättpromenerad skog och träffar på en röd-markerad vandringsled. Det är en del av Östgötaleden och Åsvikelandets naturreservat. På länsstyrelsens sida finns en interaktiv karta över området och det står att den röda leden är 3,5 mil från Valdemarsvik.
Fin natur och havet precis utanför
Vi hittar ett sophus och toa precis ovanför vår plats så det var tacksamt. På Harstena var det överfullt efter midsommar så vi sparade våra påsar.
Natten blir lite gungig då SO vinden ökade något och det gick in en del vågor runt udden. Men jag vaggades till söms.
Vi skall träffa seglarkompisar som är på hemväg. Vi har några alternativ och de som har startat lite tidigare får välja. Första alternativet var upptaget men vi bestämmer Kråkmarö.
Vi börjar dock med en promenad till bageriet för att kunna bjuda på lite goda Harstenabullar till kvällen. Men… Vi har de senaste 5 åren blivit besvikna varje gång vi går till bageriet. De gamla klassiska vaniljbullarna som bara smälte i munnen bakas inte längre. Dagen före midsommarafton så fanns det bara en bulle med socker på. Kanelbullar skulle bakas till midsommaraftonen. I dag finns inte heller några kanel eller vaniljbullar. Bara dessa med socker. Det finns iofs mycket annat gott kaffebröd. MEN VAR ÄR DE KLASSISKA VANILJBULLARNA! Det var bättre förr! Skärpning Harstena bageri…!!!
När vi kommer ut ur Flisfladen så säger jag till Ewa ”Kan du kolla var Kråkmarö ligger så vi vet ungefär vilket håll vi skall”. -”Det är där”, svarar Ewa och pekar på sjökortet”. Det var bara 5M bort så det var knappt värt att hissa segel. Men nu var kapellen av och allt förberett.
Det vart en kort kryss på en timme men ändå skönt att segla efter flera ligge-dagar.
Vi får fin plats bredvid ”Kristina” på ett eget berg i viken Tjälvassen. Efter lite lunch så tar vi en promenad över ön. Kråkmarö finns enligt hamnboken väl beskrivet i flera böcker men de har vi inte tillgång till så vi gör vår egen upptäcktspromenad.
Vi kommer efter lite stig-finnande ner till ”Byn”
Till baks till båtarna blir det bad. Det tar sig: 18,1 Cº
Senare, när vi fått lite skugga på berget, så blir det grillfest och samvaro. Fin dag!
Det började med an trasig TV-antenn i masttoppen. Både antennen och fästet hade påverkats av sol och ålder. Plasten var spröd och sprucken. Så redan i höstas hittade jag en ny bra antenn på blocket.
Omkring Jul och Nyår så blev jag varse att TV4 skulle sluta med marksänd TV efter nyår. Det blev plötsligt inte så angeläget att ha en TV för att titta på TV1 och TV2. Så nya antennen med fäste och kablar skrinlades. TV;n togs bort ur sitt skåp och en del kablar och antenn-boxar togs bort.
Plötsligt hade vi ett helt skåp tomt i salongen. Där inne sitter iofs även AIS, båtlarm och routern. Men ändå mycket ny plats. Antennboxen hade uttag för FM-radio men den ersattes med en enkel antenn från Biltema.
För att kunna använda detta skåp behövdes lite skydd för AIS mfl och kanske en hylla. Först tänkte jag en plexiskiva som vägg till höger men leveranstiden var för lång då det var en vecka till avsegling för ”Semester”. (Senare så såg jag att Biltema har plexiglas) Så det fick bli en plywood-vägg med lufthål och en hylla. Allt snabbtillverkades efter pappmallar och fernissades på tre dagar.
Sidoväggen sitter med klämpassning mot stopp-lister och hyllan ligger med låsning av två små klossar. Allt går att ta bort på 30 sekunder om jag behöver komma åt apparaterna bakom.
Stuvfack under soffan
Under SB-soffan i salongen sitter en del elektronik. Det är två DC/DC-laddare , batteriladdare och en del säkringar. DC/DC har en plint med blottade anslutningar som i värsta fall kan vålla kortslutning om något hamnar mot dem. Därför har vi inte stuvat några saker i detta fack. Ett skydd är ju bra i alla händelser. Jag hade gått och funderat på en plexiglasskiva som skulle täcka in tre sidor. Jag sågade till en av en restbit och bockade med varmluftspistolen. Det vart inte bra! För tunn och sladdrig plexi.
I stället valde jag att bara skydda DC/DC och plinten. Så först en tur till Biltema för inköp av en 4mm plexi 600×400 och ett aluminiumrör plus en gängstång 6mm. Sedan hem och såga till dessa och en trälist.
Listen limmades med PU-lim och fick torka en dag. Detta gjorde jag efter att vi dragit i väg på semestern. Sedan måttade jag plexiskivan så den vart parallell med skivan där DC/DC sitter.
Jag valde ut tre platser på träskivan där en ”Rampamuff” (det heter så) eller ”skruvmuff” säger man också, kunde monteras med gängstång och rör.
Därefter kapades gängstång och aluminiumrör i lämpliga längder och detta fick bli distanser till skivan.
När allt passats in så borrade jag några hål med hålsågen för bättre ventilation runt DC/DC som kan bli rätt varma när de laddar för fullt. Det finns en fläkt i facket också som drar in luft. Den fläkten startar då tändningsnyckeln aktiveras. Allt detta gjorde jag dag två av semestern, på svaj i Brandalssund, då det regnade kopiöst en hel dag.
Nu hade vi ytterligare ett stuvfack tillgängligt. Ewa kom på att det var idealsikt för alla skor.
Kölsvin
När Ewa stuvade all mat och dryck så ville hon även använda det mittersta facket i kölsvinet. Där sitter sedan tidigare sensor och länspump. Då vart jag lite orolig att saker där skulle hamna på sensorn som kanske inte fungerar eller går sönder. Så i sista stund innan avfärd tog jag med en bit plexiglas från en Lewmarventil och några teaklister. Det här skulle komma att bli ett riktigt provisoriskt snabb-jobb. Jag brukar säga: ”Om du inte har tid att göra det ordentligt, när skall du då ha tid att göra-om det”? Men i detta fall finns det mer tid i höst att göra detta lite bättre. Fyra lister limmades snabbt med ett mellanrum lite större än tjockleken på plexiglast.
Så vi fick totalt tre nya fack att stuva grejor. I kölsvinet mest dryck och konservburkar.
Skydd för drivenhet
Ett gammalt bortglömt jobb var att göra ett skydd för autopilotens drivenhet. Den centrala delen rör sig med roderrörelsena och vid max utslag så sticker den in genom skottet. Därför fick jag en gång i tiden göra ett hål i skottet.
För att inget i stuvfacket skall komma i kläm eller skada drivenheten så behövdes ett skyddslock där. Två 9mm plywoodskivor limmades ihop och sågades till en ”krans”. En tunn 4 mm plywood limmades uppepå som lock. Allt sprayades med vit bättringsfärg som torkar snabbt. Ett litet urtag för ett annat skydd, för roderlägesgivaren, sågades och sedan var det bara fyra skruvar som behövdes.
Hela bakre stuvfacket behöver snyggas till och jag planerar att måla hela utrymmet vid tillfälle. På våren känns det alltid för kallt att först tvätta allt och sedan måla. Så jag har alltid skjutit upp det jobbet.
I dag fortsätter färden genom ”Grönsaksleden”, som egentligen heter Rökaström, och ner till Askholmen, Strängnäs SS klubbholme. Soligt och prognosen säger SV, som visar sig vara V. Detta kommer innebära pin kryss i den smalt utprickade leden. Vilket kanske går men inte kommer att testas!
Screenshot
Det blir några slag upp mot Lindön och ytterligare några under kraftledningen. Vinden är VSV 3-6 och det blir fin segling. Jag börjar här fundera på om det inte är dags att snart byta 106% focken till den självslående? Vid Andesskäret rullar jag in och tar ner och går för motor mellan alla prickar. Ute på andra sidan sträcker jag ner förbi Tynnelsö Slott. Vinden mojnar och i lä av Tynnelsö Ö blir det blankt. Vilket ger ett bra tillfälle att åter rulla in och ta ner.
Jag förbereder fendrar, förtrampar och ankaret och går den sista biten för motor. Det har nu mulnat och vinden är nu SV 4-6 vilket ger fin lä på Askholmen.
I hamnen ligger en motorbåt långsides längst in och en Maxi 77 för ankar längre ut. Motorbåtsmannen möter upp och tar förtamparna. Han ser lite vilsen ut när han får förtampen i hand med ett Handy Doc sling i änden -”Hur har du tänkt med den här” frågar han.
Jag visar hur praktiska de är då man skall förtöja i en påle eller i en upphöjd träregel som här. Man lägger först slinget runt och hakar sedan sina förtrampar i öglorna.
Det mulnar allt mer och jag passar på att diska och städa lite. Det blir inget regn och jag bestämmer mig för att byta försegel. Det är helt lä här i hamnen. Jag väljer att ta den äldre ”Tunnfilms”-focken. Vi har bestämt att slita ut den först. När den är hissad och klar så upptäcker jag naturligtvis några bristningar i duken och får tejpa lite. Vi får se i morgon hur den är att segla med.
Kvällen tillbringas ombord med läsning och småpyssel då det är fortsatt grått. Men först swishar jag en hamnavgift.
onsdag
Vaknar till sol och lite ost-vind. Jag har hört lite kluck i aktern under morgontimmarna. Men inget störande utan mest rogivande. Jag kollar broöppningdtiderna i Stallarholmen och ser att de är som tidigare, 20 minuter efter varje hel timme. Tänker att det blir lagom att passera vid 11:20 så avfärd bör påbörjas 10:20.
Jag hinner då med en promenad runt hamnen. Hamnen är nyrenoverad sedan något år till baks med nygjorda bryggor. Mycket fint och välordnat. De båda andra båtarna lämnade under gårdagskvällen så jag är helt ensam här nu. De har till och med ett litet trädgårdsland.
AskholmenAskholmen
Jag går sakta för motor ner till Stallarholmsbron. När jag närmar mig försöker jag anropa brovakten, som sitter vid Hjulstabron, på VHF Kanal 14 och även kanal 64, men får inget svar. Flera arbetsfordon står på bron och man håller på att högtryckstvätt broräcken. Jag ringer i stället och får omedelbart svar. Bron kommer att öppnas med någon minuts försening. Arbetslaget måste hinna lämna det rörliga brospannet. Så klart!
Efter Kolsundet hissar jag på och det blir kul att prova den självslående focken. Jag får fin segling upp till vår klubbvik Norrsundet.
En gästbåt dyker upp under kvällen. En fin träbåt.
Där blir det en långpromenad och en varm dusch. Sedan grill-middag på bryggan i fin kvällssol.
torsdag
Vaknar till lätt regn som hörs svagt från däck. Efter frukost så kollar jag väderprognoserna. Blir det någon segling eller blir det regn hela dagen? Prognoserna är som vanligt oense.
När det är dags för avfärd så kollar jag ”Baltrad”. Det är ju verkligheten och då bestämmer jag att inte segla hem utan gå för motor.
Om detta regnväder bara viker av lite öster ut så blir det rejält med regn. Det blir en helt ointressant hemfärd i 5 knop.
Avslutar med ett besök vid toatömningen på IRS. Den är nästan helt OK! Tömning fungerar. Utslagsvasken är fixad och spolvattnet fungerar. Nya anslag om drift och felanmälan finns. Det är bara en glasruta i vindskyddet som fortfarande (eller igen ?) är krossat.
Slut på denna Mälartur. Sex ganska fina dagar med fin segling.
Jag startade en liten solorunda i Mälaren på lördagen. Ewa skulle göra lite annat. Bla. Se sonhustru med flera i Stockholm Maraton.
Första etappen vart till vår klubbhamn Norrsundet där jag träffade flera seglarkompisar. Det var lättvindssegling 3-4 m/s med slör och halvvind. Kvällen började bra med middag på bryggan och lite sol. Sent kom regnet.
Dag-2 söndag
Seglar i lätt vind från Norrsundet och ut på Björkfjärden. Efter Sparin så blir det bleke. Inte riktig men kryss och 0,8 m/s. Så det blir motor ner till Mälsåker Slott. Här låg turbåten Havsörnen och väntade på en kvällstur med gäster. Lite catering anlände strax innan gästerna vid 18-tiden.
Jag tog en lång promenad genom skogarna. Det såg inte ut som att de körde så mycket häst och sulky på vägarna längre. Däremot har de huggit ner en hel del skog. Det ser tråkigt ut.
Efter promenad blev det dusch (det fanns lite varmvatten efter motorgången) och sedan middag. Enligt plan skall det komma SO-vind 2-5 m/s vilket det gör vid 19-tiden och då blir det lite skvalpigt vid bryggan. Jag går ut och svajankrar bakom Gåsholmen och tittar sedan på finalen i Ishockey-VM mellan Finland och Schweiz. En tråkig tillställning som slutade med Finsk seger 1-0 efter förlängning.
Dag-3 måndag
I dag var det en strålande morgon och det blev frukost i sittbrunnen. Därefter planerade jag segling till Askholmen. Strängnäs SS klubbholme. Men jag tänkte ta den norra vägen genom ”Grönsaks-leden”. Jag passerar ön Dansken som härjades av Skarv-fåglar för många år sedan. Den vill inte riktigt återhämta sig trots att det säkert gått mer än 15 år sedan Skarv-kolonin huserade där. Nu bara måsar.
När jag passerar Ringsö-sundet så ändrar jag min plan. Varför segla ända till Askholmen i dag? Det kan jag lika väl göra i morgon. Så jag går in vid Granskär där det är helt tomt. Bara att välja plats. Det blir det fina berget längst in i hörnet. Endast EN fritidsbåt har jag sett på hela dagen, den kom kryssande uppifrån Enköpinghållet. Efter lunch så blir det en långpromenad runt hela Granskär. 1,36km på 30 minuter 😀
Vid middagstid drar det ihop sig med mörka moln. Jag kollar väderradarn på Baltrad men det ser inte ut som det kommer något regn över Granskär, så det blir middag i sittbrunnen.
Kvällen avslutas med en fin solnedgång då molnen dragit bort
Nu klockan 23 så hör jag lätt regn falla på däck och kapell. Så det vart regn i alla fall.
Vi köper oftast vår diesel på landbaserad mack för att om möjligt slippa föroreningar. Förra året på hemväg från skärgården tankade vi på en sjömack i Vaxholm och fick någon vecka senare sanera både tank och filter från vatten.
OKQ8 säljer en diesel som heter GoEasy Diesel Extra som är fri från RME. Ok beskriver den så här: OKQ8 GoEasy Diesel Extra är en RME-fri diesel med extra vårdande tillsatser som ger snabbare rengöring, bättre motoreffektivitet och lägre utsläpp. Den ger mjukare motorgång, lättare kallstarter och passar utmärkt även för båtmotorer. Finns på utvalda stationer.
Vi har några mackar i vårt närområde som för den kvaliten. Vi har ett antal 25l dunkar och några 10l som vi transporterar ner till hamnen. I en närliggande klubb får man inte tanka sin båt i hamnen pga risk för att förorena vattnet. I vår klubb Kvarnviken har vi tidigare haft en speciell ”Tank-brygga” med jordad plåttratt för bensintankning. Där fanns också, troligen, Sveriges första sugtömningsanläggning för toaletter, anlagd 1972.
Vid all tankning är det mycket tråkigt med spill i vattnet. Vid större spill måste man ringa 112. Men bara några få centiliter sprider sig snabbt i vattnet.
Så att tanka från dessa dunkar genom att hälla via en tratt ät inte så lätt. Jag har därför använt en del olika slangar som med hävertverkan för över från dunk till påfyllningshålet, med blandat resultat.
Helst vill jag tanka genom vår tratt med vattenavskiljare och filter. Mycket effektiv. Den lilla ”slatt” som blir kvar i botten kan man slå i en egen flaska för att slänga eller återanvända senare.
Nu sökte jag en praktisk elektrisk pump som var laddningsbar. I mars annonserade Hjertmans om en sådan på kampanj, men kunde inte leverera under hela våren. Kanske den finns nu Artikelnummer:7809-2777
Det är en liten skillnad, tror jag. Den som Hjertmans säljer har något längre sug-rör. Gemensamt för de flesta av denna typ är att de är lite tjocka i den del som sticks ner i dunken. Den jag köpte är ⌀33mm och passade inte i våra 10l dunkar.
Men i 25l dunkarna går det bra. Det blir ca en halv liter kvar i botten som man inte får upp med pumpen. Men en sådan liten mängd är ju lätt att hälla via tratten.
Efter att ha testat några tankningar där pumpen pumpar ca 15l/minut, så började jag fundera på 10l dunkar med stort hål. Detta mynnade ut i vanliga plastdunkar likt den vita på bilden eller dunkar av märket Scepter. De finns i flera storlekar och färger. Med tankpip om man vill använda det och med säkert lock med ring och låsspärr.
Med sökmotorers hjälp på internet så fanns en tio liters att köpa från 170:- till ca 350:- Så det lönar sig att jämföra. Jämför, jämför! För 170:- fanns den i närliggande bil och båtaffär i Spånga. Vid upphämtning i butiken så kontrollmätte vi hålet som ju måste vara 33mm och det var ⌀33,5 mm. Dunkarna är lätta att bära och stuva och också hälla ur, om man inte använder pump. Det finns också extra lock och pip som reservdel.
Nu har vi fulltankat från de stora dunkarna och 2x10l i reserv med ombord.
Pumpen kan rekommenderas och finns i flera varianter: med uppladdningsbart lithium batteri, utbytbara batterier och med 12V sladd.
Jag vet inte säkert om detta fungerar men jag tyckte det var värt att prova.
Har du också köpt en hel patron med Sikaflex, använt lite grann och sedan haft en patron där det mesta har härdat och inte går att använda? Det är för mig mera regel än undantag. Såvida man inte skall använda en större mängd direkt så känns det som slöseri. Det finns mindre förpackningar som en liten korv.
Men de brukar också torka ihop om de får ligga ett tag efter att ha använts.
Så jag kom på denna idé! En liten Sika-tub kostar ca 120:- när detta skrivs. En patron Sika kostar ca 170:- En hel patron med tätningsmedel på Biltema kostar lika mycket som en liten Sika- 120:-. Så jag köpte en patron på Biltema. Använde det jag skulle, endast en liten mängd. Sedan tog jag fram vår vakum-förpackare (från Biltema) och lite förpackningsplast på rulle. Jag skar till mindre bitar som jag förseglade på tre kanter. Därefter fyllde jag de små ”påsarna” med en mindre mängd tätningsmedel från patronen. Förseglade förpackningen i den fjärde kanten. Några större och några mindre.
När jag hade ett par stycken påsar så gjorde jag en större påse där jag samlade alla små. Tanken är att när jag nästa gång behöver en liten mängd tätning till en skruv eller ett beslag så tar jag fram en sådan liten portions-förpackning, klipper av hörnet och spritsar ut tätningsmedlet. Kanske inte så bekvämt som när det kommer ur en pip men svinnet borde bli mindre.
På detta sätt hoppas att jag kunna använda en större mängd från en patron utan att behöva kassera det mesta.
Kommentera gärna denna ide så återkommer jag nästa gång jag har använt en liten förpackning.
Allt fungerade perfekt, skrev jag i förra inlägget. Det var inte sant,,,
Efter vår senaste seglats så upptäckte jag att det var fullt med vatten under motorn. Det läckte vatten från motorn. Efter lite undersökning så visade det sig att det var vattenpumpen som läckte. Jag hade ju bråkat en del med slangarna där så jag misstänkte den utgående slangen där vattnet samlades.
Jag tänkte att jag kapar de första centimetrarna och monterar slangen igen. Då upptäckte jag att slangen var 19mm men slabgstoden endast 16mm. Den som monterat motorn måste ha slarvat (DVS Jag ???) Efter en hel del letande i VVS-lådorna fick jag ihop en nippel med rätt gänga och 19mm stos. Tänkte också passa på att byta en kort bit av slangen till bättre kvalitet.. Men se det gick inte. Det vart för trångt och för svårt att få dit slangen. Efter tre timmar gav jag upp och använde befintlig slang. Vid provkörning så läckte det fortfarande.
Då började jag misstänka att locket var otätt. Det var lite svårt att se varifrån vattnet kom. Efter byte av packning så blev det nya försök. Det här var inte möjligt, det läckte fortfarande.
Nu monterade jag om slangstosen med VVS-tätning OCH Lingarn. Monterade locket med packning OCH packningssilikon. Allt fick vila några timmar innan jag provade.
Nu var det tätt! Trodde jag… Jag hade glömt att öppna kylvattenkranen och när jag gjorde det så… Läckte det!
Nu började det här bli lite träligt. Hur svårt kan det vara att få en vattenpump tät? Jag tog fram en liten spegel och började examinera pumpen från alla vinklar. ”Ahaaa, det läcker från baksidan av pumpen” och rinner ner mot slangen.
Då måste det ju vara packboxen som tätar vid axeln. Efter lite googlande och titt på Youtube så stod det klart vad det var tätningen och det är inte ovanligt. Om impellern tidigare gått torrt och förstörts så var det inte konstigt om tätningen också gjort det.
Skulle jag nu behöva demontera alla slangar och ta bort pumpen. Ytterligare några dagar och timmars jobb. Men Youtube videon visade att man kan få ut tätningen utan att demontera pumpen. Och det gick. Med små skruvmejslar så lyckades jag trycka ut tätningen bakifrån. Pumpen är liksom delad.
Så jag fick tag i den med en tång och kunde dra ut den. Ett annat tips är att använda en korkskruv eller borra och dra i en skruv i tätningen. 12247 heter tätningen. 12mm innerdiameter 24 ytter och 7mm tjock. Standard-pryl. Men var hittar man en sådan en lördags-morgon?
Jo! Hjertmas har sådana. De sitter i massa olika pumpar. Allt från Volvo B18, D1-30 etc. Jonsonpump som denna är ju ganska vanlig. Hjertmans i Bromma hade enligt hemsidan någon i lager. Det fanns en sats som innehöll 2 tätningar, 1 packning till locket och en o-ring.
En timme senare var jag till baks i båten och tätningen var på plats. Tätt! Tätt Tätt! Jippie…
I allt detta skruvande så flyttade jag ”Smutsfiltret” som sitter efter pumpen, för att fånga upp trasiga impellerbitar, till kistbänken där vakumventilen sitter. Nu vart den lättare att serva också.
I dag startar en ny Mälar-tur, så då får jag det verkliga svaret om allt är tätt. Vilket jag hoppas och tror
Sjösättning i år vart den 22;a april med Mats som traktorförare och den nya Rodbergvagnen.
Allt gick som vanligt bra och båten var i år tät. Det skall ju en plastbåt normalt alltid vara men förra året hade vi en liten läcka.
På torsdagen vart det påmastning. Allt gick i lugn takt och Ewa och jag har koll på läget. Trodde jag. Först hade vi problem att få ner masten i masthålet vilket berodde på att masten fastnade i toppen av kranen. Det var fiolstagen som envisades med att fastna. Det i sin tur berodde på att det blåste rakt in mot kranen så masttoppen var svår att få styrsel på. Till slut så var den på plats och vi kunde fästa några vantskruvar för att få den mindre svajig.
När jag gick ner i båten med alla verktyg så hittade jag den lilla bygeln som skall säkra vindgivaren i sitt fäste. Vi hade alltså inte koll på allt. Fast standerten med sin lina var på plats i år. Den där bygeln kan ju bli ett bekymmer. Det är ju den som hindrar muttern från att lossna. En tappad vindgivare vill man ju undvika.
Vår mastkran på IRS är för kort. I den höga kranen måste man stå på det översta steget och då har man inget att hålla sig i. Att bli upphissad kräver ju någon muskelstark som sköter vinschen. Så det gällde att hitta en högre mastkran. I Stäket fick man två höga mastkranar i samband med brorenoveringar för många år sedan. Den skulle fungera. Men det var ju inte akut.
När vi körde till hamnen efter sjösättningen så var det lite problem med att få igång kylvattnet. Inget ovanligt i sig.
När vi några veckor senare stack ut på vår premiärtur så vart det åter problem med kylvattnet. Jag har tidigare bytt ”kammen” i vattenpumpen till en lägre. Det är så att det finns tre olika höjder på kammen. Lombardinins motorer levereras med den högsta för att garantera kylning även i tropiska vatten där det kanske är 30 º C . Tidigare har pumpen förbrukat impellrar i en för hög takt så därför bytet till en något lägre kam som inte bryter bladen lika mycket.
När vi kom till Hagskär så kom det inget vatten alls så jag tog i sär pumpen för att åter sätta i originalkammen. Då visade det sig att alla impellerns vingar var skadade eller av. Det kan ha varit en följd av att den gått torr. Så vi satte i en ny reservimpeller från Biltema.
Dagen efter då vi skulle lägga till och ta ner segel så var det samma visa igen. Vi svajankrade för att slippa köra motorn utan kylvatten. Vi kontrollerade alla slangar och även vakumventilen men det fanns inget stopp på trycksidan. Jag började nu misstänka att det kanske var någon smygläcka på sugsidan som gjorde att pumpen inte drog vatten. Vi kopplade bort vattenfiltret på inloppet och då upptäckte jag ytterligare ett fel. Locket har en fläns som man skall ta i då det skall öppnas. Den har jag alltid fått ta med polygripen vilket gjort att fästet börjat spricka. Jag hade köpt ett nytt lock att ha i reserv men det passade inte. Nu upptäckte jag att de sprickor jag sett inte bara var i flänsen utan rätt igenom locket. Inte så konstigt att det då läckte tjuvluft där.
När vi dagen därpå kom till hemmahamnen så valde vi att segla ända in till Y-bomen.
Kommande dagar så inhandlades ett nytt vattenfilter från Hjertmans och två original Jonson-impellrar. Jag hade läst-på att ett aldrig så litet spel mellan impeller och lock kan ställa till problem, därför fick Biltema-impellern åter bli reservdel. Nu har vi tre impellrar i reserv, en ny Biltema, en begagnad Jonson och en ny Jonson. Lockets insida putsades också lite med slippapper.
När jag monterade det nya filtret så sänkte jag det lite så att det alltid står vatten till hälften i koppen. Då får pumpen mycket lättare att komma igång med sugandet. Tyvärr gick det inte dit två slangklämmor som det bör vara under vattenlinjen.
Nu fungerade allt perfekt. Mycket kylvatten även på tomgång.
Nu under vintern var det dags att slutföra detta efter råd från Mats Gustavsson, båtens konstruktör.
Jag planerade för fyra åtgärder:
Förlänga den tvärgående balken jag gjorde förra våren, bakom mastfoten, att gå över hela botten
Öka tjocklek under och runt mastfoten
Göra förstärkning på BB-sidan under lilla soffan (Mats råd)
Snygga till den utvändiga lagningen
Tvärgående balk
Jag limmade ihop några bitar divinycell för att ha en grund till de två balkarna jag skall göra med förtjockad epoxi.
Efter renslipning runt mastfoten formades den lilla biten som en förlängning på den balk jag gjorde förra våren. Limmades med förtjockad epoxi och en hålkäl lades mot botten. Detta för att väven som läggs senare lättare skall gå att rolla ut mot botten.
Längsgående balk
I lilla soffan finns en botten och under den behövs en del förstärkningar. Där sitter i dag kompassgivaren och boxen för vindgivaren.
Allt demonterades och jag ritade på hur botten kunde sågas upp
Feinsågen ger det tunnaste snittet i detta fall och det var bara att följa linjerna. Under botten finns ett dö-utrymme där inget är plastat mot skotten. Ytan till höger gränsar direkt till mastfoten.
Här planerar jag för en balk lite likt den som går till höger om mastfoten. Jag formar därför en ”Limpa” av divinycellen och efter slipning av topcoaten så limmar jag den med förtjockad epoxi. Med tjock byggplast klipper jag till mallar för hur glasfiberväven skall klippas. Jag delar in ytorna i flera zoner.
Därefter är det dags för plastning. Epoxi och väv har jag köpt från Dockyard Composites i Sollentuna. De har en webbshop och man får varorna skickade eller kan hämta på plats. Bra utbud och priser och kan starkt rekommenderas.
När jag hämtade Epoxi fick jag en hel del goda råd om dimensionering och antal lager. 3-4 lager med 600g tri-axial-väv var lagom. Jag satsade på 4 lager. Förutom bitar till de olika zonerna så klippte jag till en hel del remsor av 400g bi-axial-väv. Det brukar alltid vara bra att ha färdiga remsor till hands där man ser att man behöver lite extra förstärkning. Tex i hörn med tre ytor där det är svårt att lägga en hel bit. Jag delade upp plastningen på två dagar. Först lilla soffan.
Under mastfoten
Nästa dag var det dags för ytan under och till höger om mastfoten. Även här blev det fyra lager med 600g väv. Där lade jag även Pelply överst då jag kanske behövde lägga lite utjämning just under mastfoten, vilket skulle visa sig behövas då undersidan på den inte är helt plan. Där lade jag några bitar 600g väv någon dag senare och pressade ner mastfoten för att få ett avtryck så exakt som möjligt.
Ytorna under soffan målades med lite överbliven vit Toplack. Här skall botten i facket limmas tillbaks så denna yta kommer aldrig att synas egentligen.
Mastfoten passades in med hjälp av en bygglaser. Jag hade innan demonteringen märkt upp några referenspunkter. Framför allt tvärskepps.
Jag flyttade mmastfoten 20mm längre fram. Dels för att skruvhålen inte skulle komma exakt i de gamla hålen eller kanske i kanten på dessa och dels för att masten alltid står i framkant på beslaget och nu kommer den att hamna mera i mitten på mastfotsbeslaget.
Allt vid mastfoten målades med Epifanes kölsvins-färg och mastfoten renslipades och målades med aluminium-grund och grå färg.
Återställa lilla soffan
För att kunna lägga tillbaks den utsågade botten i facket så plastade jag några tunna plaststrips. Två lager väv och lite epoxi
De smala remsorna limmades med lite förtjockad epoxi.
och locket kunde limmas till baks och fogas med vit topcoat
Därefter återmonterades kompassen, interfacet för vindgivaren och alla kablar.
Vårrustningen började för några veckor sedan, lite försenad på grund av kylan och Vinter OS, med målning av durkar.
Durkar
Det är durkarna i aktre kistbänkarna som behövde översyn. Fernissan tar lätt stryk av allt man stuvar ner där bak. Jag övervägde en hård tvåkomponents-färg i stället för fernissa.
Jag målade för några år sedan undersidan på tofterna med Perfection polyurethanlack. Färgen har utgått men jag fick tag i någon rest-burk på SeaSea i Täby. Men det fanns bara i grått, vilket ändå passade bra.
En durk fick först en enklare lagning med lite epoxi och glasfiber då plywooden spruckit. Allt kunde göras i ett varmt garage. Undersidan där det inte är något slitage, målades med kölsvinsfärg som är billigare. Översidorna fick två strykningar.
Batterier
Jag hade i höstas utökat laddningen av batterierna till som mest 100A vilket också kräver lite grövre kablar. Minus kabeln mellan batterier och motor går inne i basinredningen och jag hade räknat med mycket jobb att få dit en grövre. Detta gick emellertid mycket lätt när jag skarvade den nya med den gamla och lyckades dra och skjuta i en 50mm2 kabel.
De flesta kablar byts till 50mm2 där det går.
DC/DC har tyvärr lite klena anslutningar som max klarar 25mm2 enligt spec. Jag får bara in 16mm2 men om man tar bort några kardeler från en 25mm2 så går det. Alla kablar går via en fördelningsplint.
Ett organiserat kaos just nu innan allt är klart. Väntar nu på lite material från Amazon.
För några veckor sedan såg det ut så här runt båten med snö som behövde skottas.
I dag sken solen och jag hade en kompis som väntade då jag kom till båten.
Varmt och skönt i vårsolen. Och torrt.
Han var helt oblyg tills jag började slamra med låskätting och stege. Med en sur blick lommade han i väg.
Kanske kommer han från förra årets kull som då bodde under klubbhuset.
När man har en rullfock eller genua som sitter uppe för jämnan så har man väldigt mycket tamp i sittbrunnen. Man har ju alltid minst lika mycket som förliket på seglet. Plus lite till.
Här kommer tips Nr. 1
När seglet är hissat så lägger du på några varv på vinschen. Ungefär så mycket som behövs för att justera spänningen i förliket. Sedan kapar du fallet! -”Va. Då går det ju inte att släppa ner seglet?”.
Därefter så splitsar du i en ögla med lite tunn spectralina i båda kapade ändarna. Jag tog ur en bit av kärnan och drog i spectralinan vikt dubbel som ersättning. Sydde några stygn och gjorde en tagling.
När du har gjort samma på den lösa, kapade, delen så kan du sammanfoga linorna genom att koppla ihop öglorna. Först trär du den ena över den andra.
När du har gjort det så trär du änden på den lösa delen upp genom öglan hela längden och då ser det ut så här
Skarven är tillräckligt stark för att hissa ett segel och löper lätt genom blocket vid mastfoten. Nu kan du lägga undan den avkapade delen när seglet är uppe. När seglet skall tas ned så tar du fram den lösa delen och kopplar ihop de båda. Om du inte gjort taglingen för tjock (som på bilden) så kan du dra skarven genom avlastaren. Annars får du skarva ihop framför avlastaren. Genom blocket vid mastfoten och in i masten passerar skarven enkelt. På min rigg så kommer aldrig skarven ut genom trissan ovan förstaget utan passerar in och stannar i masten. Det tar ungefär två minuter att ta fram och skarva ihop ändarna.
Så här mycket lina slipper du nu ha liggande i sittbrunnen. Man kan ju tänka sig att man använder en enklare, billigare lina till ”haländen” och lägger mer pengar på en förstklassig lina som bara behöver vara hälften så lång. Virefall hör till det förgångna.
Tips Nr.2
När motorn var något år gammal och vi skulle gå Göta Kanal så ringde jag leverantören och ville köpa en generator-rem i reserv. -”Den kommer du inte behöva på många år. Den liggerbara och torkar”, sa säljaren. Jag köpte en i alla fall som levererades till ICA i Söderköping då vi inte hade tid att vänta på leverans hem.
Nu när jag vinterkonserverade motorn så kollade jag generatorremmen. Och den var rejält sliten på flera ställen. Kanske har den varit lite dåligt spänd och generatorn laddar numera mellan 80-100A så den har säkert slirat.
Remmen är en platt med 5 spår och heter nog 5 PK 710. Där 710 är längden i mm
Nu fick jag användning för den inköpta reserv-remmen men behövde naturligtvis köpa en ny i reserv. Jag hittade remmar av märket Continental på autodoc.com och beställde två på en gång. Deras priser är inte som i båtaffärerna men samma rem. För att de nu inte skulle torka så hade jag tänkt ut en lösning som inte blivit av testa tidigare: Man vakumpackar dem! I samma maskin som man packar mat.
Nu kan remmarna ligga mörkt, svalt och skyddade från luft och fukt i båten, tills de behövs. Vi får se om lagringstiden ökar eller om det är helt bortkastat.
Det är dags att täcka båten. Vi har en däckställning blandad av NOA-rör och rör från Press och Son. Noa-rören följde med båten men var då inte en utliggarställning. Den har sedan kompletterats med uteliggare och senare också höjts från däcket med någon decimeter.
Noas rör och klämkopplingar gillar jag egentligen inte. De har vagnsbultar som sitter i fyrkantiga hål i plastbeslag. Om muttern av någon anledning går trögt så vrider sig bulten och förstör plasten.
De delar från Noa som jag gillar är anslutningen mot Nock-röret…
..och fästena mellan utliggar-rör och takstols-rören.
Jag har undan för undan bytt ut delar till Press och Sons och även tagit bort teleskopfunktionen på några rör och pop-nitat ihop rören i rätt längd eller bytt till P&S-rör med fasta längder. Lite sämre då de skall stuvas men bättre när de sätts upp.
I pulpit fram och bak är det lite eget ihop-plock med olika kopplingar och rörklkammer.
I år så vände vi pressen åt fel håll. Två gånger! Trots att de var märkta 🙂
Amerona står nu på land sedan någon vecka. Täckt och delvis polerade fribord. Motorn är konserverad men jag har fortfarande vatten kvar i vattentanken. 170 liter. Detta vatten har jag tänkt använda för tvätt av botten och att städa kölsvinet.
Detta måste vara klart innan det blir minusgrader. Då skall färskvattnet vara tömt och sjövattnet utbytt mot frostskydd.
För tvätt är det iofs bara att tappa upp i en hink men det vore ju skönt att kuna spola av botten och skrov. I stäven finns en spolpump som vi tvättar stävankaret med. Till den har vi en sådan expanderande slang som räcker ända till aktern. Men den använder sjövatten.
Så jag satt och skissade lite hur man skulle kunna använda dessa 170 liter färskvatten med spolpumpen. Efter lite klurande så kom jag fram till att det räckte med ett nytt T-rör, en Balofix-kran och ett T-stycke. Plus någon förskruvning. Efter att ha letat i VVS-lådan i förrådet så hittade jag Balofix, T-stycke , slanganslutningar och slangklämmor. Inköpet vart ett 3×3/8″ T-rör och ett skarvstycke. 48:- på Hornbach.
Så här såg kopplingen på färskvattnet ut från början. Färskvatten från tryckvattenpumpen kommer ner i T-kopplingen, slangen i mitten och fördelas till höger upp till pentrykranen och till vänster till VV-beredare, toalettutrymme och duschar (en på toaletten och en i sittbrunnen). Balofixer för avstängning.
Nu skruvads den högra kranen bort och ytterligare en T-koppling adderades. Så nu har vattnet sitt flöde enligt nedan. Den nya T-kopplingen med balofix länkar färskvattnet till slangen med inkommande sjövatten. Där kapade jag inkommande slang och satte ett T-stycke i plast.
I kölsvintet sitter intaget för sjövatten. En jättekran men det är för att den tidigare var avloppet för vasken. Den har fått sitta kvar fast den är för stor.
Efter den sitter en fördelning där den vita slangen går upp mot pentrypumpen, där det nya T-stycket nu sitter. Den andra delen går fram till fören där spolpumpen sitter under stick-kojen
Så för att spola med färskvatten med Spolpumpen i stäven blir momenten följande: Öppna balofixen på den nya T-kopplingen, Stäng stora kranen i kölsvinet (annars spolas vattnet ut via bottengenomföringen). Vattnets väg blir: Från vattentanken till färskvattenpumpen i pentryt, via T-kopplingar till sjövattnets sugslang, bakvägen ner till kölsvinet och via den fördelningen fram till spolpumpen.
Fungerade det. Japp! När man sätter på Spolpumpen fram, som normalt är avstängd, startar både färskvattenpumpen och spolpumpen tills tryck har byggts upp i den långa expanderbara slangen.
Nu kan man spola i stort sätt hela båten och alla utrymmen. Som test tvättade jag skrovet där högtryckstvätten inte kom åt då båten stod på upptagningsvagnen. Fungerade alldeles utmärkt.
Båtgrannen på varvsplan undrade var jag fick vattnet ifrån. Han såg ingen lång vattenslang från tappstället 100m bort.
Nästa test blir om några dagar då kölsvin och stuvfack i sittbrunnen skall skuras.
Så var det då dags för upptagning. På varvet finns listor i en pärm där man väljer dag och tid för upptagning. Vissa dagar är ”privat” upptagning. Dvs att man har en bestämd tid för egen båt och man gör det ihop med traktorföraren. De övriga dagarna är gemensam upptagning där alla jobbar i ett arbetslag på respektive vagn.
Jag brukar föredra den privata upptagningen då man har mer tid och bara ägnar sig åt sin egen båt.
Så denna fredag var det dags. Avtalad tid med traktorföraren var kl 15. Men det vart lite tidigare.
Vi har sedan några år en Roodberg-vagn för 20 ton. Den köpte vi in efter att en anlagd brand förstörde två vagnar och tre traktorer. Den nya vagnen lyfter båtarna direkt i skrovet och har många smarta funktioner där allt sköts med hydraulik oftast från en trådlös låda
Mycket bättre ergonomi för traktorförarna som slipper kröka rygg inifrån traktorhytten.
En av de äldre vagnarna finns kvar och där vilar segelbåtars köl på en balk.
Vårt varv har den stora fördelen att alla båtar kan sjösättas när som helst utan någon speciell turordning. Mycket tack vare våra smidiga vagnar som både går att vinkla och luta för att ta sig förbi trånga passager.
Vi seglade till Arholma i går. Det var ganska fullt vid bryggan och vi fann bara en liten glugg där det egentligen var för trångt. Men det fanns en hel del mellanrum mellan båtarna längre ner på bryggan. Vi frågade de i båtarna på sidan om det var *OK! Den ena lade om sitt ankare medan den andra båtens kvinnliga besättning lät mera avvisande men var ändå med och passade på vad som hände. Det låg en ganska liten båt mellan oss och den vänstra och på den var det ingen ombord.
Nåväl, vi kom in till bryggan men kvinnan fortsatte att ifrågasätta om det var så bra att vi låg där. -”Längst in på bryggan är det tomt”, sa hon. ”Där är det endast djupt för motorbåtar”, svarade jag. När vi var klara med alla tampar så ser vi att en båt backar ut från bryggan längre in. Inga andra båtar på väg in så vi bestämde att flytta till den nu lediga platsen. Allt vart bra till slut.
Vinden vred lite under eftermiddagen för att dö ut helt på kvällen. Jag badade trots endast 17,6º i vattnet. Vi tog en promenad ner till den stora bryggan i viken och upp till Bull August-gården.
I dag ligger vi kvar och tar lite längre promenader upp till kyrkan och Båken. Vi träffar några bofasta som berättar att restaurangen har nu stängt för säsongen. Det var sista kvällen i går söndag. Typiskt att vi alltid kommer för sent. Samma som med bageriet på Harstena som vi ofta missat sista dagen.
Längre fram på promenaden så närmar vi oss restaurangen. Vi hör musik. Lite dunka-dunka och i baren blinkar ljusen i takt med musiken. På trappan sitter all personal och även en stor skylt med texten ”STÄNGT”.
De berättar att de avslutade säsongen i går kväll med personal-fest. ”Båten har slutat att gå från Norrtälje och då blir det för litet underlag” sa ägarinnan. ”Vi har bara ett bröllop vi skall ordna senare i år. Välkomna åter nästa år”!
De hade i alla fall öppet i affären så vi småhandlade lite och köpte varsin glass.
Vinden har sedan i går vridit hela varvet runt och nu är det mulet med solglimtar och bara 16,8º i vattnet. Kallbad.
Här kommer en liten bildkavalkad från den senaste veckan.
Rödlöga
Rödlöga by
Seglarberget
Rödlöga by. Gammalt och nytt
Tjockö
Tjockö Hembygdsgård
Bron till Rovholmen
Rovholmen
Rovholmen
Östhammar
Hemslöjdsbutik. Kan det ha varit en brandstation tidigare?
Rådhustorget
Vi och en lokal-båt i gästhamnen
Arholma
Östemarsfladen
Torrdass för två
Bull August gården. Sköter numera bastun och har hand om bokningen på nätet.
Ewa vid båken. Kollar utsikt och informationstavlan
Den Åländska midsommarstången skall tas ned på ”Fyrdagen” 16 augusti
Jag har senaste åren haft en softschackel i halshornet på focken. I rullen sitter först ett rostfritt schackel sedan soft. Med den nya självslående focken har jag haft svårt att välja vilket skot-hål i skäddan som är bäst för aktuell vindstyrka.
Så nu fick jag för mig att sätta dit original skothake.
Det skulle göra att focken kom 40mm lägre på förstaget. Det skulle också vara mycket lättare att byta segel än med softschackel.
Så i förrgår satte jag dit haken. Det fungerade bra och med 4;e hålet i skeddan så kryssade vi bra i 6-9 m/s. Då blir 3;e hålet bra i lättare vindar.
Allt trim, bomuthal och fallspänning har en högre siffra ju mer det blåser.
I dag tyckte jag att focken skulle hissas lite hårdare. Den såg inte alls bra ut.
Efter någon timmes segling ser jag att skothaken öppnat sig och webbingbandet i halshornet hängde nätt och jämt kvar i den öppna haken.
Man undrar ju hur det är möjligt att den öppnar sig? Det är ändå Furlex original-haken.
Nåväl, det var bara att släppa lite i fallet och gå fram och knäppa igen den.
Har det hänt en gång så kommer det hända igen. Man skulle ju kunna sätta en stripe runt.
Efter lite funderande så fick det bli softschackel igen. Nu i kombinatin med en kort spectra-tamp i stället för rostfritt schackel nederst.
Softschackel lades med en rundtörn för att bli kortare.
Nu blir det lättare att få dit schackeln då den kan fästas i seglet först och sedan spännas ner med tampen genom hålet i rullen. Sedan knytas fast i önskad längd.
Detta blir också skonsammare mot den rostfria ringen runt hålet där skothaken annars tar i.
Ett nytt relä till BMS;en var beställt från 123 Electric och kom i går. 1400kr med frakt. Senare så hittade jag samma relä från Kina för 100kr. Men då är det separat utan kretskort.
Nåväl i dag var det dags att byta ut den provisoriska lösningen med ett skiljerelä inkopplat. Se tidigare inlägg. Jag hade funderat på kopplingen av relä, kablar och ström-sensorer och kommit på att jag kunde eliminera en kabel genom att sätta en busbar mellan polerna på relät.
Det trasiga relät dissekerades och föll delvis isär under demonteringen. Det visar sig att den ena polen på reläkontakten endast sitter fast i en slits i plasten. Här finns risk att dra sönder polen då polskruven dras åt.
När jag drar fast kablarna så tar jag ett mothåll med en 11m nyckel så att inte polblecket skall skadas. Jag lägger också en droppe Loctite på gängorna för att inte kablarna skall lossna igen.
Med allt monterat så vart det en snyggare och enklare installation med en kabel mindre och effektivare energiöverföring.
Efter provstart av motorn för att få lite hög laddström så kan jag konstatera att allt fungerar som tidigare.
Vi gick från Stugvik, SXK klubbhamn, vid 10-tiden. Först för motor och tänkt att hissa på efter Halsösund. Men det var ingen vind. Så vi puttrade på för motor norr ut i leden. Efter någon timme gick jag ner i båten och kände en lukt som jag känt i förrgår: Bränd bakelit eller plast. Jag justerade laddningen för några dagar sedan så att den ena DC/DC-laddaren jobbar mot 14,7V. Den har ingen koppling mot shunten så den förstår inte att batteriet bara är 13,9V. Spänningsfall i kabeln gör att den tror att det är 14,5V vid batteriet. Så min första tanke nu var att det laddar så mycket så batterierna har blivit varma. 80A brukar det vara som mest. Två DC/DC parallellt, 50 + 30 A.
Jag kollade i BMS;ens app men batterierna var endast 23º C, men det var varmt någon stans. Jag kände runt i batterilådan och plötsligt brände jag mig.
Då upptäckte jag vad som var fel! Det sitter ett dubbelrelä i boxen som styrs av BMS;en. Jag har inte en BMS där strömmen passerar genom utan BMS;en styr ett dubbelrelä. I det ena relät passerar alla laddning TILL batterierna och i det andra relät passerar alla förbrukarström. BMS;en styr reläerna efter behov. Normalt är båda reläerna till.
Den ena skruven på laddningskabeln var loss. Trots åtdragen med bricka + fjäderbricka. Där hade det blivit övergångsresistans och värmeutveckling. Reläets plasthölje hade smält. Men det fungerade fortfarande!?
Jag stängde genast av all laddning från DC/DC via Victrons App. Vi hade inte så långt kvar till den vik vi planerat att gå till så vidare åtgärd fick vänta.
Efter att ha ankrat upp i viken vid Bondekrok så var det bara att ta fram verktyg kablar och mätinstrument. Först slog jag av den automatsäkring på 120A som sitter direkt på batteriet. Hela båten blir då strömlös, förutom instrumenten som har ett eget batteri. Just för att det alltid skall fungera även om BMS;en stänger av alla förbrukning. En säkerhetsåtgärd.
Vi hjälptes åt att skruva bort alla kablar för att få ut relät för inspektion. Men det var kört. Det är två relän ihopmonterade med ett styrande kretskort. Relät för förbrukning fungerade fortfarande.
Jag funderade över vad vi hade för alternativ. Det simplaste var att strunta i relät och i stället låta BMS;en aktivera en summer om något onormalt skulle inträffa med batterierna. Men så kom jag på att vi hade ett Skiljerelä som jag nyligen fått till baks av en seglarkompis (som monterade DC/DC laddare). Det skiljerelät av märket BEP är egentligen spänningsstyrt att aktiveras vid 13,4V och stänga av vid 12,8V. MEN… om man klipper en bygel på baksidan så kan man koppla det över tändningsnyckeln och på så sätt styra reläet. Det tål 120A kontinuerligt och 140A i peak. Då kunde ju det ersätta det trasiga och styras av BMS;en. BMS;en har normalt en styr-plus ut när allt är normalt så den kunde ju ersätta styrningen från tändningslåset.
Sagt och gjort. Alla kablar var nu bortkopplade och vi började koppla om till det nya relät. Laddkabeln mellan relä och batteri var inte så grov därför att den var lindad tre varv runt en strömsensor. Detta för att få högsta noggrannhet.
Med facit i hand nu så gjordes båda delarna om. Både laddning och förbrukning där kabeln bara fick gå rakt igenom sensorn. Vi har ändå en Victron smart shunt som är noggrannare. Värdena i BMS;en spelar inte så stor roll.
Jag hittar några korta 35mm2 kablar i stuven och bytte några kabelskor. Det nya BEP-reläet provades först att det fungerade med styrningen från BMS och det gjorde det. Allt återmonterades i batterilådan.
Först ställde jag om i BMS-appen vilken mätnoggrannhet som sensorerna skulle ha. Slog därefter till huvudsäkringen på batteriet. Sedan provade vi att förbruka ström genom att starta sjövattenpumpen. Victron-shunten sa 4,8A och BMS;en 5A. Tillräckligt bra och allt var rätt på förbrukarsidan.
Sedan gick jag ut och startade motorn. Först ingen laddning eftersom DC/DC var avstängda. Aktiverade den ena och vi fick 50A laddning. Sedan den andra och vi fick nu totalt 80A laddning. BMS och shunt skilde bara någon enstaka amper. Helt OK alltså.
Kontrollmätte kablar med tångampermeter och allt såg rätt ut.
Vi var till baks på banan efter tre timmar strömavbrott.
Hela kopplingen med laddning och batterier ser ut som nedan. Batterierna är sedan förra hösten 2P4S med 202A Lishen celler. 404Ah således. Och BMS;en är en 123 Smart BMS. Victron Shunt-instrument styr den äldre 30A DC/DC att sluta ladda vid 14,1V så bara 50A laddaren gör slutjobbet. På bilden är den styrningen felritad och går till 50A DC/DC.
Tur att vi hade både kablar relä och kabeltång med. Efter städning vart det en varm dusch och sedan en kall öl. Det var vi värda!
Vi har sedan motorbytet till Lombardini haft lite problem med impellern i vattenpumpen. Första haveriet kom redan första året och nästa kom efter vi gått Göta Kanal och kommit till Falkenberg. Då var det totalhaveri.
Senare har jag fått veta att vattenpumpens ”kam” finns i olika höjder och Lombardinin har som standard den högsta som är 5,6mm. Detta för att säkerställa tillräcklig kylning i alla farvatten oavsett hur varmt det är i vattnet. Detta gör också att impellerns vingar bryts maximalt och detta kan vara anledningen till att vingarna bryts av. Det kan också ha varit en dålig impeller som legat länge i lager.
Vid ett av haverierna så hamnade en av vingarna i värmeväxlaren och vart svår att få ut utan demontering. Men det gick med en lång nål. Efter den händelsen så satte jag ett filter efter pumpen som fångar upp delar från skadad impeller. Mycket enkelt och bra.
Efter besök på Martec för inköp av ny impeller så fick jag rådet att vid nästa impeller-haveri byta kam till en lägre.
Efter sjösättning i år så kollade jag impellern och fann att några av vingarna var spruckna vid ”roten”. Så nu var det väl dags att byta kam i pumpen. Nästa lägre höjd var ”mellan-hög” och har höjden 4,8mm. Den vart jag rekommenderad. När jag öppnar locket på vattenpumpen så ser jag en gammal avbruten vinge i utgående rör. Den går lätt att fiska upp med en tång. Kamen sitter enkelt med en spårskruv från utsidan genom pumphuset.
Samtidigt byter jag slangen mellan stora vattenfiltret och pumpen som har lite skav på några ställen och givetvis en ny impeller.
När vi startar motorn så kommer inget vatten. Vi primar via vattenfiltret men lyckas inte få igång vattenflödet. Vi byter tillbaks till originalkamen och då kommer det vatten. Konstigt att en något lägre kam skulle inverka så mycket.
Någon vecka senare då vi kört några timmar gör jag ett nytt försök och nu kommer det vatten även med den låga kammen. Ytterligare några dagar senare så ljuder larmet för överhettning precis när vi skall in i hemmahamnen. Vi tar oss in ändå med en lätt värmestegring men inom gränserna.
Åter byte till originalkammen och allt fungerar åter. Det här var märkligt och jag kontaktar Patrik hos generalagenten Arken. Han säger att det skall gå med den kammen och många andra har bytt utan problem. Det måste finnas någon mer orsak tror han.
Jag upptäcker att locket på vattenfiltret inte är ordentligt åtdraget. Kan det vara så enkelt att det hela tiden sugit tjyvluft den vägen.
Skam den som ger sig! Jag gör nu ett tredje försök med den nya lägre kammen. Det är väldigt enkelt att komma åt bakifrån motorn och locket har försetts med sex insex-skruvar som är enklare att lossa en originalskruven med spår.
Efter detta byte får motorn gå både på tomgång oh lite förhöjt varvtal med ständig kontroll av kylvattnet. Jag stänger också av motorn och väntar en halvtimme och startar igen. Jodå Nu fungerar det. Det var nog det otäta locket på filtret som var orsaken.
Nu några veckor senare har vi kört många timmar utan problem. Så sammanfattningsvis så fungerar det med en lägre kam på 4,8mm om man är noga med att det är tätt och ingen luft i systemet. Att kylningen skulle bli sämre kommer inte att ske i våra farvatten. I går vid Oxelösund var det 11º och här i dag i ST Annas skärgård är det 17º
Återstår att se till hösten om impellern klarat sig bättre denna säsong.
Efter sjösättning och mastning så har vi haft lite vatten i kölsvinet. Inte så konstigt då det regnat av och till och det alltid kommer in lite genom masten. Lite mer nu än förr då det tidigare var tätat i höjd med däcksringen där kablarna går.
Vi torkade och städade i det nymålade kölsvinet så det var snustorrt. Nästa dag lite vatten igen. ”Har det regnat i natt”? Det var lite vatten vid mastfoten men inte på översidan utan i underkant. OK, vatten kan ju krypa in i alla skrymslen och vrår och jag lade ingen sikaflex under mastfoten när jag återmonterade den.
Nu började jag misstänka läckage vid den ena bulten som mastfoten är skruvad med. Gängorna vid mastfoten var skadade och skruvarna snurrade. Det var ursprungligen bara gängade i plasten. Jag satte därför under vintern i helicoil-gängor. Borrade 9mm och gängade M10. Satte därefter helicoilgängan M10/M8 med epoxi. Den ena gängan misslyckades, höger fram, och jag fick göra om den. Jag borrade då lite djupare för att få hylsan att sitta. Hålet var kanske 10-15mm djupt och jag borrade 8mm till. Totalt ca 23mm. Men så tunn kan väl inte botten vara?
Jag gängade ur skruven och mycket riktigt kom det lite, lite vatten upp i skruvhålet. Märkligt? Inte kan jag ha borrat igenom skrovet tidigare?
Vi fick låna lite ”TEC-7” tätningsmedel av en seglarkompis. Den skall härda under vatten. Vi tog ur skruven och fyllde hålet med Tec-7 och satte försiktigt tillbaks skruven. Lite tätningsmedel trängde ut i underkant på mastfoten och lite vid skruvskallen. Nu vart det tätt!
Detta kändes lite som en nödlösning och jag gick och grunnade på hur detta kunde hänga ihop. Det var i alla fall tätt och inget mer vatten kom in.
Vår kompis som kör traktor och vagn på varvet tyckte att vi skulle ta upp båten och fylla hålet med epoxi. Vi erbjöds att ta upp på söndagen och få stå på vagnen till tisdag kväll.
söndag 4 maj
Här ser man mastfoten tillbakaflyttad och den läckande bulten tätad med TEC-7
Sagt och gjort. Under söndagen så flyttade vi masten i mastfotsbelagaet för att komma åt skruven som var orsak till läckan. Planen var ju att fylla hålet med epoxi och på så sätt få stopp på läckan. Vi slackade helt på riggen och lyfte därefter masten med vantskruvarna under däck. En lina i mastfoten gjorde att vi kunde flytta mastfoten kontrollerat bakåt och därefter sänka ner masten några hack akterut.
Amerona togs upp på söndag kväll och det var med spänning jag kollade botten då skrovet kom ur vattnet. ”Men hjälp”! ”Min lagning har ju släppt”! Katastrof… När båten stod stadigt med kölen lätt vilande på några plankor och väl stöttad av vagnens stöd så kunde vi undersöka detta noggrannare. Jo, kolfibern jag lagat med hade släppt i kanten och det gick att få in en kniv i springan.
Nu kom spekulationerna igång av den samlade åskådarskaran. ”Dålig vidhäftning”, ”För kallt då du lagade”, ”Använd inte epoxi”, ”Du har spänt riggen alldeles för hårt” etc.
Jag insåg direkt att denna lagning måste göras om oavsett orsaken. Ewa fick åka hem och hämta några slipmaskiner medan jag funderade över den egentliga orsaken till både läckan och den trasiga lagningen.
Med två rejäla vinkelslipar började jag slipa bort all kolfiber där den släppt. Det var stark vind vilket var bra för att allt slipdamm blåste undan. Efter lite slipande så tittade skruven och helicoilen fram. Det kan inte vara möjligt att botten är så tunn under mastfoten! Men det var den. Vi räknade senare ut att det var ungefär 25mm EFTER att jag slipad. Så kanske 33-35mm tjockt. Är det tillräckligt under mastfoten på en 35-fotare?
Ytan som åter renslipades var ungefär 600x320mm. Man ser var hålet efter helicoilen är.
När jag slipat klart hade vi en yta som var ca 60×33 cm. Bredare än tidigare. Vi bestämde att inte göra något mer på söndagskvällen utan tänka igenom detta till måndag morgon.
måndag
Natten hade varit orolig då jag funderade på vad som gått fel. Helt klart hade jag borrat lite för djupt. Helt klart var botten tunnare än jag kunnat tro. Troligen var mitt val att laga med kolfiber helt idiotiskt. Epoxi är jag fortfarande övertygad om är rätt. Eller möjligen vinylester.
Kunde det vara så att när jag spände riggen så flexade skrovet lite grann men inte lagningen med kolfiber som i stället släppte. Inte bra att blanda olika material i detta fall.
Jag införskaffade lite West Epoxi med den snabba härdaren 205 som klarar temperaturer ner till 5º. 5 m glasfiberväv 300g plus lite 600g som jag hade i förrådet.
Vi hade även med en infravärme för att moderera värmen ifall det skulle bli för kallt. Innan vi startade så rensade vi det hål som gått igenom.
Tyvärr inga bilder under plastningen men vi lade på mellan 25-30 lager. Först den lite grövre 600g mattan och därefter 300g matta i olika storlekar. Det var för kladdigt att också hantera en kamera.
När allt var plastat hade det precis gått åt 1,2kg epoxi som förpackningen innehöll. Jag tog den sista slatten och blandade med Collodial Silica och glasfiber flock. Fyllde en spritspåse och applicerade inifrån i hålet. När hålet sakta fyllts med blandningen så tryckte jag försiktigt ner en skruv. Nu kortare än tidigare. Vi får se i framtiden om den går att gänga bort. Allra sist rollade vi på ett lager Peel Ply matta för att få en bra yta som inte behövde efterbehandlas. Planen var nu att efter härdning till tisdagen kunna måla lite VC-Tar. Efter alla lager så vart det en liten ”bulle” i botten som nu inte riktigt har originalformen. Detta kommer att kosmetiskt snyggas till under nästa vinter. Med termisk värme höll plastningen ca 30º. Efter som det väntades 5º under natten så placerades infravärmen på marken under båten och gav faktiskt ett litet tillskott av värme.
tisdag
Det var med spänning som vi kom till varvet på tisdag förmiddag. Det verkade som att plastningen härdat ok ock Peel Ply;en gick att dra bort
Det såg helt ok ut och kändes solitt. Jag blandade lite VC-Tar och strök ett lager. Efter 4 timmar strök jag ett andra lager. Med infravärmen på lagom höjd gick det att hålla ca 30º under några timmar. Färgen var nog inte helt härdad då vi sjösatte vid 16-tiden. Men vi hade inget val. I kväll fortsätter sjösättningarna och vagn och ramp behövdes till andra båtar.
Enligt manualen för West System så har det härdat till 90% hållfasthet efter första dygnet och sedan härdare det till full styrka efter några dygn. Vid 20º C. Nu var det ju bara 10ºC i vattnet så vi avvaktade några dagar med att spänna riggen och belasta mastfoten. Mastfoten kunde nu flyttas till baks till rätt ”hack” där den brukar stå.
Vi gjorde efter en vecka en segling på ett väldigt blåsigt Mälaren. Oron gnagde i bakhuvudet. ”Är lagningen ok”.
En seglarkompis hade varit på Linjettvarvet under öppet hus i början på maj. Han pratade med konstruktören Mats som han känner sedan tidigare. Han berättade om mina bekymmer och Mats tyckte naturligtvis att det var tråkig när någon ägare till Linjett har problem. Mats hade ändå en del konstruktiva förslag till hur man kan göra lagning ännu bättre med en del förstärkningar inombords. En del går inte att genomföra förrän masten är av och mastfoten kan demonteras. Men en sak skulle kunna gå att göra. En tvärgående balk bakom mastfoten. För att addera lite extra styrka.
Så jag valde att göra ytterligare en plastning.
Först renslipades området bakom mastfoten. Inte så dammigt om man använder en bandfil och assisterar med dammsugaren. Sedan passade jag till en bit divinycell.
Divinycellen limmades med förtjockad epoxi och en hålkäl gjordes mellan alla kanter och botten. Detta för att i nästa skede lättare kunna få glasfiberväven att följa ytorna.
Efter en natts härdning så rundades de övre kanterna och därefter började jag lägga glasfiberväv över hela biten och ner över anslutande ytor. Det var svårt att forma hela bitar så mot slutet övergick jag till mindre överlappande bitar. Ca 25 lager 300g väv lade jag på. Sist en Peel Ply duk.
Efter ett dygns härdning kunde jag ta bort Peel Ply;en och hade detta resultat.
Ingen målning nu då planen är att under nästa vinter ta bort mastfoten och plasta ytterligare upp över alla kanter och förlänga balken mera åt höger. Den delen av basinredet som går ner till vänster om mastfoten kommer att förstärkas på insidan efter Mats Gustavssons rekommendationer.
Vi har kört med en ganska lös riggspänning nu under de första seglingarna och undvikit hårdare vindar. Efter hand har jag ökat riggspänningen successivt. Det känns ändå som jag gjort vad jag kunnat med de tidsramar och resurser som fanns tillgängligt nu. Jag skall stoppa ner en kamera under vattnet och försöka se hur det ser ut med VC-Tar;en i botten.
Jag har sedan några år en automatisk länspump i kölsvinet med en separat sensor. Separat sensor därför att då kan den även kopplas till larmet i båten. Jag får notis i telefonen om pumpen startar. Om notisen kommer om och om igen så är det läge att skyndsamt åka till båten och kolla. Kommer ett enstaka larm så är det troligen vatten som kommer genom masten vid regn.
Pumpen och sensorn har varit fastskruvade i botten på kölsvinet längst akterut. Därför har det inte gått att komma ner där för att göra rent.
Nu hade jag kommit på en lösning som skulle kunna underlätta att lyfta upp allt och komma åt för rengöring.
Jag beställde en rostfri plåt från montano.se . De säljer både plåtar, profiler och skruv och bult. En 1mm plåt hade räckt men 1,5mm var billigare och det skulle bli en bra bit över efter mitt projekt. Så 1000x250mm x 1,5 kostade 376:- inklusive frakt.
Plåten skulle bockas i 90º i botten. Inte helt lätt utan rätt verktyg/maskin. Jag gick och klurade på detta under någon vecka och fick lite tips av kunniga båtkompisar. Men det slutade med att jag åkte ner till Kjellqvist Mekaniska som ligger i närheten och på ett kick så hade jag fått hjälp att göra en fin 90º bock på rätt ställe. Jag gjorde en mall av kölsvinet där det sitter muttrar och brickor. För dessa måste hål tas ut i plåten. Efter bockning, tillkapning och borrade hål för pump och sensor så såg det ut så här.
Pumpen och sensor skruvades fast med M4 med skallen försänkt på undersidan. En kloss med en försänkt vagnsbult M8 från undersidan, limmades med epoxi uppe i kölsvinet och passades in mot den slits jag gjort i övre änden av plåten. Påten spänner lite då vingmuttern dras åt. I och med att plåten passar så prescis i kölsvinet mellan två kölbultar så kan den ite röra på sig.
Nu är det mycket lätt att lossa vingmuttern och lyfta allt med slang och kablar upp och åt sidan. Det är nu enkelt att rengöra och torka ur kölsvinet.
Har du också många meter lina liggande i sittbrunnen hela sommaren som inte används? Speciellt fock/genua-fall har ju många meter då seglet är upphissat. Om man har det på rulle så behöver man ju egentligen inte de där 15-20 meterna som ligger där hela sommaren.
Jag har funderat på detta och har haft en ide hur man skulle kunna ta bort all extra tamp under sommaren och skarva i igen då seglet skall tas ner.
Så här gör man::
Fallet kapas då seglet är hissat så att man kan lägga tre till fyra varv runt winschen och har ytterligare en halände. Sedan splitsar man i en bit spectralina ca 3-5mm som en ögla. Jag drog ut innerflätan och lät de båda ändarna gå in och ut genom kärnan upp ungefär en dm. Drog till baks höljet och avslutade med en tagling.
Därefter gör man samma på den avkapade linan i ena änden. När linorna skall skarvas för man igenom ena linan genom den andres ögla
Och dra igenom den lösa änden
Så här mycket extra lina kan man då förvara i kistbänken i stället för i tamppåsen
Skarven är också anpassad så att den aldrig behöver komma ut genom trissan i masttoppen. Skarven är tillräckligt stark för att hissa förseglet som skall gå lätt i profilen. Det tar ungefär en minut att ta fram extra-linan och skarva ihop när man behöver ta ner förseglet.
Efter att kölsvinet vart klart (se tidigare inlägg) så var det äntligen dags att lägga på de ny-lackade durkarna. De har varit hemma en vända i garaget och fått ny fernissa både på över och undersida samt kanter.
Jag började med att slipa alla kanter helt träerna. Därefter lade jag två lager epoxi på kanterna. Sedan följde slipning av över och undersida. Det vart inte någon total renskrapning då jag är rädd för att gå igenom faneret på översidan. Undersidan slipades inte lika noggrant. Sedan började lackning. På översidan använde jag Epifanes Clear Varnish men undersidorna fick en något billigare lack från Hempels.
Kanter och översida två lager och undersidan ett lager. Jag använde Biltemas skumgummiroller.
Jag hade gjort ett stort arbetsbord av två bockar och en 16mm plywood i garaget
Översidan mellanslipades med 240-papper och torkades med klibbduk mellan lagren. Avslutningsvis slipade jag med 400-papper och strök ett sista lager med Epifanes matt fernissa
Innan vi lade alla durkar på plats i båten så lade vi på skyddspapper på alla ytor som vi tar bort senare då vi är klara med all vårrustning, sjösättning och påmastning.
