Linjett 35, på sjöar och hav
Så var det då äntligen dags…
Kölskyddet färdigspacklat (för i år, det kan göras lite bättre) och allt annat är också klart som måste göras före sjösättning.
Polerade fribord, bränslefiltren bytta och motorn provstartad. Rodret fick också lite fett på den yta som hela tyngden vilar på.
En kran i kölsvinet har redan tagits bort. Den var intaget för toaletten och när jag satte in elektrisk toalett förra året så behövdes inte intaget längre.
Kvar i kölsvinet är intag för sjövatten och utlopp från vasken. Som också är utlopp för länsen till duschutrymmet. Det är en klar fördel att dessa två är på varsin sida om kölen. Annars är det stor risk att det man släpper ut ur diskhon kommer till baks in i vattenintaget.
Den ena var trög att manövrera och båda hade många år på nacken så jag bestämde mig för att byta båda. Helst vill jag använda alla delar i komposit från Trudesign som klarar en infrysning och inte riskerar att korrodera men nu fick jag inte tag i alla delar som behövdes så det fick bli rostfritt.
När man tar bort den gamla kranen kan man göra på två sätt. Antingen skruva av kranen från bottengenomföringen eller som här från vinkeln och sist skruva bort muttern från genomföringen.
Det andra sättet som bara brukar ta någon minut är att från utsidan knacka i en träplugg i genomföringen och sedan med en hålsåg i lämplig dimension såga bort flänsen på utsidan. Man väljer en hålsåg som invändigt har samma diameter som genomföringen har utvändigt. Sedan gäller det att sätta borren i centrum av träpluggen.
Sedan slipade jag lite på insidan och lade lite epoxi-spackel för att få en plan yta för muttern. En träplugg med tejp i hålet och sedan lite egenblandat epoxi-spackel runt om.
Allt under durkarna kommer att målas i sommar när det är varmt i vattnet. Nu var det bara att skruva ihop alla rörbitar. Jag använder gängtätning och lingarn. Aldrig gäng-tejp! När man är ensam och ingen kan hålla emot på insidan så får man vara lite påhittig. Skruvmejsel och lådan med hylsnyckelsatsen kilades fast och utifrån kunde jag skruva på bottengenomföringen som invändigt har ett par klackar som man kan få tag mot.
Jag passade på att flytta upp vattenfiltret på sjövattenintaget, till över vattenlinjen då det finns en risk att filtret av plast går sönder och börjar läcka.
Handtaget på den ena kranen fick bockas om för att få plats under durken.
/ Klart!
Det var alla möjliga kopplingar vid mastfoten för lanternor och strålkastare. Jag hittade denna starkströmskontakt som finns på Elfa. Den har stift för fem ledare. Egentligen 3 x fas, nolla och jord, och klarar 1,5mm²
Den befintliga rullen var oftast lite trög att rulla ut och in. Efter lite diskussion med Fredrik på Boding Segel så kom vi fram till att en ny Furlex 204, 4;e generationen, rulle skulle passa bra.
Furlexen finns i en Basic-version där man inte behöver betala för segelinmatare, linledare, verktyg mm. Efter kontrollmätning av befintligt förstag som var 12870 mm så visste jag vilken modell jag behövde.
Följande finns att välja:
Så: 204S, 7mm förstag (befintligt var 6mm), 12950 mm och Sta-lock terminal ger 035-025-540.
För att få det lite bekvämare att montera allt detta så lånade vi fem stycken bord i båtklubbens förråd och ställde upp dem på linje vid mastskjulet på varvet.
Medan jag räknade på de olika måtten man måste känna till så packade Ewa upp alla delar. I manualen finns en steg för steg-guide där man fyller i och räknar alla mått. Detta för att få fram längden på den övre profil-delen, längden på distansröret och kapmått på wiren.
På nätet finns också en ”kalkylator” på Selden mast hemsida. Det knepiga var att pappersuträkningen och ”kalkylatorn” skiljde sig åt med 80mm. Jag räknade om och räknade om, flera gånger.
Tillslut hittade jag felet. Jag hade missat en hel sida i uträknings-guiden och blandade ihop förstagslängd och profillängd. Puhhhh. Nu stämde allt och vi kunde börja kapa profil och distansrör.
När översta profilen är klar så är det bara att fortsätta med de andra som alla är 2400 mm ner till den sista som är kortare. Mellan de två nedersta monteras segelintaget.
När toppbeslag och övre svirvel är monterade skall viren kapas och det nedre ändstycket med kona monteras. Det skall man göra noggrant. Här finns ett exempel: StaLock
Därefter monters nedre lagring och trumman.
När allt var klart jämförde vi den gamla profilen med den nya och de 20 mm som jag adderat för lite mer mastlut verkar stämma.
Därefter plockade vi isär den gamla profilen. Men det är en annan historia…
Efter en grundstötning under förra säsongen som krävde en del reparationer så funderade jag på ett kölskydd, Keel Pro, från Svenska Koster.
Jag träffade Thor-Björn Eriksson i Uppsala redan i höstas för att titta på några båtar som redan monterat Keel Pro.
På en köl som nedan exempel måste kölskyddet modifieras något.
Den totala härdtiden är enligt databladet sju dagar men med mina värmefläktar gick den att slipa efter fem dagar.
Isoleringen i motorrummet hade börjat lossna och falla sönder. Folien satt endast kvar på något ställe.
Motorn var också ganska skitig så det fanns all anledning att göra en makeover.
I vintras var jag och tittade på en fin ljuddämpande isolering från Karnac men nu vart det en traditionell från Hjertmans.
Den befintliga isoleringen satt limmad med massor av sikaflex. När isoleringsmattan väl var borta var det inte så svårt att skära bort sikan med Feinsågen med ett skrapblad men lite andra verktyg användes också. Allt från skrapor till stämjärn.
En bit på SB-sidan om motorn satt väldigt trångt och jag övervägde att låta den sitta kvar och lägga någon skiva utanpå. Till slut åkte den också bort.
All ny isolering är själfhäftande och det var bra att vara två när den skall passas in. Vid sidan av motorn var det svårast. Det gäller att få ner skivan innan limmet hugger i underlaget. Alla bitar sågades med ett fintandat blad i sticksågen. Till slut var alla skivor på plats men en skiva ville inte fästa. Färmodligen för att det sat en rejäl sträng med sika kvar inne i hörnet vilket gjorde att den inte kom riktigt plant. Detta löstes med mycket kontaktlim.
Efter en rejäl motortvätt och allmän städning så var resultatet fullgott. Återstod byte av bränslefilter och kontroll av impeller. Remmarna var i bra skick men dåligt spända. Här kom mitt gamla egenhändigt tillverkade verktyg till pass. En mycket simpel vantskruv med två plywoodbitar.
Proppellerns och motorns annoder var i hyfsat skick och det räckte med en rengöring med stålborste och lite slipning med dremmeln.
Alla beslag i underkant av bommen, för kick och storskot, satt löst. Nitarna har med tiden gett med sig lite. På äldre Linjett 35 så böjer sig bommen vid hård skotning och kraftig vind. Senare 35;or har en annan, kraftigare, bommprofil.
Första tanken var att nita om alla popnitar. Men bättre vore nog att göra om allt bättre än original. En förstärkning inne i bommen skulle även kunna göra så att infästningarna blev bättre. En”box” inne i bommprofilen skulle vara det bästa men svårast att åstadkomma. Enklast vart en förstärkning i bomprofilens underkant.
Jag funderade på en profil till en storskotsskena.
Men då jag ville ha förstärkningen över tre meter så förkastades den tanken.
Ett plattstål i rostfritt var nog bättre och det gick att köpa via nätet. Dimensionen var 5x50x5000mm. En dag efter beställning annulerades ordern. Anledningen var att webfirman angivit fel fraktkostnad 179:- och upptäckt sitt misstag och hade nu ändrat fraktkostnaden till 1.100:-. Jag fick i stället beställa via Ahlsell med hämtning i butik.
Jag började med att skjuta in plattstålet till en bestämd längd och märkte sedan av ett av hålen för kickfästet genom de befintliga hålen i bommen. Sedan tog jag ut stålet och borrade och gängade alla fyra hålen M8 efter kickbeslagets befintliga hål.
Därefter in med stålet igen i profilen och försökte hitta de fyra hålen och skruvade fast kickfästet. Nu kunde jag märka av övriga hål för storskotsbyglarna.
Ut med plattstålet igen och sedan borra och gänga 8 hål M6
Tillbaks in med platstålet och provmontera alla 12 bularna. Lite justering fick göras i bommens befintliga hål.
Nu kunde den slutliga längden på stålet bestämmas och det blev ca 3.500mm med början lite framför kickfästet. Två extra bultar monterades framför och bakom byglarna. Rostfria brickor gjordes som passade i spåret på bommprofilens underkant. Totalt sitter plattstålet med 16st bultar över en längd på ca 3.500mm
Främre kortänden på plattstålet fasades för att inte bomuthals-taljan skall fastna där om den släpps ut max
Jag passade också på att göra ett nytt förvaringsfäste för spinnakerbommen på sidan av storbommen. Baktill ett standardfäste i form av en ring och framtill en bult. De avlastararmar som sitter i underkant på bommen används inte och de tog jag bort. I hålet för den axeln satte jag en lång M10 bult klädd med plastslang och med en stor bricka längst ut. Denna konstruktion fungerade bra på min tidigare båt.
Fästet för kickstången var också väldigt slitet i hålet för riggbulten. Bulten är 12mm men hålet var ovalt och som mest över 16mm. Efter lite funderande hur man lägger igen ett sådant hål så kom jag fram till följande lösning: En M12 mutter borrades ur med en 12mm borr alltså bara så gängorn försvann. Sedan slipades ytterkanterna av så den vart närapå rund. Det slitna hålet i beslaget slipades upp ytterligar så muttern passade och en närbelägen firma svetsade fast muttern.
När sedan bommens bake ändbeslag skulle skruvas fast, inte nitas, så visade det sig att alla linor, uhal och två rev låg snodda om varandra innuti. Det var omöjligt att trassla ut. Jag tog därfär bort även det främre beslaget för att få odning på allt och inga korsade linor. Passade även på att byta uthalslinan, både till taljan, som var lite kort och även den spectralina som sitter bak och fäster i skothornet
Nu kommer allt löpa lätt och förhoppningsvis har jag också en styvare bom.
Jag kommer att montera ett kölskydd – Keel Pro från Svenska Koster och i samband med det också dra åt alla kölbultar.
Kölbultarna var övermålade med topcoat förmodligen efter en tidigare kölreparation och det gick inte att få dit hylsan. Så första åtgärden var att frilägga muttrarna. Bra verktug här far en Feinsåg med hårdmetall-blad. Det är ju inte så många verktyg som man kommer åt med där nere. Stämjärn var ju så klart användbart också.
För att kunna dra åt på ett bra sätt skall man först lossa muttrarna och smörja gängan ordentligt så att all åtdragningskraft kommer nedåt och inte går bort som friktion i gängan.
När muttrarna skulle börja lossas smörjde jag med vantskruvsolja och drog väldigt försiktigt då det gick trögt. Ibland upp och ner några gånger för att slutligen lossa helt. Sedan var jag noga med att hålla ordning vart varje mutter ursprungligen satt för att gänga i muttern och bulten kan ha apassat sig till varandra vid tidigare åtdragning. När även brickorna var lossade så insåg jag att de var ganska deformerade.
När nu ändå detta skulle göras var det lika bra att försöka tillverka nya brickor. Jag hade en del material kvar från jobbet med bomen som var 50x5mm och lite i skrotlådan som var 50x6mm. Men hur borrar man 22mm hål i 6mm rostfritt?
Jag tänkte försöka med en hålsåg som var 22mm. Så jag inhandlade en Bacho från Jula och ett alternativ från Bauhaus.
Det rostfria ståletkapades med vinkelkapen i bitar på 70mm och några på 60mm. Av 6mm stålet anpassades måtten så att jag fick ut 3st brickor.
Jag växlade ner min pelarborrmaskin till 350 varv/min och skruvade fast maskinstycket ordentligt i borrbordet. Inget får lossna om det hugger. Jag började med de vita hålsågen från Bauhaus. Det finns olika teorier vad man skall smörja med men till hands fanns en sprayflaska med kedjeolja till cykelkedjor. Kletig och seg. Den fick duga som skärolja. Det gick förvånansvärt enkelt och hålsågen från Bauhaus var otroligt bra. 8st brickor i varierande 5 & 6mm borrades lätt.
Nästa moment var att skapa en plan anliggningsyta uner brickorna.
Här var nog en av orskerna till de kupade originalbrickorna. Underlaget var inte plan efter tidigare plastningar. Nu var det väldigt svårt att få ner något verktyg att slipa med. En fingerslip från B&D kom åt på vissa ställen. Annars var det Feinsåg och stämjärn som gällde.
När alla ytor runt kölbultarna var hyfsat plana och fria från gammalt tätningsmedel, gjorde jag en avgjutning av brickorna med en epoxiblandnig under.
En blandning av West Epoxi 105, 403 microfiber, 406 Colloidal Silica och egen hackad glasfiber fick utgöra spackel.
Lade försiktigt blandningen runt varje bult, lade dit brickan och drog sdan muttern försiktigt med mycket vantskruvsolja i gängan.
Efter härdning kunde allt lossas och slutmonteras med lite Sikaflex under varje bricka. För att dra åt hade jag några rejäla skarvbitar till ett fast skaft för hylsor. Så långa att jag kom över durknivå. Därefter ett rör på handtaget för att få extra kraft. Jag använde ingen momentnyckel utan drog på ”känn”.
Kablarna i masten ligger i ett utrymme på sidan av likrännan. Det finns ett på varje sida.
För att hålla kablarna på plats stoppas små kuddar av cellplast in i den inre kammaren. När en kabel skall bytas så måste först kuddarna tas ut. Antingen upp till toppen eller ner till segelintaget. För att slippa ta bort masttoppbeslaget så drar jag alla kuddar ner till segelintaget. För detta måste man tillverka ett platt-järn. Jag tar en bit aluminiumprofil och bockar till.
Sedan får man lirka in den i den inre kammaren och försöka få ”grepp” på kuddarna
och skjuta dem ned till segelintaget.
När den ny kabeln dragits i så skall nya kuddar lirkas in i likrännan. I ett emballage finner jag en perfekt bit med cellplast som kan kapas ner till lämpliga kuddar. Kuddarna petas in i likrännan och sedan med ”verktyget” vidare in i kammaren med kablar. I samma utrymme som antennkabeln ligger också kabeln till vindmätaren.
Topplanternan är en kombinerad motor/ankar och seglar-lanterna. Varje glödlampa drar nästan 2A så att använda dem vid segling eller för ankar kostar en hel del ström. Därför byter jag dessa till LED-lampor som bara drar 1/10-del
På förra båten monterade jag en däckstrålkastare som gav väldigt bra ljus. En lika dan montera jag nu. Det är Biltemas Arbetsbelysning 38767
Lampan monteras på samma sätt. Fästet bockas till att följa mastens rundning och två rostfria stag tillverkas och gängas i fästhål på lampans baksida.
Stagen bockas lite och i övre änden sätter jag rörkabelskor.
För att veta vilken vinkel jag skall montera strålkastaren i så gör jag en liten beräkning och klipper till en pappskiva som mall.
En pappmall tillverkas och bestämmer monteringen av stagen
som popnitas i masten.
Stagen skyddar samtidigt lanternan från linor och segel
Mellan strålkastaren och lanternan sätter jag en bit plywood som jag skruvar en liten eldosa i. Här inne kommer alla skarvar för kablarna. Kablarna kopplas med Wago och isoleras med vulktejp.
Sedan in i dosan som får ett litet dräneringshål i underkant.
Alla lampor provas med ett batteri innan jag är klar.
Efter att ha monterat en ny 5-polig kontakt vid mastfoten återstår bara att montera nya kontakter på VHF och TV-antenn-kablarna.
Förra vintern låg Amerona upplagd på Svinninge Marina. Det ingick i köpet. Jag gissar att 90% av alla där ligger med masten på. så har också Amerona legat de flesta åren. Vissa år har dock masten tagits ner för översyn och service.
I år var allt som vanligt igen. Amerona togs upp på Kvarnvikens uppläggningsplats och masten togs ner. Det var onekligen bekvämt med masten på över vintern men på IRS, som varvsföreningen heter, har man inte anammat upptagning med mast. Lite dåliga markförhållanden och kanske lite för små vagnar men framför allt en kraft och tele-ledning är i vägen.
Redan i höstas upptäckte jag att mastlanternan hade krackelerat och slutade lysa. Detta fick fixas lite okonventionellt då jag var ensam. Lång stege som surrades på däck och säkrades i masten.
Efter avmastning visade det sig dessutom att antennkontakten till VHF;en var dåligt lödd och lossade då man drog lite i den. Även antennkabeln till TV-antennen var i dåligt skick. Nu var det dags att gå igenom masten grundligt. Det blir nog trots allt ett ökat slitage på grejorna när de får sitta uppe året om. Bara vindmätaren får ju dubbelt slitage när den sitter uppe och snurrar 365 dagar per år.
Jag fick en bra hylla i mastskjulet där det vart lätt att senare lyfta ut masten på bockar.
Så mast-jobben blir följande:
Fästbyglarna för Storskot och Kickstång satt löst. Nitarna var kvar men satt inte dragna längre. Bomuthalets ögla i travaren för uthalat var slitet och kunde gå av. Så bomen behövde också en makeover.
Bom-jobben blir följande:
Jag har alltid jagat låg strömförbrukning ända sedan min första båt en Albin 78 med strömslukande Webasto-värmare och ett Supercool kylaggregat i en dåligt isolerad kylbox.
I Amerona satt ett ganska nytt Isotherm Compact Classic 2011
Det fanns spår av ett Isotherm ASU i form av en kontrollenhet som satt kvar i elpanelen. Förra ägaren hade i all hast inför semestersegling tvingats installera ett nytt kylaggregat med kort varsel.
Jag monterade förra våren en ny styrenhet som Isotherm tagit fram till detta aggregat kallat ”SEC kit” för eftermontering. Den gör som ASU att den ökar nedkylningen då motorn går eller solpanelerna ger bra laddning. Skillnaden är att med SEC lagras kylan i maten. Denna styrenhet sänker strömförbrukningen. Men inte tillräckligt efter mina önskemål. Visade det sig.
Det var till att börja med lite svårt att hitta rätt inställningar. I den blåa kontrollenheten finns några ”dip-switchar” som man kan konfigurera styrenhetens egenskaper.
I mina tidigare båtar har jag haft Isotherm ASU med mycket låg strömförbrukning. ASU står för ”Automatic Start Up”. Kompressorn varvar upp 75% när motorn startas och kylan lagras i ett rostfritt kylmagasin. När motorn sedan stoppas så kan den ackumulerade kylan håll kallt en lång tid utan att kompressorn behöver jobba. Den finns också i ett utförande med tillägget SP. SP står för ”Själv Pumpande” och har då en vattenkyld del som kopplas ihop med en speciell bottengenomföring som använder sjövattnet för att bli av med överskottsvärmen. Själv-pumpande blir det eftersom vattenpelaren i bottengenomföringen alltid rör sig.
Jag tycker själv att i våra svenske vatten med inte allt för varma sommardagar så är det att skjuta lite över målet.
Strömförbrukning och pris
| Modell | Strömförbrukning . | Pris ex. Hjertmans . |
| Vanlig ASU | 0,24 A/tim | 8.990:- |
| ASU med SP | 0,21 A/tim | 11.790:- |
| Compact Classic | 0,60 A/tim | 4.290:- |
| Compact Classic med SEC . | ca 0,50 A/tim | 6.790:- |
Så med det högre priset och den lite mer krångliga installationen med SP då den skall integreras med vaskens bottengenomföring, avstår jag SP-versionen. Skillnaden ser ni är 0,03A
Så i höstas när Marinaman hade en kampanj på Compact Classic så fick jag ett bra pris även på ASU-modellen.
Den gamla Copact Classic demonterades försiktigt och såldes komplett på Blocket.
Kompressor-delen är lika på Classic och ASU så monteringen av den delen var inget problem. I kylboxen hittade jag också spår av en tidigare ASU i form av fyra skruvhål i den bakre boxväggen. C-C mått var exakt som till ASU så det var bara att skruva dit. Den tidigare belysningen i form av en led-list ville bara lossna men monterades nu med klammer på en teaklist som skruvades fast i ”taket” på boxen.
De två övre skruvarna var riktigt svåra att få dit. De är bakom den isolerade kylledningen.
Den långa kylledningen skall rätas ut och snabbkopplingarna skall försiktigt föras ner genom hålet i botten. När den kommer ner mot kompressorn, som sitter under, så skall överskottet kringlas upp innan snabbkopplingarna skruvas ihop. Systemet är förfyllt med köldmedium.
Kontrollenheten ville jag ha i pentryt och inte på andra sidan vid nav-bordet. Det var lite för trångt på den bästa platsen för att locket på boxen skulle gå att fälla upp. Men kåpan som panelen skall monteras i går faktiskt att kapa ner. Med en liten kapklinga i dremmeln går det att minska höjden så den får plats. Kablarna fick precis plats inuti.
Kvar att göra är att klamra lite kablar och framför allt täta hålet i botten på boxen där rör och kablar går ut. Annars ”rinner” kylan ur boxen och man får ett kyl-läckage.
I boxen finns en skiljevägg i plexiglas. Genom att justera springan i underkant på den så kan man reglera kylan närmast kylmagasinet som ett frysfack och lagom med kyla i resten av boxen. Till sommaren kommer en uppföljning om strömförbrukningen är lägre. Det kommer den garanterat att vara…
/ slut
När vi i somras skulle tömma toatanken åkte vi till vårt varvsområde där kommunen installerat en ny tömningsstaion. Den har en del i munstycket som är genomskinlig så man kan se att den verkligen tömmer som den skall.
”Det kom inte ett skit”!
Vi försökte på olika sätt med munstycket men till slut gav vi upp. I stället åkte vi till hamnen där vi alltid kunnat tömma med den gamla båten.
Kvarnvikens Båtsällskap är kanske den båtklubb i Sverige som har haft toatömning längst. Redan i början på 70-talet installerades tömanordning. På hamnplanen finns vakumtoaletter så det var naturligt att även möjliggöra tömning från båttoaletter.
När vi väl manövrerat oss in till kajen, det är både trångt och grunt, så gjorde vi nya försök. Men det verkade inte komma något nu heller. En klubbmedlem föreslog att vi skulle lätta på bottenventilen för att se om det verkligen var något i tanken.
-Det var det!
Nu började vi misstänka att det inte var en riktig toatömning från däck. Eftersom däcksförskruvningen satt mitt över tanken så måste det i så fall gå ett rör ner i tanken till strax över botten. Efter att ha känt med en krok ner i hålet så bekräftades misstanken. Det fanns inget rör ner i tanken. Det var bara ett inspektionshål.
Så nu måste detta fixas på rätt sätt. I vilket fall som helst så behövs en ordentlig avluftning vid tömning. ∅19mm brukar räcka. Men nu kom en annan rådig medlem på att det befintliga hålet blir en utmärkt avluftning samtidigt som en ny däcksanslutning kan installeras vid sidan om och anslutas till botten av tanken. Den ursprungliga avluftningen behålls och räcker när man använder toaletten.
Den befintliga anslutningen under tanken bestod av ett långt rör i underkant på tanken och därefter slang och kran vilket gjorde att några extra rörbitar skulle få plats
Lite nya rördelar inhandlades. Jag hade helst velat ha komposit från Trudesign som jag gillar, men de hade ingen passande 45° bit så det fick bli ”vanliga” rörbitar.
Den befintliga slangbiten kapades bort med en Fein-såg vilket är enklast. Det rostfria röret kapades men inte helt utan jag lämnade en decimeter ungefär. När anslutningen på kranen skulle lossas så började bottengenomföringen att röra sig. Inte bra. Jag hade tänkt behålla den och kranen men nu fick planen ändras. Vilket troligen var lika bra.
Gamla bottengenomföringar tas enklast bort från utsidan. Jo du läste rätt. Man gör en träplugg som passar i hålet. Ritar ut mitten så gott det går. Sedan tar man en hålsåg i lämplig diameter och med borren i träpluggen borrar man bort flänsen på bottengenomföringen. Ett par minuters jobb och man behöver inte slå knogarna blodiga på insidan med en skiftnyckel i trångt utrymme.
Nu var det bara att sätt ihop alla nya delar. Jag använder lingarn och gängtätning. ALDRIG gäng-tejp. Med lingarn kan man rikta in de olika rördelarna och vrida dem fram och till baks till rätt vinkel utan att vara orolig för att det skall läcka.
När kranen var på plats måttade jag undersidan på den nya däck-genomföringen och borrade först ett litet hål. Då kan man alltid justera lite i sidled när man sett på översidan.
Med lite Sikaflex under beslaget och tre skruvar så var det klart.
För att få dit slangen mellan tanken och kranen, där det är så kort avstånd, så fodrades det att tänka utanför ”boxen”. Jag smörjde in röret med olja och lite i slangen också. Sedan sköt jag på slangen som först kapats i sitt slutliga mått, upp på röret ända mot tanken. Sedan fick jag dra till baks slangen och samtidigt passa in den på slangstosen på kranen. Återstod bara att dra slangklämmorna.
Till våren får vi se om det går bättre att tömma…
/slut
Fin segling med slör och läns till Ringsö. I den fina fladen hittar jag ett eget berg fast vinden ligger på. En annan båt erbjuder plats bredvid men jag tackar nej då han ligger med motorn på och laddar batterierna. Är lite allergisk mot sådant. Vid första försöket har jag lagt fast ankarlinan för kort och kommer inte i land. På andra försöket kommer några hjälpsamma tillskyndande och tar förtamparna. Det är inte alltid så lätt att vara ensam.
Fin eftermiddag med bad i 21 vatten. Till kvällen kommer grillen fram.
Försöker sedan ann fixa motor-lanternan som inte lyser ibland. Plockar isär kontakten vid mastfoten och upptäcker en del dåliga anslutningar
. En har så dålig skruv så att den inte går att dra åt.
Tillverkar en ny med minimal skalle genom att svarva av skallen med borrmaskin och fil. Skallen måste nämligen gå in i ett hål i kontaktens isolering.
Upptäcker på slutet ett fel i montaget. Den skruv som håller ihop kontakten går också in i en av polerna. Denna är väl tänkt som en minus/jord-pol men i denna kontakt används den till +12V till däcksbelysningen. Detta innebär att när den är på så är hela kontakten strömförande med 12V. Inte så bra. Måste fixas så småning om.
Lanternan lyser inte ändå. Glödlampan?
Så var det äntligen dags att hämta den nya focken. Beställd för fyra veckor sedan och lovad klar till före semestern.
Det är alltid en speciell känsla med ett nytt segel. Denna gång en X-Drive kolfiber från UK Syversen. Jag valde mellan Boding som sålt fina segel till förra båten och UK där jag köpt tidigare. Denna gång vägde UK över då Mikael Olesen där, har både byggt och seglat Linjett 35 tidigare.
På kvällen får jag hjälp av en klubbkompis att hissa upp det nya seglet. Men det går trögt. Mycket trögt. Vi gissar att förliket kommer att bli smalare då det kan sträckas. När vi kommer halvvägs så går rullen sönder. Förstagsprofilen lossnar från nedre lagringen. Vi får jobba hårt för att få ner seglet igen.
I profilen sitter längst ned en metallbygel som håller profilen på plats i lagringen. Den har rätat ut sig från 90° till ca 30°. Det är därför den lossnat.
Det tar några timmar att lista ut hur och sedan få allt på plats igen. Segelintaget måste tas bort.
Seglet måste i alla fall tillbaks till UK för en ändring. Likbandet är för tjockt!
I morgon fredag och sedan börjar semestern.
Vi har saknat ett USB-uttag i förpiken. Eftersom vi båda sover där så ville vi även kunna ladda telefon eller surfplatta där. Ett sigg-uttag från Hjertmans löste det.
Artikelnummer: 5452-57
Kapade sladden till lampan och kopplade in uttaget.
Laddkabeln går att stoppa ut genom hålet i dörren så går dörren att stänga.
Det har varit tungt att skota storen. Den är ju takskotad så det bidrar naturligt vis. Men kickstången har en gasfjäder som är stenhård. Hittade en artikel om att byta gasfjäder här: Johanna Rose. Vilket inspirerade till att kanske byta till en mjukare fjäder. Efter att ha tittat i Selden-kataloger fann jag att det vanligaste var 650N, 1200N och 2500N. Jag gissade att det var den sistnämnda i vår kickstång. En dag tog jag och plockade isär stången och efter lite lirkande fick jag ut fjädern. Stången är delvis ett hembygge då den antagligen inte hade någon gasfjäder från början. En bit av en förstagsprofil låg instoppad innuti.
Efter en tur till Benns så hade jag med hem en 1200N gasfjäder av deras egen modell. Hälften så dyr som Seldens. Det vart mycket bättre och lagom lätt att skota och bommen hålls uppe tillräckligt hårt.
Planen har varit att skaffa en överlappande fock som skall skotas på taket. Efter att ha rådgjort med min seglarkompis som också har en Linjett 35 så fick jag inspiration att sätta dit skenor och travare. De var sedan länge inköpta via Blocket till ett mycket fördelaktigt pris från ett avsomnat båtprojekt.
Efter att ha demonterat innertaken längst ut kom jag åt att försänka bultar till skenorna. Ett 50mm hål sågades i det undre skiktet och en 45mm bricka lades under varje bult. 11st gav ett cc på 75mm vilket kommer att hålla. Alla öppna ytor förslöts med Epoxi.
Travarkontroll i änden och så passade jag på att byta teakräckena till rostfria.
Harken råttor på taket för att justera travarna.
Båda pentrypumparna var dåliga och den ena hängde löst i slangen. Förra ägaren nämnde att detta var något som stod högt upp på ”Att-göra-listan” om hade hade behållt båten. Två Jonsonpumpar monterades under vasken på samma plats som tidigare. Ganska med det samma började den ena att starta med några sekunders mellanrum. Den byttes ut av Hjertmans. I midsommarhelgen började den lika dant igen. Inget läckage finns så det måste vara backventilen inne i pumpen som inte tätar. Inline-filtret såg lite skumt ut och var fullt med brun gegga. Det visade sig att filtrets punktsvetsar rostat sönder på en och en halv månad!!??
Sedan har det kommit in fullt med skräp i pumpen och fastnat i backventilerna mfl. ställen. Filtret ersattes av Martec där det var inhandlat och vi kunde konstatera, med en magnet, att inte heller det nya filtret har rostfria svetsar. Et kvalitetsfel som Jonson-pump får ta tag i.
Hade bara 3x utväxling och det var för lite för att Ewa skulle klara att justera travaren. Efter lite funderande så skulle det ju inte vara så svårt att öka till 4x. Bara att byta block på ledvagnen och sedan nytt fäste för linan i skenans ände
Lätt fixat med ett clips i en av bultarna.
Men…
…alla bultar satt som berget och gick inte att få loss. Några gick av. Efter mycket meckande så var några utbytta. Bortborrade och omgängade. Blocken längst ut hade delvis skurit och några trissor var trasiga. Efter mycket funderande beställde jag ett par Harken-block som jag modifierade.
Skruven längst ut på skenan, som var en spårskruv, fick sågas till två parallella kanter i huvudet och dras bort med stor skiftnyckel. Nu gick även travaren att ta bort och jag kunde byta Rollink-kedjorna.
Nu går ledvagnen mycket lättare att justera.
Förra ägaren hade monterat en liten TV i ett av skåpen i salongen. Den satt emellertid inte fast riktigt. Lite dubbelhäftande tejp hade redan lossnat. Vi har tills nu knölat in några kopock-kuddar när det var dags för segling. Så kunde vi inte ha det. På Kjell o Co fanns rätt fäste. En plywoodskiva fick styva upp allt ihop
och en gummilina som lätt kan lossas håller TV;n på plats under segling.
Nu följer några veckor med båtrustning. Min tidigare båt Cavella sjösätts och jag och nya ägaren mastar och sätter dit alla linor och instrument. En eländig dag med snöbyar och hagel. Cavella blir i alla fall klar och får sin nya hemmahamn i Bålsta.
Ewa och jag fixar med utrustning och husgeråd. Lördag på valborg så blir det premiär på riktigt. Vi går till vår uthamn Norrsundet och får fin segling.
Hemfärd för motor. Vi har mycket funderingar hur plottern och alla instrument fungerar tillsammans.
Efter många timmars slit med start i oktober så är jag nästan i mål. Startade med skrapning av bottenfärg. Tre lager med International Cruiser One. Därefter ett lager med vad som såg ut som VC-17. Och underst VC-Tar. Har försökt med slipning- för dammigt och inte effektivt nog. Färgborttagning – bara kladdigt.
Skrapa i form av ”barkspade” – fungerade bäst, om man därefter använde vanlig skrapa med hårdmetall-skär. Sist slipning med maskin kopplad till dammsugare och 120-papper. Efter fyra månader såg det ut så här
En del snedskär fick spacklas med epoxy och slipas.
I lördags var det så dags för första målning. Planen var inte att lägga på 5-6 lager som någon böldpest-skydd utan bara skapa en grund för kommande bottenfärg. Två lager VC-Tar2. Som inte längre innehåller någon tjära. Vi hade laddat med några rollers av mohair-typ och en planstrykare att eftersläta med. Efter att ha rollat en och en halv meter så inser vi att den luddar av sig. Skulle naturligt vis ha tvättat rullarna först. Glömde det!
Vi övergick till skumgummi roller. Den löstes upp efter en stund och planstrykaren gjorde allt randigt. Nu började en viss desperation infinna sig. Som tur var så hade jag även köpt några bra penslar. Ett sett för ”bottenmålning”. Så det vart bara penselmålning av resten. Förtunning hade jag också glömt i början. Efter lite spädning så börjar det flyta på och se bra ut.
Då går penseln av! Eller snarare borsten lossnar från skaftet.
Tror inte det är sant!
Små ynkliga spikar sitter i ett plastskaft. Lösningen vart plåtskruv.
Nu var det bara att gneta på. Jobbigt men hyfsat resultat. Efter några timmar var vi klara.
I dag så var det dags för ett andra lager. Sprutmåla var ju det bästa, tänkte jag. Efter att ha kollat vädret så fick det revideras. Vinden var 7-14 m/s. Då kom jag på det självklara. De gula roller-rullarna som West-system säljer
På väg till båten så stannar vi vid den stora båtbutiken för inköp. Tomt på hyllan. ”Det finns på lagret. Jag går och hämtar”, sa expediten. Efter 20 minuter fick jag efterlysa honom via en annan expedit. Även han går till lagret. Efter ytterligare 10 minuter kommer han ut och meddelar: ”Vi har inga”! Snabbt iväg till en bättre butik med adress i Bromma. Där finns allt vi behöver. (Ingen nämnd, ingen glömd).
Väl vid båten, en timme försenade så kom vi i gång. Jag börjar med att slipa den knottriga biten fram i stäven där det satt ”ludd”. Med Abralon-papper på maskinen så gick det faktiskt att slipa. Brukar inte gå efter så kort tid som ett dygn. Därefter satte vi igång med rollandet. Nu gick det hur lätt som helst. Jag rollar och Ewa efterslätar, i dag med en ”riktig” pensel med träskaft. Så här skulle vi gjort i går.
Efter bara två timmar så var andra varvet gjort. Ytan helt Ok!
Lite slipning kommer det nog ändå bli om man får vara lite petig.
Återstår bara någon form av bottenfärg…
Jag hade förmånen att få köpa två begagnade luckor av en seglarkompis. De befintliga var Ok men låsen var trasiga och den främre hade lite klumpiga gångjärn. De var i vägen för kommande trimblock till focken.
Så det var ett bra tillfälle. På köpet fick jag goda råd hur de gamla luckorna skulle demonteras. Ett vred var trasigt på översidan men jag hittade reservdelar från Sea Teach här.
Men först började jag med att polera glasen på de nya luckorna. Började med grovt 60-papper på maskinen och gick till finare och finare och slutade med 4000 och vatten. Därefter rubbning.
Till slut såg den ut så här.
För att lossa den gamla luckramen så behöver man kilar, tvingar och några träklossar i hörnen.
Först så kilar jag bort träramen på insidan. Jag hade 20 kilar i olika stigning och tjocklek.
Sedan var det dags för luckramen. En regel placeras på däck på två klossar så att det finns lite mellanrum mot ramens översida. Sedan kloss underifrån i hörnet och en tving. Varmluftspistolen hjälper till att få tätningsmedlet att släppa.
När den har släppt i ett hörn så är det bara att köra på med kilar och varmluft.
När jag senare lägger på nya luckan så visar det sig att hålet är aningen för stort. Jag skulle vilja ha lite mer kant att fästa skruvarna i. 
För att kunna spackla kanten så tillverkar jag en ”plugg” att sätta i hålet underifrån. Ramen är 6mm mindre än nuvarande hål och då blir det lättare att spackla uppifrån.
Kanterna på pluggen tejpas med packtejp för att spacklet endast skall fastna i plasten och inte i pluggen. Pluggen skruvas fast med plåtskruv i befintliga hål och sedan är det bara att fylla på med spackel uppifrån. Epoxy för säkerhets skull. Bättre vidhäftning.
Med nya luckan så passar inte träramen på insidan. Kanterna måste fräsas om. Problemet är att få ett anhåll. Fräsen är en vanlig överhandsfräs som jag monterat i en plexiskiva och i en laminatskiva (hyllplan). Efter lite funderande så kommer jag på hur man kan göra. En träbit sågas till en ”näsa” längst fram och skjuts ut över frässtålet till lagom mått. Det i kombination med höjden på frässtålet ger rätt fals i luckan.
Näsan behövs för att kunna följa ramen i hörnen
Sedan var det bara att följa kanten runt hela ramen.
Efter kontroll i båten så visar det sig att en urfräsning måste göras för varje bult som sticker ner och hindrar ramen att komma upp mot däck. Anhållet används igen. Mitt för varje bult gör jag ett urtag med rätt djup och lagom mått i sidled. Det gör inget om jag fräser för mycket.
Startar från Värtahamnen 19:30 med destination Åbo. Detta är årets första båttur. Båten är Galaxy (Silja Line).
Jag skall i dag inkassera en ”julklapp”…
Durktrallen i sittbrunnen har blivit färdig.
Efter denna bild togs så har alla delar fått lite Owatrol-olja. Även fotstegen på aktern och räddningsstegen har fått sig en omgång och återmonterats.
Före:
Efter:
Ett SeaTalkng-nätverk har jag dragit mellan autopilotens databox, GND10-interface mot Nexus, Autopilotens fjärrkontroll och ny plotter. Det är mycket enklare att använda Raymarines SeaTalkng så långt som möjligt då deras kontakter är mindre och smidigare.
I sittbrunnen sitter den i nedgånsskottet.
Nexus delen har ”städats” där det var ett virrvarr av kablar som alla var för långa vid servern. Allt detta kapades bort.
Nu ser det snyggt och prydligt ut och servern är kopplad mot GND10 viljet gör att all Nexus-information slussas ut i NMEA2000/SeaTalk-nätverket.
Jag hade tidigare bestämt mig för en Raymarine-plotter. Detta av två anledningar:
Den kommer att placeras på skjutluckan för att synas bra, lätt att nå och skymmer inte de andra instrumenten. Kablarna kan utgå från konsolen med de andra instrumenten. Jag har provat den på plats.
Jag passade på att uppgradera programvaran i den. Bara att ladda ner på ett micro-SD och sätta i och sedan starta plottern.
Sedan klart. Då stänger man av, tar ut SD-kortet och startar om.
Har köpt två begagnade däcksluckor av en seglarkompis. De har en del repor i glasen men är annars ok. Båda nuvarande luckorna har något fel på låsen. Den främre stora luckan har också lite klumpiga gångjärn som sitter ivägen för ett däcksblock jag skall montera.
Jag började med den stora luckan och demonterade gångjärn och lås så glasyran var lättare att slipa. Började sedan med 120-papper på rondellmaskinen.
Sedan finare och finare till 4000 våtslip och sist rubbing. Hade man vågat börja med grövre papper så hade resultatet blivit ännu bättre. Några repor syns fortfarande om man tittar mot ljuset.
Den gamla luckan skulle bort och jag hade förberett med 20st träkilar. Började med innerramen. Bara man får in något i kanten så går det med kilar och varmluftspistol.
För att lossa själva luckan kan man använda klossar i hörnen, en kloss på däck och en tving.
Den nya luckan kunde ha ett något mindre ursågat hål. Några bultar kommet väldigt nära kanten.
Tar en vända till Svinninge och gör lite el-jobb. Det är -12° när jag kommer men ganska snart är det +15°. 2000W elvärme plus 4000W Eberspächer. Ny säkringsdosa för sådant som inte går via huvudbrytaren. bla värmaren.
Dan före doppare-dan…
Ledig dag med lite plikter på förmiddagen. Eftermiddagen i garaget. När jag var på Bauhaus, igen, så kom jag på hur jag kunde göra med rorkulten.
För att slippa kupolmuttrar på ena sidan så behövdes en gängad hylsa infälld i träet. Jag hittade ”skarv-muttrar” i rostfritt. Om man svarvar ner dem runda så går det ju.
Köper ett par stycken och i dag så satte jag upp dem i ”fattigmans-svarven”. Pelarborren.
Först körde jag vinkelslipen mot sexkanten medan borren gick, för att få bort kanterna. Sedan körde jag med en fil tills ytterdiametern var 9mm
Borrade om hålen i träbiten till 9mm och djupet räknade jag ut till 35mm så bultarna kommer mötas bra från båda håll. Lite snabb-epoxi på hylsorna innan de knackas ner i träet.
Vart bra!
Nu har rorkulten fått en första strykning med fernissa…
Passerade Bauhaus på hemväg. De har ett jätte sortiment med rostfri skruv. Köpte några försänkta M6 för att skruva fast rorkulten i beslaget.
Mätt har jag gjort senast jag var i båten så det finns färdiga markeringar. Jag sätter fast det rostfria beslaget i pelarborren. Justerar så att jag med en lång 6mm bor kan borra igenom hela och vara säker på att träffa hålet på andra sidan.
Efter att ha borrat de tre hålen så försänker jag hålen i det rostfria beslaget på ena sidan.
Och kupolmutter på den andra.
Nu kommer en seglarkompis och hälsar på i garaget. Han har en annan ide’ hur man kan göra för att få det snyggare. Man fäller in en gängad hylsa i rorkulten så att man kan ha gängad skruv från båda håll. då behöver man inte ha kupolmutter på ena sidan. Låter som en bra idé, men det får vara så här till jag hittar lämpliga hylsor.
Sedan är det dags att montera hängpinnen. Efter lite måttande och funderande så har jag bestämt var den skall sitta.
Det är inte lika enkelt med en svängd rorkult som en rak. Jag provborrar först i en annan träbit för att se hur det kan passa.
Sätter upp den i pelarborren och kontrollerar att den sitter rakt.
Borrar först med liten borr och mäter djupet för att inte borra igenom.
Efter att ha borrat med 12,5mm så kan fästet monteras.
Clipset för att hålla krängpinnen på plats då den inte används behövde en liten kloss för att det skulle passa.
Det vart ändå svårt att få ner den i clipset, men efter lite filande med dremmeln, på gummibiten, så passade det.
Nu skall allt skruvas isär och sedan lackas.
Började med lite snickeriarbeten i garaget. Sedan ut till båten. Efter att ha dragit igång värmaren så värmde jag mig själv med att skrapa botten. Kom ytterligare en meter på styrbordssidan.
Sedan var det spännande att prova den nya rorkulten som Rosättra levererat tillsammans med fint beslag.
Först skall den stora ”klumpen” träs på hjärtstocken. Båten har tidigare haft rorkult så hjärtstocken var redan förberedd för det.
Men det visar sig att mittstödet på toften är i vägen.
Jag försöker skruva loss den men stödboenden i mitten är limmad med sika, så det är enklare att såga av hörnet
Sedan själva fästet för rorkulten. Som har en extra arm undertill för autopiloten. En Rosättra-special.
Sedan provar jag själva rorkulten som jag tejpar fast. Jag har inte bestämt om det skall bli genomgående bult med kupolmutter eller träskruv.
Sedan provar jag autopiloten som verkar passa direkt. Skall bara kontrollera måtten i installationsmanualen.
Allt demonteras och tas hem. Rorkulten skall lackas ett antal gånger
Sedan kommer en seglarkompis på besök. Han har också en 35;a sedan tio år, så jag får mycket bra tips.
Han kommer med glada tillrop medan jag försöker få bort den gamla roderkvadranten. Tre bultar lossar, en går av och en blir kvar. Det är en rejäl aluminium-klump men den går nu att kränga av från axeln.
Avslutar dagen med att slipa plastningen i kölsvinet och stripa kablar till instrumenten.
Mer och mer börjar falla på plats och jag har en hel del nu som kan fixas hemma i garaget.
Durken är plastad. Med en bit byggplywood som belgats med släppmedel plastade jag hålet efter rattpidestalen underifrån. Klippte till runda bitar som jag laminerade på skivan.
Jag hade tidigare måttat in var på skivan de skulle placeras och slipat plasten
När tillräckligt många lager byggts upp så penslades polyester på ytan under durken och skivan skruvades fast med några plåtskruvar.
Efter härdning skruvades skivan bort och jag har nu fått en botten i hålet
och kan då plasta från översidan. Först skulle den stora teakbiten bort som rattpidestalen varit monterad på. Den fick tas bort med hammare och stämjärn.
Jag hade planerat att plasta in en bit divinycell men den jag förberett var för tjock så det blev bara ett antal lager glasfiber från översidan.
Återstår att spckla och måla topcoat.
Sedan skall trallen återställas. Jag har haft många funderingar hur det skall göras. Den är gjord som ett rutmönster och där pidestalen stått så fattas det nu en bit.
Har funderat över olika sätt att återställa de bortsågade bitarna. Men nu har jag en annan idé. Jag tänker fylla utrymmet med en homogen teakplatta som jag limmar ihop av flera bitar. Sedan skall jag fräsa ur ”L35” motsvarande ett segelmärke och nåta med svart sika.
”Finn fem fel”
Kan ni se felet…?
Den nyinköpta autopiloten från Raymarine går inte att koppla in. Plinten för SeatalkNg är felaktig. Den har bara 4-poler och har fel färgmärkning. Det är felmonterat från fabrik. Plinten är lika som den till höger för roderlägesgivare.
Trots två mail till Raymarines support så har jag inte ens fått ett svar. Tog saken i egna händer och beställde en på Elfa.
Dålig Service Raymarine…
I dag gick det äntligen att koppla in alla instrument. Garmins interface GND-10 som är en brygga mellan Nexus/NX2 och NMEA2000 skall vara så enkel att ansluta. SÅ ÄR DET INTE! Jag hade samma interface i Cavella så jag vet. Man måste koppla in datorn och konfigurera enheten. En inställning är vilka givare som finns i NMEA2000. Allt är i kryssat default. D.v.s systemet tror att alla givare finns i NMEA2000. Därför fick jag ”bocka ur” Vind, Fart, Djup, Position, Kurs. Dessa givare finns i Nexus-systemet. Lämnade ett kryss för ”Navigation” som så småning om skall komma från plottern.
När kryssen är ändrade måste man göra en ”Re-init” på Nexus-nätverket och därefter trycka på ”Nyckel” (Set) -knappen på varje instrument. Det står ”Press Key” i displayerna. Man trycker på ett instrument och väntar till det startat. Sedan nästa. Osv.
När alla startat såg det ut så här
Även det nya Autopilot instrumentet fungerade
Att det visar vind-värden visar att SeatalkNg/NMEA2000 fungerar.
Jag började med att byta en slang som var trasig. Det visade sig att det inte var Ø90mm. Så jag köpte en bit Ø75mm slang. Den passade inte heller. Då vart jag förvånad. Kollade Kuntzes hemsida, och det finns även Ø80mm. Så när jag kontrollerade vid värmaren som är en Airtronic D4 så satt där en förminskning 90-80mm. Ett besök på Kuntze alltså. Båtbutikerna har inte Ø80mm. Det har troligen suttit en gammal värmare i båten med 80-slang. Wallas???
När slangen var bytt så insåg jag att flera slangar var skadade och tillplattade. Bestämde mig då för att byta alla slangar till Ø90mm
Det vart en del borrande med hålsågen vilket inte är lätt när det redan finns ett befintligt hål. Till slut var alla hål genom skotten i rätt dimension och de nya slangarna kunde dras i. Passade på att isolera alla slangar med strumpa och glasull. Ett nytt utblås i salongen monterades också för att få bättre fördelning av varmluften. Nu är det bara slangen kvar in till stick-kojen som skall monteras.
Jag har redan dragit igång en del vinterjobb…
Jag tänker byta ut rattstyrningen till rorkullt. Detta kommer ge en mycket rymligare sittbrunn.
Detta medför en del följdjobb. Durken i sittbrunnen måste plastas igen. Durktrallen måste återställas. Hur gör man det?
Autopiloten måste bytas. Det blev Raymarines nya Evolution.
Där dök en del frågor upp om Raymarines SeatalkNg och koppling mot NMEA2000. Men jag tror att jag löst det nu med en av Raymarines konverterings-kablar.
Jag har också gett mig på att renskrapa botten från gammal blödande färg. Jobbigare än jag trott. Hur mycket färg som måste bort vet jag inte ännu. Jag har provat att skrapa, slipa med maskin och 40-papper, använda färgborttagningsmeddel. Otroligt kladdigt.
Provade efter tips med varmluftspistol. Gick för långsamt.
Bästa metoden är ett lånat verktyg i form av en ”barkspade”. Ett slipat maskinstål fäst på ett kvastskaft. Då får jag bort de tre lagren med blå bottenfärg. Sedan får man gå över med en vanlig skrapa och ta bort VC-17 och tjärepoxin. En del anser att botten måste vara helt plastren. Men vi får se…
Har monterat en riktig batterimätare. Upptäckte då urladdning av förbrukarbatterierna då jag lämnat båten. Det visade sig att skiljerelät ibland slog till och då gick det ström från förbrukarbanken till startbatteriet. Det hade jag aldrig märkt utan batterimätaren. En Battmeter3.
Batterilådan och kablarna runt omkring, laddare, inverter och huvudbrytare har städats upp.
Det mittersta instrumentet i panelen försvinner i och med nya autopiloten. Det nya instrumentet till autopiloten kommer få en ny placering där det är lättare att manövrera.
Det tomma hålet plastades igen och ett nytt NX-wind har monterats. De går fortfarande att köpa från Tyskland. Busse YachtShop.
Denna skitsak. Vi saknade direkt den elektriska toaletten från förra båten. En Sanimarin 31. Så det fick bli en sådan igen, då den befintliga var svår att pumpa. Något knas i pumpstången.
Reglaget är mycket enkelt. Tre knappar:
Snålspolning (1,2lit), Normal spolning (2,1l) och tömning.
/R