För tre år sedan köpte jag Lithiumbatterier via en Kinesisk firma. Det var fyra celler på 202Ah av märket Lieshen. Priset var då 4500:- och leveransen var från Polen. Det tog fyra dagar att få dem. Det tillkom en BMS och ett relä men dem köpte jag inom Europa från GWL för ca 4.800:-
Allt har fungerat utmärkt under dessa år men jag hade önskat att jag köpt större kapacitet redan från start.
Vid normal användning under sommaren så är det inga problem. Men under hösten då det är mindre sol, mindre laddning och man ligger still ett par dagar kryper det lätt ner under 50% SOC.
Jag är en ”snarkare” och använder därför en CPAP varje natt. Den körs på invertern och drar 20-30Ah under natten. Den klart största förbrukaren vi har ombord.
Jag började därför under våren leta efter exakt samma celler som jag redan hade för att utöka banken med 202Ah till. Min BMS klarar att hantera två celler parallellt och fyra i serie. 2P4S.
Efter några veckors letande så hittade jag till slut en firma i Kina som via Alibaba sålde dessa. Nu kostade de bara 170$ plus 81$ i frakt, för fyra celler. Detta blev ca 2.560:- totalt.
Så den 29 april lade jag min beställning med förväntad leverans den 15 juni. Då skulle jag hinna montera dessa innan vår sommarsegling.
När vi kom in i början av juni så började jag försöka spåra försändelsen via den spårningslänk jag fått tidigare. Men det fanns inget paket. Nu började flera dagar med efterforskningar och en vecka in i juni får jag kontakt med säljaren som meddelar att de inte skickat paketet ännu, utan ”väntar på mitt svar om frakten”…???
Det visade sig då att de inte kunde skicka ”Express” som jag valt utan undrade om jag kunde acceptera frakt med båt. Men hur hade de ställt den frågan till mig?
Det visade sig då att det finns en chat-funktion på ”my Alibaba” och där hade man ställt frågan till mig. För länge sedan.
Nu följde flera dagars konversation där jag bad dem skicka paketet med båt omedelbart. Jag fick ett nytt spårningsnummer som inte heller ledde till någon träff. Detta via t.17track.net
Jag började nu misstänka att jag blivit lurad. Efter tjat kom en kopia på fraktsedeln som den skulle se ut här hemma i Sverige. Den såg i alla fall äkta ut. Men det gick inte att spåra paketet.
Efter ytterligare ”chattande” med säljaren, en hel del konstiga ursäkter så vände jag mig till Alibaba för att få mina pengar till baks. Säljaren fick fem dagar på sig att besvara och motargumentera. Efter tre och en halv dag kom deras svar. Återbetalning var inte aktuell, jag hade inte besvarat deras ursprungliga fråga om frakt och paketet var på väg.
Jag fick samma spårningslänk och en annan adress till 17-track. Och nu vart det träff! Åtta rader på kinesiska som jag fick översätta med Google translator.
Jag fick nu datum och tid då paketet lämnat fabrik, lastats på båt, båten lämnat hamn och när den förväntades angöra hamn i Rottterdam. Även fartygets namn och nummer fanns med.
Nu tändes hoppets stjärna men vi var då inne i mitten av juli.
24-06-17 Paketet lämnar Shenzhen
2024-06-27 23:50 货物已装柜,预计7/4船期.船名船次： Varorna har lastats i containrar och beräknat leveransdatum är 4 juli. Fartygets namn och nummer. EVER ALOT 1302-008W
…..
2024-08-02 09:47 受巴以冲突影响，红海局势紧张，此船舶临时绕航好望角，预计抵达目的地会有推迟，目前官网预计到港时间为8/9 / Påverkat av den palestinsk-israeliska konflikten och den spända situationen i Röda havet, har detta fartyg tillfälligt omdirigerats till Godahoppsudden. Det förväntas att dess ankomst till destinationen kommer att försenas till 8/9
etc. etc.
Jag började nu följa EVER ALOT på Marine Trafic och kunde se hur hon segade sig fram runt Afrikas västkust i 17knop med destination Rotterdam.
Den 28/8 var sista noteringen från Rotterdam att: ”Varorna hämtade och online”. Sedan vart det tyst! Vis av allt som hänt fram till nu så var det väl bara att vänta. Post Nord skulle ju också vara inblandade på slutet 😩
Den 30/8 kom vi hem från vår andra semester-tur. Jag hade då seglat i tio veckor med en veckas avbrott hemma. När vi sitter i bilen på väg hem från båten plingar det till i telefonen: ”Du har paket att hämta på Olles Kiosk… Hälsningar Post Nord”.
Kunde detta vara sant? Har de äntligen kommit efter fyra månader. Och ingen tull eller införselavgift!? Som jag hade räknat med.
Äntligen…men nu hade ju hela sommaren gått. Vi skulle alla fall få nytta av dubbla batterikapaciteten under hösten, då den behövs som mest.
Nu följde några dagar med planering, inköp av lite kabel och kabelskor och montering.
Här följer lite bilder på hur jag stuvade om i batterilådan.
Cellerna placerades så att en ny cell kom parallellt med en gammal cell. De hade cellspänning som var lika på de två sista decimalerna.
Cellerna förbands med bussbars och BMS;ens kretskort skruvades dit. BMS är smart 123 BMS
Slutligen kopplades batterikablar, shunt och säkring in. Allt försågs med en skyddande plexi-skiva.
Klart att slå på säkringen och konfigurera om batterimätaren till 400Ah bateribank. Jag raderade även all historik och synkroniserade SOC till 100%
Texten på sången lyder egentligen:
Res med mej Stina, i en roddbåt till Kina, de´ går så lagom fort. Tid får jag gott om, då att hålla din hand, du har så bråttom, var gång som vi möts här i land …
Ja det gick så lagom fort. Leveransen vart ju försenad då jag inte visste om frågan på chatten. Så från avsändandet 24-06-17 så tog det 74 dagar. En orsak till den långa vägen runt Afrika är ju piraterna i Röda Havet.
Återkommer med en rapport hur det fungerar efter en tids användning.
Med nyinköpt/uppdaterad plotter Raymarine Axiom+ , våren 2024, följde ett Lighthouse sjökort över Norra Europa. Jag avvaktade med att aktivera det eftersom jag hade en pågående prenumeration på Navionics Baltic Sea.
Den nya plottern har en snabbare processor, mera minne och en förbättrad skärm.
Vis av förra sommarens sporadiska problem med Raymarine Axiom som ibland fryser, så monterades den nya plottern med jordkabel till chassiet enligt monteringsanvisningen. Även den separata strömförsörjningen med ett 24Ah batteri helt skiljt från övrig el är kvar. Allt har fungerat bra fram till vår semestersegling under juni-augusti.
Vid vissa tillfällen så fryser skärmen och båtens position slutar att uppdaterad. Skärmen reagerar heller inte på touch-tryck på skärm-knapparna. Den enda knappen som fungerar då är ”Home”. För att få igång plottern så får man gå Home och åter öppna kartan, alternativt, stänga av och starta igen. Plottern ”fryser” bilden lite nu och då.
Plottern har så klart uppdaterats med den senaste programversionen som när det hände var LH4.7.172. Det konstiga var nu att den frös på EXAKT samma ställe som min förra plotter frös två gånger förra året. En gång på väg söder ut och några veckor senare på väg norr ut. Det kan inte vara en tillfällighet att den nya plottern fryser på exakt samma ställe!
Lite söder om Arkö där farleden går ner mot pricken ”Kejsaren” har olika plottrar ”fryst” vid flera tillfällen.
När detta inträffat några gånger så aktiverade jag mitt Lighthouse-kort för att se om det vart någon skillnad.
Uppdatering av Lighthouse kort
För att uppdatera Lighthouse-korten måste man först ha satt in kortet i plottern en gång. Då skapas filen lighthouse_ID.txt som blir unik i kombination med plottern och kortet. Denna fil måste sedan alltid anges vid varje uppdatering av korten. När filen har kontrollerats så kan man välja POI och flygfoton för olika områden. Därefter paketeras kortet, vilket kan ta upp till 30 minuter. När paketet är klart startar nedladdning till datorn.
När jag startade nedladdningen så skulle det ta Ett år sex månader och ett antal dagar och timmar.
Det var bara att avbryta och försöka senare då internetuppkopplingen var bättre. Det som då händer är att paketet måste skapas på nytt. Nedladdningen återupptas inte eller startar om. Mycket irriterande.
Nu fann jag kanske en lösning för detta. Man kan begära att få ett e-post-meddelande då paketeringen är klar. Då får man en länk till paketet och jag uppfattade att man kan starta nedladdning flera gånger från samma länk.
I mitt fall var nedladdningen 6,8 Gb så det tog en lång tid innan allt var nedladdat. Därefter skall kartfilen kopieras till minneskortet och ersätta den befintliga kartan. Det tar ytterligare en god stund beroende på filens storlek.
När Navionicskortet uppdateras så kryssar man bara i om man vill ha POI och Sonar-charts. Sedan kopieras allt till minneskortet direkt. Mycket enklare.
Nu var det intressant att se om ”frysningarna” skulle upphöra med ett annat sjökort. Men icke så! Plottern fryser ibland även med Lighthouse-kort.
Raymarines support beklagar så klart att det blir så och rekommenderar att uppgradera till senaste versionen och att göra en Factory Reset. Jag vet inte hur många gånger jag gjort Factory Reset och den senaste versionen har jag redan. Supporten säger också att Lighthouse-kort är lite stabilare så jag växlar lite mellan Navionics och Lighthouse för att se om det är någon skillnad. Men båda fryser till och från.
Skillnader
Vad är då skillnaden mellan Navionics och Lighthouse? En sak som talar till Navionics fördel är att jag även har dem i min iPAd och att man då kan synkronisera waypoints och rutter från iPAd till plottern. Man kan även uppdatera sjökortet från iPAden. Något som även går att göra med Lighthouse men är lite krångligare och tar mer tid. Navionics har även ”Auto Route” vilket saknas i Lighthouse. Lighthouse är ändå tydliga och symboler och texter syns bra. Det finns olika fäg-lägen och dag och natt läge. En bra beskrivning finns på Digital Skipper. Det finns naturligtvis fler skillnader men jag går inte in på alla dessa här.
POI – Point of interest.
Båda korten har POI men Lighthouse är en katastrof. Enligt LH-reklamen så får man Premium-funktioner om man har en prenumeration på LH. Vad är det då? Jo man får landinformation i form av vägar, POI och flygfoton.
Så här står det på den svenska Raymarine-sidan: https://www.raymarine.com/sv-se/vara-produkter/sjokort/lighthouse-sjokort Prenumerera på LightHouse-sjökort Premium och få tillgång till regelbundna sjökortsuppdateringar, ett utökat bibliotek över intressepunkter (POI) samt förbättrade satellitbilder för effektiv och sofistikerad marin navigering.
Quickly find local marinas, fuel stops, service stations, and more with an ever-expanding points of interest library sourced from leading providers.
När jag behövde tanka i närheten av Valdemarsvik så hade jag LH-kortet. POI över marinan som hade en mack var helt obefintlig. När jag några dagar senare var vid Ringsö så testade jag plotters funktion: Find nearest och sökte på tankställe. Det närmaste som LH-kortet hittade var Fyrudden. Alla som är bekanta med denna delen av skärgådreden vet att man kan tanka i Oxelösund, Nävekvarn, Arkösund och Trosa. ALLA dessa är närmare än Fyrudden. Alltså helt värdelös information i form av POI.
POI i Light House kan man inte själv lägga in eller editera utan det gör kart-tillverkaren, vilket är orsaken till att de är inaktuella eller saknas. I Navionics kan användarna själv lägga in och uppdatera POI vilket gör att de har mycket mer aktuell information. Jämfört med Navionics POI så har LH-korten ingen ting att tillföra. I alla fall inte på ostkusten och i Mälaren.
Men hur är det med tillförlitlighet och uppdateringar?
Jag som har hemma hamn i Mälaren observerade för några år sedan flera nya prickar på sträckan Bromma – Bålsta. Det var i samband med byggande av Förbifart Stockholm som man började köra med ”Grusbåtar” mellan hamnar på Lovön och en ham i Bålsta. Då tillkom och förändrades prickar på denna sträcka. Obelysta prickar fick ljus och nya prickar tillkom. Under våren 2024 drogs dessa prickar in och många med ljus vart nu släckta. Detta för att trafiken med grusbåtar har upphört. Detta tillkännagavs av Sjöfartsverket genom UFS 18369 från 2024-04-17
* 18369
Sjökort: 111
Sverige. Mälaren och Södertälje kanal. Mälaren. Utmärkning.
Stryk
babordslysprick FL R 3s
a)
59-27,457N
017-33,275E
Stryk
Styrbordslysprick FL(2) G 6s
b)
59-26,094N
017-34,609E
Stryk
Styrbordsprick
c)
59-25,966N
017-35,015E
Ersätt
Styrbordslysprick Q G med styrbordsprick
d)
59-25,766N
017-36,080E
Ersätt
babordslysprick Q R med babordsprick
e)
59-25,712N
017-35,954E
Ersätt
Styrbordslysprick Q G med styrbordsprick
f)
59-25,765N
017-36,345E
Ersätt
babordslysprick Q R med babordsprick
g)
59-25,707N
017-36,365E
Ersätt
Styrbordslysprick Q G med styrbordsprick
h)
59-25,872N
017-36,470E
Ersätt
babordslysprick Q R med babordsprick
i)
59-25,830N
017-36,575E
Ersätt
Styrbordslysprick FL G 3s med styrbordsprick
j)
59-26,255N
017-37,030E
Stryk
babordslysprick FL R 3s
k)
59-26,710N
017-37,990E
Ersätt
babordslysprick FL R 3s med babordslysprick
l)
59-26,000N
017-40,780E
Ersätt
Styrbordslysprick FL(2) G 6s med styrbordsprick
m)
59-25,205N
017-42,993E
Stryk
babordslysprick FL R 3s
n)
59-24,638N
017-44,450E
Stryk
babordslysprick FL R 3s
o)
59-21,245N
017-48,514E
Stryk
Styrbordslysprick FL(2) G 6s
p)
59-19,900N
017-47,000E
Stryk
Styrbordsprick
q)
59-19,105N
017-47,775E
Stryk
Styrbordslysprick FL(2) G 6s
r)
59-18,113N
017-49,104E
Ersätt
Styrbordslysprick FL(2) G 6s med styrbordsprick
s)
59-20,205N
017-52,890E
Bsp Mälaren – Hjälmaren 2024/s25, s47, s48, s49
Sjöfartsverket. Publ. 17 apr 2024
I min uppdatering av Navionics kort under maj-24 så var alla dessa ändringar införda i sjökortet. Prickar borttagna och prickar ändrade att de ej längre har belysning.
I min senaste uppdatering av LH-korten i augusti-24 så var inget av dett ändrat! Då undrar man ju hur ofta och när LH-korten uppdateras? Det kan ju även gälla nyupptäckta grund och andra förändringar som påverkar säkerheten vid användning av LH-korten.
Som kuriosa kan jag berätta om en grundstötning för några år sedan i Bråviken. Det finns bara två kategorier av seglare. De som har gått på grund och de som kommer att gå på grund. Det var i Bråviken i ett område som enligt djupkurvorna skulle vara 3-6m. Vid passage in i området, gick allt bra (bara tur) men då vi skulle till baks ut så gick vi på grund där det bara var 1,4m
Så här såg sjöfartsverkets och Navionics kort ut för några år sedan då vi gick på grund Jag rapporterade det grund vi fann till Navionics, Hydrographica och Sjöfartsverket. Efter tre dagar fanns en uppdatering på Navionics kort som nu ser ut som nedan. Lars Granath på Hydrographica hörde av sig efter en vecka och kommenterade att man på Google maps kunde se att det var grunt där. Sjöfartsverket hörde av sig efter tre veckor och sa ungefär samma sak. Hur fort LH-korten uppdaterades vet jag inte för vi hade inte börjat använda dem då. Kontentan blir i alla fall att Navionics var ruskigt snabba att uppdatera sitt kort. Tre dagar!
Summering
Lighthouse-korten ser fina ut och man har nu åtgärdat djupkurvorna från tex Hydrographica som jag skrivit om tidigare. De ser riktigt bra ut nu. Problemen med att det inte gick att ladda ner kort efter man löst in sin kod var ett isolerat problem i början och löstes snabbt. Skärmen uppdateras inte lika snabbt då man panorerar eller zoomar jämfört med Navionics kort, men har blivit mycket bättre än de tidigare utgåvorna. Detta också med uppdaterade programvara i Axiom-plottrarna. Uppdateringsfunktionen via dator eller iPAd är inte lika smidig som med Navionics. Symboler och kartinformation är tydliga och man kan göra en hel del egna val av presentationen vad gäller färger och symbolstorlekar mm.
Det finns ingen ”App” till iPad eller mobiler för LH som visar sjökorten men det finns en Raymarine-app för fjärrkontroll och spegling av plottern och uppdatering av sjökorten.
Motsvarande app för Navionics är en renodlad kart-app där man måste lösa en särskild prenumeration för sjökorten i telefon/platta, men då får man en riktigt bra backup med många bra funktioner OCH kartuppdatering som synkronisering. Navionics-appen har också Autorouting.
Är man intresserad av bra och relevanta POI skall man absolut välja Navionics. Varför Lighthouse marknadsför sina Premiumfunktioner som ett utökat bibliotek över intressepunkter (POI) är en gåta. De är inte alls bra jämfört med Navionics.
Om LH-korten är stabilare än Navionics, med tanke får frysningar och annat kan jag inte riktigt avgöra. Det verkar vara lite platsberoende och händer med båda korten. Jag har fått kommentarer tidigare från andra som upplever att det händer upprepat på vissa återkommande platser. På Cruisers Forum var det någon som ansåg att C-map korten var mest stabila, men de korten har jag inte testat.
Kommentera gärna detta inlägg med dina egna erfarenheter av RM Axiom-plotter och Navionics vs Lighthouse.
Svajankring, att ligga fritt med endast ett ankare, oftast fäst i stäven, känns ofta tryggare än att förtöja mot land. Förtöjd mot land kan en plötslig vindkantring göra att man får ”pyjamas-segla”. Oftast mitt i natten och i regn. En vindkantring vid svajankring blir oftast inte lika dramatisk. Men man kan även dragga då också. Det har jag fått erfara och det slutade med att Sjöräddningen fick dra loss mig ur vassen. Men det är en annan historia.
Som ni förstår av detta så svajankrar vi ofta. Det underlättar att ha ett ankarspel fram och det fanns i Amerona redan då jag köpte henne. Då satt där ett Lofrans som visade sig behöva service och omtanke.
Det visade sig vara sönder-korroderat och trasigt.
Vi hade redan då insett fördelarna med ankarspel fram trots att vi inte hunnit använda det så många gånger så vi kände att vi behövde ett nytt. Det vart ett Lewmar Profish 1000 som i stort sett var identiskt men i rostfritt.
Det passade till och med i Lofrans skruvhål.
Det har tjänat oss väl under flera år men nu i sommar så började det krångla. Det startade inte. Man hörde kontaktorn under däck slå till, men inget hände. Om man knackade på det så startade det. Dålig kontakt eller kanske kolen i motorn?
En dag på svaj i Flisfladen på Harstena så försökte jag finna felet. Först kollade jag kontrakteringen då det finns en skarv i ankarboxen. Den var gjord med ihopbulatde kabelskor och isolerade med vulktejp.
Dessa skarvar var helt felfria och det var 13,5V fram till spelet. Då plockade jag isär spelet för kontroll av motorn. Och där hittade jag felet. Kolen var helt nedslitna och bottnade i hållarna. Det fanns inte så mycket att göra just där och då, mer än att rengöra och återmontera. När vi kommer hem så måste detta fixas. Jag hittade kol på Amazon som hade samma mått men var till en Hilti-maskin. De borde ju fungera.
När vi kommer hem några veckor senare ligger kolen i brevlådan så det var bara att skruva isär allt igen. Efter byte av kol och återmontering så fungerar inte spelet. Det går med reducerad hastighet och orkar inget. Kan det vara fel kol? Efter flera försök så ger jag upp. En firma som kanske skulle kunna hjälpa till med detta var semesterstängd. Så valen var att köpa en ny motor eller ett nytt ankarspel. Med lite tidsbrist inför ny segeltur, nu solo, så föll valet på ett nytt ankarspel. Ett Lewmar HX1 som är en vidareutveckling av det nuvarande och borde vara enkelt att montera. Bara att skruva fast med tre skruvar och ansluta kablarna.
Inköpte gjordes från nätföretaget Moory och efter mailfråga dit så kunde det levereras direkt från generalagenten. Beställde tisdag kväll. Onsdag em fanns det på terminal i Hisingen. Torsdag morgon kl 06 får jag ett meddelande från DHL att det finns att hämta i Rosersberg eller köras ut hem under fredagen. Jag hämtade i Rosersberg. Vilken snabb leverans.
När jag lägger på borrmallen på den balk som finns i ankarboxen fram så inser jag att basmåtten för montering skiljer sig så mycket från det tidigare så det går inte bara att bulta dit.
Vad gör man nu? Efter lite funderande så kom jag fram till att balken måste förlängas bakåt med en plywood som limmas i den främre halvt-i-halvt. Så jag limmade ihop två 12mm plywoodbitar med epoxi. Nästa dag fräser jag ur halva tjockleken, som är 24mm, så att plywoodbiten kan limmas med stöd av skottet bakom. gamla hål fylls igen med epoxi och plywood och den nya biten limmas med förtjockad epoxi.
När allt har härdat så snyggas det till och slipas plant. Måla får jag göra under kommande vinter. Borrmallen läggs på och nödvändiga hål tas upp. Tre pinnbultar för förankring, ett större hål för kättingen och ett för kablarna.
Kablarna som tidigare kopplades ihop med ring-kabelskor skulle få en bättre koppling. Till mitt aktre ankarspel följde två skruvplintar. Dessa monterade jag i en vattentät låda från Biltema med vattentäta kabelförskruvningar.
Nu var det dags att mata i kättingen och provköra. Vid utmatning så rappar kättingen över kabilaret och rusar ut för att plötsligt fastna igen. Besvikelse. Med denna typ av ankarspel blir ju inte omslutningen av kättingen runt kablar-hjulet så stor bara ca 90º.
Hur skall detta lösas. Jag minns att jag sett bilder på en Hallberg Rassy 44 där det var ett vertikalt ankarspel i boxen och kättingen löper över och under två rullar
Bild från Youtube https://www.youtube.com/watch?v=IfzkJbA368g
Jag hade en liknande rulle liggande som jag tillverkat till ett annat ankarspel. Om man fäster den framför ankarspelet och leder kättingen under, så kommer kättingen att omsluta kabilaret mer och det borde fungera bättre. Nästa dag provar jag, övertygad om att detta kommer fungera.
Nu fungerade det utmärkt. Kättingen löper ut kontrollerat och rappar inte. Rullen i denna konstruktion är till ett genuablock och inte gjort för kätting. Ett färdigt beslag med rulle avsedd för kätting finns på SeaSea och jag kommer senare att byta ut denna och justera höjden på rullen lite uppåt.
Nu efter ett antal ankringar med nya spelet så fungerar allt bra. Det nya HX1 är gjort delvis i komposit och är lite lättare än det gamla. Alla kilon man kan spara där fram räknas.
Vi har ju en tender-båt med i år. Gizmo Storebro Royal cruiser 36. Batterierna från Biltema som köptes och installerades redan i påskas inför en mycket tidig skärgårdstripp, kroknade och var helt slut varje morgon.
Skepparen beställde nya batterier med leverans till Västervik. Vi konkade och slet med dessa i en kokhet akterkabin. Klämde nya kabelskor och kopplade. Med kvalitetsbatterier från Victron hoppas skepparen nu att slippa bekymmer i många år. Biltema får sina fiskar varma om några veckor då returen skall cachas tillbaka.
Nåväl allt fungerar bra nu med laddning och förbrukning.
Västerviks nya gästhamn
Bilden nedan är från den gamla delen av hamnenNär vi skulle till Västervik så kollade hur det var med den nya gästhamnen. Det var inte så bra information och bilder över hamnen var ofta animerade vissoner. Bokning på nätet gav att en långsidesplats, den enda lediga, kostade 1500:- för två nätter. Alternativet var ju som vanligt WSSW klubbhamn där avgifterna går till driften av båtklubben. 200:-/natt betalde vi där. Trevligt att snacka lite med klubbmedlemmarna och hamnvärden.
Det var visfestival denna vecka. Men rappmusik, med för mig okända artister, är väl ingen ”visfestival”? En dag regnade bort helt för både publik och arrangörer.
Pampas Marina Västervik
Pampas marina har vuxit något enormt. Själva marinan har nu inhägnaden åt ett annat håll och det som tidigare var marinans hamn är nu gästhamn, Padelbana, servicehus och restaurang. Och en lååååång brygga med gästplatser samt några nya kortare bryggor.
När vi någon dag senare tankade intill Pampas så berättade mackägaren (chefen troligen) att en 80-åring hade detta som sitt livsverk och satsade mycket pengar. En (mycket) bra konkurrent till den andra gästhamnen. Priset för vår Linjett 35 var 250:-/natt
Detta med bokade platser upplever vi som ett elände och tar bort det spontana i seglingen. En del av den nya gästhamnen vid Slottsholmen var inte ”bokningsbar” utan betaldes i en automat.
Figeholm
Alltid lika trevligt och nu sedan förra året även glass och våfflor med sylt och grädde i hamnkontoret. Pizza på Dolce Vita var OK men inte lika bra som de vi åt i Valdemarsvik hos Myriams Veranda. Rekommenderas. Trevligt och gott!
I Figeholm har vi hittat ett motionsspår intill en idrottsanläggning. Alltid skönt att röra på sig efter många timmar i sittbrunnen. 5km totalt och en timmes motion.
Ankarspelet strular
Vårt främre ankarspel startar inte ibland utan det bara klickar i kontaktorn. Om man knackar på ankarspelet så startar det. Dålig kontakt? Eller kolen i motorn? När vi kommer till Harstenas Flisfjärden så är det utsålt och vi får svajankra.
Samma sak igen. Om man stampar på ankarspelet så startar det. Det blir jobbigt att ta upp 20 m kätting för hand, så jag plockar isär hela spelet och tar ut motorn. Efter att ha plockat isär motorn så ser jag direkt att det inte är så mycket kvar av kolen. Jag rengör allt och slipar av rotorn i motorn. Sätter ihop allt med en del besvär och provkör. Den fungerar! Nya kol behöver monteras då vi kommer hem.
Man ser hur långt ner kolet sitter i hållaren
Den nya generationens seglare
Varför är det 90% som inte seglar utan kör runt med fina båtar FÖR MOTOR??? Detta undrar jag mycket över. Man möter eller till och med seglar om båtar som går för motor trots utmärkta sglingsförhållanden. Det blåser 5 m/s är strålande sol och halvvind. Seglen inrullade eller till och med kapellen på, trots att VI seglar bekvämt i 5-6 knop.
Varför denna nya trend? Ni får gärna kommentera detta, för jag undrar verkligen: VARFÖR seglar man inte. Kan man inte segla? Är man osäker / rädd då det lutar? Har man en båt med så dåliga seglingsegenskaper så det inte går att segla i skärgården? En del seglar så länge det inte är kryss. I går mötte vi båtar som kom över Bråviken ner mot Arkö, den inre leden. Vi hade fin spinnakergång i 5 m/s. Mötande båtar rullar plötsligt in genuan, vänder upp mot vinden och tar ner storen. Motorn brummar igång och man styr ner mot Arkösund. Det var ju utmärkta seglingsförhållanden men man kan inte kryssa? Varför köper man inte en motorbår i stället? Jag undrar ju NÄR dessa människor tycker att det är lönt att segla? Seglar de till Öland och Gotland men inte i skärgården?
Som sagt kommentera gärna detta. Du kanske är en av dem som inte seglar mer än 10% av tiden. Varför?
Många moderna båtar har både rullgenua och rullstor men är så tokigt konstruerade i övrigt att det inte går att lägga till mot en skärgårdsö utan risk för att hopp-i-land-kallen skadar sig. De lämpar sig mer för medelhavet där man backar in i hamnen mot kajen och kliver av bak. Men varför har man sådan båtar i den svenska skärgården?
Kortslutning
I förrgår så skulle vi förbättra ankarspelet fram på Gizmo där kabelskorna ärgat och skapade spänningsfall. Ankarspelet snurrade med en avsevärt lägre fart än avsett. Efter att vi klämt på nya kabelskor och återmonterat så skruvade skepparen på skyddskåpan över motorn och gick in till förar platsen och provade. Poff! Något hände här. Kåpan kortslöt de nya kabelskorna som stack ut någon millimeter mer än tidigare. Konstruktionsmiss.
Vi filade av hörnen på kabelskorna och isolerade. Det vart något konstigt nu efter detta. Ankarspelet gick bara att köra med motorerna igång. Så var det väl inte tidigare? Nåväl ankarspelet snurrade nu på med bättre rotation även om man fick knacka på det ibland för att det skulle starta. Precis som Ameronas!. Kolen är antagligen slut.
Men…. nu upptäcktes att hela båten var strömlös. Inget tryckvatten. Kyl och frys hade stängt av sig. Som tur var så fanns ett kopplingsschema över båten och jag lyckades lista ut att det måste vara huvudsäkringen på 80A som gått. Efter att ha skruvat bort delar av inredningen så kom vi åt säkringen. en stor bladsäkring från 1900-talets mitt. Hur många har en sådan i reserv?
I Ameronas förråd så finns en del el-prylar. Bla. en automatsäkring på 70A till ett ankarspel. Med den och några korta kablar kunde vi ersätta detta UFO och båten hade ström igen.
Diesel-pris
Vi är i Nävekvarn. De har en restaurang i hamnen med räkmackor 🙂 Det vart en god lunch!
De har också en mack med blank-diesel. Vi behöver tanka i morgon innan vi åker vidare. 18:-/liter är väl ett bra pris.
Samma syskon som driver restaurangen driver också affären uppe i backen. Handlarn. Där var priserna riktigt höga och vi beslutar att bara köpa bröd till i morgon bitti och i stället stanna i Oxelösund i morgon för större inköp på Ica uppe i stan. Det går ju Lions-tåg mellan hamnen och stan så vi behöver inte bära
Det mulnar på kvällen och blir regn på natten. Nästa morgon vid frukost läser jag tidtabellen för Lions-tåget. I hastigheten läser jag som ”fan läser bibeln”. – ” Om vi åker nu direkt så hinner vi med tåget 11:15″, säger jag till Ewa. ”Annars får vi vänta till 13:15”. Vi kastar loss och avslutar frukostbestyren under gång. Med 6,6 knop så har vi 30 minuters marginal till tågets avgång. Tanka hinner vi inte med, men det finns ju mack i Oxelösund också.
Under de två timmarna för motor till Oxelösund hinner jag läsa tidtabellen lite noggrannare och vi kan slå av på farten. Gizmo kommer ifatt lagom till tilläggning och vi kan i stället ta tåget 12:15.
Vi börjar med att tanka och fylla vatten innan vi lägger till i gästhamnen. När jag tankat klart så printer jag ut kvittot och får nu en mindre chock! Dieseln kostar 27:95 / liter! 10kr mer än i Nävekvarn!!!!
Mackägaren kommer och öppnar precis och han får en del kritik men försvarar sig med att den är så miljövänlig.
-” Och så ligger vi ju mer ute i havet än Nävekvarn, därför är vi dyrare”. Jo tjena! Ute i havet!?
Vi åker Lions-tåget till stan och går på apoteket, Systembolaget och ICA. När vi lägger loss för att gå ut till en av de närbelägna öarna så upptäcker Ewa ett en av fendrarna saknas. Vi har legat längs med bryggan och Ewa är säker på att hon hängde ut fyra stycken. Nu har vi bara tre. Vi funderar om den stulits eller slitit sig. Vi tror mer på det första.
Bara för att trösta mig för den förlorade fendern så går vi in i fiskehamnen för inköp av lite delikatesser i rökeriet. Räkor, gravad lax och hemlagad aioli.
Gizmo har åkt i förväg och hittat fin plats på Lilla Trässö. Vi går ut på bergen och badar då det nu finns lite alger i viken.
Vi har varit här nu i två dagar på grund av väder och vind. Det har blåst 10-17 och nu under söndagkvällen har det mojnat ner till 5 m/s. Trots det kommer det körare på upp till 15 lite då och då.
Nåväl, vi har gått promenader i omgivningarna, åkt Lions-tåget till stan och handlat. Vi har haft fotbollskvällar ombord på Gizmo-Olearys som i år har tagit med en 32”-Tv. Trevligt då det ändå regnat på kvällarna.
Rökeriets räkor var goda så det blev en god räkmacka på lördagskvällen.
I dag har det varit bilträff på kajen och restaurangen hade gratis fika till alla. Reflektioner i övrigt om Oxelösund och Fiskehamnens gästhamn. Gästhamnen drivs sedan något år i ny regim, berättade den förra entreprenören som vi träffade i gästhamnen. Priserna i hamnen har gått upp. Restaurangen är delvis renoverad och maten var god men lite dyr.
Ombyggnaden är tydligen inte klar för det var nästan inget varmvatten i duschar och handfat. Vilket vi påtalade då vi förnyade hamnavgifterna. Ibland saknades pappershanddukar och toapapper.
Uppe i stan var det byggarbetsplats runt ett butikshus och många butiker var borta.
Den inre gästhamnen vid badhusviken hade en tynande tillvaro med endast tre båtar. Här var priset ändå 200:- lägre än fiskehamnen. När vinden låg på sydost under lördagen så gungade det rejält där. Tre båtar i en hel gästhamn första veckan i juli!? I fiskehamnen var det dock fullt.
Några båtar i fiskehamnen hade lånat platser i OXSS hamn där det fanns många lediga platser. Ute och seglar eller inte uthyrda? Där låg även en tysk racer som seglat Gotland Runt och kommit 8 i grupp och 35;a totalt. De hade nu tidsbrist att komma hem till Tyskland. Sydvinden sinkade.
Jag seglade Mälarrodret förra året 2023 då det var premiär. Det var en trevlig segling men väldigt vindfattig.
Så var det dags igen och på fredagen startade vi 5 båtar med ny startlinje vid Hässelby Holmes udde, där det finns en enslinje för tisdagsseglingar.
Banan var den samma som förra året. Målgång flyttad några hundra meter till tvärs grönpricken vid Norrsundet.
Jag startade 18:16:33 som sista båt. De som startat tidigare hade ändå bara kommit ut på Lövstafjärden. I svag läns segade jag mig ut på Lambarfjärden. Efter Lambarön kom regn och också vind. Det vart spinnaker ända till Norrudden där det blev några krysslag genom Skeppsbackasundet. Upp med spinnakern igen vid Göholmen.
Därefter följde en lång läns ända upp till Fageröflisan. Jag var nu tredje båt. Vid rundning 21:30 konstaterade jag att det var ca två timmar tidigare än 2023. En Omega 30 hade nu tagit täten och som andra båt var Marcus Mollander som arrangerar denna segling. Mörkret föll fast det inte blir så mörkt en vecka före midsommar. De två första båtarna tog ett spår långt ut mot Fagerön medan jag kryssade på vindskiften i 3,5-6 m/s nära rumbline. Nästa rundning var Rundskär och sedan ner till Tuna holmar. Jag förberedde Code-1 inför halvvinden till Hallstaskär men den kom aldrig upp för det vart för brant.
Efter Hallskär så körde jag Coden en kort bit innan jag bytte till Spinnaker. Omega 30 var fortfarande först. Avstånd är ju svårt att bedöma i mörker men ibland trodde jag att jag tagit in lite. Markus var nu strax före och skar lite mer på länsen. Vid rundningen av Fagerön så var jag inte så långt efter. Men Markus kunde hålla en högre kurs med sin spinnaker än jag, så ja kom lite efter ändå. Ner mot Vråksundet började jag närma mig igen. Jag har bott i sommarhus på Alholmen i 60 år så jag tänkte att jag skulle ha lite nytta av lokalkännedomen här. Seglade nära Alholmen och fick bättre vind då vi kom i lä av Lagnö. Där passerade jag Markus.
När vi kom till Dävensö så avtog vinden. Snopet då vi bara hade en sjömil kvar till målet vid Norrsundet. Vi strök utmed vassen med pinad höjd för att slippa slå. Omegan låg nu parkerad i bleke vid Skeppsbacka 1700m från mål.
Markus och jag fick konstiga vindar mellan 0,3-0,8 m/s fram till Skeppsbackasundet där SO vinden kom till baks med 1,5 m/s. Målgång vart för mig 04:58:40 som andra båt, vilket var sex timmar snabbare än förra året.
Efter målgång så skulle vi samlas vid vår klubbrygga för regattamiddag och prisutdelning under lördag eftermiddag. Jag svajankrade i viken för att inte väcka de båtar som låg vid bryggan och för att få några timmars ostörd sömn.
Vid 12-tiden åkte jag in till bryggan och det vart eftersnack och after sails. Senare god mat och dryck som Markus ordnat samt prisutdelning.
Under förra våren så krånglade ankarspelet bak, som var ett Lewmar S2000 med blyad lina. Ibland så ramlade inte ankaret i och man kom in till bryggan eller berget med ankaret snyggt dinglande kvar i däverten. Irriterande.
Eller så när ankaret skulle upp så slirade linan i kbailaret. Vi har redan bytt ankarlina en gång sedan vi köpte spelet och nu var frågan om vi skulle satsa ytterligare 2-2.5´kronor på en ny lina. Det blir ju dyrt om man skall lägga ut dessa pengar var och vartannat år. Så fick jag se att Biltema har en blyad lina för 1599:- 45m lång och 15mm diameter. OK! Ankarspelet får gå till ”andra chansen” och får hänga med ett år till. Under 2023 fungerade det ganska bra men i år så krånglade det vid vartenda ankring under våren. Ett problem kan vara att fallhöjden från kabilaret och ner i botten av förvaringen är för kort. Ju högre fallhöjd desto bättre för att undvika kinkar då linan skall ut. Men att det slirar beror bara på kombinationen av lina och kabilar.
Nu fick inte spelet någon mer chans utan jag bestämde mig för att byta till band. De som använt band många år utan ankarspel är vanligtvis nöjda då bandet kommer ut ur sin kasett och inte trasslar. En båtkompis hade bandet löst i ett fack och det fungerade också bra.
Jag fick en offert från Anchormatic på lösa delar hellre än ett färdigt paket då vi redan har en bra dävert och en fungerande fjärrkontroll. Priset vart ca 28´kr för spel med display, 60m band, genomföring i rostfritt samt en brytrulle. Jag fick också ett inkopplingsschema för min befintliga fjärrkontroll och det var i princip bara att koppla in två trådar för upp/ner från befintlig RF-mottagare och knapp.
Montering
Jag hade sedan tidigare en hylla i aktre stuvfacket för förvaring av en hink. Ett utrymme som var svårt att använda till något. Denna hylla kom att bli basen för en ny starkare hylla som spelet kunde monteras på.
Först så sågade jag till en bit plywood som jag tog från mina gamla skrotade kistbänkslock. Mycket bra kvalitet. Plywooden slipades med 40-papper för att få bra fäste. Sedan slipade jag den befintliga hyllan och skrov och skott på sidorna. Blandade epoxi med filler och microballonger och limmade den nya hyllan på befintlig. Sedan lade jag en hålkälsfog med förtjockad epoxi i kanterna för att skapa en bättre radie för glasfibern
Därefter plastade jag fyra lager med remsor upp från hyllan på skrovsida och skott. Sist lade jag två lager över hela hyllan och upp på sidorna. Efter en dags härdning provade jag att stå på hyllan och den känns solid.
För att få spelet att komma i riktning mot det tänkta hålet på akterspegeln behövdes två kilar. Dessa gjorde jag av tre lager plywood som limmades ihop med epoxi.
De kilformade bitarna skruvades fast i två extra hål i spelet för enklare montering och framtida service med fyra plåtskruvar.
Det finns några mått att beakta och ett är avståndet från spelet till första brytrullen men det uppnåddes med marginal. Hålet på akterspegeln behövde vara lite lägre än det befintliga som varit för linan så där fodras en del funderande innan hålsågen startades.
Den största aspekten var att brytrullen skulle få plats på insidan.
Hålet som syns högst upp är det gamla hålet. Det nya hålet kom längre ner.
Efter mycket funderande och vrida och vända på rullen så kom en seglarkompis på att man nog behövde en kloss på ena sidan för att få rätt vinkel. Han har tidigare jobbat med maskineri och annat för ridåer och scener på teater och biografer så han har ett bra öga för vinklar och dragriktningar. Med en kloss på plats så var nu egentligen allt färdigplanerat och kunde börja fästas.
Hålet på akterspegeln plastdes igen med epoxi och glasfiberfiller som sedan spacklades med gelcoatspackel. Detta jobb är inte riktigt avslutat utan skall få lite mer finish
Inkoppling
De befintliga kablarna från Batteriet var bara att flytta till strax under hyllan där de skarvades med kablarna från spelet. En låda med plint följde med spelet och monterades strax intill. Lådan vart lite svår att fästa på den limmade plywoodbiten men fästes enkelt med superstarkt kardborre.
Kabeln från fjärr och befintlig knapp, två trådar, skarvades och förlades i slang fram till kopplingsdosan och kopplades in i medlevererad plint.
Nu var det endast display/kontrollpanel kvar att montera. Då jag inte ville göra något stort hål i sittbrunnen gjordes i stället en plywoodbit som fästes i spelet och kistbänksväggen. Skyddad under kistbänkslocket. Vi kommer förmodligen mest använda befintlig fjärrkontroll för manövrering men kan ändå lätt se status på spelet och utmatad bandlängd.
Kopplingsschema
Efter uppstart och första kontroll så programmerade jag ett första stoppläge för sköljning och därefter ett stoppläge då ankaret ligger i däverten.
Så här fungerar det.
Efter nu sju ankringar så fungerar det perfekt. Både ut och in. Det vart mer plats i stuvfacket. Mindre fukt gentemot linan som alltid var blöt. Senare skall facket målas och hyllans kanter rundas av men det får vara så här nu under sommaren.
Vi har sedan tidigare ett enkelt solskydd, som inte är så enkelt. Det är ett kvadratiskt med ”pinnar” som skall sättas ihop.
Oftast täcker det inte heller hela sittbrunnen. En klubbkompis tipsade om ett enkelt solskydd från IKEA. Dyning. Passande namn till båt.
Vi köpte ett och testade. Priset var 499:- och måtten är 4,5 x 3,6m. Vi spände en tamp mellan akterstag och mast och lade tyget över. Fäste med medföljande snören i mantåg och andra lämpliga punkter.
Mycket enkelt och snabbt att få upp. Måtte det nu bli mycket sol i sommar.
Det gamla solskyddet får ligga kvar i båten tills vidare.
I förra inlägget beskrev jag hur jag tillverkade egna manluckor till vattentanken. Min seglarkompis med annan Linjett 35 hade köpt två luckor till sin vattentank för att komma åt att rengöra.
Nu skulle även vår tank rengöras. Vi öppnade upp kojbotten och skruvade bort en fast plywood bit. Vad hittar vi då!
Jo tanken har redan en manlucka.
Så stor så man kommer åt båda sidorna inne i tanken med locket av.
Jag funderar på om den är eftermonterad av någon av de två tidigare ägarna. Det fanns spånor och en skruv i tanken och väggarna hade en brun beläggning. Ewa skrubbade ur tanken med lite diskmedel, svamp och borste. Sedan försökte vi skölja tanken genom att använda en spolpump som jag renoverat under vintern. Spolpumpen läckte som ett såll och får väl användas som reservdelar till befintlig pump. Allt tvättvatten sögs ur med en impellerpump från Biltema och ett långt mässingsrör. Praktisk till många saker. Spån och skruv torkades upp med trasa. Det konstiga ”klonkande” ljudet kommer från flottören på tankmätaren. Flotören glider på en stång och hålet är ganska stort i centrum. Därför rör sig flottören i sidled och ljudet fortplantar sig i tanken. Inget att göra åt således.
När jag besökte min kompis Linjett 35;a så visar det sig att han har en större tank med två skvalpskott och tre sektioner. Där det finns en liten manlucka i mitten med givaren monterad. Han har även en större bränsletank. Det skiljer lite mellan årsmodellerna.
Locket återmonterades och vi drog alla skruvar korsvis med skruvdragare och moment. Lite ytterligare städning runt vattentank och under förpikskojen behövs men det får vänta tills vi har tillgång till rinnande varmvatten efter sjösättning.
På durken i sittbrunnen fanns en ”Rut-durk” som troligen är från 1991. Alltså 33 år nu. Den har jag lagat flera gånger då teaklisterna släppt från varandra och från ramvirket. Nu fanns ingen återvändo längre. Antingen göra en ny ”rut-durk” eller göra en annan typ av durk. Efter lite sökande på Youtube så hittade jag en metod att göra en rut-durk. Ganska svårt och man behöver maskiner med bra precision.
Vad finns det för alternativ? Ett alternativ är ju att göra en nåtad durk som limmas mot sittbrunnsdurken. Ett annat att göra en löstagbar durk av längsgående ribbor med mellanrum.
Jag fastnade för det förstnämnda. Sökte på Blocket och hittade ett parti med teak från 1986 som inte blivit använt. Jag köpte rubbet för 5.000:- och fick 76 löpmeter teakribbor plus en del andra lister och lite plywood.
Jag byggde ett arbetsbord i garaget av två bockar och en plywoodskiva. Därefter mallade jag av sittbrunnen på tjock byggplast. Mallarna fördes sedan över till arbetsbordet. Jag kunde även använda rut-durken som jämförelse.
Listerna var 45 mm breda och med rundade kanter åt ett håll. Dessa kanter lade jag nedåt. Jag började kanske lite omvänt med att först göra listerna i mitten och sist ramverket, men det var för att kunna anpassa ramarna så att slutmåttet passade på durkytan.
Efter att ha räknat ut hur många lister som skulle behövas så limmade jag dem kant i kant med vattenfast trälim. Alla lister gjordes någon decimeter längre än slutmåtten. En rak linjal togs med i limningen för att få allt rakt.
När det torkat vände jag på hela kakan och fogade i rundningarna med förtjockad epoxi. Detta för att få dem att hålla ihop bättre under arbetes gång. När allt torkat och härdat kunde jag fräsa spåren för nåten. Lite annorlunda sätt än att använda teakribb med färdig fals. Jag använde min raka aluminiumlinjal som anhåll.
Och fräste mitt i limfogen vilket var lätt då fräsen har en markering för mitten.
Jag fick limma ihop två lister som raksågats för att få rätt bredd på kantlisterna. Det går åt många tvingar.
Därefter började jag med ramvirket. Jag kom på att jag måste göra ett urtag bak där självlänsarna är. De har ju tidigare dolts under rut-durken. Så jag fick justera mallen lite.
Där gjorde jag också en anpassad bit som en del av ramen. Det var nu lätt att fixera alla bitar mot arbetsbordet med små klossar och skruv vartefter ramvirket skulle passas in.
Den längsgående ramen kunde först passas och sedan fixeras med 4mm mellanrum för nåten.
Ett antal småklossar med 4mm tjocklek användes som distanser när alla bitar skulle passas in.
När alla rambitar var klara så fixerades mitt-delen med list, kloss och tving och allt förbereddes för nåtning.
Allt nåtades och efter härdning skrapade jag och slipade.
Småbitarna
Nu var det dags att göra de mindre bitarna som är på ömse sidor om durken. Dessa gjordes på samma sätt som den stora durken.
När alla bitar var klara så gjordes en ”Dry-fit” i båten. En bit fick justeras 3mm annars var alla mått rätt.
Nu skulle allt limmas på plats. Jag började med att slipa ner halkmönstret och tvättade med aceton.
När detta var klart gjordes ytterligare en ”dry-fit” där jag provade ut hur allt skulle fixeras vid limning. Den stora biten kunde fixeras med träribbor som spändes mot olika kanter i sittbrunnen. En tvärgående planka sattes också mellan handskfacken och mot denna spändes tvingar ner och tyngder lades på. Runt durken limmade jag några små klossar med smältlim för att fixera durken på rätt plats.
När allt var klart och uttänkt så inväntades rätt dag med hyfsad värme för att kunna limma. Jag använde Sikaflex 298 och spred ut med en tandad spackel.
De mindre bitarna limmades någon vecka senare och där vart det bara tyngder.
Efterjobb
När allt härdat någon vecka så trimmades alla kanter från överflödig massa. Trots tejp runt om så tränger det ut lite där man inte tänkt sig. Det färdiga resultatet blev så här.
Det som återstår är att göra någon form av sil till självlänsarna där man annars garanterat kommer att tappa ner saker.
Rengöra vattentanken… …har jag aldrig gjort! Men något ”klonkar” också i tanken då båten gungar och man skall sova. Tanken ligger under förpikskojen. Det enda hålet ner i tanken är där nivågivaren sitter. För en ordentlig rengöring och inspektion av vad det konstiga ljudet kommer ifrån, behövs två manluckor. Watski hade ”rabatt” på lucka från Kronobryggan under hösten, runt 1600:-. Det konstiga var att den var restnoterad. Då kan man ju ha extrapris! Man kunde anmäla sitt intresse tills den kom i lager. Så jag fick ett mail efter några veckor då den åter var i lager. Då till ordinarie pris 1969:- Tack Watski!!! (2.269:- på Hjertmans)
Bild från Kronobryggan AB
Finns det billigare manluckor! I plast kanske? Eller varför inte i aluminium?! Från detta Youtube-klipp fick jag mycket input. Nu fans den undre ringen inte längre att köpa så jag fick tillverka båda delarna från aluminiumdiskar.
Aluminiumdiskar i storlek ⌀140 och 5mm tjocka finns på e-bay. Från sådana diskar kan både den undre ringen och locket tillverkas. Jag beställde 4 diskar till en kostnad av 19 €/st + frakt med leverans från Tyskland https://www.ebay.com/str/metallehrnsberger
Inspirerad av videon på Youtube så beställde jag också en hålsåg ⌀100mm med karbid-skär. Den jag hade i ⌀100mm var gammal och slö och hade penetrerat rostfri tank två gånger tidigare. Den nya kostade 400:- + frakt.
Innan paketen kom så gjorde jag en ritning i Autocad hur hålen skulle fördelas och centrum för hålsågen.
När det var dags att borra så vart arbetsgången följande. Två diskar tejpades ihop med dubbelhäftande tejp.
Ritningen som skrivits ut i skala 1:1 (och kontrollmätts) klistrades på med lite kontaktlim. Jag markerade med körnare de åtta hålen och centrum. De åtta hålen i ytterkanten borrades sedan med ⌀5mm borr. I brickan som skall in i tanken skall det senare gängas M6. Därefter delade jag på de två brickorna efter att ha gjort en markering hur de satt ihop vid borrningen utifall geometrin inte blir 100% symmetrisk. Den delen som skall bli brickan skruvades fast i en träskiva och sattes fast i pelarborren.
Pelarborren växlades ner till lägsta möjliga varvtal 230 rpm. Med den nya hålsågen så borrades centrumdelen ut. Ett kladdigt jobb med mycket av Biltemas skärolja. Hålsågen var otroligt vass och det var mycket enkelt att borra i 5mm aluminium.
I den utsågade ”brickan” sågades en öppning för att den skall gå att trä ner i det kommande hålet i tanken. 5mm hålen gängades för M6 bult.
I den andra delen, som skall bli locket, borrades 5mm-hålen upp till 7mm för att passa till M6 bult. Bult, bricka och mutter inköptes från Clasohlson. Bultarna skruvades från undersidan och låstes med låsvätska. En 2mm gummiduk till packning inköptes från Biltema för 75:-/st och skars till. Hålen knackades ut med huggpipa. Den färdiga manluckan ser ut så här från översidan
Nu återstår att borra upp två hål i vattentanken samt en ordentlig rengöring av den. Locket kommer att användas som mall för de åtta hålen för bultarna för att få allt att passa. Kostnaden för två manluckor vart 1.300:-. Långt under vad EN manlucka kostar från Kronobryggan eller Watski.
Jag återkommer med nytt inlägg då det jobbet är klart.
Flera vinterjobb planerades men alla blir inte genomförda.
Nedan är några av de större jobben som jag planerade:
Göra om 12V elen i och runt elcentralen
Göra om Landströms-centralen och kablar runt den
Byta kylaggregatet
Nya dynor till salongen
Ny durk till sittbrunnen
Kolla upp tankmätaren i vattentanken + rengöring
Men vad blir gjort då?
Ett projekt som inte var planerat är ändå klart. Nytt masttoppsbeslag.
Men varför då? Jo när jag beställde mitt förra storsegel var jag väldigt tydlig att det inte fick ta i akterstaget. Jag vägrar att ha en ”fjollatta”. Storseglet vart bra och seglet fastnar aldrig. Den nya storen från 2023 skulle vara exakt som den tidigare, men fastnar i akterstaget vid lätt vind. Man får bak och ruska i akterstaget för att seglet skall komma förbi. Trist.
Så jag började fundera på att göra något åt toppbeslaget så att akterstaget kom längre ut. Jag inventerade mastskjulet hur andra master var gjorda och fann dessa varianter.
Påbyggt med profil
Påbyggt med plattjärn
Original Selden på nyare mast
Och så denna i Kolfiber
Det lockade ju att göra ett nytt toppbeslag i kolfiber men efter lite undersökningar så visade det sig att kolfiber var lite svårt att få tag i. Allt går ju naturligtvis att beställa men kolfiber är dyrt.
Så att plagiera Selden original-beslag kanske vore enklast. Det stack ut ca 300mm bakom mastprofilen. Lite skillnad mot originalet.
Jag började titta på nätet efter aluminiumprofiler som var 6mm tjocka. Originalet är 5mm och det långa Selden 8mm. Jag hittade en firma i Tyskland med leverans från Polen. metalNow https://www.metalnow.de/
Där hittade jag 60x60x1000mm för ca 20€ + frakt. Man kan få det lackerat men det skulle ju ändå bearbetas så det gick bort. Medan jag väntade på leverans så mätte jag upp det befintliga beslaget och ritade ett nytt i AutoCad.
Den nya toppen skulle blir ca 250mm längre än originalet. Jag ritade och räknade lite på ett foto och kom fram till att vid övre lattan, som fastnar, blir det extra avståndet 45mm. Vi får se om det stämmer senare.
Efter att ha konsulterat en seglarkompis så breddades den bakre delen något. Han poängterade också att distanserna mellan halvorna skall vara lite stora så att det blir vridstyvare.
När profilen kom några dagar senare så var det bara att börja mäta, kapa, slipa och fila.
Det här är första snitten. Ritsarna ritas i tusch för att bli tydligare. Till min lilla bandsåg från Metabo så köpte jag ett metall-blad.
Efter ett antal sågsnitt, såg det ut så här, med träklossar som distanser fästa med smältlim. Nu kunde jag göra en första test på masten. För att trissorna till storfallen skall få plats så är avståndet mellan halvorna givet. Med tjockare material så blev hela beslaget 2mm bredare och gick inte ner i urtaget i masten. Men det får åtgärdas senare.
Men hur kapar man en sådan rakt i vinkel utan svarv? Jag justerade min bandsåg både en och två gånger och provsågade med på olika träbitar tills jag var nöjd. Gjorde ett stopp och kapade i mått 30mm.
Efter några försök så var de hyfsat bra men jag fick ta fram kunskaperna från verkstadspraktik på gymnasiet då jag fick öva med fil på järnbalkar. Till slut så hade jag ett antal distanser som var lika långa och i 90º.
Nu kom nästa svårighet, att borra och gänga exakt mitt i distanserna. Men då kom en 89-årig seglarkompis, som följde projektet, med denna ide: Man borrar ett 20mm hål i en träbit med pelarborrmaskinen. Man borrar inte helt igenom utan sparar lite trä. Och använder en träborr med spets. Då får man en anvisning om mitten. i botten på hålet. Där borrar man ett mycket litet hål genom resten av träbiten. Sedan stoppar man ner distansen i hålet och från det lilla hålet underifrån kan man nu med en smal körnare märka ut mitten. Tänk va bra det är med kunniga kompisar… 🙂
När man sedan har ett körnmärke så vänder man på träbiten och sätter distansen med markeringen uppåt. Då går det med bra precision att borra i märket och distansen sitter i vinkel.
Nåväl, en svarv är naturligtvis bättre men detta vart tillräckligt bra. Efter borrade hål gängade jag för M6 och beställde rostftri skruv, som måste vara helgängad, från Rostfriskruv.se. Snabba leveranser direkt i brevlådan.
Nu kunde beslaget skruvas ihop och nedan ser man skillnaden mot originalet.
Jag skruvade isär alla delar och sprutlackade allt, först med Biltemas primer för aluminium och sedan ett antal lager med en ”Selden-grå” färg som också fanns på Biltema.
När det härdat några dagar skruvades allt ihop. Nu med fäste för Windex och fäste för en platta överst för lanterna och vindgivare.
Nu var det dags att montera på masten men först fila av 1mm på varje sida i mastprofilen eftersom det nya beslaget med tjockare gods är 2mm bredare.
När beslaget passade och skruvades fast så kom ett bakslag. Eftersom godset är tjockare så kommer beslaget också lite längre akterut. Detta gjorde att de två fästbultarna inte linjerade riktigt med ytan där muttern sitter.
Detta kan möjligen påverka hållfastheten. Belaget skulle kanske skruvas bort igen och slipas av i framkan men i stället tillverkade jag två kilformad brickor 15x15mm och vinkeln bara efter ”ögonmått”. Detta vart bättre.
Så med allt återmonterat ser det ut så här.
Kostnaden för allt vart runt 800:- med färg och skruv. Troligen MYCKET billigare än ett original från Selden. Om storen går fri från akterstaget visar sig i vår.
Inför semesterseglingen så startade ju inte motorn, som jag skrev om tidigare. Det var en dålig kontakt i motorkontrollen som gjorde att den vart helt strömlös. Jag funderade under sommaren på vad bästa lösningen skulle vara. Boxen bredvid motorn har ett kretskort som är ingjutet i boxen så där går inte att byta ut kontakten till något bättre än nätverksuttag.
Men en bättre nätverkskabel kunde man väl hitta? Redan i Kalmar under sommaren så köpte jag en Cat-8-kabel på Kjell o Company.
Sedan funderade jag vidare på anslutningen uppe vid motorkontrollen. Jag kom fram till att det var bäst att behålla nätverkskontakten även där, så allt är original. Men det skulle behövas något bättre än originalets RJ45-uttag. Jag hittade denna hona med skruvanslutning. Så en sådan beställdes från en nätshopp.
När vi kom hem till Kvarnviken tog jag tag i detta och bytte ut original, klena, nätverkskabel mot den nya Cat-8. Den var lite bökig att få in i motorboxen, men det gick till slut.
Vid motorkontrollen klippte jag bort skarven som jag lött ihop tidigare. Sedan skalade jag kablarna från kontrollen och monterade små hylsor.
Nu behövde jag lista ut i vilken ordning som ledarna skulle skruvas fast i plinten för den var inte märkt.
När allt var kopplat och klart provstartade jag motorn och kontrollerade instrumentets alla funktioner. Allt fungerade som det skall och motorkontrllen och motorboxen skruvades ihop.
Jag har fått lite indikationer på att Lombardini funderar på en uppdaterad motorkontroll. Förhoppningsvis med bättre anslutningar. Allt har fungerat klanderfritt resten av säsongen.
Jag har tidigare skrivit om hur man ”lurar” sin Isotherm ASU att inte starta och stoppa ideligen när man bytt till litiumbatterier.
Men varför gör den så med Lithiumbatterier?
Det här är vad jag mätt och räknat ut i Amerona.
ASU Kylen i läge Auto startar nedfrysning då spänningen är över 13,2V (motorn laddar). Och det är väl gott och väl med blybatterier som kanske ligger på 12,5-12,8V i viloläge.
Batterispänningen vid min mätning med Lithiumbatterier var 13,3V (SOC 62% och 1A laddning från solpanelerna). Eftersom 13,3V är över kylens triggerpunkt 13,2V så startar kylen på nedfrysning. På lågvarv. Enligt manualen drar den då 2,5-3A.
Min kyl drog 2,6A. Men… Spänningen vid kylen sjönk från 13,3V till 12,4V direkt när kylen startat. Spänningen vid batteriet var dock fortfarande 13,3V. Enligt manualen stoppar kompressorn frysläget vid 12,7V.
Alltså har vi ett spänningsfall i kabeln på 0,9V vid 2,6A. Är inte det mycket?
Om vi räknar ut med ohms-lag vad resistansen i kabeln borde vara så får vi R=U / I => 0,9 / 2,6A = 0,35Ω
Jag räknade ut att det är ungefär 4m från elcentralen till kylen. Alltså 8m ledare fram och till baks. (Sedan är det en matning från batteriet upp till panelen också).
Kopparkabel har värdet 0,0178 Ωmm2 / m ledare.
Detta ger 0,0178 * kabelarea * 8m = 0,35Ω
Alltså 2,5mm2 kabel. Vilket också stämmer.
Med blybatterier så ligger vi på 12,5-12,8V med motorn avstängd. När motorn startar får vi ganska snabbt 13,2V och snabbt högre ändå, uppemot 14,4V. Och då spelar inte spänningsfallet på 0,9V någon roll. Det är fortfarande över 12,7V där kylen stoppar frysläget.
Men med Lithiumbatterier ligger vi strax över den magiska gränsen 13,2 då frysläget kickar in. Utan laddning från motorn. Det var därför jag monterade dioder i serie med plus-ledaren för att dra ner spänningen vid kylen under 13,2V. Men den kommer ändå över det värdet när generatorn laddar.
Men om vi byter till 10mm2 mellan panelen och kylen?
Ja den är ju 4 x grövre så då blir spänningsfallet ¼ av 0,9V alltså drygt 0,2V. Då borde spänningen med kylen i frysläge bara sjunka från 13,3V till 13,0V. Vilket är över de 12,7V när frysläget stänger av sig.
Så detta är ett alternativ mot att ”lura” kylen med dioden, att i stället minimera spänningsfallet. Kylen kommer gå på nedfrysning tills vi i stället har –14°C i kylmagasinet. Högre strömförbrukning men kallare i kylen.
Min manual för ASU säger inget om vilken kabelarea som behövs. Man får ta höjd för när kylen går på högvarv med dubbla strömförbrukningen.
Det här måste vi ju prova. Återkommer när jag bytt till en grövre kabel.
Update 2023-09-16 Efter att ha bytt matningskabeln till en 10mm2 kabel så startar kylen som tänkt vid 13,2V men går nu tills temperaturen i kylmagasinet är ca -12º. Detta kan vara ganska länge och det blir väldigt kallt i boxen. Men den startar och stoppar inte längre med kota intervaller. Så teorierna ovan stämmer.
Hängde ni med på allt detta?
Sammanfattning:
Den höga spänningen i Lithiumbatterier gör att kylen startar på frys
Spänningsfallet i kabeln vid drift gör att kylen stänger av sig
Vi hade nu väntat ut regnet i 14 dagar och såg äntligen en lucka att komma iväg på en längre tur. Allt var packat och förberett sedan i går. Efter ett ärende i stan så fyllde vi bilen med kassar och väskor. Mat för sju dagar i kylväskor.
Klocka 13 stängde vi dörren. Klockan 15 är det sista broöppning innan stopptiden fram till 19 vid Nockebybron. Trots tidspress gjorde vi ett stopp för en hamburgerrestaurang-lunch på väg till hamnen. 13:30 lastar vi över till en vagn i hamnen. Ewa tar ut allt till båten medan jag kör bilen till garaget och cyklar tillbaks.
14:20 var vi klara för avfärd. Det tar 18 minuter bort till bron så vi har lite marginal. ”Vi kan väl starta motorn så att vi ser att den fungerar”, säger jag. ”Varför skulle den inte det” tänker jag medan jag slår på huvudströmbrytaren. Ger lite gas för höjd tomgång innan jag vrider på nyckeln. STEN DÖD! Det brukar alltid pipa till i summern innan displayen lyser rött. Inget händer. Jag går ner och kollar igen att jag vred huvudbrytaren åt rätt håll. Jodå allt är rätt men STEN DÖD!
Nu utbryter en viss stress. Den gick ju felfritt då vi kom hem. Varför fungerar den inte nu. Fram med multimetern och mäter på motorn. Jodå, där finns pluss och minus 12,77V. I motorrummet så finns elektronikboxen till motorn som sedan är kopplad med en kabel till motorkontrollen i sittbrunnen. Jag drar mig till minnes att när jag fick ett uppgraderat kort också såg några säkringar på kortet. Bort med dynor, luckor, fram med mejslar och skruvar av locket. Tar ut en säkring i taget och kotrollmäter med instrumentet. Alla är hela!
Men va fasen… Åska?! Ringer Arken Teknik som har levererat motorn. ”Hej Patrik på Arken Teknik. Vi har semester vecka 32. Du kan maila så återkopplar vi nästa vecka. Om det är akut så skicka ett SMS”. Jag skriver kort att motorkontrollen är stendöd men säkringarna hela. ”Finns något mer att kolla”. Efter tre minuter ringer Patrik. Vilken service!
Vi resonerar lite om vidare felsökning. Jag tar jord från motorn och kontrollmäter vid panelen. Ingen spänning.
Tar ut kabeln som är en vanlig nätverkskabel CAT5. Pillar in mätspetsarna i RJ45-kontakten. ”Där finns 12,77V” Alltså avbrott internt i panelen.
På bilden kan man skymta RJ45-honkontakten i nederkant.
Vi böjer och bänder i kabeln medan vi mäter men ingen spänning. Jag bestämmer mig för att ta isär RJ45-honan. Det är en vanlig kontakt som man har i datauttag.
Lossar den oranga tråden som är pluss in till panelen och skalar den för att kunna mäta. Den är hel! Alltså var det dålig kontakt i knivkopplingen i kontakten.
Vi har rådslag om hur vi fixar detta på bästa sätt just nu. Vi eller jag, beslutar att kapa båda kablarna och löda ihop dem. Ewa letar fram lödkolv, krympslang och lite tänger. Vi klipper, löder och skarvar tråd för tråd. Nätverkskabeln mellan box och panel har otroligt tunna trådar. Inte så bra.
Med allt lött och krympslang på så lindade jag på lite vulktejp.
Allt stripades innan det var dags att prova att vrida på nyckeln. Först på med huvudbrytaren. Ewa vrider på nyckeln: ”Piiiiip” Yes! Vi provar att starta för att se att display och varvräknare fungerar. Jodå allt var ok.
Vi skruvar till baks panelen, locket på boxen i motorrummet. Lägger på luckor och dynor och städar bort verktyg.
Broöppningen då? Ja nu var klockan 17 så vi var två timmar försenade. Men nu är vi fångar i ytterligare två timmar. Det kommer regn så vi kan lika bra softa i två timmar och fundera över varför det vart så här och hur man kan förbättra dessa kopplingar.
Klockan 19:10 kommer vi äntligen genom bron och kan fortsätta mot Södertälje sluss. Vi planerar för en kortare dagsetapp då det blir sent. Vi svajar i Sillviken. Jo den heter faktiskt så fast det är i Mälaren.
Kvällen avslutas med lite festligheter då kapten i dag blir ett år äldre än matrosen.
torsdag
Start klockan 09:00 med kurs mot Mälarbron där man i år endast har öppning vart annan timme på grund av stora ombyggnader i kanalen. 11 blir det då det tar två timmar för motor. När vi närmar oss bron så ser vi två båtar som väntar söder om bron. När klockan passerat elva med tio minuter så anropar vi slussen på VHF 14. -”Södertälje Sluss. Stand By”, blir svaret. Efter ytterligare 10 minuter utan att något händer börjar vi ana oråd. En dörr står öppen i brofundamentet och där inne jobbas det. Efter ytterligare några minuter så går en man över till kontrolltornet. Plötsligt tänds alla ljus på broklaffar och signalsystemet. ”Bron öppnas inom kort”.
När vi kommer ner till slussen så är den stängd. Hur går det nu då med 11:15-slussningen??? Anropar slussen utan svar. Slussportarna öppnas efter en stund och vi glider in trots att vi kan skymta en röd signal bakom alla pålmaskiner och kranar. Slussvakten kommer ut och tar betalt utan kommentarer. Sedan blir det ytterligare femton minuters väntan innan slussport och bro öppnas. Arbetspråmar, pålmaskiner och kranar svängs undan och vi kommer äntligen ut. Ut till friheten. Inte en bro eller sluss finns i vår väg de närmaste veckorna.
Vi går för motor till Brandalssund och sedan kryssar vi till Arkholmarna som blir lagom långt. Fin lä vid norra bryggan.
När jag skriver detta så händer något helt oväntat. Det serveras en nygjord semla och en rykande kopp med the.
När det var så varmt i juni och vår kyl var lite för varm så försökte vi också göra locket tätare. Vi har ju senare förbättrat isolering och ventilation. Se tidigare inlägg.
Men en ordentlig packning i locket skall det ju vara. Om man bara limmar dit en vanlig ”fönster-list” så går inte locket att stänga riktigt. Packningen blir för tjock.
Så jag skruvade bort locket och tog hem det. Med en notfräs i fräsen, uppsatt i mitt hemgjorda fräsbord kunde jag fräsa bort några millimeter på undersidan av locket.
Jag var först till Hornbach och köpte tätningslist och kardborreband. Tätningslisten klarade tjocklekar (springor) på 1-6mm så jag bestämde att fräsa bort 2,5mm
Fräsen är en skiv-not-fräs
Mitt hemgjorda anhåll, som bara är en träregel justerades så att jag nådde in lagom långt. Höjden på fräsen justerades så att avverkningen vart just 2,5mm.
Alla kanter frästes så långt in som det gick för isoleringen. Därefter tvättade jag ytan och lade på ett lager epoxi innan jag limmade fast tätningslisten.
Hela träskivan fick en strykning med Epifanes matta fernissa innan jag klistrade en smal remsa av kardborreband, den luddiga delen, på träskivans kant.
När luckan var återmonterad så tätade den mycket bra och är till och med lite trög att stänga.
Ett tipps från seglarkompis var att man skall ha en skiva i botten av kylen där det skall vara ett mellanrum under så att kylan kan rinna runt i hela boxen. Han hade en rostfri plåt med många hål och nedvikta kanter.
Jag for iväg till Biltema och köpte en polykarbonatskiva. Sågade den i mått efter boxens botten och gjorde därefter ett antal hål med hålsåg Ø25mm. Som distanser så satte jag ett antal små stift sådana som man lägger hyllplan på i Ikea-möbler. Nu kan kylan fortplanta sig under alla varor över hela boxen.
Jag hade beställt en ny termometer från Amazon med dubbla givare och lysande siffror för 123kr . Den gamla inne/ute-termometern togs bort. Den har hela tiden visat en grad för varmt.
En liten trälåda tillverkades som termometern passade i och sensorerna drogs in i kylboxen. Den ena fästes på kylmagasinet och den andra på väggen mitt i boxen.
Vid prov under några dagar så ger ”Auto”-inställningen -9,7°C i klylmagasinet och boxen i övrigt var 2,4°C i den andra delen. Kylen har troligen gått på nedfrysning under dagarna då solpanelen laddat. Spänningen ligger normalt på 13,3-13,4V och kylen startar ASU-läget vid 13,2V. Strömförbrukningen var -12,5Ah. Temperaturerna är enligt manualen -10 – -14°C vid ASU (>13,2V) och i ”Economy” läget så skall temperaturen på kylmagasinet vara -1° – -6°C och det är väl i detta läget som det blir lite för varmt i boxens bortre del.
Med inställning manuell och ratten på hälften så vart temperaturen -2,5°C i kylmagasinet och 7,3°C i den andra delen.
Det är just detta jag är lite tveksam till numera, att Isotherm ASU mäter temperaturen i kylmagasinet och inte i boxens övriga del.,
Nu sitter vi och kurar i ruffen medan regnet smattrar på rufftaket. Bara 9M från hemmahamnen.
Vår tidigare färd med sikte på Åland och Finland fick kortas ner p.g.a. familjeskäl. Så efter några veckor på landbacken så drog vi iväg igen i onsdags. Vi startade med barn och barnbarn med i besättningen. Det var spännande för 3 1/2-åringen med flera broöppningar och slussning. Hon lärde sig blixtsnabbt att se de röda och gröna symbolerna på plotterns skärm och peka ut prickarna i vattnet. Första stopp vart på Södertäljes klubbholme Slandö Kalv. Där det finns både gungor och sandlåda. Fin kväll med grillat och solnedgång.
Efter slussning så seglade vi iväg på tu man hand söder ut. Vi kom bara till Oaxen nedanför Södertälje där vi svajankrade. Vi möttes av regn på fredagen och började med en liggedag.
Vi tittade på fem olika väderappar och jämförde hur de närmaste 10 dagarna skulle bli. Som rubriken: Regn, regn, regn! Och 14-20º
Vi hade nog varit för ivriga att komma iväg igen utan att riktigt ha koll på prognoserna. Nu är det ju just bara prognoser, men när fem vädertjänster är ganska samstämmiga så får man väl lita på det.
Vi vände!
På lördagen slussade vi tillbaks in i Mälaren och fick en fin segling med varma kryssvindar till Mälsåkers slott. Bad och grillning på kvällen.
Vaknade i morse till just regn. Vi försökte segla lite hemåt vid 11-tiden men det kraftiga regnet kom i fatt oss. Vi gick för motor över Prästfjärden och Björkfjärden med åska och blixtar i hälarna.
Så nu ligger vi på svaj i en vik med lä och avvaktar regnet för vidare färd hemåt.
De tio dagar vi varit ute har det varit varmt. Så varmt att vår kylbox inte höll temperaturen så bra. Den termometer som vi har visade 12º en bit från kylmagasinet. Vi gick över från ASU-läget till Manuell och satte på högsta. Efter två dagar kom vi ner till 7º. Kompressorn sitter delvis under kylboxen vilket egentligen inte är så smart då det blir väldigt varmt där.
När vi kom hem började jag fundera på hur man kunde förbättra kyleffekten. Det viktigaste är att ha en bra isolerad box. Där kunde man ju göra en liten förbättring genom att tilläggsisolera boxen från utsidan. Jag hittade ett material som finns i olika tjocklekar och kallas ”Cellgummi isolering”. Det används tex i husbilar som både värme och ljudisolering. Det fanns att köpa på Transport Styling.
Jag beställde 1m2 19mm tjock för ca 400:- med frakt. Den är självhäftande och har aluminiumfolie på andra sidan.
För att få in den i det trånga utrymmet utan att den fastnar halvvägs inne så förde jag in den med skyddspappret kvar. Skyddspappret fästes i två segelband så det gick att dra loss med isoleringen nästan på plats. Det lyckades.
Den gick bra att limma på utsidan av boxen där det gick att komma åt.
Sidan som vetter ut mot skrovet går att komma åt under en liten hylla i skåpet. Hyllan går att lyfta bort.
Hyllan modifierades också så att det blev en luftspalt längst in mot skrovet. En list limmades fast i bakkant på hyllan så att saker inte ramlar ner där.
Kylkompresson har en fläkt och är monterad så att den via ett hål kan suga in svalare luft från facket för om detta utrymme. Jag flyttade hela kylkompressorn lite akterut och monterade en ny PC-fläkt framför hålet.
Fläkten trycker in luft i utrymmet som sedan kommer ut i en ny ventil ovanför dörren. Inte den snyggaste ventilen men det går kanske att göra ett teakgaller där under vintern.
Fläkten styrs av ett litet elektroniskt termostat från Electrokit. Digital inställning och noggrann, för 59:- Nu är det bara att ställa in lämplig temperatur så blir det bra ventilation i utrymmet. Temperaturen runt kompressorn sjönk med 3-5º.
Egentligen kanske inte ASU-funktionen är så smart. Styrenheten reglerar temperaturen i kylmagasinet till mellan -1 och -12º vilket inte tar någon hänsyn till vad det är för temperatur i övrigt i boxen. Vi får se i kommande inlägg hur vi löser det.
Det vart i alla fall bättre än tidigare. Nu kan vi hålla 7º på det varmaste stället i boxen utan nämnvärt högre strömförbrukning.
Jag har tidigare skrivit om Lighthouse sjökort som hade en del brister. ”Blåa rutor” där det finns specialer. Tex Hydrographicas områden. Läs tidigate inlägg.
Bild lånad från Raymarine
Det är nu löst. I den senaste uppdateringen som jag laddade ner för en vecka sedan så såg allt lika dant ut som med tex. Navionics sjökort. Mörkblått 0-3m, ljusblått 3-6m och därefter vitt vatten. Precis som papperskort. Men det beror naturligtvis på vilka inställningar man gjort för Djup.
Det som fortfarande är lite besvärande är att de är lite långsamma att panorera och zooma. Detta har ingen större betydelse under navigering utan märks främst vid planering. Men det problemet har även andra plottrar och sjökort. Ju dyrare plotter med snabbare processor desto bättre prestanda. Naturligt vis.
Lighthouse korten är tydliga och man kan precis som med andra kort och plottrar ställa in vilken information som man vill se och hur stora symboler skall vara. Färgerna är lite annorlunda mot Navionics men det är en smaksak vad man gillar. Det finns några olika lägen i Lighthouse för detta.
Så en klar förbättring alltså. Tack Raymarine!
Navionics har ju en bra app för läsplattor och telefoner vilket inte finns till Lighthouse, vad jag sett. Den appen synkar mellan platta, telefon och plotter.
Du kan tex planera i din iPad, synka med plottern och sedan segla. Vilket är bekvämt.
Så nu är det mest en smaksak vilket märke man väljer och vilka områden man seglar i.
På den gamla bommen hade vi två fästen för spinn och spirbommar på sidan av storbommen. Det bakre fästet var ett plaströr för spirbommen och en rostfri ring för spinn-bommen.
Bild från gamla bommen
När jag köpte ny bom ville jag undvika att borra en massa nya hål så jag gjorde fästen som kläms fast i likrännan och underkant på bommen,
Men det främre fästet vart väldigt provisoriskt med en lös ring fäst med slangklämma och en tampögla. Så inför kappseglingen Mälarrodret så tänkte jag att jag skulle tillverka nya fästen som också gjorde det lättare att snabbt fästa bommarna.
Jag beställde ett rostfritt järn på Amazon 5x20mm och sågade till bitar enligt bilden.
Den långa biten bockades efter bommens rundning. Sedan tog jag alla delar och en 10mm bult och lämnade in allt till en lokal firma för svetsning.
De färdiga fästena skruvades fast i bomprofilen med försänkta M6 skruvar. Bulten är en M10 med en plastslang över och ytterst en stor bricka.
På babordssidan fanns ett serienummer på bommen så där satte jag fästet lite längre bak.
Nu går det väldigt lätt att ta bort och sätta dit bommarna under segling.
Ett problem som dök upp förra sommaren har återkommit. Raymarine Axiom plottern ”fryser”. Inte för att det är kallt utan tvärtom när det är väldigt varmt.
Ibland när man sätter fingret på skärmen så slutar plottern att fungera. Kartbilden ”fryser” och inga uppdateringar sker längre av skärmen. Ibland går det att klicka sig tillbaks till huvudmenyn, ibland kommer den igång av sig själv och ibland så startar den om. Inte roligt då man är på något svårnavigerat ställe.
Vid båtmässan i Gustavsberg hösten-22 fick jag några råd av utställarna. Den ena var installatör av Raymarine-produkter. Rådet var att det ofta beror på statisk elektricitet då fingret nuddar skärmen. En lösning var att se till att plottern var ordentligt jordad. Dels så skall skärmledaren i strömkabeln vara ansluten till samma ställe som minuskabeln. Men det finns även en jord-anslutning bak på skärmen i form av ett gängat hål avsett för en skruv.
Installationsmanualen har följande info
Förra hösten så avtog problemen så vi tänkte att det faktiskt var så med statisk elektricitet då det oftast hände vid väldigt varmt och torrt väder.
I våras så kopplade jag in skärmkabeln som finns i strömkabeln till minus. I går så ”frös” plottern igen men kom igång. Så vad var nu nästa steg? Jo det var ju den där jord-skruven på baksidan.
Den hade ärjat en del så det första var att putsa av den med ett litet slipstift på Dremeln.
Därefter leta upp någon lämplig kabel och kabelsko. Manualen säger 6mm² vilket verkar överdrivet men nu låg det en sådan rulle mitt framför näsan på mig så det fick bli det. Hittade en flatstift-kabelsko som kunde passa men som behövde ett större hål. Skruven var M3 så hålet borrades 3,2mm
Anslutningen på baksidan var lite försänkt i plasten (hur tänkte man där) så det behövdes en liten bricka emellan. Så liten bricka fanns inte ombord så jag tog och modifierade en mutter. Borrade bort gängan och rundade av hörnen
Kabeln anslöts nu till samma punkt som minus och skärm-kabeln bakom panelen med en Wago-kontakt. Det gick inte att få in 6mm² i Wagon så de tunna trådarna delades på två hål i Wagon.
För att kunna ta bort plottern fick den röda kabeln förses med en isärtagbar kontakt. Så här vart slutresultatet.
Om det hjälpte?
Näe, den ”frös” i alla fall!
I ett knepigt läge då vi kryssade mellan några bränningar i Furusundsleden så hände det igen.
Nu har vi gjort vad Raymarine rekommenderat så jag återkommer om det finns något mer att göra.
En klubbkompis har dragit igång en ny distanskappsegling i Östra Mälaren. Den heter ”Mälarrodret” och gick av stapeln den 16-17 juni. Starten var utanför vår klubbhamn Kvarnviken. Banan gick sedan ut på Norra Björkfjärden, Prästfjärden och till baks med mål vid vår ut-hamn Norrsundet.
Starten var differentierad beroende på SRS. Klasserna var double handed eller singel handed. Jag seglade singel och startade 18:16:33. Det var nio anmälda båtar men endast sju fullföljde. Vi fick en härlig segling.
För mig började det med en lång spinakerbog från start till Norrudden med 4-6kn. Jag vart ganska snart omseglad av en Mamba 35.
Sedan vart det lite svagare vindar och fock en kort bit innan spinnakern åter kom upp utanför Dävensön. I höjd med Gräsholmen så dog vinden ut och solen gick ner.
Jag var då näst sist. Det kom ny vind från Smidö och jag fick en halvvinds-bog med Code-1 ända upp till Fageröflisan. Där kom seglingens snabbaste båt, en J9000 ikapp.
Sedan följde en lång spinnaker-bog med Nordvind och en hel del gippar. Jag hade nu seglat upp mig och hade tre båtar bakom mig (Förutom de två som brutit). 03:31 gick solen upp och det var en fin morgon.
Vid rundningen vid Tuna holmar var jag ganska nära de tre första båtarna och hade tre båtar bakom mig. Men i min iver att ta ikapp lite så rundade jag för nära öarna och fastnade i bleke. Frustrerande att se första båten dra i väg i en fin halvvind i säkert 5kn. Jag kom loss till slut och fick åter häng på de andra. J9000 som jag seglat om på natten kom nu åter ikapp med fin gång.
Efter rundningen av Hallstaskären så vart det lätt kryss i 2m/s norr ut. Strax kom ny vind med 3-4m/s och fältet var nu lite utspritt. Ett tag var jag först men vart omseglad av Omega 30. På halvvinden från Fagerön in mot Vråkasundet så växlade placeringarna till och från. J9000 gick om alla och var nu först. Tvåa in i Vråkan var Omega 30 med mig strax efter. Nu med Code-1 uppe. Svag vind och ryckigt runt Dävensön som avslutades med en kort kryss upp till mål utanför Norrudden. Jag seglade om Omega 30 och var nu tvåa i mål efter 16:28:27 i seglad tid och 50M.
De flesta båtar gick in till bryggan i Norrsundet där det efter välbehövlig vila vart ”Regatta-middag” med prisutdelning.
Marcus Molander som ordnat denna segling bjöd på middag med tilltugg och dryck. Stort tack till Marcus som ordnat denna trevliga segling och Grattis till segern!
Hur det gick?
Jag slutade 3;a och fick ett fint pris
Amerona har haft en blandning av instrument och givare från Nexus och Raymarine. Nexus finns tyvärr inte längre då de för många år sedan blev uppköpta av Garmin. Tyvärr. För Nexus var ett ganska avancerat system. Särskilt om man använde deras PC-program Nexus Race. Då kunde man kalibrera givare på väldigt hög nivå, lägga in polardiagram mm.
Garmin har i dag instrumentserier som liknar Nexus i GMi och GNx. Med interfacet GND10 har man kunna överföra information mellan NMEA2000 och Nexus server. Därmed har Nexus givare kunnat användas med mina Raymarine-instrument. Jag har sedan tidigare fasat ut Logg och Lod och senast även Nexus-kompassen mot en AirmarDST800 och Raymarines kompass EV.1 som ingår i autopiloten. Kvar var nu bara vindgivaren, Nexus Servern och två Nexus-instrument. Wind och Multi.
Det kan uppstå en del frågetecken och konflikter då man mixar systemen. Tex har jag frågat både Garmin och Raymarine vilken enhet som kalkylerar Sann Vndhastighet och Vindvinkel då man har en GND-10 och Nexus vindgivare kopplade till NMEA2000 och Raymarine-instrument. Ingen har kunnat svara.
Jag tog nu ett beslut att fasa ut alla mina Nexus-komponenter mot Raymarine. Valet stod ett tag att byta till B&G som har bra funktioner för Segling. Men detta skulle bli väldigt dyrt och deras avancerade kalibreringar och vindfunktioner kräver ytterligare enheter i form av Race-Computer H5000 Hercules. Á 30.000:-
Raymarine har väldigt bra funktioner som standard i sina instrument och plottrar och jag kappseglar inget längre utan är mest intresserad av att de instrument jag har skall vara väl kalibrerade, vara lättanvända och pålitliga.
Raymarine hade för tillfället ett paket som de kallar Sail-pac med vindgivare, ett i70s instrument och en logg/lodgivare (som jag redan hade). Jag fick ett bra kampanjpris hos Njordx och passade samtidigt på att lägga ut alla Nexus-prylar på Blocket.
Två Vindgivare, Två Nexus-instument, en NX2-server och en GND-10. Pluss lite kablar. Allt var sålt på 10 minuter! För billigt??? Det roliga var att han som köpte allt inte ens hade någon Båt 🙂 Men han reparerade marineinstrument och hade behov av det mesta. Win-Win.
Att byta ut instrumenten i panelen fån Nexus till Raymarine var den enkla biten. Bara att borra nya hål i panelen med medföljande mallar.
Hålet i mitten som jag gjort tidigare då Nexusinsrumenten satt kvar, vart nu överflödigt och täcktes därför med en bit svart plexiglas.
Eftersom alla dessa instrument är i nätverket SeaTalkNg så är det bara att utöka antalet T-kopplingar och infoga dessa instrument.
När jag drog bort Nexuskablar passade jag även på att flytta ACU-200 som är till Autopiloten, från El-skåpet till garderoben på toaletten. Elskåpet skall snyggas till nästa vinter.
Med det medföljande interfacet för vindgivaren, ITC-5, som kopplades in nära mastfoten och bredvid kompassen
ser Ameronas nätverk nu ut så här
Kabeldragning i mast
Nu återstod kabeldragning i masten för den nya vindmätaren. Enkelt tänkte jag. Bara att dra ur den gamla kabeln och samtidigt dra i den nya. Så enkelt var det inte. Först visade det sig att vindmätarkabeln inte gick att ta bort utan att också ta bort kabeln till topplanternan. Någon hade gjort en ”dödssynd” tidigare och tejpat ihop dessa två kablar med vävtejp. Jag märkte inte det först utan efter att ha fått loss halva kabeln och sedan var det stopp. Då insåg jag detta med tejpen.
När jag fått ur båda kablarna ner till segelintaget uppstod nästa problem. Kablarna går i en sidokanal till likrännan. När kabeln ligger på plats så låser man den med små kuddar av cellplast på jämna avstånd ca 40-50 cm. Men där kabeln passerar fästet för kickstången och däcksringen, tätar man med kuddar och silikon för att hindra vatten att rinna in i båten. På min mast var det Sikaflex och omöjligt att få bort.
Efter någon dags funderingar och råd från seglarkompisar så vart iden följande. Ett långt rör av typen hydralrör ∅12mm, inköptes på Bohab i Spånga. 2,5m långt. Röret slipades i änden som en hålsåg med vassa tänder. Mastfoten togs bort. Resterande kabel stoppades in i röret som sedan sattes i borrmaskinen. Sedan körde jag in röret i kabelkanalens utrymme och började bearbeta kabalar och sikaflex. Plötsligt tog det stopp med ett metalliskt ljud. Det visade sig att kickfästet satt med gängad skruv som var så långa att de stack in i denna kanal.
Nu vart det nya funderingar. Rörets försågs i andra änden med fäste för en borr. Små låsskruvar gängades in i röret för att kunna fästa borren.
Borren jag använde var en sprialborr ∅10mm. Borren kom precis förbi de instickande skruvarna och nu kunde resten av kablar och Sikaflex borras bort. Till slut så kunde jag från segelintaget dra bort de sista resterna av gamla kablar som hade rester av tejp, sikaflex och polyuretanskum. Nu var det fritt fram för nya kablar.
Eftersom den gamla kabeln för topplanternan fick skrotas så beställde jag en ny 3×1,5mm2 förtennad från iZinto. De har bra grejor till bra priser.
Masten låg kvar i mastskjulet i väntan på bättre väder för de sista momenten. Dra kabeln, Popnita dit mastfoten samt montera nya fästet för vindgivaren.
En tid för handoperation kom med kort varsel och vi hade en dag på oss att slutföra arbetet och lägga upp masten på hyllan. Detta borde ju göras före operationen sedan skulle det bli omöjligt på några veckor.
Ewa och jag åkte ner dagen före operationen för att slutföra. En mulen kall dag med snöglopp
Först lade vi masten i våg med hjälp av ett laserpass vid mastfoten. det röda strecket passades in genom centrum på mastprofilen. Sedan flyttade vi lasern till masttoppen där vi passade in en borrmall i centrum på masttopps-beslaget efter laserstrecket. Borrade alla hål efter mallen och skruvade fast beslaget för vindgivaren.
Därefter drog vi i de nya kablarna ända ner till mastfoten. Med hjälp av lite ståltråd och pilotlinor var det inte så svårt. Sist återmonterade vi mastfoten med tre pop-nitar. Jag hade inte fått tag i material till de små kuddarna som skall låsa kablarna så de får vi sätta dit innan påmastning. Vi avslutade med att lyfta upp masten på hyllan i mastskjulet med god hjälp av den lyftanordning jag gjort tidigare.
En vinsch på en låda som går att trä på på hyll-armarna.
Några block i takbjäljkarna och en balk mellan hyllarmarna. Med detta klarar man lätt att själv lyfta masten upp och ner.
Nu väntar några veckors hand-rehabilitering och en troligen försenad vårrustning.
I tidigare båtar har vi haft ett kapell vid nedgångsluckan. Detta är mest för att det är enklare än att hålla på med träluckorna men det skyddar också träluckorna i hamn mot väder, vind och sol.
Så här såg det ut i förra båten. RB111 Cavella
Detta kan göras på många sätt men det enklaste är ett stycke kapellväv som är lite större än luckan. Fållade kanter. Sy i två blixtlås lite innanför kanterna.
Sy i ett fönster eller ett myggnät.
Slå i lite tryckknappar i kanterna på lämpliga ställen. Skruva dit motsvarande fästen runt luckan.
Allt fanns i ”kapell-lådan” i förrådet. Tyget fick iofs skarvas mitt på, men kostnaden vart 0:-
Nyligen har Raymarine släppt Nya Lighthouse-sjökort. Dessa skall ha fått en ny och snabbare ”kart-motor”. De finns nu också i en ”Norra Europa” variant
Bild lånad från Raymarine – Lighthouse
För att använda dessa kort skall plottern också uppdateras till senaste programvara. Jag har torrnavigerat lite med dessa kort och plottern hemma på skrivbordet. De är klart snabbare än den först utgåvan. Jag har provar med plotterns version 4.3.42 men sedan januari 23 finns 4.3.54. Jag hade dock problem att ladda ner den uppdateringen från Raymarins support-sida som ZIP-fil den 31/1. I den filen var det den tidigare versionen trots att det stod att det var den senaste. Med plottern uppkopplad direkt med wifi så gick det dock att uppgradera till 4.3.54.
Vid en första snabb-titt så har man inte löst färgsättningen där det finns Hydrographica-specialer. Det är fortfarande stora blåa ytor över hela området som är > 3m djup.
Se tidigare inlägg också.
Utsnitt som har en Hydrographica-Special. Allt blått!
Med vanlig inställning: Mörkblått <3m, Ljusblått 3-6, Vitt>6m blir det så här. Blått över hela Specialen!
Med ”Lighthouse”-inställning: 0-2m = MörkBlått, 2-3m = LjusBlått och 3 – ∞ = Vitt. Alltså ingen 3-6m ljusblå! Då ser de bra ut.
Jag kommer att testa dessa sjökort mer under våren. De är i alla fall snabbare nu när man panorerar och zoommar. De är tydliga och lättlästa och har en hel del bra inställningar.
Jag kommer också att prova att lägga allt på ett snabbare micro-SD-kort- Nu ligger de på et HC-kort och jag tänkte prova ett nyare XC. Iofs. så är det oftast skrivhastigheten som är av betydelse då man filmar och fotar. I plottern är det väl mest läsning från kortet, men det är värt att prova. Raymarine skriver att man kan använda eget micro-SD men specar inte vilka.
Så, skall du köpa Lighthouse kort?
Ja kanske!
Update 5 juli 2022:
På en Youtube-kanal:
visas lite om Lighthouse-korten. Där finns också en del kommentarer. Jag har försökt att svara på en del av dem men mina svar publiceras aldrig där. Tråkigt!
Bättre vore ju att Raymarine kommenterade och berättade vad de gör för att förbättra korten och se till att de som köper nya kort kan aktivera dem utan problem och att felaktigheter rättas.
23 juni fick jag ett svar från den svenska Raymarine-supporten att det var ”lämnat till sjökorts-folket”. Därefter har jag inte hört något
Jag kontaktade även SeaSea i Länna, där jag köpte mitt kort, men de vill avvakta Raymarines svar. Jag meddelade dem att jag kommer att reklamera korten i augusti, då jag kommer hem, om inte fel och brister är lösta.
Förstår av de kommentarer jag får att det är fler och fler som köper kort som inte går att aktivera och även att de ”blåa skuggfälten” är samma problem för alla.
Kontakta gärna mig här med frågor och synpunkter.
måndag 20 juni
Inför sommaren så behövde vi uppdatera våra sjökort i plottern. Vi tror att vi kommer till Danmark. Och Danmark ingår inte i de Navionics-kort som vi har. De heter Baltic Sea.
Så då skulle vi behöva uppdatera Baltic Sea och även köpa nytt område som innefattar Danmark, Skagerak Kattegatt ca 1250:- + 2.500:-
I stället började jag titta på Raymarines egna sjökort. Efter att Garmin köpt upp Navionics så tog Raymarine fram ett kort som heter Lighthouse. Där kunde man köpa två länder för 1990:- OCH om man hade något gammalt kort, oavsett märke (och det hade jag) så fick man 50% rabatt. Alltså Sverige + Danmark för 995:- Det var lite lockande att prova dessa kort. Jag frågade på Hjertmans om de hade någon demo-plotter med dessa kort men de hade inte hunnit få in dem ännu.
Men SeaSea hade kort så då bestämde jag att göra inköpet där. Kortet var förprogrammerat med Sverige och man kunde sedan välja ett land till. Danmark, Norge eller Finland till exempel. När jag kom hem och satte kortet i datorn så skulle det först sättas i plottern för att skapa en speciell fil Lighthouse ID.txt Det missade jag för att filen redan fanns på kortet!!!??? Den var skapad 2021-12-28 visade det sig senare.
Efter att ha fyllt i en kod som står på förpackningen så fick jag ett felmeddelande, att kortet gick inte att uppdatera då det användes av en annan användare. Märkligt!
Mailade till SeaSea och Raymarine och fick snabbt svar från Raymarines support. De lade upp en ny prenumeration och skickade en ny förpackning med nytt kort.
När kortet väl var konfigurerat med Sverige och Danmark så satte vi det i plottern och först kom det upp något felmeddelande att plottern inte kunde hitta Navionics-kortet. Men det var ju rätt. Så man går in i menyn för korten och väljer Lighthouse. Och se nu såg vi nya fina sjökort. Vi gjorde en del inställningar för mörkblå färg upp till 3m och ljusblått upp till 6m. Sedan vitt vatten. Djupsiffror upp till 15m och djupkurvor upp till 20m. Sedan fanns också en skjutregel för att förstora sjömärken. Detta är mycket bra då jag tycker att prickar och fyrar är för små på Navionics kort.
När vi seglade i väg såg allt bra ut första två dagarna. Inga konstigheter men dag tre, då vi kom ner till Tvären så förändrades kortet och allt vitt vatten blev i stället ljusblått. Vad är detta?
På vår vidare färd söder ut så försvann det blåa och kortet hade åter mörkblått, ljusblått och vitt vatten. Nere i Bråviken kom de blåa ytorna åter och vi var mycket förundrade. Man kunde också se att det fanns skarvar i kortet där landkonturer och strandlinjer inte sammanföll. Vi noterade också att då man zoomade och panorerade korten så var det fruktansvärt långsamt och laggit. Korten ritades upp i först hackig och stor skala för att sakta växa fram med alla detaljer. Vår plotter är en Raymarine Axiom 12″RV från 2018. Alltså ganska ny och modern.
Någon dag senare så var vi vid Stegeborg och då hade vi bytt till baks till vårt Navionicskort då vi blivit så frustrerade över dessa stora blåa ytor. När jag studerade Lighthouse-kortet och råkade jämföra med boken Hamnguiden där Hydrographicas specialer finns, så insåg jag att dessa blåa ytor sammanfaller exakt med specialerna. De sammanfaller även med de vanliga sjökortens detaljer i tex. 10:000 del. Det ser ut som att den blåa ytan representerar någon form av container för dessa specialer men de visas inte på rätt sätt.
Jag rapporterade detta till Raymarine som en sjökorts-rättelse men har inte hört något ännu när detta skrivs.
Vi körde vidare med våra Navionics-kort vid den vidare färden i Göta Kanal. När vi passerade Bergs Slussar så hände det att plottern startade om. Helt utav sig själv. Detta upprepades med allt tätare intervall tills den inte startade alls. Katastrof! Inte riktigt. Kanalen är ju okomplicerad och vi har tre iPads med också. En mycket gammal som ständigt måste ha strömsladden i men har Navionics-korten.
När vi kom ut på sjön Boren så testade vi att göra en fabriksåterställning på plottern. Det kan man göra genom att gå in i en special-meny som man når vid uppstart.
Plottern görs helt strömlös i ca 30 sekunder. Sedan ansluter man ström och startar. Under uppstart sveper man med fingret över start-knappen, från höger till vänster, upprepade gånger och man kommer in i specialmenyn. Här kan man tömma cache-minne, fabriksåterställa och lite annat. Vi gjorde båda dessa pluss en reboot. Därefter startade plottern och plötsligt hade startsidan en helt annan bakgrund. Jag började då ana att den senaste uppdateringen inte blivit korrekt. Efter uppstart fick vi göra ALLA inställningar på nytt. Lite data om båten, grundområden och detta med djupkurvor och färger.
Nästa dag så gjorde jag ytterligare en uppdatering som släppts i juni, pluss att jag tömde cache-minnet. Sedan dess har plottern fungerat utan problem.
Nu tänkte jag att kanske Lighthouse-korten skulle fungera korrekt. Jag satte i detta och panorerade till Marstrand på västkusten. INGEN SKILLNAD! Dessa blåa fällt finns fortfarande där specialer skall finnas. Se bilderna nedan.
Lighthouse över Marstrand. Här syns den ljusblåa ytan som skall innehålla en special
Marstrand i lite större skala
Navionics sjökort över Marstrand, som visar korrekta djup-konturer. UTAN blåa rektanglar.
Så min rekommendation nu 20 juni 2022: KÖP INTE Lighthouse-kort. I alla fall inte till en Raymarine Axiom.
Jag återkommer om detta om Raymarine kommer med någon form av uppdatering, rättelse eller annan kommentar. Vi kör vidare med Navionics kort och biter eventuellt i det sura äpplet och köper en uppdatering till dem.
Kommentera gärna nedan om du har andra erfarenheter av Lighthouse-korten.
Jag skrev i tidigare inlägg om batterimätaren BMV-712 som visar fel värde.
Jag har en strömförbrukning på 0,12A som kommer från elektronik som alltid är inkopplad. Batterimätaren visar denna ström men räknar fel på ”Time remaining”, återstående tid hur länge batteriet räcker med denna förbrukning.
Matematiken var följande: 200Ah batteri med en lägsta tröskel på 5% alltså 190Ah användbart. Vid avläsning hade jag SOC 95% => förbrukat 10,5Ah. Således 180Ah kvar att utnyttja. 180 / 0,12 = 1500 tim
vilket är 62d 12h. Men som man ser nedan så visar instrumentet 10d 0h vilket är fel.
Efter lite mailkontakt via återförsäljaren vidare till leverantören (Victron antar jag) så är svaret: Instrumentet visar max 10d 0h. Oavsett om värdet skulle vara högre.
Detta framgår inte av manualen eller någon annan stans men är ju bra att känna till. I mitt fall hade jag ett begränsat tidsfönster då jag kunde ladda batterierna och det var också beroende av temperaturen då Lithium batterier inte får laddas under 0º C.
Nu genomskådade jag detta och såg att värdet var orimligt.
Märkligt att man har denna begränsning. Det är ju bara att räkna och presentera rätt värde?!
Batterierna var fulladdade när båten gick i vinter-id med sista laddning 12 november. När jag kollade status i december så var SOC (StateOffCharge) 63% enligt Victron Battery Monitor.
Och historiken såg ut så här
Men…
Enligt batteriets BMS så var SOC 97%
Varför skiljer det? Batterimätaren visar 0,12A förbrukning och BMS 0A. Vad är det som drar ström? Det som inte går över huvudbrytaren är larmet, länspumpen och värmaren. Jag tar ur säkringarna en i taget och hittar direkt att det är larmet. Ovanligt mycket tyckte jag först men den innehåller både GPS och mobilanslutning och nu med fullt med snö och frost på presseningen så verkar det som den går upp i effekt för att hålla kontakten. Men BMS;en registrerar inte dessa 0,12A. Här behöver noggrannheten förbättras. Jag återkommer till det,
Hur som helst kunde det ju vara bra att ladda lite. Men (nr-2)… Varvsföreningen har stängt av strömmen för att spara pengar nu när elpriserna har ökat. Strömmen kommer endast vara på sista helgen varje månad.
Men (nr-3)… Litiumbatterier får inte laddas när det är under 0º och det är ju inte säkert att det är plusgrader då strömmen är på till nyår. Här får man ta saken i egna händer och ta ner elverket som jag ärvde efter min pappa. Endast provstartat en gång för över 15 år sedan. Jag rotar fram det från garaget och tappar ur all gammal bensin både ur tank och förgasare. Googlar lite och finner att den kommer från Jula ursprungligen och hittar även en manual.
Köper 5l ny bensin och kan nu provstarta. Det tar en stund men till slut så startar den. Den går ojämt i varvtalet. Det visar sig att när man belastar den med tex 2000W så ökar varvtalet och den går fint. 2.800W skall den kunna ge.
Några dagar senare när det är några plussgrader tar jag ner elverket till varvet och kör igång. Den får stå och gå några timmar medan jag åker på ett läkarbesök. När jag kommer åter efter drygt tre timmar så är batterierna fulladdade.
Detta är ju egentligen vansinnigt att behöva köpa bensin för 100:- för att ladda batterier när jag kunnat betala dessa pengar till varvet för att kunna ha strömmen på. Vilket också hade varit mera miljövänligt.
Ökad noggrannhet på BMS;en
Nu började jag fundera över hur BMS;ens noggrannhet skulle kunna förbättras. Jag läser manualen och ser följande: Strömmen mäts med två sensorer. En för laddström och en för förbrukningen.
Med nedan koppling med kabeln genom sensor en gång så får man en sämre noggrannhet men kan mäta upp till 500A. Det var så jag hade gjort.
Men det finns flera sätt att göra detta. Om man drar kabeln fyra gånger igenom så får man högre noggrannhet.
Men den befintliga kabeln var för grov för att göra så. Jag räknade lite på detta och en 10mm2 kabel skulle räcka för den korta kabeln och 100A. Jag hade en kabel i förrådet som var AWG6 vilket är Amerikanskt mått och motsvarar 13mm2 AWG är lite bakvänt. Ju lägre siffra desto grövre kabel.
Jag demonterade sensorerna och tog hem dem. Provade att linda tre törnar runt sensorn och det gick faktiskt.
Kablarna försågs med kabelskor 16mm2 / 6mm som passar på batteri och BMS-reläet. Det är viktigt att strömmen går åt rätt håll genom sensorerna så noggrannhet vid inkoppling behövs. Nedan kan man se den ena sensorn i nederkant av bilden. Den är för förbrukarna. Man ser också huvudsäkringen dit båda kablarna går.
Efter att ha ändrat inställningarna i BMS;en till rätt sorts sensorinkoppling så slog jag på huvudströmbrytaren.
Först visade BMS;en helt fel strömstyrka, men efter att ha kopplat ur och åter sensorerna till BMS;en så visade allt rätt.
Att mäta är att veta! Men jag tror ändå att Victrons batterimätare är mera exakt med nedan typ av shunt. Den visar iofs bara totalen in eller ut ur batteriet men man vill ju ändå att båda skall visa så exakt som möjligt.
Senare upptäckte jag att appen til Victron batterimätare BMV-712 inte heller visar rätt. Med 0,11A förbrukning borde 200Ah batteri med SOC 90% räcka i ca 65 dagar. Men appen visar 10d 0h ???
Jag har ställt frågan till Victrons support men inte fått svar ännu.
Vårt sittbrunnskapell hade en del skavanker. Fönstren började bli dåliga och två blixtlås hade tappat tänder så löparen lossnade ibland.
Jag har i tidigare båtar sytt dynor, försegelkapell, sittbrunnskapell och sprayhodar. Alla med varierat resultat. Därför fanns sedan tidigare en Singer Heavy Duty symaskin, inköpt för just sådant.
Jag dryftade min ide hur jag skulle byta fönstren, med tjejen i butiken och fick godkänt. Det kan vara svårt att få det slätt och rynkfritt. Allra helst i sprayhoodar med svängda former.
Kapellet tejpas med dubbelhäftande matt-tejp med utsidan ner mot bordet.
På detta sätt håller sig kapellet slätt och rakt medan man tar bort det gamla fönstret, ömsom med sprätt-kniv
och brytbladskniv
Efter att ha tagit bort alla gamla tråd och tejprester kan ett nytt fönster kapas till. Det tejpas i ytterkant med transparent dubbelhäftande tejp. Sedan tejpas det fast på kapellet medan det fortfarande sitter fast i bordet.
Nu kan kapellet försiktigt lossas från bordet och sedan sys med dubbla sömmar. Det blir lite problem med matningen då fönstret ”klibbar” lite mot pressarfoten.
Tre fönster tog tre kvällar och därefter var det dags för blixtlåsen. Då inser jag att jag gjort detta i fel ordning. Det hade varit bättre att byta blixtlåsen först. Det blir lite bängligt att med nya fönster vända och vrida på kapellet för att få in det i symaskinen. Men det gick med stor försiktighet.
Dag 4
Det börjar med att symaskinen kör fast och det smäller till. Sedan går det inte att sy alls. Gamla ”Bettan” som alltid varit så pålitlig?!
Det tar fem timmar att reda ut vad som hänt och hur det skall rättas till. Det finns flera bra filmer på Youtube. En sticker ut och är över en timme lång. Min räddning. Det är synkroniseringen mellan bobinen för undertråden och nålen som är fel. Men det går inte att justera så det blir rätt. Den enda orsaken som jag ser är att drivremmen mellan över och under-del kuggat över ett hack. Det tar som sagt fem timmar att lossa motor, remspännare och rem och därefter justera synkningen. Efter ett antal försök så kunde mycket skruvas ihop men det behövdes ett tiotal justeringar innan den sydde igen. Rengöring och lite symaskinsolja här och var gjorde också susen.
Dag 5
Nu kunde jag sy färdigt alla blixtlås. Eftersom blixtlåsen måste kapas lite så får man göra ett eget stopp så inte löparen går för långt och lossnar. Jag viker en bit av ett band över sista biten och syr fast.
Ingen bild på det färdiga resultatet tyvärr, men det fungerar bra.
Dag 6
I går vart kapellen klara så i dag skall jag bara förstärka sömmarna på storsegelkapellet. Det är mest solen som tagit på trådarna men detta är enkelt att bara sy på med några nya sömmar över de gamla.
Alla kapell viks och stuvas undan i garaget inför den efterlängtade våren.
När jag köpte Amerona 2015 så berättade min seglarkompis att det nedre roderlagret kan vara ett rullager med en Roll-Link från Rutgersson.
Det var det. Och det lagret såg ut så här!
Dessa lager gör att rodret går väldigt lätt utan glapp. Men när det ser ut som ovan blir det katastrof. Nu har det gått 7 år sedan jag bytte rullar så det var dags för en kontroll. 2015 var roderbeslaget överspacklat och krångligt att ta bort. Jag gjorde då ett par täckbitar som fästes med EN skruv. Enkelt att ta bort.
Där under döljer sig tre skruvar med mutter som går tvärs igenom skäddan. Dessutom två insex som klämmer runt lagret-
Lagerbanorna rengjordes med en liten stålborste på Dremeln. Plus lite allmän uppfräschning.
Rullarna hade inga skador och såg bra ut. Innan jag skulle åka och återmontera allt så tänkte jag att jag skulle tvätta av rullarna i lite vatten. Då ramlade en av rullarna bort. Vid närmare kontroll så såg jag att de nitar som går igenom rullarna och också håller ihop länkarna har korroderat så att de lossnar.
Som tur är så är det en reservdel som är lätt att få tag i då de egentligen sitter i Rutgerssons travare. De fanns ett stenkast bort på Hjertmans för ca 300:- / st
Nu måste man kapa kedjan så den blir öppen och har 12 rullar kvar. Jag började med en kaptrissa på Dremeln men det var för lätt att komma åt rullarna som då skadades. Jag gjorde två hål i min tillfälliga arbetsbänk som jag har över pentryt.
Sedan höll jag rullarna med en spetstång och sågade emellan med bågfilsblad.
Nu var det dags att återmontera lagerhalvorna. Jag började med den ena och fäste löst med de tre skruvarna genom skeddan. Sedan pillrade jag in rullarna från andra sidan tills de låg runt roderaxeln. Lirkade sedan dit den andra halvan och fick hjälp av en båtkompis att dra skruvarna medan jag höll ihop halvorna.
Sedan drog jag försiktigt ihop allt medan jag kände att rullarna löpte lätt och inte kom i kläm. Det gick lite trögt först men det visade sig vara massa saker som låg i stuvfacket där drivenheten för autopiloten skall sitta. Den var urmonterad för vinterförvaring. Mot kvadranten låg mantågsvirar och väskor. Allt var ändå rätt där nere och sist kunde jag skruva dit de två täck-klossarna. Hoppas nu att de håller i 7 år framöver.
Man vill ju ha ett roder som går lätt utan glapp som ger maximal känsla i rorkulten. Se tidigare inlägg.
Bilden lånad från PåKryss https://pakryss.se/forst-till-kvarn-for-gratis-batskrot/
I dag vart jag varse något som kunde orsaka stora problem. En reservtelefon vi har med telia kontantkort låg på laddning och startad.
Vi har haft en reservtelefon under sommarens seglingar. Bra tänkte vi om man tappar sin ordinarie telefon i vattnet. Den försågs med kontantkort från telia och laddades med 100:- Nu var det tur att den var på för plötsligt kom ett SMS som meddelade att telia ”Dragit 15kronor i månadsavgift”. Va!!!
Det betyder ju att efter några månader så finns inget saldo kvar och telefonen blir oanvändbar.
Nu kanske det inte leder till någon större katastrof men det finns även ett följdproblem med detta. I båten sitter ett larm som bl.a. detekterar vatteninträngning. Då larmas vi i familjen på flera sätt. Det har löst ut några gånger vid mycket kraftigt regn. Vatten kommer in genom masten och länspumpen startar. Larmet går. I larmet sitter telias kontantkort.
Om nu vatteninträngning sker, telia har dragit sin ny-införda månadsavgift om 15kr, saldot på kontantkortet är plötsligt 0 kr. DÅ SKICKAS INGET LARM! BÅTEN SJUNKER!
Som tur är nu så står båten på land och vatteninträngning kommer inte att ske. Men det kan ju gå larm av andra orsaker också.
Om sådan här information om månadsavgifter skickas via SMS så ”läser” inte mitt larm dessa SMS och det var tur att jag upptäckte detta via vår reservtelefon.
Så nu blir det till att leta annan operatör som fortfarande erbjuder kontantkort på riktigt. Tidigare vet jag att kontantkort blivit ogiltiga om de inte använts under ett år, och det är väl rimligt. Jag har därför regelbundet begärt en statusuppdatering från larmet just för att hålla kontantkortet igång.
Mitt råd: Använd inte telias kontantkort!
P.S. Min pappa arbetade på televerket och telia i 43 år. I stort sett hela hans yrkesverksamma liv. Jag jobbade på telia i ca 15 år, men jag har inte längre mycket till övers för detta bolag. Telia är kört! Inte bara för ovanstående. D.S.
