Linjett 35, på sjöar och hav
I dag när vi kom till båten och jag skulle fylla lite vatten gjorde jag ett märkligt fynd på däck. En liten axel eller tapp av något slag.
Jag kan inte komma på vad denna lilla del kan komma ifrån. Den låg invid vattenpåfyllningen så då tänker man ju först att det är något från riggen.
En månad senare är gåtan fortfarande inte löst…
I våras beställde vi ankardävert från Rosätra. Det kunde vara bra att slippa belasta ryggen med att dra upp ankaret och stuva det på NOA-fästet. Det ena gav det andra och det vart även ett nytt ankarspel. Däverten var det dock leveranstid på så jag monterade ankarspelet med hjälp av bilder och mått från ett antal båtar på Rosätras vinterförvaring.
Ankarspelet hade jag provat under våren men utan dävert. Linan som vi hade tidigare på rulle fick först tjäna som ankarlina i ankarspelet. Denna rulle är för övrigt suveränt bra och det blir aldrig trassel då ankaret skall i. Denna blåa lina visade sig emellertid vara för styv och kinkade vid flera tillfällen i ankarspelet.
I stället köpte jag en 8-flätad ankarlina från Hjertmans som är ”kink-fri”.
Trots det så kinkade linan några gånger ändå. Det fick slutligen bli en blyad ankarlina från Hjertmans som rekommenderas till ankarspelet.
Till semestern kom i alla fall ankardäverten och vi var och hämtade den på Rosätra. Varvet höll just på och monterade ankarspel och dävert på en annan 35;a så vi fick möjlighet att prata med killarna och få lite råd och bilder.
När jag började montera så visade det sig att det egentligen bara fanns ett sätt att montera däverten. Rosätra har naturligtvis tänkt ut allt till det bästa.
Ett smart lås för att ”parkera” ankaret i uppfällt läge.
Och en fot som stödjer mot akterspegeln i nedfällt läge.
Men då satt inte ankarspelet riktigt på rätt ställe. Ommontering och plasta igen hålen på akterspegeln!
En skiljevägg i stuvfacket gjorde ett eget utrymme för ankarlinan. Efter att ha monterat medföljande mässingstråd för autostoppet så fungerade allt bra.
Den flätade multiplait-linan kunde nu ersätta den gamla slitna linan fram som är ihopflätad med kättingen. Jag läste på hur man splitsar en 8-flätad med kätting så det gick bra att göra. Nu hade vi 50m lina och 20m kätting fram. Iofs lite mycket kanske. När vi svajankrat några gånger så visade det sig att multiplait-linan inte alls passade i ankarspelet fram som är ett Lewmar Profisch 1000. Linan fastnade i kabilaret och spelet tvärnitade. Det var ju trist. Den gamla slitna ankarlinan hade vi kastat då vi var på Arholma.
Hmmmm! Hemma i garaget finns flera treslagna linor som tidigare varit reserv-ankarlinor. Men de är ju också gamla och slitna.
Under seglingen i dag så Googlade jag lite på 3-slagen ankarlina och det fanns en lämplig på SeaSea. Men i Nynäshamn dit vi kommer om några dagar är det inte SeaSea utan Norberg och Nilsson och deras sortiment verkar ha krymt de senaste åren. I alla fall har jag uppfattat det så.
-”Men titta här”! SeaSea finns ju i Stavsnäs i form av Servicepoint och det är macken som står för det. Det var ju ändå dags att tanka så då kanske vi kan få en ny ankarlina samtidigt.
Sagt och gjort så gjorde vi ett stopp i Stavsnäs för bunkring. Vi gick därefter tvärs över sundet till Kryssarklubbens vik. Flera svajbojar var lediga och det passade bra för vinden drog in i viken.
Medan Ewa softar i sittbrunnen så splitsar jag den nya treslagna linan med kättingen.
När jag är klar och har städat så släpper vi ner oss från svajbojen ett stycke (för att inte fastna i någon bojsten) och provankrar. Den nya linan verkar greppa på rätt sätt i ankarspelet.
Sedan blev det middagsdags med rökt lax från Singö. Inhandlad på Arholma. Jätte god!
Någon som behöver en ny Multiplait 8-flätad 14mm x 50m ankarlina?
Långhelg. Igen! Nationaldag på torsdagen och ledig dag på fredag. Detta betyder långhelg.
Ewa skulle på kalas på lördagen så hon tänkte inte följa med. Så då planerade jag först att slå följe med andra seglarkompisar ut i skärgården. Så visade det sig att kalaset var nästa söndag 🙂
Ändarade planer. Ewa ansluter under fredagen.
I måndags bytte vi lucka och i går fyllde jag gasol.
Det jag beskriver nu, får ni göra på egen risk!
Jag har länge tyckt att gasol i 2kg tuber är alldeles för dyr. Statoil tar i skrivande stund 269:- för byte av en 2kg 2012. Det är 135:-/kg !!!
Nu är jag inte snål men jag tycker det är i mesta laget. I skärgården har jag fått betala över 300:- Som tur är finns Gasolfyllarna nu även i Järfälla. De kan jag verkligen rekommendera! Där kostar en fyllning av en 2kg 2012 180:-
En HPC10 (10kg) kostar 265:- Alttså 26:50 / kg!
Jag började därför för många år sedan att fylla mina egna 2kg-tuber. Först fick jag ordna med en slang som passade mellan en ”stor” tub och en 2012. Sedan försökte jag koppla slangen emellan och fylla. Det gick inte så bra. Men sedan sa en seglarkompis att man först skall ställa den lilla tuben i frysen och den stora i solen. Då blir det ett undertryck i den tomma tuben och ett övertryck i den stora. Man kopplar ihop tuberna och ställer den stora upp och ner.
Viktigt! Man måste ha koll på 2kg-tubens tom-vikt. När man kopplat ihop tuberna öppnar man båda kranarna och väntar till det slutar ”susa”. Man väger 2kg-tuben med jämna mellanrum för att kontrollera att den inte blir överfylld. För mig brukar det bli 1,8-2kg när trycket har utjämnats och ingen mer gas förflyttas.
Tuben på bilden har en tom-vikt på 3,11kg så fylld får den inte väga mer än 5,11kg. Jag använder en enkel bagage-våg för att kontrollera vikten.
Nu hade jag fyllt tuber och tagit med en ny-fylld. Jag stack iväg på onsdag kväll. Fin läns i någon timme då det var dags att laga mat. Spisen tänder inte! Kollar alla gasolkranar och de var öppna. Ingen gas. Kollar tuben som vi bytte för några helger sedan. Tom!
Jag kopplar in den nyfyllda tuben. Jag har i år bytt kran. Använder den typ som har ”vingar” för att det är enklast att gänga på tuben
Jag hade någon begagnad men den var betydligt bättre än den gamla som rostat. När jag gängat på den på tuben och öppnar kranen så pyser det. Det visar sig att det sitter en felaktig o-ring som tätning. Så det är förklaringen att den gamla tuben tömts. Med nyfylld tub med högre tryck så visade sig läckan tydligare.
Jag ringer Ewa som inventerar i förrådet och hittar tre olika kranar. Den gamla rostiga och en snarlik samt en med integrerad reduceringsventil och avstängning. Samt ytterligare en ny-fylld gasoltub. (Och en kasse med öl 🙂 ).
Hon är snäll och åker ner till Jakobsbergs Båtsällskap där vi också är medlemmar. Det ligger närmast och jag är vid Gåseborg. Jag har inga nycklar med till grinden men vi får hjälp att komma in och ut. Jag seglar vidare mot Norrsundet och byter kran under gång. Det blir en sen middag på Gulasch-soppa och nybakad baugette.
När jag kommer till Norrsundet är det fin kvällsbris så jag seglar vidare till svajviken vid Lagnö. Den som numera kallas ”Reidars-Draggvik”.
Trots noggrann montering av nytt glas i däcksluckan på fördäck så läcker den. Efter några helgers segling och regn så kommer det in några droppar då och då. Det är tillräckligt för att det skal bli blött i förpikskojen.
Jag försöker att täta om. Fräser bort all Sika i kanten mellan glaset och ramen. Penslar med Activator och lägger i ny Sika 295UV.
Nästa helg lite regn och det kommer åter droppar i fogen mellan glas och ram.
Nu ger jag upp!
Jag kollar marknaden på däcksluckor. En ny Lewmar Size-70 kostar 8.500:- ungefär. Huuu!
Jag kollar andra fabrikat och hittar Vetus Altus för 6.000:-. Den har exakt samma håtagningsmått som den tidigare Lewmar-luckan – 627x627mm och 43mm radie i hörnen. Jag beställer en sådan från Vetus.
Frakten med DHL kommer från Holland. Spårningen av paketet fungerar inte. Den ligger enligt DHL i Rotterdam i fyra dagar. Men plötsligt kommer ett mail att den är levererad. Ewa har tagit emot paketet.
Vi ägnar måndagskvällen åt att demontera den gamla luckan vilket tar lite tid. Sika 291 sitter hårt. Med lite kilar och annat så kommer den till slut loss. Efter rengöring av ytorna så provar vi den nya lucka. Sitter som en ”smäck”.
Jag borrar och gängar i plasten. Först tre skruvar som håller allt på plats. Sedan alla andra hål. Borrar 4mm och gängar M5. Några av hålen interfererar med de gamla så de får jag fylla igen med snabb-epoxi. Vetus-luckan har 6 skruvar per sida. Det visar sig att M5 planförsänkt med insex har en större skalle än en lika dan med kryss-spår så de gamla skruvarna passar inte utan sticker upp ovan ramen. Då kommer förmodligen inte packningen att täta så Ewa får leta i skruvlådan efter passande nya skruvar. Vi får ihop 20 av 24 så några hål får vänta.
Sedan lägger jag på en ordentlig sträng med Sika. Nu heter den 591 och ersätter tydligen den tidigare 291i
Det är ett evigt kladdande och därför har jag inga bilder, men det färdiga resultatet ser ut så här. Faktiskt snyggare än Lewmar!
Kopplingsschemat till Ankarspelet var först lite svårt att förstå. Det fanns i två varianter. Det finns också ett relä inblandat för att sköta automatstopp. Men allt gick att klara ut. Jag tyckte det var bäst att montra kontaktor och relä i en plastkapsling.
På bilden är två kablar kopplade med wagos men de ersattes senare med klämmda kopplingar. Detta var för jag vart osäker på knappen i sittbrunnen, vilket som var upp och ner.
De kraftiga kablarna från batteri till kontaktor och motor skulle enligt manualen vara 16mm2 vid 18m längd (9+9m) för att acceptera ett spänningsfall på max 10%. Jag tyckte det var i klenaste laget och 10% förlust är normalt ganska mycket. Jag valde i stället 25mm2. Bra sådana kablar kostar i båtaffärerna ca 90:-/m men jag köpte från en maskinfirma, Verktygsboden, motsvarande som ”svets-kabel” för 63:-/m. En besparing på 500:-
I senare manual som jag laddade ner från Comstedt så rekommenderar man 95mm2 kabel. Detta vart ju en överaskning då allt redan var installerat och klart. Comstedt kollade med Lewmar som hävdar att mina 25mm2 räcker gott. Den senare uppgiften byggde just på ett lägre spänningsfall än 10%. 95mm2 går dess utom inte in i genomföringarna på motorn.
Efter kompletterande inköp av lite kabelskor så kunde allt kopplas ihop och provköras.
Klicka på bilden för film…
Motorn gick åt fel håll så då var det bara att växla de två ledarna från knappen/fjärkontrollen. Därefter var det bara att köra igenom ankarlinan. Jag använder nu min gamla som är en 14mm o-blyad och 50 m lång.
Återstår montering av dävert och konfigurera autostop.
I höstas var planen att bygga ett båthus för att kunna renovera teakdäcket. Nu kom det lite sjukdom i vägen så det slogs ur hågen.
Under våren har jag ändå gott och funderat om jag inte skulle prova att förbättra nåten och slipa däcket. När det såg ut som att tiden skulle räcka till så satte jag igång med ytterligare ett jobb.
Jag hade tidigare köpt en liten Makita-fräs för ändamålet.
Efter mycket diskussioner med båtkompisar och tittande på Youtube så framkom det två skolor. Fräs eller Cirkelsåg. Om man inte är stadig på hand så behövs en stödlist som skall fästas i däcket. Jag hade en idé att göra det med smältlim. Annars får man försöka skruva eller spika fast den. Och då gör man det i nåten vid sidan om den man skall fräsa.
Så fram på vårkanten så köpte jag fyra reglar som skulle höja i alla fall ena sidan av täckställningen. Jag lossade takstolarna från däcket och lät utliggaren fästas i regeln.
Sedan tog jag bort överflödet i nåten med en Fein med ett vässat skrap-blad. Därefter slipades hela däcket med 40, 80 och 120-papper. Detta med min Festool med ansluten dammsugare. Runt beslag och annat använde jag en liten slipmus eller Fein med slipplatta.
Jag har nu bestämt mig för att installera ett ankarspel. Min sambo/gast skall få en knäprotes vilket förmodligen betyder att jag blir hopp-i-land-kalle och hon styrman. I alla fall för en tid.
Min seglarkompis i Linjett 35 väckte tanken med att ha en ankardävert bak som gör det lättare att ta upp och förvara ankaret. Så jag tänkte: ”Varför inte löpa linan ut, och skaffa ett ankarspel på en gång”.
Valen var tre:
De två första var betydligt dyrare. Anchormatic är kompakt men jag har tidigare ratat ankarband. Mest fär att det inte fjädrar som en lina.
När Lewmar S2000 såldes med över 5.000:- i rabatt under våren och priset var 10.400:- jämfört med de två andra som landade på 25-30´:- så vart valet lättare. Lewmar!
Jag har ju dessutom ett Lewmar Pro Fish 1000 i stäven och en Lewmar fjärrkontroll (som visat sig värdelös. Mer om den i kommande inlägg).
Min seglarkompis hade under tiden jag funderade på detta beställt ankardävert från Rosätra men dessa kommer inte levereras förrän i maj. Nu gällde det att förstå hur däverten skall kombineras med ankarspelet. Utan att ens ha en dävert.
Vi tog därför en biltur till Rosätra en dag i april. Med kameror och måttband i högsta hugg. Det fanns många varianter men vi koncentrerade oss på 35;orna.
Men denna modell var den vi hoppades på.
Nu när jag hade mer fakta så kunde jag slå till på ankarspelet och då vart det från Hjertmans. Jag började med att fundera från insidan med det beslag som är fästet för allt.
Jag insåg snart att akterspegeln måste förstärkas. Så det fick bli några lager plywood som limmades med PL400.
Jag använde en båtstötta som ”tving”.
Men först var frågan: Var exakt skall hålet vara? Efter förfrågan till Rosätra så kom det en ritning på däverten i pdf-format så nu gick det att mäta fram var utgångshålet kunde vara.
Efter målning och montering av första delarna såg det ut så här.
Första året jag hade båten så köpte jag två begagnade däcksluckor av en seglarkompis med Linjett 35;a
Jag slipade och polerade glasen så gott jag kunde. De var ganska repiga. 2017 fick jag napp på en ny Lewmar 60 på Blocket. Det är den storleken i salongen. Det var en Omega 42 seglare som köpt en ny lucka men inte monterat. Frun lade ut den på Blocket för 2.000:- Ett rimligt pris för både köpare och säljare. Affär!
Men nu var det fördäcksluckan som är en Lewmar 70. Väldigt repigt glas och lite läckage för något år sedan. Jag letade på nätet efter nytt glas. Förgäves. Luckan har utgått för flera år sedan. En ny kostar upp emot 10′:-
Letade därför vidare efter någon som kunde leverera glas tillskuret. Jag fick för mig att det skulle vara Polykarbonat. Men det var omöjligt att hitta i färgat utförande och 12mm tjockt.
Men så hittade jag till baks till Akriform i Sollentuna. Där hade jag handlat för länge sedan. Då låg de granne med Silva.
”Jo de skulle nog kunna skära till ett nytt glas”. Men även de gick bet på Polykarbonat och 12mm. Medan de letade glas hade jag demonterat glaset i luckan men inte lyckas få isör gångjärnet. Jag hade Googlat en hel del och upptäckte att Akryl faktiskt är mer lämpligt till detta och sitter original i Lewmar-luckor. Akryl är det samma som plexiglas. Då var det lättare för Akriform att hitta material. Nu var allt klart för tillverkning och några dagar senare var luckglaset klart. Tillfräst efter det gamla glaset med alla hål för luck-stöd och lucklås exakt kopierade.
Nu hade jag insett att det var för kallt för återmontering i bpten och det bästa var att få hem luckan till förrådet. Så det var bara att försöka skära loss all gammal Sika och skruva bort hela luckan. Jag hade tidigare använt genomgående skruv med mutter. Detta gjorde att dekorramen på insidan nu måste lossas. Viket medförde att en del av takskivorna behövde demonteras.
Slutligen låg allt hemma i förrådet. Vas skall man nu använda för tätning/limning. Det visade sig att Sikaflex 295 UV som visade sig vara svårt att köpa över disk. Detta för att det är en profsprodukt som kräver en viss kunskap och försiktigeht att användas. SeaSea säljer dock denna produkt men informerar också om hur den skall användas. Till detta behöver man också deras Primer och Aktivator. Jag skall inte gå in på i detalj hur detta skall användas men det finns bra info på Sikas hemsida.
Först lägger man en sträng med 295 UV som man lägger ner glast i. Jag maskerade med tejp, både glaset och ramens översida för att förhindra för mycket kladd.
Efter några dagars härdning var det dags att fylla spalten mellan ramen och glaset med en ny fog. Maskade ordentligt även nu. Om man först skär ett V i pipen och sedan klämmer till med en tång så blir det lättare att fylla spalten.
Efter ytterligare några dagars härdning skar jag rent från överflöd av Sika med en brytbladskniv. Nu skulle luckan återmonteras i båten. Jag tänkte inte använda skruv och mutter denna gång utan något som kunde skruvas loss utan att komma åt undersidan. Det fick bli maskingängad M5 direkt i plasten. Men laminatet är inte så tjockt här så det behövde förstärkas.
Jag plastade upp en skiva på en bit masonit som jag vaxat och lagt på släppmedel på.
Av denna skiva sågade jag sedan små rektangulära bitar som jag limmade med epoxi under varje bulthål.
När detta härdat så kunde jag borra och gänga varje hål med M5 direkt i plasten
Nu var det dags att återmontera hela luckan. Då upptäcker jag att däcket inte är plant. Det skiljer nog 3-4mm mellan sidorna i den aktre delen av hålet. Jag funderar någon dag på hur jag löser detta. Det får bli en fräsning av plasten.
Jag lägger en stödlist tvärs hålet som jag fäster med smältlim.
Sedan tar jag min lilla Makita-fräs med lämplig fot och anhåll.
Nu var allt förberett för återmontering. Jag lägger på vanlig Sikaflex och drar alla skruvar med skruvdragaren inställd på lämpligt moment.
Sedan återstod bara att återmontera friktions-lås och låsvred. Jag väntar med att ta bort skyddspappret på glaset till efter sjösättning.
Kostnaden vart 1.400:- för glaset + lite tätningsmedel. Totalt ca 1.800:-
Vi hade en grundstötning för några år sedan vilket fodrade lite plastning i kölbalkarna. Men jag har senare hittat ett ställe som vi missat. Det är skottet akter om toaletten som släppt i plastningen inne i sjögarderoben. Man kan se att hela plastningen släppt från skottet.
Slangarna delades och veks åt sidan och sedan sågade jag bort plasten med feinsågen.
Därefter så slipade jag med bandfilen som är suverän i trånga utrymmen.
Jag använder alltid epoxi till sådana här jobb. Vidhäftningen är överlägsen polyester. Jag har sparat ett par dunkar som det varit West epoxi i. Men nu fyller jag dem med Biltemas Epoxi
Sedan är det enkelt med pumparna att dosera eller så använder man en liten våg. Med West är det ett pumptag i respektive dunk medan Biltema omräknat, som skall blandas 1:2, blir 1-pumptag bas och 2,5-pumptag härdare.
Jag förtjockar den första blandningen med West 403 och microballonger och spacklar en hålkälsfog mellan skott och botten. Efter någon timme lägger jag på 6 remsor med väv.
Efter en veckas härdning, det första dygnet med lite värme är det dags att skära rent och slipa lätt inför vidare målning.
I somras fick akterliket i focken en reva. Det vart slitage i slagen mot däcksbelysningen. Jag fick sy några stygn och tejpa på en förstärkning.
I dag monterade jag en skyddsbåge. Eloxerad plattjärn i aluminium från Bauhaus. Denna kommer även hindra liften från att sno sig runt strålkastaren.
För att ha lite att pyssla med på vardagskvällarna så tog jag fram propellern för puts. Jag började med det enkla att lägga den i ättika. Men att köpa ättika i livsmedelsbutiken blir dyrt. Så enklare är att använda ättika från byggmarknaden eller trädgårdsbutiker.
Man lägger propellern i en hink och slår på ättikan så det täcker. Sedan låter man den ligga något dygn.
Ättikan hälldes tillbaks i dunken och går säkert att använda till ogräset i sommar. Därefter kan man putsa med lite Autosol eller billigare Biltemas Metallpolish
Jag provade i år ett kit med lumpskiva på en borrmaskin och polerpasta. Ganska snabbt var resultatet så här.
Efter montering av nya anoder så var den klar. Nu får den vänta till strax före sjösättning.
Jag inbillar mig att den klarar sig bättre från beväxning när den är polerad.
Alltid retar det nån’ vid sjösättning…
Kranen för inloppet i kölsvinet skall nu betjäna både pentrypump och spolpumpen fram till ankaret. Detta för att slippa ett vattenintag under förpiken. Först meckade jag ihop rör och t-koppling i ett men det vart för stor brytning på kranen tyckte jag. Då både kranen och bottengenomföringen släppte när jag började skruva så var det lika bra att ta hem allt och rengöra och sedan börja från början.
Det vart sedan svårt att ensam skruva ihop bottengenomföring med kranen. Med en polygrip som mothåll gick det att dra från undersidan.
Sedan var det bara att montera ihop bit för bit och ansluta slangen mot spolpumpens sugsida.
Slangen klamrades i kölsvinet och bredvid mastfoten.
Jag har köpt en ny plotter till säsongen 2019. Det blev en uppdatering av den gamla Raymarine A95 till en Raymarine Axiom 9″. Tittade länge på B&G Zeus3 men eftersom allt annat är från Raymarine så fick det bli samma tillverkare. För kompatibilitetens skull.
Jag kopplade upp den hemma på skrivbordet med ett 12V nätaggregat. Allt såg bra ut och den var snabb och med en klar och tydlig skärm.
Efter att ha gjort alla inställningar med enheter och annat så insåg jag att jag inte hade rutter, waypoints och spår i plottern. Jag är lite gammalmodig och använder fortfarande waypoints mm. Detta gick ju enkelt att lösa med import från datorn via gps-filer. Dessa lade jag på ett micro SD-kort som bara används till filhantering.
Efter det så sate jag i mitt sjökort. Vid alla kortbyten så stängdes plotter av helt och hållet. Vid uppstart visades inga sjökort. Bara översikten. Jag börjar fundera på om jag kan ha satt i micro SD-kortet med Navionics sjökort fel. Jag vänder på plotter och öppnar gummiluckan på baksidan.
DET BRINNER I KORTET! Det kommer i alla fall rök ut från korthållaren. Jag fumlar efter en pinsett för att få ut kortet men lyckas inte. Får tag i en passare med vass spets och lyckas sprätta ut kortet med hjälp av spetsen på passaren.
Har plottern gått sönder nu? Jag ser fortfarande översikten på skärmen. Provar sjökortet i en SD-korts-adapter med USB i datorn. Inget minneskort kommer upp i utforskaren.
Suck! Minneskortet har brunnit men plotter verkar fungera. Jag sätter åter in det andra kortet med gpx-filer och det kan plotter fortfarande läsa.
De kommande dagarna försöker jag få kontakt med Navionics via mail. Gör ett försök via Erlandssons Brygga och Hjertmans. På Hjermans får jag tips om Comstedt som är agent i Sverige för Navionics. Där är det en servicetekniker som lovar att hjälpa mig. Men när jag en stund senare kollar mailen har jag fått svar från Navionics i Italien.
De beklagar det inträffade och lovar att skicka ett nytt kort om jag skickar in det gamla. Efter någon vecka så kom det ett nytt sjökort med posten. Tack Navionics!
Jag mailade även Raymarines support och frågade om det fanns någon risk att det var plotter som orsakat detta. Svaret var att det hade hänt någon gång tidigare med Navionics kort som hade någon bristfällig batch.
Jag var väldig försiktig med det nya kortet. Först uppdaterade och aktiverade jag det via datorn mot Navionics hemsida. Med stor spänning stängde jag ner plotter satte i sjökortet och startade.
Allt fungerade!
Axiom-plottern har bara ett kortfack på baksidan mot A95;ans 2 fack på fronten. Liten försämring. Axiom har i stället ett USB-uttag på baksidan. De säljer en egen kombinerad kortläsare och USB-uttag för panel eller skott-montering.
Priset ligger lite över 1.000:- Men en kabel från Kjell & Co gör nästan samma sak.
Fungerar att sätta i ett andra kort via en SD-mickro -> SD-kort -> USB-adapter.
Nu är landströmen klar. Jag har kompletterat med ett uttag vid nav-bordet. Jag limmade ihop några teakbitar till en låda. Första försöket misslyckades då vinkel-anslaget på min cirkelsåg inte var så exakt. 45º var inte exakt 45º så vid hoplimning av fyra bitar så märktes vinkelfelet.
Gör om. Gör rätt!
Efter justering av anslaget så gick det bättre. Hittade också denna tving i lådan…
Efter puts och lack så monterade jag lådan och ett uttag vid navbordet.
Detta uttag klart…
Sedan ville jag ha ett uttag vid stickojen. Det var lite besvärlig kabelväg genom balkar och motorrum men tillslut var kabeln framme. På baksidan en ”rot”-dosa som skydd.
Nästa uttag klart…
För att koppla ihop alla dessa var det lämpligt med en dosa under nav-border. 1-in och 3-ut. Då passade det med en vanlig väggdosa med fyra pipor åt samma håll. Jag gjorde en egen lösning på dragavlastningen med lite modifieringar i plasten och buntband.
Efter att ha kopplat allt med vagos, klamrat slangarna och skruvat på locket så var det check även på den.
Slut!
Jag har sedan jag köpte båten haft problem med korrosion på propellerbladens offer-anoder. De tar helt slut på en säsong. Jag trodde första året att det var för att båten låg på Svinninge där det ligger så många båtar i hamnen med landström inkopplad. Men det är lika dant då hon ligger i Kvarnviken. Det kan bero på landströmmen i kobination med varmvattenberedaren.
Så nu tänkte jag göra om båda. Jag kommer att ta bort det eluttaget som sitter i landströmslådan
och ersätta det med en omkopplare som skiftar mellan landström och inverter.
Jag vill på ett enkelt sätt kunna få ut Inverterns spänning i några vägguttag utan en massa omkopplingar av kablar. Invertern får naturligtvis inte mata batteriladdaren eller varmvattenberedaren. Började därför med att göra ett schema.
Före ändring
Efter ändring
Sedan bytte jag den ena dubbelsäkringen som var på 16A, det är för mycket, ner till 10A. Så då kom lådan att se ut så här i stället. Jordfelsbrytare på inkommande, en dubbelsäkring till vägguttag, en dubbelsäkring till VV-beredare och batteriladdaren. Det är den gruppen som inte kan matas från invertern.
Alla anslutningar görs med gummikaabel. Korta bitar som sedan sammankopplas i en dosa bredvid. Detta för att det annars skulle bli helt omöjligt att koppla inne i elcentralen då den sitter på plats.
Så här såg dosan ut före ändring
Jag skall även prova att frånskilja landströmmens jord från båtens. Jag tror att det kallas ”TT-bonding”. Se schemat.
Man måste då ha ett bleck som kopplar in jorden då båten står på land. Så det passade bra att ha i locket på dosan.
Varmvattenberedaren i Cavella kopplades till och från med ett relä som styrdes med knapp i Elpanelen. Så blir det nu också i Amerona. Det blir enklare att koppla från den då den inte behövs i stället för att böka under akterkojen med att dra ur sladden.
Samma med Invertern. Den får också en brytare i elpanelen. Det finns ett ”Remote”-läge på invertern, där av och på sköts med en fjärr-brytare.
För några år sedan lät jag tlllverka nya sprayhood-bågar i rostfritt. Det var inte lätt att hitta någon som kunde bocka rostfria rör 22mm. Rosättra Varv hade slutat med rostfria bågar just då. Den Polska leverantören höll inte måttet. Jag sonderade marknaden på båtmässan, men ingen kunde bocka rostfritt.
Efter mässan fick jag tips om Eliassons i Göteborg. Dem kan jag verkligen rekommendera. Jag ville också ha ett handtag på den aktre bågen men det gick inte att genomföra då jag beställde.
Det där har jag gått och funderat på en tid, om man inte själv skulle kunna bocka ett rör och sedan få det svetsat på befintlig båge.
Jag förstod snart att man behöver en maskin med rullar för bästa resultat.
Men en sådan kostar en förmögenhet och inget jag själv kunde tillverka. Jag gjorde ett försök med ett enklare bockverktyg
som gick sönder!
Efter lite Googlande så hade jag en annan idé.
Jag tillverkade några plywoodbitar. Den första med två olika rundningar. Sedan en andra med kopieringsfräs för att få dem exakt lika
Sedan fräste jag en konkav yta på de rundade kanterna.
När man sedan lägger ihop de båda bitarna får man en skålformad yta som röret passar i.
Jag gjorde en helt rak bit också. Sedan limmades bitarna ihop.
När allt hade torkat så putsade jag ytorna med en bit papper runt en rörbit med samma dimension.
Jag monterade de båda plywoodbitarna på en gammal bordsskiva som skruvats upp på väggen i garaget.
Nu var det bara att bocka och böja tills formen var lika som en mall jag gjorde i somras.
Det vart inte helt perfekt men det matchar befintligt rör. Nu skall jag kolla med den lokala verkstan om de kan göra en lite tvärare bockning i ändarna och sedan svetsa i hop med befintligt rör.
Fortsättning följer…
Första försöket att montera ihop drevet misslyckades. Först så upptäckte jag att två av rullarna i det inre nållagret var på rymmen. På bilden har jag redan räddat den ena och den andra ligger löst.
Med lite fett så går det att trycka till baks i hållaren av plast. Nu är alla rullar på plats.
Jag trodde att jag kunde knacka ihop underdelen med en hammare och en träkloss. Men det gick inte. O-ringen fjädrade för mycket.
Man måste dra ihop det med bultarna. Men de som skall hålla ihop allt är initialt för korta. Så i dag har jag med mig två lägre bultar.
Nu var det bara att passa ihop delarna och dra de båda bultarna parvis. Därefter bytte jag till original-bultarna. Sedan monterade jag adaptern för offeranoden. Den är till för att kunna använda en tudelad offeranod. Då kan man byta anod utan att demontera proppellern.
Sist monterade jag anoden som jag rengjort.
Det är viktigt att alla anliggningsytor är rena och har bra elektrisk kontakt.
Sist fyllde jag ny olja. Det skall vara 2,2 liter men i senare specar från Yanmar säger man att det bara skall vara till min-märket på oljestickan. Inte mer. För mycket olja kan skapa oönskat övertryck i drevet.
Nu är det bara att hoppas att allt håller tätt när det kommer i vattnet…
”En ska bort”. Nej, tre skall bort. Två givare och en kran.
Givarna Nexus/NX2 logg och lod skall ersättas med en ny Smart Transducer från Airmar. Den har både logg, lod och temperaturgivare i ett och kopplas direkt i nätverket SeaTalkng.
Kranen var intag till den spolpump som sitter under förpiken och används till att spola av bogankaret.
I stället kommer intaget att kopplas ihop med redan befintligt intag som i dag används till pentrypumpen. En bottengenomföring och kran mindre att oroa sig för.
Det var inte lätt att ta bort dessa tre. Det var svårt att komma åt med en rörtång eller polygrip.
Jag började med att ta ur givarna från genomföringarna och kapa slangen. Sedan lyckades jag få bort muttern på loggivaren och från utsidan skära loss genomföringen från botten. Sedan slå ur den från insidan.
Kranen gick att ta bit för bit. Först slangstos, Sedan kranen följt av 90º böj och sist själva genomföringen. Bottengenomföringen var rätt så OK! men kranen var ganska rostig. Och slangen var kass. Sist slaktade jag genomföringen till lodet. Det var omöjligt att få bort genomföringarna hela.
Nu var det dags att slipa rent runt de hål som skall plastas igen. Det aktre kommer att återanvändas till den nya givaren. Slipade rent på utsidan med bandfilen.
Det är bra godstjocklek i skrovet här. Sedan slipade jag insidan. Bandfilen är ett bra verktyg och med dammsugaren intill så blir det inte så dammigt.
Efter lite nötande så vart insidan också slipad.
Den nya givaren står klar i förrådet i väntan på montering. Bordsgenomföringen har en invändig klaff för att minska mängden vatten då givaren behöver dras in då båten ligger i sjön. Smart!
Det aktre hålet skall borras upp till ∅51 mm. Då får man tillfälligt fästa en plywood-bit på insidan så att man får styrning för centrum-borren.
De två andra hålen plastas igen från ut och insida med runda vävbitar och epoxi. Väntar bara på lite varmare väder.
Jag har tidigare bytt ut lanternorna mot LED. I masttoppen en SuperNova Tri Color
och på masten en modell från Hjertmans.
För att tända de tre olika karaktärerna: Segling, Motor, Ankring så fodrades en brytare till-från-till, som följde med topplanternan eftersom den har en tvåledare där man polvänder ledarna för den ena eller andra karaktären. Sedan en separat brytare för mastlanternan vid motorgång. Så skulle dessa kombineras för de olika karaktärerna.
Ibland vart det fel, oftast rätt. Jag började fundera över ett vred med 4-lägen: 0/Av, Ankring, Segling, Motor.
Klockrent. Ingen kan göra fel.
Vad behövdes då? Jo en vrridomkopplare med tre separata kontakter. Alltså 15 stift. Efter en del letande så hittade jag till slut en sådan på Elfa. Det var först svårt att förstå funktionsbeskrivningen då den finns i många varianter. En ratt, en plint och en bit 6-ledar kabel.
| Vridomkopplare | 135-49-660 | 507:- |
| Pekratt | 300-92-569 | 10:- |
| 1m Styrkabel 6×0,5 | 155-74-033 | 23:- |
| Kopplingsplint 6p | 148-31-263 | 27:- |
| Summa ink. moms: | 709:- |
Jag har tidigare modifierat el-panelen och tagit bort Volt och Ampere-mätarna och ersatt med en plåt med plats för 3 omkopplare.
Nu gjorde jag en ny plåt igen av aluminium som jag lackade svart, gjorde hål för brytare och lysdioder.
Lödde ihop dioder och några motstånd och kopplade in 6-ledar-kbeln.
Vid provkörning på bänk så fungerade det inte. En lysdiod var trasig. Efter byte. Samma sak. När jag studerar mitt schema så ser jag att ett av motstånden har jag kopplat fel. Efter ytterligare ett byte och lite omkoppling fungerar allt. Det är nu klart för inkoppling i båten.
Efter att ha lossat kablarna från mastfoten ifrån panelen så monterar jag det nya och monterar plinten mot skrovsidan. Sedan är det bara att koppla in kabeln från mastfoten.
När jag har kopplat klart sätter jag i säkringarna och provar att lysdioderna i alla fall fungerar. Nästan klart.
Återstår bara någon form av märkning. Jag minns att det fanns bokstäver och symboler som man ”Gnuggad” fast. Mera letande på nätet…
När drevet skulle tömmas på olja inför renoveringen så var det knepigt att få bort oljepluggen. Den är gjord för en stor spårmejsel. En riktigt stor. Den största jag hade räckte inte. Och den är ändå riktigt stor. Lite beroende på att oljepluggen var sliten och kanterna på spåret var slitna.
Med hjälp av båtgrannens största mejsel och en skiftnyckel så gick det till slut.
Här fanns det utrymme för produktutveckling. Tänk om den varit gjord för insexnyckel. Men att göra en insexa där det är ett spår är inte lätt i en vanlig hobby-verkstad. Om inte…???
Jo. Jag gjorde så här:
Tog en vanlig rostfri M6-insex (lagom stor) och sågar av huvudet. Någon millimeter under huvudet. Satte sedan skallen i en insexnyckel och formade underdelen till 90º vinkel med hjälp av en bänkslip. Sedan borrade jag ett hål mitt i oljepluggen, mitt i spåret för mejseln, med en 8mm borr. Inte så djupt utan precis så att det började bli en rak kant i hålets överdel. Nu gick den formade insex-skallen att placera i hålet.
Sedan i väg till den lokala mekaniska verkstaden som svetsar rostfritt. Några dagar senare hade jag en produktutvecklad oljeplugg. 150:- i stället för 320:- för en ny plugg.
Efter rengöring av alla delar så har jag målat lagerhuset. Först med Yanmar original grå färg och sedan sprayat med Trilux drevfärg som också är grå.
Sedan var det bara att ta bort all maskeringstejp
och rengöra ytorna för packboxar och lager. Jag använde Loctite 7063
Efter det så placerade jag det schims som skall ligga mellan packboxarna i botten. Vilket blir ytterst mot propellern. Detta gör att yttre packboxen flyttas in 2,4mm på axeln och kommer därigenom på oskadad yta på axeln.
Därefter fettade jag in de nya packboxarna
Ett upp-och-ner vänt hålsågsskär av lämplig storlek fick tjäna som dorn när packboxen skulle knackas på plats. I det en hylsa och en kort förlängare. Den yttre packboxen skall ligga med fjädern utåt för att täta mot vattnet
Efter ytterligare rengöring var det dags för nästa packbox, den inre som då vänds med fjädern in mot oljan. Lite mer fett när allt var på plats.
Därefter var det dags att återmontera lagret med axel och drev i lagerhuset. Det är bara att försiktigt skjuta in axeln genom packboxarna. Först halvvägs, för att sedan måste de fem bultarna pillas dit i ringen som låser lagret. Därefter drog jag fast dem med locktite och låsbrickor.
Nu återstår endast o-ringarna men de får vänta tills det är dags att montera i drevet.
.
I dag har jag varit en tur till Boding Segelmakeri i Handen. Jag beställde en ny självslående fock i slutet av sommaren. Lika som storen. Planen var att den skulle levereras före upptagningen men den vart lite försenad. Det gjorde nu inget eftersom jag vart sjuk i slutet av säsongen och ändå inte kunde provsegla. Men i dag var den klar…
Vi packar upp den hemma på köksgolvet och konstaterar att hantverket är bra. Nu får vi vänta till nästa vår.
Den som väntar på något gott…
.
Det var lite trångt bakom fronten på instrumentpanelen. Kontakten till SeaTalkng fick nästan inte plats och det vart stor brytning på kabeln.
Om man flyttar ut fronten så skulle det lösa problemet. Men då måste man fräsa ett nytt spår i överdelen. Jag byggde ett enkelt fräsbord för några år sedan men det hade en del brister. Så jag fick starta med att göra ett nytt fräsbord. En mellaminskiva från byggmarknaden och en skräpbit med plexiglas var grunden.
Jag fräste ur för plexiskivan. Demonterade fotplattan på fräsen och skruvade den i stället i plexiskivan. Det som är problemet är att höja och sänka fräsen för olika inställningar. Jag har kollat en del olika lösningar på Youtube. Bla. denna som är bra.
Men jag gick på en ännu enklare linje. En gängstång, en bult, lite plywood och några skruvar. Kostnad ca 20:-
Plywooden sitter i fräsens överkant. Som nu blir underkant. Och en gängstång placeras mellan den och fräsens sula.
Se bilderna
En insex-bult M6 placerades med skallen under ett plåtbleck.
Skruven kommer man åt ovanifrån genom ett hål i plexiskivan. Fjädrarna i fräsen var lite hårda och gjorde att det gick lite ryckigt när man skruvade upp fräsen så dessa tog jag bort. Nedåt-justering görs bara genom tyngden på fräsen.
Nu var det dags att fräsa. Det tar tid att sätta upp allt och ställa in alla mått. Jag har en skivfräs med 5mm bredd, men lagrets diameter gjorde att spåret vart lite för djupt. Jag hade planer på att använda ett eget anhåll i stället men kom på att jag kunde lägga på tejp på lagret för att öka diametern. Nu blev spårets djup 8mm som tidigare.
Sedan kontrollerade jag hur konsolen skulle placeras för att få det rätt. Jag fick montera frässtålet så nätt som möjligt i chucken och hissa upp fräsen max för att få spåret där jag ville.
Jag fräste ett nytt spår och sänkte sedan fräsen för en andra fräsning och då blev spåret 7,5mm brett. Fronten är fräst så den har en 6mm kant. Jag räknar att den blir 6,5mm när den är fernissad.
Sedan finjusterade jag fronten så den passade bra och monterade två nya klossar som fronten skall skruvas fast i. Här ser man skillnaden mellan ursprungliga spåret och det nya.
Ett litet misstag vid fräsningen gjorde att jag fick ”reparera” lite vid sidan av spåret. Jag tog spån efter fräsningen och blandade med epoxi som fyllning. Detta kommer iofs knappt att synas när instrumenten är monterade.
Slipning och några lager fernissa återstår…
Nu står Amerona på land men är inte riktigt färdig för vintern.
Pga sjukdom så har vinterrustningen kommit lite efter. Jag fick god hjälp av många seglarkompisar men framför allt Ewa med både avmastning och upptagning medan jag själv låg på sjukhus.
Tack alla!
Nu har hon i i alla fall blivit konserverad både i motor och vattensystem. I toaletten som spolas med sjövatten har jag kört i frostskyddsmedel. Inte vanlig Glykol som både är miljöovänligt och kan skada gummipackningar i toaletten, utan Propylene-glykol som är bättre. Alla vattensystem är tömda med hjälp av min impellerpump. Det är en Biltema-pump monterad på en liten plyfa-skiva och sladd till cig-uttag.
Först spolar jag färskvattnet i dunkar, för att kunna köra i motorn (Eftersom det inte vart gjort i sjön i år) sedan spolar jag tanken tom. Därefter kopplar jag pumpens sugslang till VV-beredarens dräneringsslang som mynnar i kölsvinet och öppnar alla kranar och duschmunstycken. Sedan får pumpen suga tills det är tomt. Därefter lossar jag alla slangar på pentrypumparna. Både in och utlopp.
Eftersom inte oljebytet vart gjort i sjön så försöker jag köra den lite varm med det vatten jag sparade i dunkar. Därefter sista 5 litrarna med frostskyddsmedel. Motorn vart aldrig riktigt varm så det tar tid att suga ur oljan. I år har jag investerat i en bra och enkel oljefiltertång från Biltema. Rekommenderas!
I våras hade jag misstanke om vatten i drevets olja så det var lite spännande nu att tappa ur oljan från drevet.
Den såg ut så här
Efter två veckor på arbetsbänken kan man nu se vatten längst ner i flaskans botten. Så där behövs en insats. Jag köpte packboxar och oringar redan i våras ifall något akut skulle behöva göras under sommaren. Jag har gjort en sådan renovering tidigare på förra båten.
Teakdäcket börjar bli lite slitet efter 27 år, så där hade jag egentligen årets vinterjobb.
Tanken var:
Jag hade förberett med en liten smidig handöverfräs och ett speciellt skärstål till nåten för Fein multimskin
Nu blev hösten inte som tänkt med en sjukperiod så detta får vänta. Jag skall i alla fall åtgärda de ställen där nåten har släppt.
Så nu ser planerna för vintern ut så här:
Vi får se vad som blir gjort…
I Amerona är översta lådan i pentryt full med knivar. På frisk kryss händer det att en kniv kan åka ut genom hålet där man sätter in fingret för att öppna lådan.
Inte så kul med flygande knivar i salongen. Jag löste det så här:
Från en tom förpackning, troligen en från byggmarknaden som det varit skruv i, skar jag ut en plastbit som var stor nog att täcka hålet pluss lite till. Skruvade den inne i lådan så den täcker hålet med EN skruv. Nu fjädrar den undan när man stoppar in fingret men hindrar också knivarna från att åka ut.
Uppdaterad 2023-07-16
I den värmebölja vi haft nu så har vår kyl hålla lite för hög temperatur. I förra båten RB111 Cavella så hade vi ett Egetbyggt kylskåp med kylmagasinet i taket. Samma där under varma sommardagar så vart det lite för varmt i skåpet.
Kylen är en Isotherm ASU 3201
Efter tips från Thermoprodukter så kan man faktiskt ändra temperaturen med +3° eller -3° trots att kylaggregatet går på auto.
Hur gör man då?
Jo, på kompressorns svarta del finns en påjackad elektronikdel som i sin tur styr fläkt och kompressor och i den finns själva ASU intelligensen. Men också en dip-switch som kan ändra temperaturen.
Man börjar med att stänga av kylen och ta ur säkringen sedan tar man bort kablarna från boxen. Om den som installerat varit yrkesmässig så är det en svart och röd kabel överst från matning elpanel och eller säkring. Röd är plus och svart är minus. ANNARS MÄRK KABLARNA!
Därunder sitter klarna till fläkten om den är luftkyld. Sedan finns två modularjack. En smal och en bred- Dessa går inte att förväxla. Drag försiktigt ut boxen och vicka lite samtidigt.
Inne i boxen kan man sedan se dip-switchen och det går att ändra utan att ta i sär boxen med en liten krok och mejsel.
Men enklast är att ta isär boxen. Fyra skruvar.
Inställningarna är så här
Inställningar av switch för Isotherm ASU Temperaturläge.
| Funktion. /. DipSw. | 2 | 3 | 4 | 5 |
| +3° | On | Off | Off | Off |
| Normal | Off | On | Off | Off |
| -3° | Off | Off | On | Off |
| -11° frys-läge | Off | Off | Off | On |
Så det som skall ändras från Normal enligt tabellen för att få -3° är: 3;an Off och 4;an On
RÖR INGA ANDRA SWITCHAR! Detta är helt UPA men fungerar på nuvarande och förra kylen.
Så efter ändring ser det ut så här
Skruva i hop boxen och återmontera den på kompressorns svarta del. Passa med försiktighet in alla stift mot varandra. Det finns en förskjutning i stiften så det skall inte bli fel.
Vicka och tryck försiktigt så att alla stift kommer i kontakt. Återmontera därefter kablarna. Först den stora modularkontakten därefter den lilla. Sedan röd och svart till fläkten. Röd = + och Svart = -. Sist kopplar du in Plus och minus från matning/säkring.
Dubbelkolla att alla kablar sitter rätt!
Sätt till baks säkringen och starta kylen i Auto-läge.
Klart!
Nu bör din kyl jobba mot en temperatur som är -3° mot tidigare. Givetvis mot en högre strömförbrukning!
Vi har råkat ut för en databas-krasch. Det sista årets inlägg har gått förlorade men med hjälp av en del backuper så försöker jag återställa det som går.
Vi är i alla fall ute och seglar och jag kommer att skriva lite de närmaste dagarna…
I går kväll bytte vi till baks till det gamla storseglet. I dag när jag har hissat på så smäller det till och storen glider in på domen. Uthalslinan har släppt inne i bommen eller gått av. Jag tar och knyter i rev-2-linan och seglar vidare. Fin segling ner till Krokskär. När jag får plattläns så ser jag att focken har fått en reva i akterliket. Skall denna semester bara vara otur?
Jag svajankrar före Dragets kanal och försöker laga uttalet. Det är nu en stor fördel att jag förra vintern förstärkte domen och då jag återmonterade allt så använde jag INTE popnitar utan borrade och gängade för ändbeslagen. Nu är det inte så svårt att skruva i sär bommen. Jag börjar med beslaget bak och drar ut den lösa änden. Hela linan kommer med så den har inte gått av utan lossnat från blocket som ligger inne i bommen.
Då är det bara att skruva av främre ändbeslaget också.
Nu kan jag dra ut taljan och förbereda för en ny lina. Jag har en 6mm spectra som bör hålla. Jag tejpar på den nya linan på en av revlinorna…
…och drar ut den bak
Knopar fast främre änden i blocket med en pålstek och gör även en sydd tagling.
Sedan är det bara att skruva ihop allt igen. Passar på att dra fast fästet för spinnbommen som lossnat lite. Gängorna får röd loch-tite.
Klart!
Efter middagen syr jag en lagningslapp i akterliket på focken. Anledningen till revan är att den slår i däcksbelysningen i slagen. Här finns det utrymme för förbättringar.
.
Vintern har innehållit en hel del jobb på Amerona
• Ny drivenhet till Autopiloten
• Ny kölprofil
• Renoverad roderlagring
• Roder-Flaps
• Nya sprayhood-bågar i RF
• Fernissat durkar
• Ny topplanterna
• Målat kölsvinet (Ewa)
Jobbet med drivenheten började redan i höstas med att förstärka skottet och tillverkning av roderstopp.

Mittenskottet kommer att förstärkas där roderstoppet sitter.
När allt var på plats så behövdes ett skydd för drivenheten så att inte saker i stuvfacket kommer i kläm och stör drivenheten.

Ett skott som går lätt att ta bort med en hylla överst.

Jag gjorde ett skott av 9mm plywood med tappar som går ner i rektangulära hål i durken. Två stöd som går ut i vinkel från mitt-skottet och fixerar skyddet och ger stöd åt hyllan. Hyllan ligger löst och sidoskottet sitter med två skruvar.
Denna kontakt köpte jag för något år sedan från Elfa. Den sitter vid mastfoten och kopplar in alla anslutningar till lanternor och däcksbelysning. Det är en 5-polig starkströmskontakt som klarar 2,5mm2 kablar. Gedigen och med en låsbygel.
Nu skulle jag ha en lika dan fast 7-polig för att klara alla kablar till autopilotens drivenhet. Jag beställde på Elfas hemsida och hämtade i butiken i Solna. Helt Fel!!!
Sedan engagerade sig två i butiken för att hitta rätt kontakt. Utan att lyckas. Det slutade med att de rekommenderade en annan 7-polig kontakt ip-67 och klarar 10A.
Allt är inkopplat både vid drivenhet och vid ACU;n men inte provat ännu…