Författararkiv: Reidar

Byte av kranar i kölsvinet

En kran i kölsvinet har redan tagits bort. Den var intaget för toaletten och när jag satte in elektrisk toalett förra året så behövdes inte intaget längre.

Kvar i kölsvinet är intag för sjövatten och utlopp från vasken. Som också är utlopp för länsen till duschutrymmet. Det är en klar fördel att dessa två är på varsin sida om kölen. Annars är det stor risk att det man släpper ut ur diskhon kommer till baks in i vattenintaget.

Den ena var trög att manövrera och båda hade många år på nacken så jag bestämde mig för att byta båda. Helst vill jag använda alla delar i komposit från Trudesign som klarar en infrysning och inte riskerar att korrodera men nu fick jag inte tag i alla delar som behövdes så det fick bli rostfritt.

När man tar bort den gamla kranen kan man göra på två sätt. Antingen skruva av kranen från bottengenomföringen eller som här från vinkeln och sist skruva bort muttern från genomföringen.

Det andra sättet som bara brukar ta någon minut är att från utsidan knacka i en träplugg i genomföringen och sedan med en hålsåg i lämplig dimension såga bort flänsen på utsidan. Man väljer en hålsåg som invändigt har samma diameter som genomföringen har utvändigt. Sedan gäller det att sätta borren i centrum av träpluggen.

Sedan slipade jag lite på insidan och lade lite epoxi-spackel för att få en plan yta för muttern. En träplugg med tejp i hålet och sedan lite egenblandat epoxi-spackel runt om.

Allt under durkarna kommer att målas i sommar när det är varmt i vattnet. Nu var det bara att skruva ihop alla rörbitar. Jag använder gängtätning och lingarn. Aldrig gäng-tejp! När man är ensam och ingen kan hålla emot på insidan så får man vara lite påhittig. Skruvmejsel och lådan med hylsnyckelsatsen kilades fast och utifrån kunde jag skruva på bottengenomföringen som invändigt har ett par klackar som man kan få tag mot.

Jag passade på att flytta upp vattenfiltret på sjövattenintaget, till över vattenlinjen då det finns en risk att filtret av plast går sönder och börjar läcka.

Handtaget på den ena kranen fick bockas om för att få plats under durken.

/ Klart!

Byte av mastfot-kontakt

Det var alla möjliga kopplingar vid mastfoten för lanternor och strålkastare. Jag hittade denna starkströmskontakt som finns på Elfa. Den har stift för fem ledare. Egentligen 3 x fas, nolla och jord, och klarar 1,5mm²

Montering av kölskydd

Efter en grundstötning under förra säsongen som krävde en del reparationer så funderade jag på ett kölskydd, Keel Pro, från Svenska Koster.

Jag träffade Thor-Björn Eriksson i Uppsala redan i höstas för att titta på några båtar som redan monterat Keel Pro.

På en köl som nedan exempel måste kölskyddet modifieras något.

Kölskyddet

Den totala härdtiden är enligt databladet sju dagar men med mina värmefläktar gick den att slipa efter fem dagar.

Byte av Motorrumsisolering

Isoleringen i motorrummet hade börjat lossna och falla sönder. Folien satt endast kvar på något ställe.

Motorn var också ganska skitig så det fanns all anledning att göra en makeover.

I vintras var jag och tittade på en fin ljuddämpande isolering från Karnac men nu vart det en traditionell från Hjertmans.

Den befintliga isoleringen satt limmad med massor av sikaflex. När isoleringsmattan väl var borta var det inte så svårt att skära bort sikan med Feinsågen med ett skrapblad men lite andra verktyg användes också. Allt från skrapor till stämjärn.

En bit på SB-sidan om motorn satt väldigt trångt och jag övervägde att låta den sitta kvar och lägga någon skiva utanpå. Till slut åkte den också bort.

All ny isolering är själfhäftande och det var bra att vara två när den skall passas in. Vid sidan av motorn var det svårast. Det gäller att få ner skivan innan limmet hugger i underlaget. Alla bitar sågades med ett fintandat blad i sticksågen. Till slut var alla skivor på plats men en skiva ville inte fästa. Färmodligen för att det sat en rejäl sträng med sika kvar inne i hörnet vilket gjorde att den inte kom riktigt plant. Detta löstes med mycket kontaktlim.

Efter en rejäl motortvätt och allmän städning så var resultatet fullgott. Återstod byte av bränslefilter och kontroll av impeller. Remmarna var i bra skick men dåligt spända. Här kom mitt gamla egenhändigt tillverkade verktyg till pass. En mycket simpel vantskruv med två plywoodbitar.

Proppellerns och motorns annoder var i hyfsat skick och det räckte med en rengöring med stålborste och lite slipning med dremmeln.

Uppgradering av Bomen

Alla beslag i underkant av bommen, för kick och storskot, satt löst. Nitarna har med tiden gett med sig lite. På äldre Linjett 35 så böjer sig bommen vid hård skotning och kraftig vind. Senare 35;or har en annan, kraftigare, bommprofil.

Första tanken var att nita om alla popnitar. Men bättre vore nog att göra om allt bättre än original. En förstärkning inne i bommen skulle även kunna göra så att infästningarna blev bättre. En”box” inne i bommprofilen skulle vara det bästa men svårast att åstadkomma. Enklast vart en förstärkning i bomprofilens underkant.

Jag funderade på en profil till en storskotsskena.

Men då jag ville ha förstärkningen över tre meter så förkastades den tanken.

Ett plattstål i rostfritt var nog bättre och det gick att köpa via nätet. Dimensionen var 5x50x5000mm. En dag efter beställning annulerades ordern. Anledningen var att webfirman angivit fel fraktkostnad 179:- och upptäckt sitt misstag och hade nu ändrat fraktkostnaden till 1.100:-. Jag fick i stället beställa via Ahlsell med hämtning i butik.

Jag började med att skjuta in plattstålet till en bestämd längd och märkte sedan av ett av hålen för kickfästet genom de befintliga hålen i bommen. Sedan tog jag ut stålet och borrade och gängade alla fyra hålen M8 efter kickbeslagets befintliga hål.

Därefter in med stålet igen i profilen och försökte hitta de fyra hålen och skruvade fast kickfästet. Nu kunde jag märka av övriga hål för storskotsbyglarna.

Ut med plattstålet igen och sedan borra och gänga 8 hål M6

Tillbaks in med platstålet och provmontera alla 12 bularna. Lite justering fick göras i bommens befintliga hål.

Nu kunde den slutliga längden på stålet bestämmas och det blev ca 3.500mm med början lite framför kickfästet. Två extra bultar monterades framför och bakom byglarna. Rostfria brickor gjordes som passade i spåret på bommprofilens underkant. Totalt sitter plattstålet med 16st bultar över en längd på ca 3.500mm

Främre kortänden på plattstålet fasades för att inte bomuthals-taljan skall fastna där om den släpps ut max

Jag passade också på att göra ett nytt förvaringsfäste för spinnakerbommen på sidan av storbommen. Baktill ett standardfäste i form av en ring och framtill en bult. De avlastararmar som sitter i underkant på bommen används inte och de tog jag bort. I hålet för den axeln satte jag en lång M10 bult klädd med plastslang och med en stor bricka längst ut. Denna konstruktion fungerade bra på min tidigare båt.

Fästet för kickstången var också väldigt slitet i hålet för riggbulten. Bulten är 12mm men hålet var ovalt och som mest över 16mm. Efter lite funderande hur man lägger igen ett sådant hål så kom jag fram till följande lösning: En M12 mutter borrades ur med en 12mm borr alltså bara så gängorn försvann. Sedan slipades ytterkanterna av så den vart närapå rund. Det slitna hålet i beslaget slipades upp ytterligar så muttern passade och en närbelägen firma svetsade fast muttern.

När sedan bommens bake ändbeslag skulle skruvas fast, inte nitas, så visade det sig att alla linor, uhal och två rev låg snodda om varandra innuti. Det var omöjligt att trassla ut. Jag tog därfär bort även det främre beslaget för att få odning på allt och inga korsade linor. Passade även på att byta uthalslinan, både till taljan, som var lite kort och även den spectralina som sitter bak och fäster i skothornet

Nu kommer allt löpa lätt och förhoppningsvis har jag också en styvare bom.

Byte av brickor

Jag kommer att montera ett kölskydd – Keel Pro från Svenska Koster och i samband med det också dra åt alla kölbultar.

Kölbultarna var övermålade med topcoat förmodligen efter en tidigare kölreparation och det gick inte att få dit hylsan. Så första åtgärden var att frilägga muttrarna. Bra verktug här far en Feinsåg med hårdmetall-blad. Det är ju inte så många verktyg som man kommer åt med där nere. Stämjärn var ju så klart användbart också.

För att kunna dra åt på ett bra sätt skall man först lossa muttrarna och smörja gängan ordentligt så att all åtdragningskraft kommer nedåt och inte går bort som friktion i gängan.

När muttrarna skulle börja lossas smörjde jag med vantskruvsolja och drog väldigt försiktigt då det gick trögt. Ibland upp och ner några gånger för att slutligen lossa helt. Sedan var jag noga med att hålla ordning vart varje mutter ursprungligen satt för att gänga i muttern och bulten kan ha apassat sig till varandra vid tidigare åtdragning. När även brickorna var lossade så insåg jag att de var ganska deformerade.

När nu ändå detta skulle göras var det lika bra att försöka tillverka nya brickor. Jag hade en del material kvar från jobbet med bomen som var 50x5mm och lite i skrotlådan som var 50x6mm. Men hur borrar man 22mm hål i 6mm rostfritt?

Jag tänkte försöka med en hålsåg som var 22mm. Så jag inhandlade en Bacho från Jula och ett alternativ från Bauhaus.

Det rostfria ståletkapades med vinkelkapen i bitar på 70mm och några på 60mm. Av 6mm stålet anpassades måtten så att jag fick ut 3st brickor.

Jag växlade ner min pelarborrmaskin till 350 varv/min och skruvade fast maskinstycket ordentligt i borrbordet. Inget får lossna om det hugger. Jag började med de vita hålsågen från Bauhaus. Det finns olika teorier vad man skall smörja med men till hands fanns en sprayflaska med kedjeolja till cykelkedjor. Kletig och seg. Den fick duga som skärolja. Det gick förvånansvärt enkelt och hålsågen från Bauhaus var otroligt bra. 8st brickor i varierande 5 & 6mm borrades lätt.

Nästa moment var att skapa en plan anliggningsyta uner brickorna.

Här var nog en av orskerna till de kupade originalbrickorna. Underlaget var inte plan efter tidigare plastningar. Nu var det väldigt svårt att få ner något verktyg att slipa med. En fingerslip från B&D kom åt på vissa ställen. Annars var det Feinsåg och stämjärn som gällde.

När alla ytor runt kölbultarna var hyfsat plana och fria från gammalt tätningsmedel, gjorde jag en avgjutning av brickorna med en epoxiblandnig under.

En blandning av West Epoxi 105, 403 microfiber, 406 Colloidal Silica och egen hackad glasfiber fick utgöra spackel.

Lade försiktigt blandningen runt varje bult, lade dit brickan och drog sdan muttern försiktigt med mycket vantskruvsolja i gängan.

Efter härdning kunde allt lossas och slutmonteras med lite Sikaflex under varje bricka. För att dra åt hade jag några rejäla skarvbitar till ett fast skaft för hylsor. Så långa att jag kom över durknivå. Därefter ett rör på handtaget för att få extra kraft. Jag använde ingen momentnyckel utan drog på ”känn”.

lördag

Antennkabel

Kablarna i masten ligger i ett utrymme på sidan av likrännan. Det finns ett på varje sida.

För att hålla kablarna på plats stoppas små kuddar av cellplast in i den inre kammaren. När en kabel skall bytas så måste först kuddarna tas ut. Antingen upp till toppen eller ner till segelintaget. För att slippa ta bort masttoppbeslaget så drar jag alla kuddar ner till segelintaget. För detta måste man tillverka ett platt-järn. Jag tar en bit aluminiumprofil och bockar till.

Sedan får man lirka in den i den inre kammaren och försöka få ”grepp” på kuddarna

och skjuta dem ned till segelintaget.

När den ny kabeln dragits i så skall nya kuddar lirkas in i likrännan. I ett emballage finner jag en perfekt bit med cellplast som kan kapas ner till lämpliga kuddar. Kuddarna petas in i likrännan och sedan med ”verktyget” vidare in i kammaren med kablar. I samma utrymme som antennkabeln ligger också kabeln till vindmätaren.

Topplanterna

Topplanternan är en kombinerad motor/ankar och seglar-lanterna. Varje glödlampa drar nästan 2A så att använda dem vid segling eller för ankar kostar en hel del ström. Därför byter jag dessa till LED-lampor som bara drar 1/10-del

Däckslampa

På förra båten monterade jag en däckstrålkastare som gav väldigt bra ljus. En lika dan montera jag nu. Det är Biltemas Arbetsbelysning 38767

Lampan monteras på samma sätt. Fästet bockas till att följa mastens rundning och två rostfria stag tillverkas och gängas i fästhål på lampans baksida.

Stagen bockas lite och i övre änden sätter jag rörkabelskor.

För att veta vilken vinkel jag skall montera strålkastaren i så gör jag en liten beräkning och klipper till en pappskiva som mall.

• Avståndet mastfot till företag är 3,4m
• Jag vill att centrum på ljuskällan träffar 2/3 framår så lite ljus går framför stäven
• Jag uppskattar höjden på strålkastaren till 4,1m
• Vinkeln mellan mast och ljusstråle nedåt blir då 29°
• Vinkeln uppåt på baksidan av lampan blir då 61°

En pappmall tillverkas och bestämmer monteringen av stagen

som popnitas i masten.

Stagen skyddar samtidigt lanternan från linor och segel

Mellan strålkastaren och lanternan sätter jag en bit plywood som jag skruvar en liten eldosa i. Här inne kommer alla skarvar för kablarna. Kablarna kopplas med Wago och isoleras med vulktejp.

Sedan in i dosan som får ett litet dräneringshål i underkant.

Alla lampor provas med ett batteri innan jag är klar.

Efter att ha monterat en ny 5-polig kontakt vid mastfoten återstår bara att montera nya kontakter på VHF och TV-antenn-kablarna.

fredag

Jag har alltid jagat låg strömförbrukning ända sedan min första båt en Albin 78 med strömslukande Webasto-värmare och ett Supercool kylaggregat i en dåligt isolerad kylbox.

I Amerona satt ett ganska nytt Isotherm Compact Classic 2011

Det fanns spår av ett Isotherm ASU i form av en kontrollenhet som satt kvar i elpanelen. Förra ägaren hade i all hast inför semestersegling tvingats installera ett nytt kylaggregat med kort varsel.

Jag monterade förra våren en ny styrenhet som Isotherm tagit fram till detta aggregat kallat ”SEC kit” för eftermontering. Den gör som ASU att den ökar nedkylningen då motorn går eller solpanelerna ger bra laddning. Skillnaden är att med SEC lagras kylan i maten. Denna styrenhet sänker strömförbrukningen. Men inte tillräckligt efter mina önskemål. Visade det sig.

Det var till att börja med lite svårt att hitta rätt inställningar. I den blåa kontrollenheten finns några ”dip-switchar” som man kan konfigurera styrenhetens egenskaper.

I mina tidigare båtar har jag haft Isotherm ASU med mycket låg strömförbrukning. ASU står för ”Automatic Start Up”. Kompressorn varvar upp 75% när motorn startas och kylan lagras i ett rostfritt kylmagasin. När motorn sedan stoppas så kan den ackumulerade kylan håll kallt en lång tid utan att kompressorn behöver jobba. Den finns också i ett utförande med tillägget SP. SP står för ”Själv Pumpande” och har då en vattenkyld del som kopplas ihop med en speciell bottengenomföring som använder sjövattnet för att bli av med överskottsvärmen. Själv-pumpande blir det eftersom vattenpelaren i bottengenomföringen alltid rör sig.
Jag tycker själv att i våra svenske vatten med inte allt för varma sommardagar så är det att skjuta lite över målet.

Strömförbrukning och pris

Så med det högre priset och den lite mer krångliga installationen med SP då den skall integreras med vaskens bottengenomföring, avstår jag SP-versionen. Skillnaden ser ni är 0,03A

Så i höstas när Marinaman hade en kampanj på Compact Classic så fick jag ett bra pris även på ASU-modellen.

Den gamla Copact Classic demonterades försiktigt och såldes komplett på Blocket.

Kompressor-delen är lika på Classic och ASU så monteringen av den delen var inget problem. I kylboxen hittade jag också spår av en tidigare ASU i form av fyra skruvhål i den bakre boxväggen. C-C mått var exakt som till ASU så det var bara att skruva dit. Den tidigare belysningen i form av en led-list ville bara lossna men monterades nu med klammer på en teaklist som skruvades fast i ”taket” på boxen.

De två övre skruvarna var riktigt svåra att få dit. De är bakom den isolerade kylledningen.

Den långa kylledningen skall rätas ut och snabbkopplingarna skall försiktigt föras ner genom hålet i botten. När den kommer ner mot kompressorn, som sitter under, så skall överskottet kringlas upp innan snabbkopplingarna skruvas ihop. Systemet är förfyllt med köldmedium.

Kontrollenheten ville jag ha i pentryt och inte på andra sidan vid nav-bordet. Det var lite för trångt på den bästa platsen för att locket på boxen skulle gå att fälla upp. Men kåpan som panelen skall monteras i går faktiskt att kapa ner. Med en liten kapklinga i dremmeln går det att minska höjden så den får plats. Kablarna fick precis plats inuti.

Kvar att göra är att klamra lite kablar och framför allt täta hålet i botten på boxen där rör och kablar går ut. Annars ”rinner” kylan ur boxen och man får ett kyl-läckage.

I boxen finns en skiljevägg i plexiglas. Genom att justera springan i underkant på den så kan man reglera kylan närmast kylmagasinet som ett frysfack och lagom med kyla i resten av boxen. Till sommaren kommer en uppföljning om strömförbrukningen är lägre. Det kommer den garanterat att vara…

/ slut

.
fredag

När vi i somras skulle tömma toatanken åkte vi till vårt varvsområde där kommunen installerat en ny tömningsstaion. Den har en del i munstycket som är genomskinlig så man kan se att den verkligen tömmer som den skall.
”Det kom inte ett skit”!
Vi försökte på olika sätt med munstycket men till slut gav vi upp. I stället åkte vi till hamnen där vi alltid kunnat tömma med den gamla båten.

Kvarnvikens Båtsällskap är kanske den båtklubb i Sverige som har haft toatömning längst. Redan i början på 70-talet installerades tömanordning. På hamnplanen finns vakumtoaletter så det var naturligt att även möjliggöra tömning från båttoaletter.

När vi väl manövrerat oss in till kajen, det är både trångt och grunt, så gjorde vi nya försök. Men det verkade inte komma något nu heller. En klubbmedlem föreslog att vi skulle lätta på bottenventilen för att se om det verkligen var något i tanken.
-Det var det!

Nu började vi misstänka att det inte var en riktig toatömning från däck. Eftersom däcksförskruvningen satt mitt över tanken så måste det i så fall gå ett rör ner i tanken till strax över botten. Efter att ha känt med en krok ner i hålet så bekräftades misstanken. Det fanns inget rör ner i tanken. Det var bara ett inspektionshål.

Så nu måste detta fixas på rätt sätt. I vilket fall som helst så behövs en ordentlig avluftning vid tömning. ∅19mm brukar räcka. Men nu kom en annan rådig medlem på att det befintliga hålet blir en utmärkt avluftning samtidigt som en ny däcksanslutning kan installeras vid sidan om och anslutas till botten av tanken. Den ursprungliga avluftningen behålls och räcker när man använder toaletten.

Den befintliga anslutningen under tanken bestod av ett långt rör i underkant på tanken och därefter slang och kran vilket gjorde att några extra rörbitar skulle få plats

Lite nya rördelar inhandlades. Jag hade helst velat ha komposit från Trudesign som jag gillar, men de hade ingen passande 45° bit så det fick bli ”vanliga” rörbitar.

Den befintliga slangbiten kapades bort med en Fein-såg vilket är enklast. Det rostfria röret kapades men inte helt utan jag lämnade en decimeter ungefär. När anslutningen på kranen skulle lossas så började bottengenomföringen att röra sig. Inte bra. Jag hade tänkt behålla den och kranen men nu fick planen ändras. Vilket troligen var lika bra.

Gamla bottengenomföringar tas enklast bort från utsidan. Jo du läste rätt. Man gör en träplugg som passar i hålet. Ritar ut mitten så gott det går. Sedan tar man en hålsåg i lämplig diameter och med borren i träpluggen borrar man bort flänsen på bottengenomföringen. Ett par minuters jobb och man behöver inte slå knogarna blodiga på insidan med en skiftnyckel i trångt utrymme.

Nu var det bara att sätt ihop alla nya delar. Jag använder lingarn och gängtätning. ALDRIG gäng-tejp. Med lingarn kan man rikta in de olika rördelarna och vrida dem fram och till baks till rätt vinkel utan att vara orolig för att det skall läcka.

När kranen var på plats måttade jag undersidan på den nya däck-genomföringen och borrade först ett litet hål. Då kan man alltid justera lite i sidled när man sett på översidan.

Med lite Sikaflex under beslaget och tre skruvar så var det klart.

För att få dit slangen mellan tanken och kranen, där det är så kort avstånd, så fodrades det att tänka utanför ”boxen”. Jag smörjde in röret med olja och lite i slangen också. Sedan sköt jag på slangen som först kapats i sitt slutliga mått, upp på röret ända mot tanken. Sedan fick jag dra till baks slangen och samtidigt passa in den på slangstosen på kranen. Återstod bara att dra slangklämmorna.

Till våren får vi se om det går bättre att tömma…

/slut

onsdag

Fin segling med slör och läns till Ringsö. I den fina fladen hittar jag ett eget berg fast vinden ligger på. En annan båt erbjuder plats bredvid men jag tackar nej då han ligger med motorn på och laddar batterierna. Är lite allergisk mot sådant. Vid första försöket har jag lagt fast ankarlinan för kort och kommer inte i land. På andra försöket kommer några hjälpsamma tillskyndande och tar förtamparna. Det är inte alltid så lätt att vara ensam.

Fin eftermiddag med bad i 21 vatten. Till kvällen kommer grillen fram.

Försöker sedan ann fixa motor-lanternan som inte lyser ibland. Plockar isär kontakten vid mastfoten och upptäcker en del dåliga anslutningar

. En har så dålig skruv så att den inte går att dra åt.

Tillverkar en ny med minimal skalle genom att svarva av skallen med borrmaskin och fil. Skallen måste nämligen gå in i ett hål i kontaktens isolering.

Upptäcker på slutet ett fel i montaget. Den skruv som håller ihop kontakten går också in i en av polerna. Denna är väl tänkt som en minus/jord-pol men i denna kontakt används den till +12V till däcksbelysningen. Detta innebär att när den är på så är hela kontakten strömförande med 12V. Inte så bra. Måste fixas så småning om.

Lanternan lyser inte ändå. Glödlampan?