Kategoriarkiv: 2019

.
onsdag

Långhelg. Igen! Nationaldag på torsdagen och ledig dag på fredag. Detta betyder långhelg.
Ewa skulle på kalas på lördagen så hon tänkte inte följa med. Så då planerade jag först att slå följe med andra seglarkompisar ut i skärgården. Så visade det sig att kalaset var nästa söndag 🙂

Ändarade planer. Ewa ansluter under fredagen.

I måndags bytte vi lucka och i går fyllde jag gasol.

Det jag beskriver nu, får ni göra på egen risk! 

Jag har länge tyckt att gasol i 2kg tuber är alldeles för dyr. Statoil tar i skrivande stund 269:- för byte av en 2kg 2012. Det är 135:-/kg !!!

Nu är jag inte snål men jag tycker det är i mesta laget. I skärgården har jag fått betala över 300:- Som tur är finns Gasolfyllarna nu även i Järfälla. De kan jag verkligen rekommendera! Där kostar en fyllning av en 2kg 2012 180:-

En HPC10 (10kg) kostar 265:- Alttså 26:50 / kg!

Jag började därför för många år sedan att fylla mina egna 2kg-tuber. Först fick jag ordna med en slang som passade mellan en “stor” tub och en 2012. Sedan försökte jag koppla slangen emellan och fylla. Det gick inte så bra. Men sedan sa en seglarkompis att man först skall ställa den lilla tuben i frysen och den stora i solen. Då blir det ett undertryck i den tomma tuben och ett övertryck i den stora. Man kopplar ihop tuberna och ställer den stora upp och ner.

Viktigt! Man måste ha koll på 2kg-tubens tom-vikt. När man kopplat ihop tuberna öppnar man båda kranarna och väntar till det slutar “susa”. Man väger 2kg-tuben med jämna mellanrum för att kontrollera att den inte blir överfylld. För mig brukar det bli 1,8-2kg när trycket har utjämnats och ingen mer gas förflyttas.

Tuben på bilden har en tom-vikt på 3,11kg så fylld får den inte väga mer än 5,11kg. Jag använder en enkel bagage-våg för att kontrollera vikten.

Nu hade jag fyllt tuber och tagit med en ny-fylld. Jag stack iväg på onsdag kväll. Fin läns i någon timme då det var dags att laga mat. Spisen tänder inte! Kollar alla gasolkranar och de var öppna. Ingen gas. Kollar tuben som vi bytte för några helger sedan. Tom!

Jag kopplar in den nyfyllda tuben. Jag har i år bytt kran. Använder den typ som har “vingar” för att det är enklast att gänga på tuben

Jag hade någon begagnad men den var betydligt bättre än den gamla som rostat. När jag gängat på den på tuben och öppnar kranen så pyser det. Det visar sig att det sitter en felaktig o-ring som tätning. Så det är förklaringen att den gamla tuben tömts. Med nyfylld tub med högre tryck så visade sig läckan tydligare.

Jag ringer Ewa som inventerar i förrådet och hittar tre olika kranar. Den gamla rostiga och en snarlik samt en med integrerad reduceringsventil och avstängning. Samt ytterligare en ny-fylld gasoltub. (Och en kasse med öl 🙂 ).

Hon är snäll och åker ner till Jakobsbergs Båtsällskap där vi också är medlemmar. Det ligger närmast och jag är vid Gåseborg. Jag har inga nycklar med till grinden men vi får hjälp att komma in och ut. Jag seglar vidare mot Norrsundet och byter kran under gång. Det blir en sen middag på Gulasch-soppa och nybakad baugette.

När jag kommer till Norrsundet är det fin kvällsbris så jag seglar vidare till svajviken vid Lagnö. Den som numera kallas “Reidars-Draggvik”.

.
måndag

Trots noggrann montering av nytt glas i däcksluckan på fördäck så läcker den. Efter några helgers segling och regn så kommer det in några droppar då och då. Det är tillräckligt för att det skal bli blött i förpikskojen.

Jag försöker att täta om. Fräser bort all Sika i kanten mellan glaset och ramen. Penslar med Activator och lägger i ny Sika 295UV.

Nästa helg lite regn och det kommer åter droppar i fogen mellan glas och ram.

Nu ger jag upp!

Jag kollar marknaden på däcksluckor. En ny Lewmar Size-70 kostar 8.500:- ungefär. Huuu!
Jag kollar andra fabrikat och hittar Vetus Altus för 6.000:-. Den har exakt samma håtagningsmått som den tidigare Lewmar-luckan – 627x627mm och 43mm radie i hörnen. Jag beställer en sådan från Vetus.

Frakten med DHL kommer från Holland. Spårningen av paketet fungerar inte. Den ligger enligt DHL i Rotterdam i fyra dagar. Men plötsligt kommer ett mail att den är levererad. Ewa har tagit emot paketet.

Vi ägnar måndagskvällen åt att demontera den gamla luckan vilket tar lite tid. Sika 291 sitter hårt. Med lite kilar och annat så kommer den till slut loss. Efter rengöring av ytorna så provar vi den nya lucka. Sitter som en “smäck”.
Jag borrar och gängar i plasten. Först tre skruvar som håller allt på plats. Sedan alla andra hål. Borrar 4mm och gängar M5. Några av hålen interfererar med de gamla så de får jag fylla igen med snabb-epoxi. Vetus-luckan har 6 skruvar per sida.  Det visar sig att M5 planförsänkt med insex har en större skalle än en lika dan med kryss-spår så de gamla skruvarna passar inte utan sticker upp ovan ramen. Då kommer förmodligen inte packningen att täta så Ewa får leta i skruvlådan efter passande nya skruvar. Vi får ihop 20 av 24 så några hål får vänta.

Sedan lägger jag på en ordentlig sträng med Sika. Nu heter den 591 och ersätter tydligen den tidigare 291i
Det är ett evigt kladdande och därför har jag inga bilder, men det färdiga resultatet ser ut så här. Faktiskt snyggare än Lewmar!

.
lördag

Kopplingsschemat till Ankarspelet var först lite svårt att förstå. Det fanns i två varianter. Det finns också ett relä inblandat för att sköta automatstopp. Men allt gick att klara ut. Jag tyckte det var bäst att montra kontaktor och relä i en plastkapsling.

På bilden är två kablar kopplade med wagos men de ersattes senare med klämmda kopplingar. Detta var för jag vart osäker på knappen i sittbrunnen, vilket som var upp och ner.

De kraftiga kablarna från batteri till kontaktor och motor skulle enligt manualen vara 16mm2 vid 18m längd (9+9m) för att acceptera ett spänningsfall på max 10%. Jag tyckte det var i klenaste laget och 10% förlust är normalt ganska mycket. Jag valde i stället 25mm2. Bra sådana kablar kostar i båtaffärerna ca 90:-/m men jag köpte från en maskinfirma, Verktygsboden, motsvarande som “svets-kabel” för 63:-/m. En besparing på 500:-

I senare manual som jag laddade ner från Comstedt så rekommenderar man 95mm2 kabel. Detta vart ju en överaskning då allt redan var installerat och klart. Comstedt kollade med Lewmar som hävdar att mina 25mm2 räcker gott. Den senare uppgiften byggde just på ett lägre spänningsfall än 10%. 95mm2 går dess utom inte in i genomföringarna på motorn.

Efter kompletterande inköp av lite kabelskor så kunde allt kopplas ihop och provköras.

Klicka på bilden för film…

Motorn gick åt fel håll så då var det bara att växla de två ledarna från knappen/fjärkontrollen. Därefter var det bara att köra igenom ankarlinan. Jag använder nu min gamla som är en 14mm o-blyad och 50 m lång.

Återstår montering av dävert och konfigurera autostop.

.
lördag

I höstas var planen att bygga ett båthus för att kunna renovera teakdäcket. Nu kom det lite sjukdom i vägen så det slogs ur hågen.

Under våren har jag ändå gott och funderat om jag inte skulle prova att förbättra nåten och slipa däcket. När det såg ut som att tiden skulle räcka till så satte jag igång med ytterligare ett jobb.

Jag hade tidigare köpt en liten Makita-fräs för ändamålet.

Efter mycket diskussioner med båtkompisar och tittande på Youtube så framkom det två skolor. Fräs eller Cirkelsåg. Om man inte är stadig på hand så behövs en stödlist som skall fästas i däcket. Jag hade en idé att göra det med smältlim. Annars får man försöka skruva eller spika fast den. Och då gör man det i nåten vid sidan om den man skall fräsa.

Så fram på vårkanten så köpte jag fyra reglar som skulle höja i alla fall ena sidan av täckställningen. Jag lossade takstolarna från däcket och lät utliggaren fästas i regeln.

Sedan tog jag bort överflödet i nåten med en Fein med ett vässat skrap-blad. Därefter slipades hela däcket med 40, 80 och 120-papper. Detta med min Festool med ansluten dammsugare. Runt beslag och annat använde jag en liten slipmus eller Fein med slipplatta.

.
söndag

Jag har nu bestämt mig för att installera ett ankarspel. Min sambo/gast skall få en knäprotes vilket förmodligen betyder att jag blir hopp-i-land-kalle och hon styrman. I alla fall för en tid.

Min seglarkompis i Linjett 35 väckte tanken med att ha en ankardävert bak som gör det lättare att ta upp och förvara ankaret. Så jag tänkte: “Varför inte löpa linan ut, och skaffa ett ankarspel på en gång”.

Valen var tre:

• Engbo för blyad lina
• Band-ankarspel från Anchormatic
• Lewmar S2000

De två första var betydligt dyrare. Anchormatic är kompakt men jag har tidigare ratat ankarband. Mest fär att det inte fjädrar som en lina.

När Lewmar S2000 såldes med över 5.000:- i rabatt under våren och priset var 10.400:- jämfört med de två andra som landade på 25-30´:- så vart valet lättare. Lewmar!

Jag har ju dessutom ett Lewmar Pro Fish 1000 i stäven och en Lewmar fjärrkontroll (som visat sig värdelös. Mer om den i kommande inlägg).

Min seglarkompis hade under tiden jag funderade på detta beställt ankardävert från Rosätra men dessa kommer inte levereras förrän i maj. Nu gällde det att förstå hur däverten skall kombineras med ankarspelet. Utan att ens ha en dävert.

Vi tog därför en biltur till Rosätra en dag i april. Med kameror och måttband i högsta hugg. Det fanns många varianter men vi koncentrerade oss på 35;orna.

Men denna modell var den vi hoppades på.

Nu när jag hade mer fakta så kunde jag slå till på ankarspelet och då vart det från Hjertmans. Jag började med att fundera från insidan med det beslag som är fästet för allt.

Jag insåg snart att akterspegeln måste förstärkas. Så det fick bli några lager plywood som limmades med PL400.

Jag använde en båtstötta som “tving”.

Men först var frågan: Var exakt skall hålet vara? Efter förfrågan till Rosätra så kom det en ritning på däverten i pdf-format så nu gick det att mäta fram var utgångshålet kunde vara.

Efter målning och montering av första delarna såg det ut så här.

.
lördag

Första året jag hade båten så köpte jag två begagnade däcksluckor av en seglarkompis med Linjett 35;a

Jag slipade och polerade glasen så gott jag kunde. De var ganska repiga. 2017 fick jag napp på en ny Lewmar 60 på Blocket. Det är den storleken i salongen. Det var en Omega 42 seglare som köpt en ny lucka men inte monterat. Frun lade ut den på Blocket för 2.000:- Ett rimligt pris för både köpare och säljare. Affär!

Men nu var det fördäcksluckan som är en Lewmar 70. Väldigt repigt glas och lite läckage för något år sedan. Jag letade på nätet efter nytt glas. Förgäves. Luckan har utgått för flera år sedan. En ny kostar upp emot 10′:-

Letade därför vidare efter någon som kunde leverera glas tillskuret. Jag fick för mig att det skulle vara Polykarbonat. Men det var omöjligt att hitta i färgat utförande och 12mm tjockt.

Men så hittade jag till baks till Akriform i Sollentuna. Där hade jag handlat för länge sedan. Då låg de granne med Silva.

“Jo de skulle nog kunna skära till ett nytt glas”. Men även de gick bet på Polykarbonat och 12mm. Medan de letade glas hade jag demonterat glaset i luckan men inte lyckas få isör gångjärnet. Jag hade Googlat en hel del och upptäckte att Akryl faktiskt är mer lämpligt till detta och sitter original i Lewmar-luckor. Akryl är det samma som plexiglas. Då var det lättare för Akriform att hitta material. Nu var allt klart för tillverkning och några dagar senare var luckglaset klart. Tillfräst efter det gamla glaset med alla hål för luck-stöd och lucklås exakt kopierade.

Nu hade jag insett att det var för kallt för återmontering i bpten och det bästa var att få hem luckan till förrådet. Så det var bara att försöka skära loss all gammal Sika och skruva bort hela luckan. Jag hade tidigare använt genomgående skruv med mutter. Detta gjorde att dekorramen på insidan nu måste lossas. Viket medförde att en del av takskivorna behövde demonteras.

Slutligen låg allt hemma i förrådet. Vas skall man nu använda för tätning/limning. Det visade sig att Sikaflex 295 UV som visade sig vara svårt att köpa över disk. Detta för att det är en profsprodukt som kräver en viss kunskap och försiktigeht att användas. SeaSea säljer dock denna produkt men informerar också om hur den skall användas. Till detta behöver man också deras Primer och Aktivator. Jag skall inte gå in på i detalj hur detta skall användas men det finns bra info på Sikas hemsida.

Först lägger man en sträng med 295 UV som man lägger ner glast i. Jag maskerade med tejp, både glaset och ramens översida för att förhindra för mycket kladd.

Efter några dagars härdning var det dags att fylla spalten mellan ramen och glaset med en ny fog. Maskade ordentligt även nu. Om man först skär ett V i pipen och sedan klämmer till med en tång så blir det lättare att fylla spalten.

Efter ytterligare några dagars härdning skar jag rent från överflöd av Sika med en brytbladskniv. Nu skulle luckan återmonteras i båten. Jag tänkte inte använda skruv och mutter denna gång utan något som kunde skruvas loss utan att komma åt undersidan. Det fick bli maskingängad M5 direkt i plasten. Men laminatet är inte så tjockt här så det behövde förstärkas.

Jag plastade upp en skiva på en bit masonit som jag vaxat och lagt på släppmedel på.

Av denna skiva sågade jag sedan små rektangulära bitar som jag limmade med epoxi under varje bulthål.

När detta härdat så kunde jag borra och gänga varje hål med M5 direkt i plasten

Nu var det dags att återmontera hela luckan. Då upptäcker jag att däcket inte är plant. Det skiljer nog 3-4mm mellan sidorna i den aktre delen av hålet. Jag funderar någon dag på hur jag löser detta. Det får bli en fräsning av plasten.

Jag lägger en stödlist tvärs hålet som jag fäster med smältlim.

Sedan tar jag min lilla Makita-fräs med lämplig fot och anhåll.

Nu var allt förberett för återmontering. Jag lägger på vanlig Sikaflex och drar alla skruvar med skruvdragaren inställd på lämpligt moment.

Sedan återstod bara att återmontera friktions-lås och låsvred. Jag väntar med att ta bort skyddspappret på glaset till efter sjösättning.

Kostnaden vart 1.400:- för glaset + lite tätningsmedel. Totalt ca 1.800:-

.
lördag

Vi hade en grundstötning för några år sedan vilket fodrade lite plastning i kölbalkarna. Men jag har senare hittat ett ställe som vi missat. Det är skottet akter om toaletten som släppt i plastningen inne i sjögarderoben. Man kan se att hela plastningen släppt från skottet.

Slangarna delades och veks åt sidan och sedan sågade jag bort plasten med feinsågen.

Därefter så slipade jag med bandfilen som är suverän i trånga utrymmen.

Jag använder alltid epoxi till sådana här jobb. Vidhäftningen är överlägsen polyester. Jag har sparat ett par dunkar som det varit West epoxi i. Men nu fyller jag dem med Biltemas Epoxi

Sedan är det enkelt med pumparna att dosera eller så använder man en liten våg. Med West är det ett pumptag i respektive dunk medan Biltema omräknat, som skall blandas 1:2, blir 1-pumptag bas och 2,5-pumptag härdare.

Jag förtjockar den första blandningen med West 403 och microballonger och spacklar en hålkälsfog mellan skott och botten. Efter någon timme lägger jag på 6 remsor med väv.

Efter en veckas härdning, det första dygnet med lite värme är det dags att skära rent och slipa lätt inför vidare målning.

.
söndag

I somras fick akterliket i focken en reva. Det vart slitage i slagen mot däcksbelysningen. Jag fick sy några stygn och tejpa på en förstärkning.

I dag monterade jag en skyddsbåge. Eloxerad plattjärn i aluminium från Bauhaus. Denna kommer även hindra liften från att sno sig runt strålkastaren.

.
lördag

För att ha lite att pyssla med på vardagskvällarna så tog jag fram propellern för puts. Jag började med det enkla att lägga den i ättika. Men att köpa ättika i livsmedelsbutiken blir dyrt. Så enklare är att använda ättika från byggmarknaden eller trädgårdsbutiker.

Man lägger propellern i en hink och slår på ättikan så det täcker. Sedan låter man den ligga något dygn.

Ättikan hälldes tillbaks i dunken och går säkert att använda till ogräset i sommar. Därefter kan man putsa med lite Autosol eller billigare Biltemas Metallpolish

Jag provade i år ett kit med lumpskiva på en borrmaskin och polerpasta. Ganska snabbt var resultatet så här.

Efter montering av nya anoder så var den klar. Nu får den vänta till strax före sjösättning.
Jag inbillar mig att den klarar sig bättre från beväxning när den är polerad.

Alltid retar det nån’ vid sjösättning…

.
lördag

Kranen för inloppet i kölsvinet skall nu betjäna både pentrypump och spolpumpen fram till ankaret. Detta för att slippa ett vattenintag under förpiken. Först meckade jag ihop rör och t-koppling i ett men det vart för stor brytning på kranen tyckte jag. Då både kranen och bottengenomföringen släppte  när jag började skruva så var det lika bra att ta hem allt och rengöra och sedan börja från början.

Det vart sedan svårt att ensam skruva ihop bottengenomföring med kranen. Med en polygrip som mothåll gick det att dra från undersidan.

Sedan var det bara att montera ihop bit för bit och ansluta slangen mot spolpumpens sugsida.

Slangen klamrades i kölsvinet och bredvid mastfoten.

.
torsdag

Jag har köpt en ny plotter till säsongen 2019. Det blev en uppdatering av den gamla Raymarine A95 till en Raymarine Axiom 9″. Tittade länge på B&G Zeus3 men eftersom allt annat är från Raymarine så fick det bli samma tillverkare. För kompatibilitetens skull.

Jag kopplade upp den hemma på skrivbordet med ett 12V nätaggregat. Allt såg bra ut och den var snabb och med en klar och tydlig skärm.

Efter att ha gjort alla inställningar med enheter och annat så insåg jag att jag inte hade rutter, waypoints och spår i plottern. Jag är lite gammalmodig och använder fortfarande waypoints mm. Detta gick ju enkelt att lösa med import från datorn via gps-filer. Dessa lade jag på ett micro SD-kort som bara används till filhantering.

Efter det så sate jag i mitt sjökort. Vid alla kortbyten så stängdes plotter av helt och hållet. Vid uppstart visades inga sjökort. Bara översikten. Jag börjar fundera på om jag kan ha satt i micro SD-kortet med Navionics sjökort fel. Jag vänder på plotter och öppnar gummiluckan på baksidan.

DET BRINNER I KORTET! Det kommer i alla fall rök ut från korthållaren. Jag fumlar efter en pinsett för att få ut kortet men lyckas inte. Får tag i en passare med vass spets och lyckas sprätta ut kortet med hjälp av spetsen på passaren.

Har plottern gått sönder nu? Jag ser fortfarande översikten på skärmen. Provar sjökortet i en SD-korts-adapter med USB i datorn. Inget minneskort kommer upp i utforskaren.

Suck! Minneskortet har brunnit men plotter verkar fungera. Jag sätter åter in det andra kortet med gpx-filer och det kan plotter fortfarande läsa.

De kommande dagarna försöker jag få kontakt med Navionics via mail. Gör ett försök via Erlandssons Brygga och Hjertmans. På Hjermans får jag tips om  Comstedt som är agent i Sverige för Navionics. Där är det en servicetekniker som lovar att hjälpa mig. Men när jag en stund senare kollar mailen har jag fått svar från Navionics i Italien.

De beklagar det inträffade och lovar att skicka ett nytt kort om jag skickar in det gamla. Efter någon vecka så kom det ett nytt sjökort med posten. Tack Navionics!

Jag mailade även Raymarines support och frågade om det fanns någon risk att det var plotter som orsakat detta. Svaret var att det hade hänt någon gång tidigare med Navionics kort som hade någon bristfällig batch.

Jag var väldig försiktig med det nya kortet. Först uppdaterade och aktiverade jag det via datorn mot Navionics hemsida. Med stor spänning stängde jag ner plotter satte i sjökortet och startade.

Allt fungerade!

Kortplatser

Axiom-plottern har bara ett kortfack på baksidan mot A95;ans 2 fack på fronten. Liten försämring. Axiom har i stället ett USB-uttag på baksidan. De säljer en egen kombinerad kortläsare och USB-uttag för panel eller skott-montering.
   

Priset ligger lite över 1.000:- Men en kabel från Kjell & Co gör nästan samma sak.

Fungerar att sätta i ett andra kort via en SD-mickro -> SD-kort -> USB-adapter.

lördag

Nu är landströmen klar. Jag har kompletterat med ett uttag vid nav-bordet. Jag limmade ihop några teakbitar till en låda. Första försöket misslyckades då vinkel-anslaget på min cirkelsåg inte var så exakt. 45º var inte exakt 45º så vid hoplimning av fyra bitar så märktes vinkelfelet.

Gör om. Gör rätt!

Efter justering av anslaget så gick det bättre. Hittade också denna tving i lådan…

Efter puts och lack så monterade jag lådan och ett uttag vid navbordet.

Detta uttag klart…

Sedan ville jag ha ett uttag vid stickojen. Det var lite besvärlig kabelväg genom balkar och motorrum men tillslut var kabeln framme. På baksidan en “rot”-dosa som skydd.

Nästa uttag klart…

För att koppla ihop alla dessa var det lämpligt med en dosa under nav-border. 1-in och 3-ut. Då passade det med en vanlig väggdosa med fyra pipor åt samma håll. Jag gjorde en egen lösning på dragavlastningen med lite modifieringar i plasten och buntband.

Efter att ha kopplat allt med vagos, klamrat slangarna och skruvat på locket så var det check även på den.

Slut!

.
fredag

Jag har sedan jag köpte båten haft problem med korrosion på propellerbladens offer-anoder. De tar helt slut på en säsong. Jag trodde första året att det var för att båten låg på Svinninge där det ligger så många båtar i hamnen med landström inkopplad. Men det är lika dant då hon ligger i Kvarnviken. Det kan bero på landströmmen i kobination med varmvattenberedaren.

Så nu tänkte jag göra om båda. Jag kommer att ta bort det eluttaget som sitter i landströmslådan

och ersätta det med en omkopplare som skiftar mellan landström och inverter.

Jag vill på ett enkelt sätt kunna få ut Inverterns spänning i några vägguttag utan en massa omkopplingar av kablar. Invertern får naturligtvis inte mata batteriladdaren eller varmvattenberedaren. Började därför med att göra ett schema.

Före ändring

Efter ändring

Sedan bytte jag den ena dubbelsäkringen som var på 16A, det är för mycket, ner till 10A. Så då kom lådan att se ut så här i stället. Jordfelsbrytare på inkommande, en dubbelsäkring till vägguttag, en dubbelsäkring till VV-beredare och batteriladdaren. Det är den gruppen som inte kan matas från invertern.

Alla anslutningar görs med gummikaabel. Korta bitar som sedan sammankopplas i en dosa bredvid. Detta för att det annars skulle bli helt omöjligt att koppla inne i elcentralen då den sitter på plats.
Så här såg dosan ut före ändring

Jag skall även prova att frånskilja landströmmens jord från båtens. Jag tror att det kallas “TT-bonding”. Se schemat.
Man måste då ha ett bleck som kopplar in jorden då båten står på land. Så det passade bra att ha i locket på dosan.

Varmvattenberedaren i Cavella kopplades till och från med ett relä som styrdes med knapp i Elpanelen. Så blir det nu också i Amerona. Det blir enklare att koppla från den då den inte behövs i stället för att böka under akterkojen med att dra ur sladden.

Samma med Invertern. Den får också en brytare i elpanelen. Det finns ett “Remote”-läge på invertern, där av och på sköts med en fjärr-brytare.