Sjösättning i år vart den 22;a april med Mats som traktorförare och den nya Rodbergvagnen.
Allt gick som vanligt bra och båten var i år tät. Det skall ju en plastbåt normalt alltid vara men förra året hade vi en liten läcka.
På torsdagen vart det påmastning. Allt gick i lugn takt och Ewa och jag har koll på läget. Trodde jag. Först hade vi problem att få ner masten i masthålet vilket berodde på att masten fastnade i toppen av kranen. Det var fiolstagen som envisades med att fastna. Det i sin tur berodde på att det blåste rakt in mot kranen så masttoppen var svår att få styrsel på. Till slut så var den på plats och vi kunde fästa några vantskruvar för att få den mindre svajig.
När jag gick ner i båten med alla verktyg så hittade jag den lilla bygeln som skall säkra vindgivaren i sitt fäste. Vi hade alltså inte koll på allt. Fast standerten med sin lina var på plats i år. Den där bygeln kan ju bli ett bekymmer. Det är ju den som hindrar muttern från att lossna. En tappad vindgivare vill man ju undvika.
Vår mastkran på IRS är för kort. I den höga kranen måste man stå på det översta steget och då har man inget att hålla sig i. Att bli upphissad kräver ju någon muskelstark som sköter vinschen. Så det gällde att hitta en högre mastkran. I Stäket fick man två höga mastkranar i samband med brorenoveringar för många år sedan. Den skulle fungera. Men det var ju inte akut.
När vi körde till hamnen efter sjösättningen så var det lite problem med att få igång kylvattnet. Inget ovanligt i sig.
När vi några veckor senare stack ut på vår premiärtur så vart det åter problem med kylvattnet. Jag har tidigare bytt ”kammen” i vattenpumpen till en lägre. Det är så att det finns tre olika höjder på kammen. Lombardinins motorer levereras med den högsta för att garantera kylning även i tropiska vatten där det kanske är 30 º C . Tidigare har pumpen förbrukat impellrar i en för hög takt så därför bytet till en något lägre kam som inte bryter bladen lika mycket.
När vi kom till Hagskär så kom det inget vatten alls så jag tog i sär pumpen för att åter sätta i originalkammen. Då visade det sig att alla impellerns vingar var skadade eller av. Det kan ha varit en följd av att den gått torr. Så vi satte i en ny reservimpeller från Biltema.
Dagen efter då vi skulle lägga till och ta ner segel så var det samma visa igen. Vi svajankrade för att slippa köra motorn utan kylvatten. Vi kontrollerade alla slangar och även vakumventilen men det fanns inget stopp på trycksidan. Jag började nu misstänka att det kanske var någon smygläcka på sugsidan som gjorde att pumpen inte drog vatten. Vi kopplade bort vattenfiltret på inloppet och då upptäckte jag ytterligare ett fel. Locket har en fläns som man skall ta i då det skall öppnas. Den har jag alltid fått ta med polygripen vilket gjort att fästet börjat spricka. Jag hade köpt ett nytt lock att ha i reserv men det passade inte. Nu upptäckte jag att de sprickor jag sett inte bara var i flänsen utan rätt igenom locket. Inte så konstigt att det då läckte tjuvluft där.
När vi dagen därpå kom till hemmahamnen så valde vi att segla ända in till Y-bomen.
Kommande dagar så inhandlades ett nytt vattenfilter från Hjertmans och två original Jonson-impellrar. Jag hade läst-på att ett aldrig så litet spel mellan impeller och lock kan ställa till problem, därför fick Biltema-impellern åter bli reservdel. Nu har vi tre impellrar i reserv, en ny Biltema, en begagnad Jonson och en ny Jonson. Lockets insida putsades också lite med slippapper.
När jag monterade det nya filtret så sänkte jag det lite så att det alltid står vatten till hälften i koppen. Då får pumpen mycket lättare att komma igång med sugandet. Tyvärr gick det inte dit två slangklämmor som det bör vara under vattenlinjen.
Nu fungerade allt perfekt. Mycket kylvatten även på tomgång.