onsdag
Amerona har haft en blandning av instrument och givare från Nexus och Raymarine. Nexus finns tyvärr inte längre då de för många år sedan blev uppköpta av Garmin. Tyvärr. För Nexus var ett ganska avancerat system. Särskilt om man använde deras PC-program Nexus Race. Då kunde man kalibrera givare på väldigt hög nivå, lägga in polardiagram mm.
Garmin har i dag instrumentserier som liknar Nexus i GMi och GNx. Med interfacet GND10 har man kunna överföra information mellan NMEA2000 och Nexus server. Därmed har Nexus givare kunnat användas med mina Raymarine-instrument. Jag har sedan tidigare fasat ut Logg och Lod och senast även Nexus-kompassen mot en AirmarDST800 och Raymarines kompass EV.1 som ingår i autopiloten. Kvar var nu bara vindgivaren, Nexus Servern och två Nexus-instrument. Wind och Multi.
Det kan uppstå en del frågetecken och konflikter då man mixar systemen. Tex har jag frågat både Garmin och Raymarine vilken enhet som kalkylerar Sann Vndhastighet och Vindvinkel då man har en GND-10 och Nexus vindgivare kopplade till NMEA2000 och Raymarine-instrument. Ingen har kunnat svara.
Jag tog nu ett beslut att fasa ut alla mina Nexus-komponenter mot Raymarine. Valet stod ett tag att byta till B&G som har bra funktioner för Segling. Men detta skulle bli väldigt dyrt och deras avancerade kalibreringar och vindfunktioner kräver ytterligare enheter i form av Race-Computer H5000 Hercules. Á 30.000:-
Raymarine har väldigt bra funktioner som standard i sina instrument och plottrar och jag kappseglar inget längre utan är mest intresserad av att de instrument jag har skall vara väl kalibrerade, vara lättanvända och pålitliga.
Raymarine hade för tillfället ett paket som de kallar Sail-pac med vindgivare, ett i70s instrument och en logg/lodgivare (som jag redan hade). Jag fick ett bra kampanjpris hos Njordx och passade samtidigt på att lägga ut alla Nexus-prylar på Blocket.
Två Vindgivare, Två Nexus-instument, en NX2-server och en GND-10. Pluss lite kablar. Allt var sålt på 10 minuter! För billigt??? Det roliga var att han som köpte allt inte ens hade någon Båt 🙂 Men han reparerade marineinstrument och hade behov av det mesta. Win-Win.
Att byta ut instrumenten i panelen fån Nexus till Raymarine var den enkla biten. Bara att borra nya hål i panelen med medföljande mallar.
Hålet i mitten som jag gjort tidigare då Nexusinsrumenten satt kvar, vart nu överflödigt och täcktes därför med en bit svart plexiglas.
Eftersom alla dessa instrument är i nätverket SeaTalkNg så är det bara att utöka antalet T-kopplingar och infoga dessa instrument.
När jag drog bort Nexuskablar passade jag även på att flytta ACU-200 som är till Autopiloten, från El-skåpet till garderoben på toaletten. Elskåpet skall snyggas till nästa vinter.
Med det medföljande interfacet för vindgivaren, ITC-5, som kopplades in nära mastfoten och bredvid kompassen
ser Ameronas nätverk nu ut så här
Kabeldragning i mast
Nu återstod kabeldragning i masten för den nya vindmätaren. Enkelt tänkte jag. Bara att dra ur den gamla kabeln och samtidigt dra i den nya. Så enkelt var det inte. Först visade det sig att vindmätarkabeln inte gick att ta bort utan att också ta bort kabeln till topplanternan. Någon hade gjort en ”dödssynd” tidigare och tejpat ihop dessa två kablar med vävtejp. Jag märkte inte det först utan efter att ha fått loss halva kabeln och sedan var det stopp. Då insåg jag detta med tejpen.
När jag fått ur båda kablarna ner till segelintaget uppstod nästa problem. Kablarna går i en sidokanal till likrännan.
När kabeln ligger på plats så låser man den med små kuddar av cellplast på jämna avstånd ca 40-50 cm. Men där kabeln passerar fästet för kickstången och däcksringen, tätar man med kuddar och silikon för att hindra vatten att rinna in i båten. På min mast var det Sikaflex och omöjligt att få bort.
Efter någon dags funderingar och råd från seglarkompisar så vart iden följande. Ett långt rör av typen hydralrör ∅12mm, inköptes på Bohab i Spånga. 2,5m långt. Röret slipades i änden som en hålsåg med vassa tänder. Mastfoten togs bort. Resterande kabel stoppades in i röret som sedan sattes i borrmaskinen. Sedan körde jag in röret i kabelkanalens utrymme och började bearbeta kabalar och sikaflex. Plötsligt tog det stopp med ett metalliskt ljud. Det visade sig att kickfästet satt med gängad skruv som var så långa att de stack in i denna kanal.
Nu vart det nya funderingar. Rörets försågs i andra änden med fäste för en borr. Små låsskruvar gängades in i röret för att kunna fästa borren.
Borren jag använde var en sprialborr ∅10mm. Borren kom precis förbi de instickande skruvarna och nu kunde resten av kablar och Sikaflex borras bort. Till slut så kunde jag från segelintaget dra bort de sista resterna av gamla kablar som hade rester av tejp, sikaflex och polyuretanskum. Nu var det fritt fram för nya kablar.
Eftersom den gamla kabeln för topplanternan fick skrotas så beställde jag en ny 3×1,5mm2 förtennad från iZinto. De har bra grejor till bra priser.
Masten låg kvar i mastskjulet i väntan på bättre väder för de sista momenten. Dra kabeln, Popnita dit mastfoten samt montera nya fästet för vindgivaren.
En tid för handoperation kom med kort varsel och vi hade en dag på oss att slutföra arbetet och lägga upp masten på hyllan. Detta borde ju göras före operationen sedan skulle det bli omöjligt på några veckor.
Ewa och jag åkte ner dagen före operationen för att slutföra. En mulen kall dag med snöglopp
Först lade vi masten i våg med hjälp av ett laserpass vid mastfoten. det röda strecket passades in genom centrum på mastprofilen. Sedan flyttade vi lasern till masttoppen där vi passade in en borrmall i centrum på masttopps-beslaget efter laserstrecket. Borrade alla hål efter mallen och skruvade fast beslaget för vindgivaren.
Därefter drog vi i de nya kablarna ända ner till mastfoten. Med hjälp av lite ståltråd och pilotlinor var det inte så svårt. Sist återmonterade vi mastfoten med tre pop-nitar. Jag hade inte fått tag i material till de små kuddarna som skall låsa kablarna så de får vi sätta dit innan påmastning. Vi avslutade med att lyfta upp masten på hyllan i mastskjulet med god hjälp av den lyftanordning jag gjort tidigare.
En vinsch på en låda som går att trä på på hyll-armarna.
Några block i takbjäljkarna och en balk mellan hyllarmarna. Med detta klarar man lätt att själv lyfta masten upp och ner.
Nu väntar några veckors hand-rehabilitering och en troligen försenad vårrustning.
/Slut