Vi startade redan på söndagen med att packa, förbereda och fylla vatten. Sedan blev vi kvar i hamnen över natten.
Broöppning Nockeby
Nytt för i år är att öppningstiderna är starkt begränsade och att man måste föranmäla senast fyra timmar i förväg.
Jag har frågat Trafikverket om detta som hänvisade till Sjöfartsverket som hänvisade till Trafikverkets dokument som fastslagit detta. Trafikverket svarar sedan inte ”varför” man infört detta. Ai har dock svar att man vill ”samla upp” båtar till färre öppningar.
Vi hade på söndagen beställt öppning till måndag kl 10:00. 09:58 är vi vid bron. 10:00 går bommarna ner. Långsamt. Sedan händer inget. Ingen öppning! Bommarna går upp och trafiken släpps på. ”Nockebybron, Nockebybron, här anropar segelbåten Amerona på kanal 14”. Svaret dröjer. ”Vi måste börja om, en bil körde mot rött” (och hamnade mellan bommarna) ”Vi gör ett nytt försök strax”.
Efter en stund går bommarna ned igen och bron öppnas. Första hindret avklarat.
Nu har vi en och en halv timme till Liljeholmsbron, så då hinner vi med en toatömning vid Dalbo båtklubb.
Vi blir ändå tidiga till Liljeholmsbron, men de öppnar punktligt vid 11:30. Två hinder avklarade. Full fart mot Hammarbyslussen runt Årstaholmar. På håll ser vi flera båtar som kör in i slussbassängen så jag anropar Slussen vi VHF;en och frågar om det finns plats kvar på babordssidan. Annars måste vi skifta sida på linor och fendrar. ”Det går bra” svarar han, men ändrar sig och säger att han vill stänga och vi får vänta. ”Vi är alldeles utanför porten” svarar jag.
SOS 2.0
Nu börjar cirkus nummer 2 denna dag. Vi har dragit på för att hinna in i Slussen. Båten framför, en motorbåt, har inte kommit in till kajen riktigt så sista platsen bakom är ännu för liten. Jag tänker att jag går upp jämsides och backar tillbaks då de är klara. Plötsligt svänger deras akter ut och kvinnan på flybridge börjar backa!? Hon ser inte oss. Jag får lägga på full back och undgår kollision med en decimeter. Tillskyndande slussvakter, fyra stycken, försöker fånga in deras stäv med långa båtshakar. Båten ligger nu nittio grader mot kajen. Plötsligt lägger kvinnan i framväxeln och gasar rakt in i kajen. Peke, stege, ankare och pulpit får ta smällen.
Hon har en liten knähund i famnen som hon krånglar med samtidigt som hon försöker manövrera båten. Hon backar ut igen och gör om samma sak. FYRA GÅNGER!
Allt där fram har nu fått sig rejäla smällar. Vi har kommit till kaj bakom och slussvakt nr4 hjälper oss in. ”Det här var värsta slussningen på mycket länge” säger han. Motorbåten har dragits in och ligger nu med stäven åt vårat håll. Damen där uppe ser helt obekymrad ut.
När sluss och bro öppnat går vi ut före motorbåten, så inget mer händer då de skall lämna kajen. Hinder tre avklarat! Bara Danviksbron kvar. Vi glider sakta ner genom Hammarby kanal. 12:33 är sista hindret avklarat. Vi är fria i Saltsjön…
Sedan var det bara en lång transport för motor (Ingen vind att segla i) till Vaxholm. Där mötte vi gamla fina Beatrice Auror. SK150 Nr.1
Vidare genom Vaxholm och Stegesund och ut mot Lilla Skratten. Där är man inte välkommen om man inte är klubbmedlem. Så vi svajankrade i viken bredvid.
Då var vi äntligen värda en sluss-och-bro-whiskey…
Första dagens färd vart 24,33M allt för motor.
